Låt oss vara stolta över Atlético!
Jag tycker att diskussionerna på forumet handlat alldeles för mycket om det bortdömda målet och Gutis filmningar. Det kanske låter lite märkligt med tanke på att jag i förra veckan fokuserade mig mer på Sevillas uppträdande på plan än på våra egna spelares insats hehehe. Visst kan vi diskutera om domaren hade en tvåa på tipset när han, efter att först ha signalerat för mål, valde att ändra sitt domslut när Casillas & Co började jämra sig. 2-0 efter 17 minuter hade med all sannolikhet inneburit en given trepoängare igår. Jag låg själv sömnlös hela natten och grubblade över vad som hade hänt ifall det regelrätta målet hade godkänts. När det gäller Guti har han fått oförtjänt mycket kritik och vi får inte glömma att han tar otroligt mycket stryk i derbyna då Atlético till slut insett att karln kan hitta på precis vad som helst mot oss. I förra årets derby på Calderon var ju killen helt outstanding och var en bidragande faktor till att matchen slutade med realseger. I år har Atlético gått hårt åt killen och att Guti över huvud taget kunde stå på egna ben efter höstderbyt är ett mirakel.
Nej, fokus skall ej ligga på ovanstående eller på vad de förvirrade realgrabbarna skrivit på vårt forum för den delen. Låt oss istället vara stolta över vad våra rödvita grabbar presterade i gårdagens derby! Jag som varit på plats och även fått äran att fotografera och prata med spelarna tycker att gårdagens match var ett ENORMT steg i rätt riktning. Vi vågade spela fotboll. Vi vågade hålla i bollen. Vi vågade tro på oss själva. Vi vågade vinna helt enkelt.
Inför derbyt hade klacken hängt upp en banderoll med texten: ”Creer hasta vencer”, tro tills man vinner. Igår visade spelarna denna övertygelse och visade för första gången den här säsongen att man kan vara ett spelande och offensivt lag på hemmaplan, trots att en given mittfältsdirigent saknas. Att ha varit där och bevittnat Atléticos heroiska insats igår gör mig stolt över att hålla på detta underbara Dr Jekyll & Mr Hydegäng! Att grabbarna inte vek ned sig efter reals högst orättvisa kvittering gör en ännu stoltare! Vilken mentalitet, styrka och jävlar-anamma! Något har hänt med vårt lag och jag är helt övertygad om att vi nästa säsong får uppleva en derbyseger mot real, tro mig!
Stämningen var magisk på Calderon och det var mäktigt att höra 55 000 åskådare ge sina spelare stående ovationer efter slutsignalen. Det var de värda! Leo Franco var värd det! Seitaridis var värd det! Ze Castro var värd det! Perea var värd det! Lopéz var värd det! Jurado var värd det! Luccin var värd det! Maniche var värd det! Galletti var värd det! Mista var värd det! Aguero var värd det! Vår underbare gosse med det stora Atléticohjärtat, Fernando Torres, var värd det!
Låt oss därför känna stolthet över vårt lag en dag som denna. Låt oss inte knäckas av den bedrövliga domarinsatsen eller av realsupportrarnas provokationer på vårt forum.
Jag tycker att samtliga spelare lyfte sig ett eller två snäpp och det var häftigt att se hur samtliga spelare tillsammans med publiken drog åt samma håll: ”Creer hasta vencer”!
Jag är stolt över att älska Atlético de Madrid!