Gästkrönika: Atlético och svinen från UEFA
Dagens chockbeslut från UEFA upprör känslorna rejält bland Atletifansen och "Spiders" satte ord på sina känslor.
Som de flesta redan vet så har UEFA stängt av Atlético de Madrid i de kommande två hemmamatcherna på Vicente Calderon i Champions League och en till hemmamatch nästa säsong i Uefacupen eller Champions League. Jag har svårt att förstå justifieringen av att straffa klubben och spelarna för någonting som bortasupportrar gjort sig skyldiga till. Marseillefansens svineri i form av flaskkastning och polisprovokation är högst oroande de då de verkar komma undan med det, istället straffas Atlético för bristande säkerhet.
En annan aspekt av det hela från UEFAs sida är rasismen som sägs ha pågått under matchen mot de mörka spelarna i Marseille från läktarna. Det är en aspekt som jag inte sticker under stolen med när det kommer till spansk supporterkultur, det existerar, men ingenting jag märkte av tillräckligt då hemmafansen sjöng för det mesta.
Visst är det lägligt för UEFA att ta tag i rasismen när det är ett mindre lag i den röda pricken på måltavlan, när man totalt ignorerat att det gjorts rasistiska ljud på bland annat Inter, Real, Valencia, Juventus, Bayern och Barcelonas hemmamatcher i Champions League sen länge. Men det är klart, har man inte stake eller tillräckligt bra kvalité på viagran för att ge sig på G14 så får väl lag som Atlético sota för det. Då det är allmänt känt att minsta lilla snedsteg från UEFA så kommer storlagen lagen dra sig ur och bilda en egen Europaliga. En märkbar notis, Marseille ingår i G14.
Nollrasism är viktigt, men värdelöst i all sin mening om man bara vågar ge sig på nazismen och fascismens små sympatisörer medan man samtidigt är för upptagen med att dra ner byxorna, vända sig om, ställa sig på alla fyra och tillfredställa herr G14 führers alla fotsoldater.
Platini måste ju få utlopp för att ingen tar alla hans försök till reformeringar på allvar då storklubbarna använder hans förslag som toapapper. Det som är mest sorgligt är att UEFA aldrig, och då menar jag ALDRIG skulle våga göra något sådant här mot någon av storlagen, då skulle G14 hänga upp han på toppen av Eiffeltornet i bara kalsongerna!
Nu är det ju bara lilla Atletico och ett perfekt tillfälle för en maktdemonstration för denna viagraberoende organisation, och om en det även gynnar ett franskt lag på kuppen, så är excellente för Michel Coruptini.
Detta är ett väldigt hårt slag mot oss Los Rojiblancos som har väntat lite väl länge på detta tillfälle i Europas finrum, det ser mörkt ut om vi ska möta Liverpool på "bortaplan" nu två gånger om, sen även en bortamatch till vardera mot Marseille och PSV. Marseille räknar väl med att man slår PSV och jag kan inte se annat än att detta kommer absolut att gynna Marseille. Eftersom vi har tre matchers avstängning och två ordinarie schemalagda bortmatcher kvar i gruppen så är det oklart om avstängningen även gäller i åttondelsfinalen om vi tar oss vidare, det vore förödande.
Samtidigt är det ironiskt på ett självklart sätt att det drabbar just oss, kan inte tänka mig eller förvänta mig något annat. Atlético de Madrid, de fördömda och otursförföljda, det var på något sätt upplagt att lidandet skulle få ett nytt ansikte. Vi lider varje dag och har gjort det sen 1996, vi tar djupa desperata andetag och går bryter ihop inuti varje gång laget eller ödet sviker oss, vi Colchoneros känner av och ser varandras tomhet och eviga smärta tvärs över en bar eller på bussen, även fast vi inte känner varandra. Ibland vill jag gråta och den rödvita halsduken åker längre och längre upp i ansiktet för att dölja ögonen och lidandet i dem.
Jag vet att alla är emot oss, så känns det, men jag vet också i mitt naiva jag att Los Rojiblancos inte ger sig utan en fight, ingen organisation som UEFA med dubbelmoral som hederskod eller ordförande med oidipuskomplex ska få vinna bara för dem gjort saker svårt för oss. Vare sig förbannelsen eller den förbannade Platini vill det eller inte så kommer vi spela åttondelsfinal, för vi har något som UEFA saknar, det är kärlek, vi är Atlético de Madrid, vi är kärlek och kärleken vinner alltid i slutändan.