Don Luis Aragonés – El Sabio de Hortaleza del I
Han var en firad skyttekung och en av klubbens största stjärnor under tio år, när han över en natt sadlade om till ett liv vid sidan om fotbollsplanen som tränare, Luis Aragonés Suárez. En karriär som har varit både lång och framgångsrik och som kröntes på ett strålande sätt i somras då han lotsade Spanien till guld i Europamästerskapen.
Idag, den 1 februari 2014 gick en Atlético-legendar ur tiden. Därför har Atlético-redaktionen valt att återpublicera Niclas Bobergs artikelserie om mannen som har en alldeles speciell plats i alla Colchoneros hjärta. Don Luis Aragonés, du kommer alltid att vara ihågkommen och framförallt saknad. Tack för allt.
Ursprungsartikeln är skriven den 28 december 2008.
Som anfallare var han känd under smeknamnet Zapatones och som coach fick han snabbt ett nytt smeknamn, El sabio de Hortaleza, den vise mannen från Hortaleza. Den första delen om tränaren Luis Aragonés handlar om hans år i klubben under det framgångsrika 70-talet.
Säsongen 1974-75
Hösten 1974 inleder Atlético de Madrid ligaspelet på ett knackigt sätt och efter endast nio omgångar sparkar man sin argentinske tränare Juan Carlos Lorenzo. Då ligger laget på en elfte plats med bara åtta inspelade poäng, hela sju pinnar bakom serieledande ärkerivalen Real Madrid. Uppdraget att leda laget under fortsättningen av ligan går till den då 36-årige Luis Aragonés. Som föga anade att hans sista match i La Liga skulle vara 2-2 matchen mot Sporting de Gijón den 24 november 1974.
För så blev det, den i startelvan så självskrivna anfallaren Zapatones, befann sig numera på avbytarbänken som den högst ansvarige för lagets spel och resultat. Debuten som tränare skedde borta mot Valencia helgen efteråt, där Atlético nådde en poäng via en kvittering till 1-1 av Banegas med halvtimmen kvar att spela. Ett resultat som följdes upp med två segrar och ytterligare två oavgjorda fram till årsskiftet. Något som innebar att Atlético med Luis Aragonés som tränare firade in det nya året 1975 som ligafyra. En placering som man inte lyckas behålla under den andra hälften av säsongen då man dalar till en slutlig sjätte plats, efter framförallt uruselt spel på bortaplan. Hemma på Vicente Calderón var man dock obesegrade.
Intercontinentalcupen
Något som också visar sig vara nyckeln till klubbens första internationella titel när man vänder underläget mot Independiente från Argentina. Eftersom Bayern München inte var intresserade av att spela i Intercontinentalcupen och Atlético tog deras plats. Spanjorerna förlorar den första matchen på bortaplanen med 1-0. Den 10 april 1975 spelas returen på Vicente Calderón och från sidlinjen ser Luis hur hans rödvitrandiga krigare lyckas vända på underläget och vinna matchen med 2-0 via ett nickmål av Javier Irureta och efter att Ráton Ayala stångats sig fram mellan två försvare och tryckt in tvåan när återstår fem minuter. Lagkaptenen Adelardo får lyfta bucklan mot Madridhimlen inför ett fullsatt Vicente Calderón och Atletifansen är i sjunde himlen efter deras första och enda internationella titel!
Atléticos startelva i returen: Pacheco, Mero, Heredia, Eusebio, Capón, Adelardo, Irureta, Alberto (Salcedo, 27'), Aguilar, Gárate och Ayala.
Målen och hyllningarna efter matchen kan ses här:
Ráton Ayala gjorde det vinnande målet i finalen av Intercontinentalcupen
Säsongen 1975-76
Under sin andra säsong som tränare för Atlético de Madrid gav man ärkerivalerna från den norra delen av staden en hård match om ligatiteln. Halvvägs in i serien såg det riktigt lovande ut då man var i ledningen och det var inte förrän i de sista omgångarna som Los Blancos gick förbi och slutligen även vann ligan före Barcelona. Katalanerna passerade Atlético i den sista omgången efter en förlust i derbyt mot Real Madrid med 1-0 på Bernabeu. Trea blev man till sist i ligan efter att ännu en säsong varit obesegrade på sin hemmaplan Vicente Calderón. Bara elva inspelade poäng på bortaplan var helt enkelt för lite för att hålla vägen till ett guld. Bästa målskytt för Atleti var nyförvärvet från Brasilien Leivinha med 18 mål.
Leivinha framme och oroar framför motståndarmålet
Värt även att nämna är att mittfältsgeneralen Adelardo Rodríguez Sánchez lade skorna på hyllan efter den här säsongen. Adelardo spelade 17 raka säsonger för Atlético de Madrid och är än i dag nummer ett vad gäller spelade matcher för Atleti med sina 401 ligamatcher! Han var en av de viktigaste kuggarna på Atléticos mittfält i över ett decenium och gjorde även 73 mål i den rödvitrandiga tröjan. En sann hjälte och trotjänare!
Adelardo Rodríguez Sánchez
Copa del Generalísimo
Lite av segerns sötma fick man ändå känna på när man gick hela vägen till final i den sista upplagan av Copa del Generalísimo, som efter detta år bytte namn till dess nuvarande Copa del Rey. I finalen fick man möta Zaragoza och det blev en jämn och spännande match, där Madrilaget till slut drog det längsta strået via matchens enda mål innickat av den levande ikonen Gárate. Se målet här!
Guldsäsongen 1976-77
Luis Aragonés gör sin tredje säsong för Atlético de Madrid och den här gången når man hela vägen fram till ett efterlängtat guld på vårkanten! Under sommaren förstärker man sitt anfall med argentinaren Rubén Cano Martínez som hämtas från Elche och han gör succé i sin nya omgivning. Tillsammans med sin landsman Ráton Ayala gör man över hälften av lagets mål framåt, där nyförvärvet är värst med 20 mål, medan Ráton svarar för 13 fullträffar.
Även om det till en början ser lite halvknackigt ut i serien så är man aldrig långt ifrån ledningen i tabellen. Efter nyår vinner Atlético på hemmaplan derbyt mot Marängerna med 4-0 efter två mål av Cano och ett var av Panadero och Bermejo. En viktig seger då man på allvar ger sig in i kampen om ligatiteln med FC Barcelona som var de som toppade ligan halvvägs. Men efter omgång 22 är det rödvitrandigt i topp i ligan och guldet säkras redan i den näst sista omgången sedan man spelat 1-1 borta mot Real Madrid. Då spelade ingen roll att man förlorade i den sista omgången mot Valencia på hemmaplan, guldet var redan säkrat och Atlético hade vunnit den spanska ligan för åttonde gången! Varav Luis Aragonés hade varit delaktig i fyra av dem, tre som spelare och en som tränare.
José Eulogio Gárate Ormaechea, legendarisk målskytt i Atlético de Madrid
Cupvinnarcupen
Som regerande spanska cupmästare var Atlético de Madrid kvalificerade till spel i Cupvinnarcupen. Där man tog sig vidare fram till kvartsfinal via segrar mot Rapid Wien och Hajduk Split. I kvarten väntade bulgariska cupmästarna Levski Sofia som även vann det första mötet i den bulgariska huvudstaden med 2-1. I returen två veckor senare lyckades Atlético de Madrid vända på underläget via en vinst med 2-0 och man var därmed framme i semifinal. Spanjorerna började på hemmaplan mot tyska Hamburg och vann den matchen med 3-1 och hade därmed ena foten i finalen. Men en svidande förlust med 3-0 på Volksparkstadion gjorde att Atleti missade finalen, trots det utmärkta utgångsläget.
Säsongen 1977-78
Som regerande mästare är man laget som alla vill slå och det blir en bitter erfarenhet för Atlético de Madrid som har ruskigt svårt att vinna på bortaplan. Det dröjer ända in i januari innan man plockar den första poängen på bortaplan, via 1-1 mot Valencia. Då hade man nio raka förluster utanför Calderóns trygga murar och att försvara ligatiteln var endast en utopi. Ligaspelet kan närmast liknas vid Dr Jekyll och Mr Hyde, för sina vana trogen är man kungar på hemmaplan under den första halvan av säsongen och obesegrade. Men en elfte plats var långt ifrån godkänt för de regerande mästarna. Under våren gör man ändå en uppryckning och slutar till sist på en sjätte plats, dock är man hela elva pinnar efter segrande Real Madrid. Anfallaren Rubén Cano är åter lagets bäste målskytt med 21 fullträffar.
Mästarcupen
I Europacupen vann man den första omgången mot Dynamo Bukarest med sammanlagt 3-2, efter vinst på hemmaplan med 2-0 och förlust borta med 2-1. I åttondelen ställdes man mot franska Nantes och åter segrade Atlético de Madrid med de sammanlagda siffrorna 3-2. Via 1-1 på bortaplan och en 2-1 seger hemma på Vicente Calderón så var spanjorerna framme i kvartsfinal. Men i kvarten blev det tvärstopp mot belgiska mästarna Brügge, som var snäppet vassare och vann med 4-3. Detta efter att belgarna vann hemma med 2-0 och Atlético bara vann med 3-2 på hemmaplan…
Säsongen 1978-79
Efter tre och halvt år som tränare för Atlético de Madrid tackade Luis Aragonés för sig och uruguayanen Héctor Núñez tog över rodret för Atletiskutan. Men sydamerikanens tid i Madriklubben kom att bli en av de kortaste i klubbens historia. Då han fick kicken redan efter fem omgångar av ligaspelet, efter två vinster, en oavgjord och två förluster! Då låg laget bara tre poäng efter då ledande Athletic Bilbao på tionde plats i den täta tabellen. Vad som gjorde att klubbledningen med presidenten Vicente Calderón i spetsen valde att sparka sydamerikanen i detta tidiga skede är oklart.
Men Luis Aragonés var hastigt och lustigt tillbaka som tränare för sitt Atlético de Madrid igen, men bara temporärt. El Sabio de Hortaleza var bara ansvarig för laget under fyra matcher i ligan från omgång sex till nio. Innan han lämnade över till ungraren Ferenc Szusza som lotsade laget från en femte plats till en slutlig tredje plats. Vinnare av ligan var som vanligt våra bittra ärkerivaler Real Madrid.
Säsongen 1979-80
Under sommaren anställdes åter Luis Aragonés som huvudtränare för Atlético de Madrid. Men ledningen för Atlético hade blivit förblindande av framgången de sista 15 åren och glömt bort att man måste slussa in nya förmågor i laget. Nu hade stommen från glansåren lagt skorna på hyllan och det märktes på planen. Det började inte bra för Atlético hösten 1979 i ligan, då man bara vann en av sina första tio matcher och plötsligt var man inblandade i bottenstriden. Men Luis lyckade gjuta mod i sina mannar och veckorna före och efter nyår är man obesegrade i åtta raka matcher och avancerar upp i ligan till en sjätte plats. Men sedan följer två raka förluster mot Las Palmas på bortaplan och Bilbao hemma på Calderón och Luis Aragonés får sparken efter 25 omgångar.
Som ersättare anställer man spanjoren Martínez Jayo som inte heller han lyckas få ordning på det sjunkande skeppet under vårkanten och Atlético de Madrid tappar ytterligare från en nionde plats till en slutlig tolfte! Det är det sämsta resultatet för den stolta rödvitrandiga klubben sedan man åkte ur Primera División våren 1936!
Som ytterst ansvarig avgår även klubbens president Vicente Calderón sommaren 1980.
Men både tränaren Luis Aragonés och presidenten Vicente Calderón är snart tillbaka, men mer om det i Don Luis – El Sabio de Hortaleza del II
Källor: lfp.es, uefa.com och wikipedia.org