Angers - Lille1 - 0
Atlético - Villarreal 3 - 4 (2-2)
Tre poäng och en andraplats försvann all världens väg när ett ihåligt hemmaförsvar bjöd gästerna på segern i en svängig och målrik match som slutade 3-4 och därmed är den första förlusten på Vicente Calderón ett faktum. De stora segerorganisatörerna blev Nihat och Atlético de Madrids försvar, med Leo Franco som förgrundsfiguren.
Ja, idag hade Atlético de Madrid det gyllene läget att ta ett skutt till i tabellen och passera Villareal och kanske till och med Barcelona, men den gula ubåten visade sig vara ett ruggigt effektivt lagbygge som nätade vid samtliga chanser som laget bjöds på under de 90 minuterna.
Atlético de Madrid skall dock på intet sätt skämmas över sin insats och resultatet känns helt klart missvisande. De rödvita fortsatte, som i tidigare matcher, att pressa högt upp i banan och det ställer till det för motståndarna som får svårt att bygga upp sitt spel. Även Villareal hade svårigheter att få till något ordnat spel när hemmalaget pressade som värst och de rödvitas första mål kom tack vare en hög press på motståndarna och bollhållaren. Hade inte Simaõ tagit den ”omöjliga” löpningen för att hinna ikapp en för hårt slagen passning hade inte försvararen och Viera stressats till att sparka ut bollen över kortlinjen och därmed hade inte Pablo heller nickat in 1-0. Även i andra halvlek tycker jag mig se att våra rödvita grabbar pressar högt upp i banan och vinner den ena duellen efter den andra. Ibland lyckas dock motståndarna att spela sig ur denna press och då hamnar vi tyvärr i ett helt annat läge där våra försvarare och Leo Franco tyvärr går bort sig i helt avgörande lägen. I onsdags bjöd vi Sevilla på två mål och idag bjuder vi Villareal på fyra mål. Detta är givetvis oacceptabelt och det är bara att konstatera att vi inte alltid kan göra ett mål mer än motståndarna om opponenterna gör mål på alla sina lägen…
Atlético de Madrids akilleshäl den här säsongen är försvaret, det är nog nästan samtliga Atléticosupportrar överens om. Leo Franco fortsätter att agera märkligt och kan aldrig bestämma sig om han skall ut och avvärja en situation eller stå kvar vid mållinjen. Min bestämda åsikt är att karln skall stå kvar på linjen för varje gång han går ut så gör han det halvhjärtat och föga förtroendeingivande. Många har klagat på backarna under och efter dagens match, men inte lika många har höjt ögonbrynen över vad Leo höll på med i Atléticomålet. Vid det första målet som Rossi gör kan väl både Perea och möjligtvis Pablo lastas för att man inte lyckas bryta bollbanan innan den unge och snabbe anfallaren får på ett skott, men samtidigt tycker jag nog att Leo Franco är den store boven i dramat då han står på halvdistans och ger anfallaren möjligheten att lobba bollen över argentinaren. Reduceringen till 2-1 får Leo ta på sig, så även Villareals kvittering till 2-2.
I fredags var jag på träningsanläggningen i Majadahonda och kunde se Leo plocka ned den ena luftpastejen efter den andra och han såg hur säker ut som helst. Problemet med denna övning var att han fick hoppa upp ostört och plocka ned bollarna. I matchsituationer, där inte bara han befinner sig inne i straffområdet, fortsätter argentinaren att agera virrigt och håglöst. Förklara för mig den som kan hur karln kan lyckas med konststycket att, helt ostörd, missa bollen när han springer ut för att plocka ned bollen… 2-2-målet är en bjudning som kanske kan godtas i Segunda B och Atlético de Madrid B, men är man lagets förstemålvakt i A-laget kan man inte rada upp den ena tavlan efter den andra. I onsdags var det till exempel inte bara Zé Castros fel att Sevilla lyckades kvittera till 2-2 i slutet av den första halvleken. Leo skall även han lastas för det skitmålet eftersom en målvakt skall skrika så jäkla högt och tydligt i ett sådant läge att det skall eka i försvararens öron så att han förstår att det är målvaktens boll. Leo är mycket svag i luftspelet och i en-mot-en-lägen och det är verkligen dags att ge Abbiati en ny chans.
Här ovan har Leo fått sig en skopa ovett och det skall väl även försvaret, till viss del, ha. Vid Villareals kvittering till 3-3 kan Perea lastas för att han är lite seg i vändningarna, men samtidigt får man inte heller glömma bort att Nihat är smart när han hoppar upp precis i det läget då vår colombian bestämmer sig för att rensa undan bollen och därmed får inte Perea den yta han behöver. Mittbacken kunde dock ha försökt att rensa undan bollen vid ett tidigare tillfälle och då hade turken aldrig fått chansen att kvittera matchen. Leo, som är lika seg och slö som en koala, springer i och för sig ut för att försöka täppa till skottvinkeln, men till nästa gång kan han tänka på att han kanske skall försöka täcka en större del av målet och inte bara den närmsta stolpen… Vid Villareals fjärde mål är det Mariano Pernía som inte riktigt hänger med i svängarna när Cani slår en fin genomskärare till Nihat. Hade vår vänsterback uppfattat situationen bättre hade han kanske hunnit ta några steg upp i banan och ställt turken i offsideläge. Nu gjorde han tyvärr inte det och det innebar att Nihat gjorde 3-4 i den sista matchminuten. Leo Franco kan inte lastas för det målet då han hamnar i ett mycket besvärligt läge då han inte vet om Nihat skall gå på avslut eller släppa in bollen till sin lagkamrat som springer sig ren inne i Atléticos straffområde. Leo hamnar därför ännu en gång på mellanhand och Nihat utnyttjar detta på bästa möjliga sätt när han lägger in den mellan Leo och den närmsta stolpen.
Herr Aguirre har en hel del att fundera på angående försvarsspelet och i fortsättningen måste försvararna och vår sista utpost se till att agera lite säkrare om man vill ha med sig de tre poängen. På söndag ges grabbarna en första chans för att revanschera sig över dagens fadäs.
Slutligen tycker jag att vi ändå skall ta med oss de positiva bitarna från dagens match för de är rätt många. Mittfältarna och anfallarna sätter hög press på motståndarna och laget fortsätter att leverera framåt. Lyckas vi bara täppa till läckan därbak så kommer vi att ligga däruppe hela säsongen ut.
Första halvlek:
Knappt en minut in i matchen försöker José Antonio Reyes slå en instickare mot Sergio Agüero, men tyvärr bryts bollbanan av en motståndarförsvarare innan den hamnar hos Kun.
I inledningen av matchen känns det som att det är gästerna som är det något piggare laget och mittfältarna Pires, Senna och Cani hittar varandra väl på mitten. Det är inte förrän efter fem minuters spel som hemmalaget börjar få ordning på spelet och i den åttonde minuten är det riktigt nära att Sergio Agüero lyckas ta sig förbi ett antal motståndare på vänsterkanten och släppa bollen vidare till en framrusande Maxi, men tyvärr bryts passningen av Godín.
I den nionde matchminuten slås en alldeles för hårt slagen långboll mot portugisen Simaõ som trots det fortsätter att försöka hinna ifatt bollen och försvararen som är närmast bollen. Portugisens höga press leder till att bollen hamnar hos målvakten Viera som tvingas sparka ut bollen över kortlinjen. Hörnan slås av Simaõ, men istället för att slå den mot Villareals straffområde släpper han den bak till Pernía istället. Vänsterbacken tar emot bollen och slår sedan ett ljuvligt inlägg som Pablo möter med huvudet och därmed är 1-0 ett faktum.
I den tolfte minuten är det Reyes tur att visa prov på hög press på bollhållaren och det hela slutar med att den rödvite spelaren tar bollen ifrån Godín inne i Villareals straffområde. Tyvärr bestämmer sig Reyes för att inte fullfölja anfallet utan väljer att falla hjälplöst inne i motståndarnas straffområde. Publiken och Reyes vill ha straff, men domaren fattar ett korrekt beslut när han väljer att inte ge hemmalaget en straffspark.
I matchminut tretton tilldelas Pablo matchens första varning.
Atlético fortsätter att sätta hög press på motståndarna och i matchminut 19 lyckas Agüero pressa fram ett misstag hos Villarealförsvararna. Kun roffar åt sig bollen och slår en hög boll bakom försvaret som hamnar hos Maxi som försöker lyfta bollen över Godín, men försöket misslyckas tyvärr. Det är nu som hemmalaget har gästerna i gungning och bara två minuter senare bjuder Kun och Maxi på ett briljant samarbete ute på högerkanten som slutar med att laget tilldelas en sedermera resultatlös hörna. Atlético är verkligen på gång och i matchminut 23 rinner Simaõ igenom på sin vänsterkant, men tyvärr är hans inlägg undermålig och motståndarförsvaret kan rensa undan bollen framför Atléticofötter.
Knappt två minuter senare revanscherar sig portugisen efter att han tagit emot en fint slagen passning av Maniche. Portugisen får bollen ute på sin kant, utmanar motståndaren i höjd med straffområdeslinjen, vänder inåt banan och drar på ett magnifikt skott med högern. Bollen lämnar portugisens högerfot med en otrolig kraft och letar sig in i Vieras vänstra hörn. 2-0 är ett mycket vackert avslut!
Efter målet fortsätter Atlético att ånga på framåt och 3-0 hänger i luften, även om hemmalaget inte lyckas skapa några heta målchanser framför Viera. I den 31:a minuten blir det till slut mål, men tyvärr är det fel lag som gör målet. Det är Rossi som gör det efter att ha utnyttjat sin snabbhet och tryckt sig förbi både Perea och Pablo innan han mycket snyggt lobbar bollen över en felplacerad Leo Franco. 2-1 istället för 3-0 med andra ord.
Reduceringen blir en energikick för gästerna som ånyo tar över kommandot och när Senna slår en frispark i den 41:a minuten är det nära att Guille Franco lyckas peta in kvitteringen. Som tur är hinner Perea rensa undan bollen över kortlinjen och en felplacerad Leo Franco kan dra en lättnandes suck. Tyvärr slappnar nog Leo av alldeles för mycket för på den efterföljande hörnan missar han bollen när han försöker peta bort den och misstaget leder till att bollen studsar på Raúl Garcías kropp innan den rullar ut till Fuentes som kan trycka dit 2-2.
Med en minut kvar av halvleken ges hemmalaget och Pablo en jättechans att återta ledningen efter att Kun roffat åt sig en försvarsretur och släppt bollen till mittbacken som, från två meters avstånd, försöker lobba (!) bollen över Viera. Försöket slutar i ett praktfiasko och 2-2 står sig halvleken ut.
Värt att notera är att Pernía drog på sig en traditionsenlig varning i slutet av halvleken och att Rossi tvingades utgå på grund av en skada. In istället för den unge anfallaren kom den rutinerade turken Nihat. Vem kunde ana i halvtid att detta byte skulle bli helt matchavgörande….
Andra halvlek:
Andra halvlek är Atlético de Madrids från början till slut, men likt förbaskat är det gästerna som gör två ologiska mål medan våra rödvita favoriter bara gör ett.
Halvleken hinner knappt dra igång förrän Kun rivits ned några meter utanför Villareals straffområde. Reyes är herren som får äran att slå frisparken och han gör det riktigt bra. Tyvärr hinner Viera få fingrarna på bollen och kan på så sätt tippa ut bollen till hörna.
I matchminut 47 hamnar bollen hos Kun som befinner sig strax utanför Villareals straffområde. Sergio släpper bollen vidare till Maxi som tar emot bollen och som sedan försöker slå ett inlägg mot lagkamraterna som befinner sig inne i straffområdet. Bollen når aldrig fram till rätt adress då bollen tar på Bruno och sedan ut ur straffområdet. Maxi och publiken tycker att bollen tagit på Brunos hand och vädjar till domaren om en straffspark. Undiano Mallenco väljer dock att fria, men ändrar sitt beslut när han uppmärksammar att linjedomaren är av en annan åsikt. Villarealspelarna klagar hos domaren och det med all rätt. Straffen känns väldigt billig och det är därför rättvisa som skipas när Maxi lägger bollen utanför Vieras högra stolpe.
Atlético verkar dock inte nedslås av straffmissen och fortsätter att trycka på framåt. I matchminut 52 slår Simaõ en frispark som Raúl García möter med huvudet. Nicken går rakt på Viera som trots det släpper en retur. Tyvärr är ingen Atléticospelare med på noterna och motståndarna kan rensa undan bollen.
Raul Garcia tilldelas ett gult kort i den 53:e och missar därmed matchen mot Almería.
I den 60:e minuten sticker till slut Villareal upp i en kontring och bollen hamnar ute på Capdevilas vänsterkant. Galiciern drar på ett tungt skott, men bollen går till inspark.
I den 62:a återtar Atlético ledningen efter att Simaõ slagit en fin frispark mot straffpunkten där vår lille Sergio Agüero kommer högst upp i luftrummet och nickar in 3-2 till hemmalaget. I det läget känns målet som helt matchavgörande och efter att ha sett Villareals tafatta anfallsförsök är det inget som tyder på att laget skall orka resa sig igen.
Tyvärr är det just det Villareal orkar med och i den 67:e minuten har Nihat kvitterat till 3-3 efter att Perea inte lyckats rensa undan en långboll. Det skall även tilläggas att turken är mycket smart som använder kroppen för att omöjliggöra en undanrensning från Pereas sida och när Nihat till slut får bollen vid sina fötter hugger han direkt och lägger in den vid Leos bortre stolpe.
Atlético försöker ånyo att jaga ett ledningsmål, men nu med tröttare ben och huvuden. Aguirre gör två byten i den 76:e minuten när han plockar ut kantspelarna Reyes och Simaõ, men tyvärr lyckas inte inhopparna Luis García och Jurado tillföra något nämnvärt under den korta tid som de får spela. Matchen ser ut att gå mot en irriterande poängförlust, men tyvärr blir det en värre i den sista matchminuten då Nihat ser till att sno den poäng som våra rödvita grabbar verkligen hade gjort sig förtjänta av. Turkens mål kommer efter att Pernía lallat runt på sin kant och upphävt en offside på Nihat och det resulterar i att anfallaren kommer helt fri med Leo Franco efter att Cani slagit en beundransvärd passning som skär igenom vårt försvar. Leo hamnar i ett besvärligt då han inte kan täcka sin närmsta stolpe då en Villarealspelare sprungit sig fri inne i straffområdet och det hela slutar med att vår målvakt hamnar på mellanhand. Nihat, som mycket väl hade kunnat slå en avgörande passning in mot mitten väljer istället att placera bollen mellan Leo Franco och stolpen och därmed är 3-4 och hemmalagets första hemmaförlust för den här säsongen ett faktum.
Resultatet känns fruktansvärt orättvist och ologiskt och om det var något lag som var värda att ta tre poäng så var det Atlético. Samtidigt skall de gula berömmas för att man, matchen igenom, visar upp en beundransvärd moral och det är riktigt starkt att kunna vända på ett 2-0- och 3-2-underläge. Men visst, med ett sådant försvars- och målvaktsarbete som i dagens match kanske det inte är så himla svårt att vända på ett underläge…
Statistik:
Bollinnehav: 55 - 45 %
Skott på mål: 6-4
Hörnor: 7-4
Varningar: Pablo, Perea, Pernía, Raúl García, Maniche och Cani.