Blytung förlust för Atlético efter att Higuaín avgjort på straff i sista tilläggsminuten.

Det glödheta El derbi Madrileño innehöll allt och lite till och som vanligt står Los Blancos som segrare när slutsignalen ljuder över Calderón. Gästerna chockstartar matchen med mål efter blott 34 sekunder av Ruud van Nistelrooy. Sedan följer, två bortdömda mål för de vita, två röda kort inom loppet av åtta minuter. En intensiv kvitteringsjakt från Atléticos sida som inte resulterar förrän den 90: e minuten via en magnifik frispark från Simão. I den sjätte tilläggsminuten kliver Hetinga in i handlingarna och sparkar ner Drenthe i straffområdet och det är en solklar straff till marängerna som Higuaín givetvis sätter till slutresultatet 1-2. Samme holländare som agerar rundningsmärke när Ruud sätter dit ettan, för övrigt…

Det är inte lätt att vara Rojiblanco en sådan här kväll och detta är nog en av de tyngsta matchrapporter som undertecknad har skrivit någonsin. Förlusten känns som en stenhård träff rakt i solarplexus. Smärtan sprider sig från magen och en förlamande känsla når ut till alla delar av kroppen. Helst vill jag bara försvinna ner i ett djupt svart hål där jag kan få vara ensam med alla miljontals tankar flyger runt i skallen. Matchbilderna som rullar för ens inre är inte några trevliga bilder och varje gång slutar det på samma blytunga sätt. Förbannade j-la klantarsel, hur i helvete kan du sparka ner din landsman i boxen på tilläggstid, Heitinga? Hur korkad får man vara och detta efter att Simão kvitterat bara några minuter tidigare med en underbart slagen frispark? Att sedan Leo Franco är på den efterföljande straffen, men envisas att försöka rädda den med en hand och inte kan hålla emot den hårt slagna straffen från sin argentinske landsman, gör det svarta hålet än mer attraktivt! Kvar vid skampålen står Johnny Heitinga och undrar vad han ställde till med?

Sett till hela matchen ska dock Atlético de Madrid tacka domaren Clos Gómez och hans assistenter för att vi är med i matchen fram till halvtidsvilan. För den första halvtimmen är katastrofalt dålig från Atléticos sida. Laget visar hjärta och vilja men det är på helt fel sätt, försvarsspelet är för passivt där man står som blyga skolpojkar med mössan snällt i hand för att be om att få låna bollen. Vad är pressen och närkontakten? När man sedan kommer i närkontakt, ja då är man för sent ute och man drar på sig frisparkar istället. På halvdistans vinner man aldrig några närkamper, eller hur Heitinga? Som låter sin landsman vända om på en femöring utanför boxen och en felplacerad och kanske skymd Leo Franco får vittja nätmaskorna efter en halv minut! När man ställer om till anfall går det för sakta och gästerna hinner hela tiden formera sina försvarsstyrkor.

Varje gång marängerna är i närheten av vårt straffområde blir det farligt och det är inte förrän efter att Ruud van Nistelrooy fått syna herr Gómez röda kort efter 38 minuter, som hemmalaget vaknar till så småningom. En utvisning som känns som en skänk från ovan, gult kort ja, men direkt rött kort, nja. Då har gästerna även hunnit med att få två mål bortdömda för offside, varav Ruuds mål var mycket tveksamt och Raúls dito var även det tveksamt bortdömt för offside.

Hetlevrade Perea viftade med näven när han var förbi Sneijder och colombianens andra gula kort var ett bittert faktum efter en halvtimme. Så fruktansvärt klantigt och förbaskat orutinerat gjort av en spelare som har varit med och spelat på den här nivån i snart tio år.

Atlético hade inte ett vettigt avslut innanför boxen i den första halvleken och den bästa chansen fick Kun Agüero, men hans skott tog i burgaveln. Respekten för Iker Casillas är så stor att man hela tiden söker skott intill någon av stolparna och skotten viner därför utanför. Ett fenomen som upprepar sig i den andra halvleken, skulle det visa sig.

Sista 45 minuterna

Den andra halvleken rivstartar när Banega är nära att få in bollen vid den bortre stolpen, men skottet viner tätt utanför. Men det var ändå startskottet på intensiv kvitteringsjakt från hemmalagets sida som radar upp målchanser som man inte varit i närheten av under de första 45 minuterna.

Tempot är högt uppskruvat och det är fotbollsgodis som de båda lagen bjuder publiken på. Full fart framåt när båda lagen erövrar bollen. Båda målvakterna har en svettig afton och får göra skäl för sin lön. Gästerna är snubblande nära att punktera matchen när Higuaín vänder om inne boxen och drar till direkt på volley, men tack och lov går skottet rakt på Franco som även räddar returen från De la Red.

Kun Agüero får ett gyllene läge att kvittera sedan Cannovaro missat en boll i djupled men skottet än en gång tätt utanför…

Matchen håller ett sådant tempo att domaren Clos Gómez tvingas få behandling för krampkänning med en halvtimme kvar att spela. När hände detta senast?

Simão som kommit in istället för Pernía efter paus är pigg och alert framåt och gör att Sergio Ramos är ständigt i bekymmer.

Atlético har tagit över taktpinnen, men avsluten är tyvärr oftast från distans eller så väntar man en tiondel för länge innan skotten avlossas så att motståndarförsvaret hinner få fram en tå på bollen.

Gästerna är som vanligt hypervassa när de väl beslutar sig för att anfalla och när tiden tickar iväg till deras förmån så ser det ut att sluta som vanligt.

Men när klockan nästan har nått full ordinarie tid, får Atlético en frispark nästan rakt framför Casillas mål. Den spanske landslagsmålvakten ställer upp sin mur och tar det ena halvan av målet. Simão tar sats och skruvar bollen elegant över den bräckliga vita muren in i nät till 1-1!

Domarkvartetten lägger till sex minuter och det märks att många av spelarna går på tandköttet av trötthet då man har spelat 10 mot 10 i nästan en timme. Ytorna på mitten är gigantiska och i ett sista anfall från gästerna får inhopparen Drenthe bollen till vänster inne i boxen. Han petar bollen ner mot kortlinjen och hans landsman i Atlético missar bollen och träffar marängen rakt över knäna. Gómez som står välplacerad blåser för straff och så var den matchen också till ända, ridå!

Förlust i ännu ett derby mot våra bittra ärkerivaler och trots att vi fick duktigt med hjälp av domarna i den första halvleken kan vi inte förvalta de chanser som Atlético trots allt skapar i en mycket bra andra halvlek. Ett oavgjort resultat hade känts okej, men inte då, inte heller den här gången får vi klämma dit marängerna.

Frågan är om Atlético de Madrid kommer att resa sig i ligan i år efter tre raka förluster mot sina direkta konkurrenter? Tåget har redan lämnat perrongen och kvar står laget och trampar på nio poäng efter sju matcher och tre svidande förluster mot toppkollegor.

Sedan kan man alltid diskutera Aguirres startelva med fyra centrala mittfältare i kvartetten Maniche, Assuncao, Garcia och Banega, som helt tog död på lagets kantspel i den första halvleken. Under matchens gång gjorde Aguirre flera förändringar för att nå en kvittering och den kom till slut, men glädjen förbyttes snabbt till sorg och tomhet.

Nä, ska jag gå och gräva ner mig en stund och det vete fan om jag kommer igen efter den här stjärnsmällen…

Matchfakta:

Målen:
1-0 Van Nistelrooy 1'
1-1 Simão 1-1 90'
1-2 Higuaín 2-1 96' str

Lagen:
Atlético Madrid: Leó Franco, Perea, Heitinga, Ujfalusi (L.Garcia 70'), Pernía (Simão 45'); Maniche, Assuncao, Raúl Garcia (A. Lopez 37'), Banega; Forlan och Agüero

Real Madrid: Casillas – Marcelo, Cannavaro, Pepe, Ramos – Sneijder (Van der Vaart 67') Gago, De la Red (J.Garcia 77') - Van Nistelrooy och Raúl (Drenthe 84')

Domare: Carlos Clos Goméz

Varningar: Perea x2, Heitinga, L.Garcia, Simão, Assunscão, López, Drenthe, J.Garcia, Van der Vaart, Ramos

Utvisningar: Perea ( 30min) Van Nistlerooy (37 min)