Excelsior - PEC Zwolle0 - 2
Atlético de Madrid – UD Almería 6 - 3 (4-3)
I en mycket underhållande och målrik match mellan ett schizofrent spelande hemmalag och ett alltid lika piggt och välspelande bortalag, var det Atlético de Madrid som i slutändan drog det längsta strået.
Med handen på hjärtat måste man medge att man gjorde det tack vare det faktum att Almería drabbades av två utvisningar inom loppet av 34 minuter redan i den första halvleken, två utvisningar som innebar att hemmalaget gavs det andrum som man behövde under den andra halvan av matchen. Hade gästerna spelat med elva man matchen ut kunde dagens slutresultat, 6-3, lika gärna ha varit i Almerías favör istället.
I matchen mot Almería, en match som vi inte kommer att glömma i första taget, visade Javier Aguirre ännu en gång att han är en tränare som, trots att det är hans andra säsong i klubben, fortfarande inte fått någon vidare ordning på vårt försvarsspel och att vi, defensivt sett, påminner mer om ett jumbolag än ett lag som aspirerar om en Champions Leagueplats till nästkommande säsong. Samtidigt avslöjade dagens match att Javiers oförmåga att rätta till defensiva pajasfasoner kan rättas till med att ha tre nyckelspelare från start, nämligen Simaõ, Sergio Agüero och Diego Forlán. Det är, glädjande och samtidigt skrämmande nog, denna trio som utgör själva stommen för det som kan anses vara de positiva inslagen i dagens Atlético de Madrid och vår mexikanske tränare, som för övrigt sägs vara på väg att ta över rollen som Mexikos förbundskapten, skall nog se till att inte göra samma misstag som han gjort med Reyes och Maniche, nämligen att hamna i en het ordväxling med spelarna. Det är just dessa tre spelare som Aguirre kan tacka för att han fortfarande har förtroendet att träna det här laget…
UD Almería skall ha en stor eloge för den arbetsinsats och den fina fotboll som laget bjöd på fram tills Burull visade ut Juanito i den 40:e minuten. Fram till dess hade gästerna flyttat upp sina trupper och trots att laget snabbt hamnade i ett tidigt tvåmålsunderläge visade man upp en beundransvärd övertygelse om att ”Nothing is impossible”. Laget hämtade upp ett till synes hopplöst 2-0-underläge till 2-2 och hade även lägen att göra 2-3 innan Diego Alves fumlade in Simaõs frispark som innebar 3-2 för hemmalaget. Trots den käftsmällen reste sig hjältarna från Andalusien ännu en gång och replikerade med att kvittera genom Negredo efter att ett stillastående Atléticoförsvar låtit bollen hamna hos den före dette Realspelaren. När Negredo gjorde 3-3 med nio minuter kvar av den första halvleken var jag helt övertygad om att gästerna, med en man mindre på banan, skulle ta en skalp på Vicente Calderón. Juanitos ödesdigra misstag i den 40:e minuten skulle dock få mig på andra tankar. Utvisningen blev mycket riktigt slutet för de upproriska motståndarna.
Det skall sägas att bägge lagen bjöd på en frejdig, rolig och anfallsglad fotboll. Det var verkligen två lag som gick ut på banan med siktet inställt på att göra så många mål som möjligt. Denna målmedvetna inställning medförde givetvis att inget av lagen prioriterade försvarsarbetet i dagens match och det märktes tydligt när bollarna trillade in bakom målvakterna. Om vi Atléticosupportrar skall vara upprörda över vårt försvarspel så borde Almeríasupportrarna vara fullkomligt rosenrasande på sina försvarsspelare. Dagens match mellan Club Atlético de Madrid och UD Almería var verkligen en match mellan två offensivt tänkande lag, två lag som i brist på defensiva kvalitéer nödgades att anfalla stup i kvarten för att på så sätt förhindra fler baklängesmål.
Innan vi går in på själva matchrapporten bör vi kanske kommentera Alfonso Pérez Burulls insats. Vi kan bara anta att Almeríaspelarna inte är särskilt nöjda med karln efter dagens match, men skall man försöka vara någorlunda objektiv i bedömningen av hans insats så begår han egentligen bara ett enda misstag. Tyvärr får detta misstag oanade konsekvenser för matchens utgång och Almerías del. Jag tänker givetvis på den frilägesutvisning som drabbade Pulido redan i den fjärde matchminuten och som jag anser vara ytterst tveksam.
Jag är fortfarande, och det efter att ha sett ett antal reprisbilder, osäker på om Pulido verkligen rör Agüero i det läget och om han nu gör det så gör han det, med all förmodan, strax utanför straffområdet. Nåja, Burull tolkar situationen på ett helt annat sätt och ger Atlético en tveksam straff istället och jag kan inte annat än säga att domaren är konsekvent i sin handling när han drar upp det röda kortet. Har han tolkat situationen som att den sista försvararen river ned en frispelad motståndare så skall det röda kortet upp, inget snack om saken. Det andra röda kortet som Burull viftar med kommer efter att Juanito ådragit sig sitt andra gula kort i den 40:e minuten och där får faktiskt spelaren skylla sig själv som går så vårdlöst in i en duell med Maxi. Alltså, förutom misstaget i den 4:e minuten sköter domaren sina uppgifter väl.
Första halvlek:
Efter en minuts spel får 'Kun' bollen centralt på Almerías planhalva. Han tar sig runt sin övervakare, släpper bollen till Forlán och sprintar själv in mot straffområdet, men stoppas bryskt av Almeríaspelaren Carlos García. Atlético tilldelas därmed ett ypperligt läge att ta ledningen när Antonio López lägger upp bollen några meter utanför straffområdet och det centralt sett. Även Simaõ ser intresserad ut av att slå frisparken men det blir Antonio som drar till med vänstern. Han får på en riktig projektil som viner över gästernas mur innan den borrar sig in i målvaktens högra hörn. Atlético de Madrid tar alltså ledningen med 1-0 efter bara en minuts spel och det på en mycket fint slagen frispark av Antonio López. Direkt efter hemmalagets ledningsmål får publiken den glada nyheten att Deportivo de la Coruña tagit en lika tidig ledning på bortaplan mot Racing de Santander tack vare Xisco.
I den tredje minuten får de rödvita ett fint läge att utöka sin tidiga ledning när ’Kun’ tar sig runt sin försvarare på högerkanten och släpper in bollen mot en framrusande Diego Forlán. Tyvärr hinner dock en försvarare stoppa inlägget innan bollen hamnar hos Forlán och därmed rinner en fin chans ut i sanden. Nästan direkt efter den här chansen bjuder Kun och Forlán på ett fint väggspel några meter in på Almerías planhalva och det samarbetet leder slutligen till att den sistnämnde slår bollen i djupet och frispelar på så sätt Sergio. Vår unge argentinare får sig en lättare knuff(?) av Pulido strax utanför straffområdet men ’Kun’ väljer att stå på benen tills han kommer in i straffområdet där han genast faller. Domaren Burull är av den bestämda åsikten att Pulido begått en regelvidrig aktion och pekar således på elvameterspunkten. En helt oförstående och försvarslös Pulido anar att Burull inte kommer att nöja sig med att ge hemmalaget en billig straffspark och när han får det röda kortet upptryckt i ansiktet är det slutspelat för försvararens del. Diego Forlán, hjärnan bakom anfallet, lägger upp bollen på straffpunkten, springer fram, placerar den lågt vid målvaktens högra hörn medan Diego Alves slänger sig i det motsatta hörnet. 2-0 efter fem minuters spel är verkligen en drömstart på en match, eller vad säger ni?
Matchen känns avgjord redan efter fem minuters spel men för oss som har sett hemmamatcherna mot Sevilla, Valladolid och Villarreal så har vi lärt oss att inte ta ut något i förskott förrän domaren satt pipan i mun för sista gången. Medvetna om lagets defensiva brister blir vi därför inte förvånade att Brunos väl avvägda inlägg från högerkanten dimper ned framför fötterna på Felipe Melo som, medan våra mittbackar och Antonio López sysslar med annat, har all tid i världen att, från mycket nära håll, panga in reduceringen till 2-1 i den 10:e minuten.
Reduceringen blir en förvarning om vad som komma skall och när Ortíz bjuder Calderónpubliken på en underbar stänkare i den 17:e minuten anar vi det värsta. Kvitteringen till 2-2 är sagolikt vackert, men även här kan man faktiskt kritisera Atléticoförsvaret som står och halvsover när Almería tilldelas ett inkast på offensiv planhalva. Inkastet som ingen av våra rödvita spelare verkar tillägna en tanke leder till att bollen kastas in till Ortíz som har hur mycket tid och rum som helst att dra till med högern en bra bit utanför Atlétis straffområde. Den före dette Atléticospelarens rökare har en mycket ond avsikt och eftersom vår italienske målvakt står felplacerad i målet har han ingen som helst chans att nå bollen som borrar sig in vid det högra krysset. Där kan man faktiskt få tycka att den utlånade målvakten åtminstone skall få fingrarna på bolluslingen.
Direkt efter kvitteringsmålet svänger matchen fram och tillbaka men det är Almería som har enklast att ta sig igenom motståndarförsvaret. I den tjugonde minuten frispelas Negredo som är lite för ivrig när han, istället för att ta några meter och försöka sig på ett avslut inne i Atlétis straffområde, drar till med högern från distans istället. Negredos skott är tafatt och hamnar ,dessvärre för Almeríasupportrarnas del, rätt i famnen på Abbiati.
I den 27:e minuten löper Negredo i en duell mot Pablo och när spelarna tar sig in i Atléticos straffområde väljer Almeríaspelaren att, likt ’Kun’ gjorde i den 4:e minuten, falla retligt enkelt. Som tur är går inte Burull på den filmningen och låter spelet gå vidare. Negredo ligger kvar på gräset och klagar på antingen domaren eller på att Deportivo utökat sin ledning mot Racing de Santander till 0-2.
Det skall sägas att Almerías 4-4-1-uppställning ser mycket solid ut och gästerna positionerar sig helt rätt ute på banan och väljer, olikt en drös med gäng som gästar Calderón, att inte dra sig tillbaka på egen planhalva. Inte undra på att Atlético ser riktigt skakat ut efter en halvtimmes spel.
I den 33:e minuten bjuder Almeríamålvakten Diego Alves på en sanslös målvaktstavla när Simaõs föga välplacerade frispark från distans sipprar igenom Alves målvaktshandskar. Den annars så duktige målvakten lyckas alltså, på något märkligt och samtidigt lika lustigt sätt att fumla in bollen i eget mål. Målskytten Simaõ kan knappt tro sina ögon när han skrattandes springer ned mot kortlinjen för att ta emot kamraternas omfamningar. 3-2.
Som vi redan vet och som jag nämnt tidigare har Atlético de Madrid en sanslös offensiv som kan slå hål på vilket lag som helst (förutom Real Madrid förstås) men man har även en minst sagt bristande defensiv och när Almería tilldelas en hörna i den 36:e minuten visar hemmalaget ännu en gång upp ett deprimerande positionsspel när man skall försvara fasta situationer. Hörnan, som är riktigt dåligt slagen, hamnar trots det hos Soriano som, med ryggen mot mål, lyckas styra bollen vidare mot den bortre stolpen där en helt omarkerad Negredo kan nicka in kvitteringen till 3-3. Otroligt men sant och man undrar verkligen vad våra försvarare arbetar med på träningarna!
I den 40:e minuten visas ytterligare en Almeríaspelare ut när Maxi utmanar en redan varnad Juanito ute på högerkanten. Juanito kommer som en ångvält in i duellen och Burull kan inte göra annat än att dra fram spelarens andra gula kort för dagen och därmed tvingas nu gästerna att spela resterande delen av matchen med endast nio man.
Två minuter före halvtid tappar ett decimerat bortalag bollen på egen planhalva och därmed kan Atlético ställa om snabbt när bollen hamnar hos Agüero. Vår unge guldkalv får bollen mellan gästernas mittbackar och sätter full fart mot Diego Alves. När han väl tar sig in i straffområdet stannar han upp, hålls i tröjan, snurrar trots det bort motståndarförsvararen och går på avslut. Tyvärr är skottet uruslet och målvakten har inga problem att fånga bollen.
I halvlekens sista minut kommer matchens sjunde mål när Simão kommer igenom från högerkanten och helt fri med målvakten gör vår underbare portugis inga som helst misstag när han lägger den lågt vid den bortre stolpen. 4-3 efter 45 minuters spel och det är sannerligen en sjuk match vi bjuds på! Offensivt sett spelar vi bra, bakåt ser det dock becksvart ut. Almería skall självklart ha en stor eloge för sin mycket fina första halvlek och jag är mäkta imponerad över vilken vilja Emerys grabbar visar upp i den första halvleken, en vilja som, gång på gång, avslöjar de rödvitas svagheter. Jag vill inte ens tänka mig vad det skulle ha stått i halvtid om Almería hade fått spela med elva man på banan…
Andra halvlek:
Den andra halvleken går helt klart i hemmalagets tecken och det tack vare det faktum att ett alltmer tröttkört bortalag spelar med nio man på banan. Atlético tilldelas snabbt tre hörnor i början av halvleken och sätter därmed direkt press på motståndarna. På den tredje hörnan hänger Pablo i luften i en halv minut innan han nickar bollen mot mål. Tyvärr står ribban i vägen för hemmalagets femte mål.
I den 53:e minuten drar Forlán på ett skott strax utanför straffområdet som en mycket darrig Diego Alvés tippar ut till hörna. På den efterföljande hörnan hamnar bollen hos Antonio López som utan att veta vad han egentligen håller på med lyckas styra bollen med fötterna mot den bortre stolpen där Sergio Agüero enkelt kan styra in bollen i nät med hjälp av sin vackra hjässa. 5-3!
Bara några minuter efter Atléticos femte mål byts Raúl García ut och han får stående ovationer medan den som skall ta över stafettpinnen, Cléber Santana, får, traditionsenligt numer, ännu en gång utstå en visselkonsert när han byts in på Calderón. Man kan ju tänka sig hur fruktansvärt jobbigt det måste vara för en spelare att bli utbuad på sin egen hemmaborg.
I den 65:e minuten bjuds tv-tittarna på en rätt rolig sekvens när man får se Reyes och Aguirre stå vid sidan av planen och skratta tillsammans. Att Reyes skrattar kan man förstå då herr Aguirre nämligen bestämt sig för att ge den ovårdade Sevillistan chansen att spela de sista 25 minuterna. Simão, dagens man i Atléticolägret, byts ut och han får, likt Raúl García fick minuterna innan, stående ovationer. Reyes intåg ackompanjeras dock av en visselkonsert. Den instabile spelaren som har för vana att kalla sina tränare för ”hijo de p**a” lyckas dock hålla masken på ett förträffligt sätt och ler ett ännu bredare leende.
Fortfarande kall i kroppen får José Antonio Reyes verkligen chansen att skratta ånyo när han spelar fram Sergio Agüero som gör sitt andra mål för eftermiddagen och därmed utökar hemmalaget sin ledning till 6-3. Målet kommer efter att Cléber Santana roffat åt sig bollen inne i eget straffområde, grundlurat Melo och sedan satt full fart mot Almeríamålet. Nästan i jämnhöjd med mittplan släpper han bollen vidare till Forlán som i sin tur släpper den i djupet till Reyes. Bollen är något hårt slagen men en fräsch och nyss inbytt Reyes hinner få tag i bollen innan den rinner ut över kortlinjen. José Antonio slänger sig efter bollen och slår ett magnifikt inlägg till en framrusande Agüero som bara behöver sätta fram högerfoten för att lirka in lagets sjätte mål.
Medan Reyes och Agüero kramar om varandra byts Camacho ut och in kommer istället Miguel de las Cuevas.
Reyes fortsätter sedan att se riktigt spelsugen och målkåt ut och när han är nära att trycka in bollen vid Diegos vänstra stolpe med ett tungt vänsterskott strax utanför straffområdet kan inte publiken annat än att applådera en tappert kämpandes Reyes.
Atlético skapar ett antal chanser till att utöka sin ledning men varken Agüero, Maxi, Reyes eller Forlán tar tillvara på sina chanser. Vi får helt enkelt nöja oss med 6-3 och hoppas på att försvarsspelet stramas åt inom en snar framtid. Du kan inte alltid förlita dig på Simaõ, Agüero och Forlán, herr Aguirre…
Matchfakta:
Datum: 5 April 2008
Arena: Estadio Vicente Calderón, Madrid
Domare: Alfonso Pérez Burull
Total speltid: 94´17
Skott mot mål: 17 – 6
Skott på mål: 11 – 6
Antal gjorda mål: 6 – 3
Hörnor: 9 – 5
Varningar: 1 – 3
Utvisningar: 0 – 1
Straffsparkar: 1 – 0
Offside: 4 – 5
Bollinnehav: 57% - 43%
Målen: (se målen här)
1-0: López, min. 1
2-0: Forlán (straff), min. 5
2-1: Melo, min. 10
2-2: Ortíz, min. 17
3-2: Simaõ, min. 33
3-3: Negredo, min. 36
4-3: Simaõ, min. 45
5-3: Agüero, min. 54
6-3: Agüero, min. 70