Saker & Ting 2009 del II
Detta är ingen krönika med djupa funderingar utan en lätt serie jag kommer att köra med innehållande lite strötankar direkt kopplade till laget, som tex spelare, ledare och taktik.
Sätter mig ner lugnt och sansat med en halv twix i munnen medans jag fokuserat letar efter någon bra stream till söndagens vitala drabbning. När väl bilden kommer upp ser jag fyra backar, fem mittfältare och en anfallare. Jag gnuggar mina ögon lite lätt och är i några sekunder helt övertygad om att lördagens starköls showdown på Hard Rock Café fortfarande spelar mitt sinne ett spratt.
Men det jag såg på skärmen var tyvärr sant, samtidigt som jag lite sorgligt kom på att jag ändå inte hade nån baksmälla, utan tydligen har hög smärtgräns för alkohol, men låg smärtgräns för Javier Aguirre. Herre gud tänker jag när jag ser den tragiska formationen lite nervöst, spelar vi Chelsea borta eller? Emiliano Zapata ger bollen till Pamplonagänget mentalt innan ens matchen har börjat.
Den viktigaste matchen och största testet Atlético har tagit itu med under speedy Gonzales är mot Liverpool på Anfield, vilket jag tyckte rent taktiskt var en av klubbens absolut bästa insatser på flera år. Det var även skumt nog första gången som Aguirre satt på läktaren och inte kunde bestämma över sina sedvanliga cirkus brazil jack påverkade byten efter matchutveckling, det var kanske därför det gick så bra? Det var bara en liten noterbar "tragokomisk" detalj.
Min ack så hoppfulle skribentkollega Daniel vill att Cerezo och Gil ska vakna och sparka Mexikanen. Jag känner för ditt argument kära kollega, men både du och jag vet sorgligt nog innerst inne att dessa två apor inte kan vakna, för de tillhör en naturlig halvsovande art. Alla människor har en viss nivå av IQ man kan nå innan det säger stopp. Humle och dumle har nåt sin klimax av intelligens för länge sen, och klubben kommer tyvärr dumdrivas på detta sätt ända tills det blir förändringar i ledningen.
Aguirre går ut i media och säger efter matchen att "det bara var ett mål som saknades", no shit Einstein! Sen forsätter med att berömma Osasuna för sitt fina spel istället för kritisera sina egna spelare. Cojones växer inte på alla träd, men i Javiers fall växer det nog inte ens på samma planet. Är han rädd för att skapa missnöje i truppen vid en eventuell utskällning eller uthängning i media? Något som spelarna faktiskt förtjänar rätt ofta? Ett missnöje som snabbare kan leda till till hans avgång mån tro, nej nu räcker, Mexicos svar på Crusty the clown måste bort omedelbart om vi ens ska spela Uefa cupen nästa år.
Här sitter vi fast med en bunt för det mesta omotiverade och opassionerade importspelare medans unga kaxiga spanska spelare som tex Sisi, Cazorla och Capel helt respektlöst utmanar, leker och visar vilja mot rutinerade backar. Jag skulle vilja ha in Miguel 8 dagar i veckan istället för Maxi just nu.
Jag har själv förespråkat lite för Juande Ramos eftersom han är tillgänglig, men min drömtränare för ett lag som Atlético är Diego Simeone, en motiverare, ett rytande lejon med erfarenhet, kunnande, passion och klubbhistoria. Simeone är en "born manager" som många kallar honom i Argentina efter att tagit emot utmärkelsen som ligans bästa manager redan hans första år på jobbet. Det första lag som han riktigt tog över i Argentina var Estudiantes efter lite strul och en halv spelar/tränar säsong med Racing Club. Estudiantes vann direkt det året sin första ligatitel på 23 år. Efter bara ett år i Estudiantes tog han över River Plate där han även tog ligattiteln samma år. Den 7 november, bara för några dagar sedan har han självmant sagt upp sitt jobb med River Plate, kanske är han på väg någon annanstans :) ?
I am waiting for you to bring some heart back into your former club Mr Simeone.... call us.. eller vad tycker ni på forum? Är jag helt ute och cyklar nu?