Så går det för Atlético de Madrid enligt redaktionen! Del I
Redaktionens medlemmar har lagt pannan i djupa veck och analyserat vår kära Aletico de Madrid under lupp inför den stundande säsongen. Vi utnyttjar landslagsuppehållet för att reda ut hur långt årets upplaga av det stolta rödvitrandiga Madridlaget kan gå. Ska det räcka till en efterlängtad titel denna säsong? Vi ger dig svaret i den här artikelserien, där det första delen handlar om övergångskarusellen!
1 - Silly Season är över för den här gången och för Atléticos del blev resultatet sex nya spelare in i truppen. I den andra riktningen har hela nio spelare gått från fjolårets trupp via lån eller brutna kontrakt. Är du nöjd med vilka som har kommit och är det någon som du saknar av dem som försvann eller som inte kom alls trots ihärdiga rykten?
Niclas:
Det är väl egentligen bara det sista nyförvärvet Éver Banega lånet från Valencia som inte har hunnit smälta in i truppen ännu. De övriga fem presenterades som under en hektisk vecka i början av juli, har spelat regelbundet under försäsongen och de inledande tävlingsmatcherna. Försvararna Heitinga och Ujfaluši har matchats fram av Aguirre som det nya mittbacksparet och gjort det på ett utmärkt sätt. Man får nästan intrycket av att Heit och Ufo har spelat tillsammans i åratal, när de i själva verket bara har spelat tillsammans i knappt två månader! Framförallt är både holländaren och tjecken klasser bättre med bollen jämfört med de båda träbenen Pablo och Perea som tidigare varit Madridlagets första val. Anfallsmässigt har laget fått en ytterligare dimension i och med de båda passningsskickliga landslagsspelarna. Det är två klasspelare som tillsammans med den konverterade brassen Assunção som numera har portugisiskt pass. Dessa tre gubbar kommer att ge stadga åt Atléticos tidigare instabila defensiv.
Den rutinerade målvakten fransosen Coupet som hämtades från Lyon, fick debutera med att hålla nollan i ligapremiären och han kommer också att bli en tillgång i truppen. Om inte annat så har ju Leo Franco en märklig förmåga att dra på sig diverse muskelskador under säsongen och därför känns det tryggt att ha fransmannen i truppen. Från Recreativo värvades den franske anfallaren Florent Sinama-Pongolle, som hade svårt att övertyga under försäsongen. Men hans inhopp i ligadebuten mot Málaga lovar gott inför fortsättningen och den fick han som bekant kröna med att fastställa slutresultatet till 4-0. Var det någon position som kändes ihålig i fjol så var det positionen som ersättare till Kun och Forlán. Upp till bevis för FSP!
Javier Aguirre har under sommaren upprepat att han har velat ha en mediapunta till sin nya 4-1-3-2 taktik. Men av dessa böner blev intet, då det ena namnet efter det andra försvann från agendan. Till slut blev det Aguirre som fick svälja stoltheten och ta Nuno Maniche tillbaka in i truppen och portugisen har varit strålande i de två senaste matcherna. Sedan återstår det att se om man kan skola om Éver Banega till att klara av den lite mer offensiva rollen på det centrala mittfältet? Rent talangmässigt har han definitivt de egenskaper som krävs för att bli en succé.
Av de spelare som försvann till andra klubbar under sommaren via lån eller rivna kontrakt är det egentligen bara José Antonio Reyes som jag saknar en smula. Inte för hans pinsamt dåliga säsong i fjol utan för de kvalitéer som han visade upp under sina inhopp under trippen till Mexiko. Men det verkar vara hans dåliga inställning och attityd som till slut gjorde att man lånade ut Sevillasonen till Benfica, då han spred dålig energi i truppen.
Zoran:
Klubbens första prioritet har varit att förstärka försvaret inför 08-09, dels på grund av att man hade stora problem förra säsongen, men även för att Atlético skall spela i UEFA Champions League under den kommande säsongen.
Grégory Coupet köptes loss från de franska giganterna Olympique Lyonnais under sommaren, ett köp som jag är väldigt nöjd med. Han blir förvisso 36 år gammal under säsongen, men det blir en perfekt mentor till unge David de Gea som tar över i B-laget. Coupet har annars en väldigt fin speluppfattning som han använder ganska ofta, detta är ytterligare ett vapen för de röd-vita.
Tomáš Ujfaluši och Johnny Heitinga är två utomordentliga förstärkningar i backlinjen som kommer bilda mittlås i år. Förut var det odiskutabla mittbacksparet Pablo och Perea, men nu får spanjoren nöta bänk samtidigt som colombianen blir förstaval på högerbacksplatsen. Det är definitivt en uppgradering till vad man hade förra säsongen, dels på grund av Heitingas mycket fina speluppfattning och krossbollar, men även för att han är otroligt farlig i motståndarnas straffområde. Ujfaluši bidrar med rutin, säkerhet och lugn i backlinjen, något som inte alls fanns under förra säsongen då Aguirre fick ställa upp med två mittbackar utan något större spelsinne. Dessutom har laget blivit betydligt starkare på fasta situationer, både offensivt och defensivt. Att förra årets ordinarie mittbackspar blir reserver på dessa positioner i år bådar bara gott för framtiden, i ärlighetens namn gjorde aldrig Fabiano Eller eller Zé Castro något större avtryck i den röd-vita tröjan, men förhoppningsvis kan portugisen växa i Deportivo och komma tillbaka, mognare än någonsin.
Personligen hade jag gärna sett tre nyförvärv till (en vänsterback, en högerback och en playmaker), men tiden får utvisa om det Atlético har lyckats bygga ihop håller för en hel säsong. Något säger mig även att Aguirre kommer flytta upp någon av Álvaro Domínguez, César Ortiz, Pichu Atienza eller Sergio Rodríguez från B-laget, mexikanen är ju känd för att hålla bra koll på klubbens talanger.
På mittfältet har Atlético förstärkt med Paulo Assunção, en riktig vinnare som alltid gör sitt jobb. Han är även tänkt som Ignacio Camachos mentor vilket gör hans rutin, lugn, brytningar och förmåga att hela tiden hitta de kreativa spelarna till en styrka för det egna laget. En komplett spelare som är tänkt att ta hand om försvarsspelet tillsammans med backlinjen. Sommarens odiskutabelt bästa värvning tillsammans med Ujfaluši och Heitinga.
Éver Banega lånades in från Valencia i slutet av övergångsfönstret med en utköpsklausul på €11 miljoner. En jättetalang som dock måste bli mer disciplinerad och förhoppningsvis lyckas han i sin nya klubb. Jag förstår fortfarande inte varför Unai Emery inte gav honom en riktig chans, men han har säkert sina anledningar.
Att få iväg Mista till Deportivo var nödvändigt då han inte presterade i Atlético, istället köpte man in Florent Sinama-Pongolle och även om han inte har imponerat under försäsongen så visade han att det finns mycket att hämta mot Málaga. Jag tycker att man skall ha rätt att oroa sig över hans försäsong, men förhoppningsvis acklimatiserar han sig bättre under de kommande månaderna för att bli en viktig del av Atléticos anfallsspel.
Undertecknad hade gärna sett José Antonio Reyes i Atlético även den här säsongen, men med tanke på att klubben tjänar cirka €2,5 miljoner i lön på att låna ut honom till Benfica känns det som om man kan acceptera detta beslut.
Andreas:
Jag är absolut nöjd med värvningarna som Atlético gjort. Heitinga, Ujfaluši och Assunção är alla tre spelare som kommer att vara viktiga för laget den kommande säsongen. Inte att glömma målvakten Grégory Coupet och anfallsalternativet Sinama-Pongolle. Däremot önskade jag innan Silly Season drog igång att man köpte in en ny vänsterback, men vi får hoppas att López och i framför allt Pernía höjer sig den här säsongen.
Vad gäller spelarförsäljningarna så är jag också rätt nöjd. Det var inte en dag för sent att Mista äntligen fick lämna klubben. Dessutom är det bra att man ersatt Abbiati med en något stabilare Coupet. Däremot tycker jag det är lite synd att Jurado och Reyes lämnar, även om det bara handlar om ett lån. Den sistnämnde verkade verkligen vara på gång att bedöma från försäsongsinsatserna och kunde, om han fortsatte på den inslagna vägen, visa sitt riktiga jag i säsongen 08/09 för Atleti.
Daniel:
För en gångs skull känns det som att klubbledningen synkroniserat sina mindre välslipade hjärnor på ett förvånansvärt framgångsrikt sätt. Värvningarna av Heitinga och Ujfaluši har inte bara gett laget en helt annan trygghet i de bakre leden med resoluta brytningar och genomtänkta passningar utan även ett vasst radarpar på fasta situationer. Värvningen av Coupet från franska Lyonnais kan dock diskuteras även om jag hellre föredrar fransmannen än förra årets andremålvakt Abbiati.
Årets värvning är utan tvekan vår egna lilla Makelele, nämligen Paulo Assunção. Killen besitter som bekant en enorm begåvning och kan på egen hand sköta det defensiva arbetet på innermittfältet med sina resoluta brytningar och sitt följsamma spel. Det skadar inte heller att spelaren har förmågan att hitta sina kamrater längre fram i banan med välriktade passningar. Som sagt, i mina ögon är Assunção årets bästa värvning. Klok, resolut, följsam, bollvänlig och passningsskicklig.
Angående Éver Banega är det känt sedan tidigare att den unge argentinaren har en enorm potential och vi får hoppas att det är i Manzanaresklubben som han får visa upp sitt breda register. Det enda frågetecknet kring spelaren är ifall han, redan under sin första säsong i Atléticotröjan, lyckas anpassa sig till den ovana rollen som lagets offensiva lunga på mittfältet. Slutligen får vi hoppas att vår franske anfallare, Sinama-Pongolle, kan göra ett bättre jobb än vad träbenet Mista gjorde i den rödvita tröjan. Sämre kan det ju definitivt inte bli och jag har faktiskt rätt stora förhoppningar på Sinama. Tio strutar under säsongens gång bör vara ett rimligt mål för vår vindsnabbe forward.
Vad gäller spelarna som, på ett eller annat sätt, försvunnit från klubben finns det ingen som helst anledning att sörja dessa spelares frånvaro. Den ende som jag skulle kunna ha tänkt ha mig ha kvar i klubben är Reyes, mycket tack vare hans intressanta försäsong, men samtidigt har jag full förståelse för att klubben och Aguirre skickat iväg surpuppan västerut.
Joakim:
Jag är verkligen nöjd med årets nyförvärv då spelarna som anlänt verkligen stämmer in på vad klubben behövde. Med Christian Abbiati tillbaka till AC Milan behövde Atlético en ny målvakt till att konkurrera med Leo Franco och Grégory Coupet känns som helt rätt val på positionen. John Heitinga och Tomáš Ujfaluši är två högklassiga backar som verkligen visat upp sig under början av säsongen, likaså Paulo Assunção. Éver Banega är en personlig favorit som kommer vara till stor nytta då han kan användas både defensivt och offensivt. Florent Sinama-Pongolle känns som ett betydligt bättre alternativ som tredje anfallare bakom Kun och Forlán än Ricardo Oliveira. Fransmannen är yngre och har många egenskaper som han behärskar väl. Han är exempelvis oerhört snabb och stark i kroppen, gissa om de styrkorna kommer orsaka försvararna i Liga BBVA och Champions League stora problem! Sinama-Pongolle känns också som en bättre lagspelare än ovan nämnde brasse-anfallare och lär inte vara först ut i media och klaga över utebliven speltid.
Spelare jag saknar är framför allt José Antonio Reyes och Jurado, en stundtals bländande fotbollsspelare med ett spelsinne och överstegsfinter som inte är av denna värld. Förhoppningsvis kommer han att blomma ut i ö-laget och återvända till huvudstaden och ta plats. Potentialen till det har han definitivt.
Reyes har jag alltid varit för i klubben men till slut skeppade man iväg honom på grund av dålig attityd och dåliga insatser, bortsett från spelarens högt imponerande försäsong. Jag skulle gärna haft honom kvar till Aguirres förfogande men tror samtidigt att klubben gör rätt i att låna ut honom, inte minst för att slippa hans otroligt höga lönekostnader.
Atlético behöver enligt mig en ny högerback. Luis Perea är strålande, absolut strålande bakåt sett, men framåt lämnar han i princip allt att önska och trots att man har Giorgios Seitaridis i truppen känns det fortfarande tunt och en högerback vore att prioritera. Nu blev det inte så och det är bara till att hoppas att Seitaridis kommer tillbaka till fornstora dagar, detta då vår skoningslöse colombian inte bör återfinnas ute till höger.
Slutligen är det bara till att glädja sig över att medelmåttor som Fabiano Eller och Mista lämnat klubben då dessa båda herrar definitivt inte är spelare att använda sig av förhoppningsvis, toppstrid i ligan, och spel i Champions League är ju inte att tala om.
2 - Har vi en av toppfotbollens sämsta sportchefer i Jésus García Pitarch? Mannen som bara lyckas köpa dyrt och inte sälja någon av de spelare som han värvar och floppar, med något litet undantag?
Niclas:
Först och främst ska den bespottade sportchefen ha lite beröm för de värvningar som man har gjort under sommaren. Där man har investerat den lilla budget man hade att tillgå på ett smart sätt. Men de spelare som han har värvat de senaste tre säsongerna och som inte har lyckats i Atlético de Madrid har i samtliga fall varit en ekonomisk missräkning. Han lyckas inte få tillbaka en bråkdel av de pengar han har lagt ut för spelaren, när denna värvades till Atleti. När den uteblivna succén är ett faktum, försvinner dem antingen iväg på lån eller så bryter man kontraktet. Listan kan göras lång herr Pitarch, med namn som Mista, Motta, Cléber, Reyes, Costinha, Eller och Zé Castro. För att nämna några.
Det är nästan som man börjar fundera på vad klubben har för scoutingsystem, eller om man inte har något alls?
Zoran:
Det är lätt att köpa dyrt, men den riktiga konsten är att sälja dyrt, titta bara på klubbar som Porto eller Heerenveen som investerar mindre summor i spelare som blir sålda till större klubbar samtidigt som de kan bygga vidare och scouta nya spelare.
García Pitarch tackade nej till spelare som Didier Drogba under hans tid i Valencia och valde istället att värva Ricardo Oliveira, det finns en anledning till att Atlético-supportrarna är kritiska till hans roll i klubben och med all rätt.
Man kan inte köpa spelare utan någon profil och det verkar han ha lärt sig under sommarens övergångsfönster där han övertygade ett flertal att skriva på för Atlético. Samtidigt är det inte särskilt lätt att sälja de spelare som inte riktigt lyckas i klubben, men att släppa flertalet av dessa gratis gör att man i slutändan kommer drabbas av ekonomiska problem och klubben dras redan med dessa.
Personligen tycker jag man borde införa ett system för scoutning i Atlético där man kan upptäcka talanger och utveckla dem, inte bara när det gäller 14-17-åringar, utan även 18-22-åringar. Man borde följa Heerenveens sätta att jobba, en klubb som exempelvis värvade den då 17-årige Miralem Sulejmani från Partizan och gav honom chansen så fort alla problem hade blivit lösta kring hans övergång, för allt är inte glasklart alla gånger. Efter en bra säsong köpte Ajax loss honom för €16,25 miljoner vilket är transferrekord i Nederländerna (Huntelaar köptes loss av Ajax från Heerenveen för cirka €10 miljoner ett par säsonger tidigare). Allt man betalade för Sulejmanis övergång var €200,000, en summa man måste lägga ut för att betala den andra klubbens investeringar kring spelaren sedan tidig ålder, det är dock annorlunda regler i Spanien angående detta.
Andreas:
Visst kan köpen de senaste åren kritiseras, och med all rätt. Även om ledningen den här säsongen verkar ha gjort bra ifrån sig på transfermarknaden. Men det finns fler som García Pitarch.
Men eftersom man tydligen har problem med att hitta bra spelare kan man istället för att hela tiden handla ge fler spelare i de yngre leden chansen. Camacho har fått chansen och tog den på ett utomordentligt sätt. Får talangerna inte möjlighet att spela med de stora grabbarna lämnar de till slut klubben och utvecklas vidare på andra ställen.
Daniel:
Pitarch har gjort sig känd för att skaffa sig ovänner till höger och vänster. Sportchefen har inte blivit populärare bland sina fiender efter de de senaste årens mindre lyckade värvningar av spelare så som Cléber Santana, Fabiano Eller och träbenet Mista.
Problemet med herr Pitarch är att han under sin tid som klubbens sportchef gjort sig känd för att köpa relativt dyrt och sälja/låna ut billigt. Vi får hoppas på att karln inte sitter med en privat aktieportfölj då nio av hans tio investeringar alltid går med ekonomisk förlust.
Sportchefen har haft en hektisk sommar med att göra sig av med sina tidigare favoritspelare för en billig penning och nu är det upp till de senaste värvningarna att se till att sportchefen får förlängt förtroende efter den här säsongen.
Joakim:
Det vet jag inte om vi har. Visserligen har kanske inte alla affärer varit på Javier Aguirres fulla vilja, men i många av fallen har spelaren i fråga helt enkelt inte fått en chans att bevisa sig och befästa sin plats i förstaelvan, läs Cléber Santana och Jurado för att nämna två exempel. Jurado ersatte både Maxi Rodríguez och Martin Petrov på ett nästintill magnifikt sätt under 2006/2007, speciellt då när han fick agera vänsterytter. Trots stora problem med kreativiteten på mitten säsongen efter fick inte Jurado chansen att bevisa sig från sin riktiga position vilket ledde till en utlåning.
Det är en svår fråga att svara på, jag tror helt enkelt det är en blandning av otur, felköp, spelarens svårigheter att anpassa sig och att Javier Aguirres ibland utnyttjar spelare på fel sätt.
3 - Sommarens kovändning på spelarfronten gäller helt klart fallet med Nuno Maniche. Från att han aldrig ville spela under Aguirre igen, har han gått via en offentlig ursäkt, tränat hårt med laget och hållit sina åsikter för sig själv, inte hittat någon ny klubb, rökt fredspipa med mexikanen och grävt ner stridsyxan. Till att slutligen vara en av de bidragande orsakerna till att Atlético de Madrid spelar i gruppspelet av Champions League och gett laget en flygande start på säsongen via två raka 4-0 vinster! Portugisen väcker känslor, vilka är dina?
Niclas:
Det är bara att erkänna direkt, jag har alltid varit svag för den långhårige portugisen. Såg honom länge som den perfekta lösningen på Aguirres mittfältsproblem, även om det såg illa ut efter en halvt misslyckad första säsong. Men sedan fick han möjligheten att genomföra en hel försäsong med Atlético och han kom tillbaka förra hösten och var en av de bästa spelarna fram till mitten av december. Det var då det skars rejält med Aguirre, då Maniche bland annat ska ha fejkat en skada inför en cupmatch och sagt till Aguirre: "och vad har du vunnit?" Lösningen blev utlåning till Inter under våren och när han var tillbaka från Milano, var de flesta övertygade om att han skulle lämna klubben. Men Maniche kanske kom till insikt att han inte var guds gåva till mänskligheten och fann sig i att fortsätta i Atlético och tog det första steget via en offentlig ursäkt. Till slut tog även Aguirre den utsträckta näven och man la allt gammalt groll bakom sig och började ett nytt kapitel. Portugisen förtjänar en till chans och nu är det upp till Maniche att visa att han är den stjärna som han en gång var. Att döma hans insatser mot Schalke och Málaga är han på rätt väg, välkommen tillbaka!
Zoran:
Maniche har alltid haft problem med andra människor, så var även fallet i Benfica tills José Mourinho värvade honom och han lugnade ned sig. När han väl vill spela fotboll, slita för sina lagkamrater och bevisa sig ute på planen är han en väldigt duktig spelare. Personligen har jag absolut ingenting emot att han finns med i truppen eller startelvan för den delen, men den här gången hoppas jag att han verkligen har ändrat attityd.
Han insåg nog med all säkerhet att ingen var beredd att investera i en spelare som hela tiden betedde sig illa och bet i det sura äpplet för att ta sig tillbaka, vilket han också gjorde och detta med stil.
Alla förtjänar en andra chans så förhoppningsvis bevisar han att han är värd den och fortsätter som han gjort hittills.
Andreas:
I sina bästa dagar som fotbollsspelare gillar jag Maniche, annars har jag en ganska så negativ attityd till portugisen. Antar att jag fick det efter både Maniches rattfylla och bråket med Antonio López på en träning. Sedan har hans taskiga inställning och tjafset med Aguirre inte gjort det hela bättre.
Att Nuno Maniche fortsätter att spela i Atlético-tröjan efter alla uttalanden var för mig smått otroligt när jag hörde det första gången. Men att han ber om ursäkt och kämpar vidare visar på en viss mognad och det är väl bara att hoppas att det fortsätter på den vägen.
Daniel:
Spelaren med rutin, titlar och ett imponerande barskåp är en trevlig prick som herr Aguirre hade svårt för under föregående säsong. Den tråkiga incidenten där Maniche och Aguirre lekte sanning eller konsekvens slutade med att den alltid like glade Nuno skickades iväg till italienska Inter (i och för sig inget nedåttjack för spelarens del). Nu är portugisen tillbaka i Madrid efter att ha knäböjt framför huvudtränaren Aguirre. Av det jag har sett av spelaren hittills är det inget snack om saken att han skall få fortsatt förtroende på Atléticos mittfält. Maniche är vår nye Simeone med hjärta, ’cojones’ och en enorm vilja. Skål för Nuno!
Joakim:
Maniche har sannerligen stått för en comeback som heter duga. Jag trodde verkligen inte att portugisen skulle få representera den röd-vita tröjan en gång till men tji fick jag och så länge han radar upp insatser som han gjort på senare tid har jag ingen åsikt i hur hans historia i klubben ser ut, trots dumma uttalanden och fejkade skador. Givetvis är det inte acceptabelt att agera som han gjort i vissa fall, men han har bett om en offentlig ursäkt och tränat hårt och då anser i alla fall jag att han förtjänar en andra chans. Maniche var ju en av Europas giganter under EM 2004 och VM två år senare och bidrar med nyttig rutin som kommer vara oerhört viktig när Atlético tar sig an Europas elit igen.
Visserligen ska jag inte sticka under ytan med att jag mycket hellre ser min personliga favorit Éver Banega eller varför inte Maxi Rodríguez på portugisens plats i Aguirres 4-1-3-2-system, men som tidigare skrivet kommer det blir svårt för övriga mittfältare att peta 31-åringen.
