Real Valladolid – Atlético de Madrid (CdR) 1 – 1 (0-0)

En delikat klack från Luis García till Sergio Agüero i den 49:e minuten räckte för att vår lille favorit skulle stjäla showen från de övriga 21 spelarna och göra matchens första mål, ett mål som, förutom att den bekräftar att killen är ett underbarn, innebär att laget avancerar till kvartsfinalsspelet i den kungliga cupen, Copa del Rey. Avancemanget satt dock hårt inne och i den tredje och sista övertidsminuten borde Real Valladolid ha tilldelats en straffspark efter att mittbacken Pablo omfamnat Llorente inne i eget straffområde. Domaren Iturralde valde dock att fria i det läget och därmed är vi vidare i cupen.

Ja, det skall sägas redan nu att vi hade en hel del flyt på slutet när den bedrövlige domaren från Baskien, Iturralde González, nekade hemmalaget en straffspark, en elvametersspark som hade kunnat innebära 2-1 till Real Valladolid och avancemang för los vallasolitanos. I och för sig borde samme bedrövlige domare ha visat ut Vivar Dorado i den 74:e minuten när han, som lagets siste utpost, knuffat omkull Diego Forlán i ett läge då vår anfallare var på väg att bryta igenom och ta sig in i straffområdet. Där borde los colchoneros ha tilldelats en farlig frispark strax utanför straffområdet och fått spela med en man mer resterande delen av matchen. Konsekverna av Iturraldes knapphändiga färdigheter som huvuddomare innebar att Atlético fick lida ända in i slutet och att stackars Valladolid till slut blev bestulna på ett avancemang i Copa del Rey.

Inför dagens match spekulerades det en hel del om att herr Aguirre skulle välja att bänka viktiga spelare inför det stundande derbyt på söndag, men ser man till laget som vår huvudtränare valde att ställa upp med i dagens komplicerade bortamatch på Zorilla så var det tydligt att Javier satsade helhjärtat på ett avancemang. Pablo och Perea fick bilda mittlås, Valera och Pernía fick uppgiften att ta hand om ytterbackspositionerna, Raúl García och Thiago Motta sattes på innermittfältet och ackompanjerades av yttermittfältarna Luis García och José Antonio Reyes. På topp valde Aguirre att inte spara på krutet och satsade på Sergio Agüero och Diego Forlán. Därmed nekades långstånken Mista en plats i startelvan.

Under de första 45 minuterna av matchen var det under långa stunder en jämn match lagen emellan. Gästande Atlético kändes kanske strået vassare, men även los vallasolitanos bjöd på fin kämpaglöd och vid några tillfällen var hemmalaget nära att ställa till det för Atlético och Falcón i målet. Annars var det Atlético som startade matchen piggast och redan efter dryga minuten hade de rödvita fått iväg ett avslut mot motståndarmålet. Alberto behövde dock inte ingripa i det läget då Raúl Garcías nick for ett antal meter utanför hans vänstra stolpe. Några minuter senare testade innermittfältaren García lyckan ännu en gång, den här gången med högerfoten strax utanför straffområdet, och Alberto nödgades att tippa ut bollen till en hörna efter att bollen ändrat riktning via en hemmaförsvarares rygg.

Efter en lovande inledning på matchen jämnar hemmalaget ut tillställningen efter tio minuters spel och börjar så smått få ordning på sitt anfallsspel. Valladolid, som likt många andra lag insett det Aguirre fortfarande inte verkar ha insett, nämligen att Pernía inte har något att hämta i La Liga, valde att spela den ena bollen efter den andra på Pernías kant och det var därför föga förvånande att det var från den kanten som hemmalaget och Estoyanoff lyckades slå ett antal vassa inlägg mot Atléticos straffområde. Det var just på den kanten som Estoyanoff fick en hel dag på sig att lyfta in bollen mot den bortre delen av straffområdet efter att Pernía lallat runt i en annan del av världen. Högerbreddarens inlägg flög förbi Pablos huvud och hamnade hos Ogbeche som tog ned bollen på bröstet och klippte till med högern. Falcón hann dock ta ett steg ut från mållinjen och skar på så sätt av skottvinkeln och lyckades styra ut bollen till en sedermera resultatlös hörna. I sekvensen efter var det istället gästerna som var nära att ta ledningen när Sergio Agüero plockade ned en långboll, tagit sig in i straffområdet och släppt bollen vidare till en framrusande Luis García som bara behövde sätta dit foten för att rulla in ledningsmålet. Tyvärr hann en Valladolidförsvarare att sätta ut en tå och peta ut bollen till en Atléticohörna.

Efter en dryg halvtimme vaskar Atlético till slut fram lagets bästa chans i den första halvleken när Reyes slår en fin djupledsboll till Luis García. Alberto springer ut för att täcka en större del av målet och Luis García försöker, medveten om Albertos position, att lobba bollen över honom, men tyvärr är avslutet riktigt dåligt och därmed bränner los rojiblancos ett ypperligt läge att ta kommandot i åttondelsfinalen.

När Iturralde blåser av för halvleksvila är det bara att konstatera att Atlético ägnat sig åt att slå långa djupledsbollar på Sergio Agüero i en hel halvlek och att Valladolid, gång på gång, försökt att utnyttja Pernías urusla försvarsarbete genom att slå ut den ena bollen efter den andra till Estoyanoff. Sesma å andra sidan får inte lika många bollar att jobba med då Valera markerat från första början att ”här-jädrar-i-mig-skall-ingen-komma-förbi”.

Andra halvleken är i barnstadiet när Atlético de Madrid, ack denna underbara klubb, tar ledningen med 0-1 efter att Luis García tagit emot ett inkast, klackat den vidare till Sergio Agüero och sedan bara stått och tittat på när vårt lilla underbarn tagit tag i sakerna på egen hand och sprintat förbi två försvarare innan han placerat in bollen lågt vid Albertos högra hörn. Målet är så sanslöst vackert och det är givetvis föga förvånande att det är klasspelaren ´Kun´som skänker oss detta magnifika fotbollsmål. Drivet, snabbheten och rycket som innebär att Sergio sågar sig igenom motståndarförsvaret är en fröjd att skåda och det kyliga avslutet får en nästan att gråta av glädje. Vilken underbar spelare han är vår lille Kun!

Efter målet slappnar Atlético av, som så många gånger tidigare och särskilt nu på senare tid, och bjuder in Valladolid i matchen igen. Aguirre gör sina traditionella byten i början av den andra halvleken när han tröttnat på sina yttermittfältare och därmed bereds Simaõ och Maxi en plats i laget. Javier kunde gott och väl ha behållit Reyes och Luis García på plan för ett blekare inhopp än Simaõs och Maxis får man leta länge efter… Att Reyes byttes ut har dock sina förklarliga skäl då han ådrog sig en skada i slutet av den första halvleken efter att ha fastnat med dobbarna i gräset.

Sergios mål innebär att gästerna börjar tänka så smått på söndagens match och därmed börjar man att agera nonchalant och föga professionellt på Zorillas gröna matta. Helt plötsligt tappar Atléti boll stup i kvarten och hemmalaget tilldelas den ena onödiga frisparken efter den andra. Ibland känns det nästan som att våra grabbar vill att det skall skita sig rejält så att man sedan kan muttra en hel vecka om att det banne mig skall bli ordning på spelet inom en mycket snar framtid. Som sagt, Atlético spelar katastrofalt dåligt efter att ha tagit ledningen och i den 68:e minuten gör Llorente det logiska 1-1-målet efter att Pernía, oturligt nog, spelat fram anfallaren. Inte nog med att flintisen inte kan försvara sin kant, numer står han även för målgivande assister till motståndarlaget…

Valladolids kvittering kommer alltså efter att Pernía, i full marsch, fått bollen på sig inne i eget straffområde och på så sätt rullat fram bollen till Llorente, som i höjd med straffpunkten placerar in bollen vid Falcóns högra hörn. ”Rätt åt er, era dårar” var det första jag tänkte på när jag såg bollen leta sig in i nätmaskorna bakom en stackars, försvarslös Falcón.

Llorentes mål blev, tack och lov, en väckarklocka för lallarlaget från Manzanares som, ju längre tiden led, vågade sig allt högre upp i banan. I den 73:e minuten lyckades till och med Atlético och Raúl García att slå halvlekens första vettiga boll till en framrusande Diego Forlán, som fri med målvakten knuffades omkull av ångvälten Vivar Dorado. Domaren Iturralde, vilket pucko, valde dock att spela Allanballan och blindstyre på en och samma gång och skrek några väl valda till vår anfallare istället för att sköta sitt jobb. Patetiskt agerande av Iturralde som borde relegeras till Segunda B efter dagens insats. Jag antar att även Valladolid tycker nog som jag då stackarna bestals på en straffspark i den 93:e minuten efter att ett inkast hamnat hos Llorente. Anfallaren tog emot bollen inne i Atléticos straffområde, försökte ta sig runt en kramglad Pablo och kunde inte göra annat än att falla pladask när vår gänglige mittback inte hade en tanke på att släppa taget om motståndarens midja. Iturralde, denne vedervärdige medelmåtta, ville ännu en gång spela huvudrollen och istället för att peka mot straffpunkten valde han att trycka upp ett gult kort i ansiktet på Llorente. Jag saknar ord över domarens insats men är samtidigt tacksam för att denne herre fattade ett horribelt misstag i matchens sista minut. Tack för den González!

I kvartsfinalen får vi ta oss an Valencia som ikväll besegrat Real Betis med 2-1 på Mestalla och därmed tagit sig vidare till nästa omgång efter sammanlagda 4-2 mot Sevillalaget. Det blir ingen lätt nöt att knäcka för vår del…

Matchfakta:

Real Valladolids laguppställning:

13 Alberto
8 Javier Baraja
24 Iñaki Bea
10 Óscar Sánchez
2 Cifuentes (Víctor, 80:58")
6 Borja
22 Estoyanoff
19 Sesma
17 Camacho (Dorado, 63:55")
12 Ogbeche
14 Kome (Llorente, 56:57")

Atlético de Madrids laguppställning:

1 Falcón
23 Valera
22 Pablo
21 Perea
4 Pernía
5 Motta
8 Raúl García
9 Luis García (Maxi, 64:31")
17 Reyes (Simaõ, 55:06")
7 Forlán
10 Agüero (Santana, 82:16")

Varningar: Javier Baraja, Ogbeche, Llorente, Falcón, Valera, Perea och Motta.

Hörnor: 13 – 4

Bollinnehav: 54 % - 46%

Mål:
0-1: Sergio Agüero, min. 49.
1-1: Llorente, min. 69.

se målen här!

Atléticos topp-tre:
1. Raúl García
2. Thiago Motta
3. Sergio Agüero