Lagbanner
Don Luis Aragonés – El Sabio de Hortaleza del II

Don Luis Aragonés – El Sabio de Hortaleza del II

Den första delen om Luis Aragonés tränarkarriär slutade vintern 1980, när han fick sparken efter 25 omgångar. Efter en kortare visit hos Real Betis är den vise mannen från Hortaleza tillbaka som huvudansvarig för Atlético de Madrid sommaren 1982! I den här delen följer vi Luis Aragonés fram till att han får sparken av Jesús Gil y Gil vintern 1993.

Idag, den 1 februari 2014 gick en Atlético-legendar ur tiden. Därför har Atlético-redaktionen valt att återpublicera Niclas Bobergs artikelserie om mannen som har en alldeles speciell plats i alla Colchoneros hjärta. Don Luis Aragonés, du kommer alltid att vara ihågkommen och framförallt saknad. Tack för allt.

Ursprungsartikeln är skriven den 29 december 2008.


Våren 1980 var det kris i Madridklubben efter den sämsta placeringen i ligan sedan man blev nedflyttade till Segunda före det spanska inbördeskriget 1936. Trots all turbulens i klubben, lyckas spelarna trots allt fokusera på spelet och när ligan summeras våren 1981 har man slutat på en tredje plats. Säsongen efteråt går det betydligt sämre igen och man är ett mittenlag på åttonde plats hela 13 poäng efter segrande Real Sociedad. 

Säsongen 1982-83 

Presidenten Vicente Calderón tar åter makten över Atlético de Madrid våren 1982. Ett av hans första steg var att anställa Luis Aragonés som tränare för Los Colchoneros. För att på det sättet få lite lugn och ro i klubben efter ytterligare en dålig säsong i ligan. Bland de spelare som Luis Aragonés hade till sitt förfogande fanns det en viss 24-årig mexikansk anfallare vid namn Hugo Sánchez Marquez, som under sin första säsong i Spanien och hos Atleti hade gjort åtta mål på 20 matcher. Man värvade även mittfältaren Landaburu från Barcelona och han var en viktig pusselbit på Atléticos mittfält under sex raka säsonger under mitten av 80-talet. En annan central pjäs som värvades till Spanien var den tjeckiske defensivmittfältaren Miroslav Votava. 

När ligaspelet drog igång i början av september fick Atlético de Madrid en kalasöppning med tre raka segrar mot Salamanca, Betis och Celta. Som serieledare åkte man sedan norrut till Bernabeu för att möta de evigt vita antagonisterna i säsongens första derby i den fjärde omgången. Tyvärr blev det förlust med 3-1 och även tappad serieledning. På grund av dåliga resultat på bortaplan tappade Atlético placeringar i tabellen för att i halvtid bara ligga på sjunde plats när serien vände, sex poäng efter de serieledande Marängerna. Under slutspurten av ligaspelet är man obesegrade i de sista åtta omgångarna varav sju var segrar, något som tar laget upp till en slutlig tredje plats. Bara fyra poäng bakom vinnande Athletic Bilbao som vann en pinne före Los Blancos. 



Vicente Calderón var tillbaka som president för Madridklubben


Säsongen 1983-84 

Don Luis hade i stort sett samma manskap att tillgå då inte klubbens skrala ekonomi tillät några större värvningar. Men sett till hur laget avslutade den förra säsongen var det ingen dum idé att fortsätta på den inslagna vägen. För när ligan drog igång var det gasen i botten som gällde från Los Colchoneros sida, som efter tio omgångar toppade Primera Divisón. Trots att man hade inkasserat en brakförlust i derbyt på Bernabeu mot Los Blancos med 0-5! Efter halva säsongen hade man dalat till en åttonde plats, men det skulle bli bättre. Under våren vann man bland annat hemma mot Real Madrid med 1-0 sedan Hugo Sánchez avgjort på straff. Den vinsten ingick även i den fina svit på nio matcher utan förlust som gjorde att Atleti klättrade i tabellen till en fjärde plats, en placering man höll ända till slutet. Athletic Bilbao vann åter mästerskapet sedan man hamnat på samma poäng som Real Madrid… 


Cupmästarsäsongen 1984-85 

Skulle det bli tredje gången gillt för Don Luis? Nä, men en hedrande placering blev det i alla fall i ligan och ett cupguld innan säsongen var över! Aragonés som fortfarande var bakbunden att shoppa loss på nya spelare på grund av den krassliga ekonomin i klubben. Den enda spelaren som gjorde entré i laget var högerbacken Tomás Reñones och han tog en ordinarie plats i startelvan. Detta skulle även bli mexikanen Hugo Sánchez sista säsong för Atlético innan han såldes till våra värsta rivaler sommaren 1985. En affär som innebar att Los Rojiblancos räddades från konkurs, för så illa var det ställt med finanserna. Hugo hann även med att bli Pichichi med sina 19 fullträffar i ligaspelet och det var en bidragande orsak till att Atlético de Madrid till slut blev tvåa i ligan efter suveränerna FC Barcelona som vann ligan tio poäng före våra rödvitrandiga hjältar. En höjdpunkt under ligan var när Atleti vann på Bernabeu med 4-0, mindre roligt var det när marängerna vann på Calderón med 1-0. 



Hugo Sánchez, spelade fyra säsonger för Atlético de Madrid (81-85)

Copa del Rey
Men säsongens absoluta höjdpunkt var segern mot Athletic Bilbao i finalen av Copa del Rey med 2-1. En final som spelades den 30 juni 1985 på Santiago Bernabeu och var Atlético de Madrids sjätte titel i den inhemska cupen. Där den lille mexikanen (1,75 m långe) Hugo Sánchez gjorde båda målen för sitt Atlético de Madrid. Där det första kom efter att han lagt en iskall straff i den första halvleken och sedan spätt på sin målskörd via ett friläge mot Zubizarreta. En magnifik avslutning på karriären i rödvitrandigt när det var Hugols sista match för Los Colchoneros. Under sina fyra säsonger i Atleti spelade han 111 ligamatcher och gjorde 54 mål! En målskörd som han utökade med råge hos våra ärkerivaler…
Se sammandrag av cupfinalen här!


Säsongen 1985-86
För fjärde året på raken var det Luis Aragonés som var tränare för sitt älskade Atletico de Madrid. Trots att man mer eller mindre tvingades att sälja anfallaren Hugo Sánchez för att kunna sanera sin urusla ekonomi och ingen namnkunnig ersättare värvades. Så startade Atleti ligan på ett fint sätt med vinst mot både Sevilla och Barcelona på hemmaplan i inledningen av serien. Men som vanligt var det torsk när det vankades besök på Santiago Bernabeu i början av oktober, 2-1 till Los Blancos. 

Spanska Supercupen
Bara några dagar senare var det dags för att möta Katalanernas stoltheter en gång till. För i och med att man vann Copa del Rey fick man även spela den Spanska Supercupen, men till skillnad hur det fungerar nu för tiden spelades den i oktober. I den fjärde upplagan av den nyligen instiftade cupen mellan liga- och cupmästarna, var det FC Barcelona som stod för motståndet i dubbelmötet. I den första matchen på Vicente Calderón vann Atlético med 3-1 och i returen tre veckor senare var det Barcelona som vann med 1-0. Totalt alltså 3-2 till Atlético de Madrid som tog sin första och enda seger i den spanska Supercupen. 

I La Liga spelade Atleti bra under hösten och när serien vände var man på tredje plats, bara tre poäng bakom serieledande Real Madrid och med samma poängantal som tvåan Barcelona. Under våren tappade man sedan mark mot sina konkurrenter och dalade till en slutlig femte plats.

Cupvinnarcupen
Möjligen var det spelet i Cupvinnarcupen som gjorde att ligaspelet blev lidande för Atlético de Madrid gick hela vägen till final. På sin väg fram till finalen slog spanjorerna ut Celtic (3-2),Nord Irländska Bangor (3-0), serbiska Crvena Zvezda (3-1) och till slut tyska Uerdingen (4-2). Den 2 maj var det då dags för final i Lyon på Stade Gerland och Dynamo Kiev från Ukraina stod för motståndet. Luis Aragonés matchade följande startelva i finalen: Fillol; Tomas, Ruiz, Arteche, Clemente; Julio Prieto, Landaburu (Setien), Marina, Quique; Cabrera och Da Silva. Spanjorerna var aldrig i närheten av att hota Dynamo i finalen, när de rann ifrån och vann komfortabelt med 3-0. 

Ett surt slut för Luis Aragonés som lämnade Atlético de Madrid efter den här säsongen, men som skulle vara tillbaka igen för ännu en sejour i Madridklubben. 


Säsongen 1986-87 

Trots att Don Luis lämnade klubben innan säsongen är han tillbaka redan innan den efterföljande var slutspelad. Efter 25 omgångar har både Vicente Miera och Martínez Jayo fått sparken och De Sabio de Hortaleza kallas åter in för att styra upp i Cirkus Atleti. Då låg Los Rojiblancos på en uppseendeväckande femte plats, så någon större katastrof var det inte att tala om. Men denna maratonsäsong ansåg man inte att det var tillräckligt, då man skulle spela hela 44 omgångar av La Primera! Luis Aragonés uträttade inte mirakel med Atlético de Madrid, men han tog iland klubben på en fjärde plats. 



Paulo Futre lagkapten i Atlético i början av 90-talet


Säsongen 1991-92 

Efter att tränat de båda lagen från Kataloniens huvudstad, FC Barcelona och Espanyol var Luis Aragonés tillbaka i Madrid igen sommaren 1991. President för Atleti var den kontroversielle Jesus Gil y Gil som hade tagit över makten den 27 juni 1987. Bara några dagar efter att Luis Aragonés sist var kvar i klubben fyra år tidigare. Under den tidsperioden han Gil y Gil med att sparka 13 tränare i rask takt, bland annat Menotti, Atkinson, Clemente och den förre storspelaren Joaquín Peiró. Även på spelarfronten var det en helt annan omsättning när Gil var vid makten, tålamodet var väl lika dåligt där som för tränarna kan tänkas. I truppen som Aragonés fick till sitt förfogande fanns bland annat legendarerna Paulo Futre och Bernd Schuster. Bland övriga spelare är trotjänarna med målvakten Abel Resino i spetsen värd att nämna med nio säsonger i Atletiburen, mittfältaren Juan Vizcaíno med åtta säsonger samt anfallaren Manolo, Manuel Sánchez Delgado med sju säsonger i rödvitrandigt. 

Atlético de Madrid börjar ligan med sex raka segrar innan man förlorar bortamatchen mot Barcelona med 1-0 i den sjunde omgången. Samma motståndare som även blir klubbens övermän i dubbelmötet av den spanska Supercupen när Katalanerna vinner med totalt 2-1 över två matcher. Där Luis matchade följande manskap: (4-3-3) Abel; Tomas, Juanito, Solozabal, Juan Carlos; Donato, Schuster, Vizcaino; Manolo, Rodax och Futre.

Halvvägs in på säsongen är man med i toppstriden på sin tredje plats, fem poäng bakom serieledande Real Madrid och en pinne bakom tvåan Barcelona. Under våren kommer det att bli en spännande kamp mellan de tre spanska giganterna, där Real Madrid ser ut att ha kopplat guldgreppet efter vinsten hemma mot Atlético med 3-2 och tre matcher kvar att spela. En serieledning som man tappar i den sista skälvande omgången efter förlust borta mot Teneriffa. FC Barcelona tackar för bjudningen och vinner ligan med en poäng till godo mot Marängerna. Atleti slutar trea bara två poäng bakom Blaugrana. Bäste målskytt i ligan blir Manolo på 27 fullträffar!

I cupvinnarcupen når Atlético de Madrid kvartsfinal via målkalas mot både Fyllingen (8-2) och Manchester United (4-1). Men i kvarten blir det respass åter igen mot belgiska Brügge sedan belgarna vunnit efter fler mål på bortaplan efter det totala resultatet 4-4. 



Bernd Schuster i Atletidressen under två säsonger 91-93

Copa del Rey
Säsongen avslutades ändå med en final då man skulle möta Real Madrid i finalen av Copa del Rey. I slutet av juni var det dags för finalen på ärkerivalernas hemmaplan Santiago Bernabéu. Aragonés mönstrade följande manskap: (4-3-3) Abel; Tomas, López, Solozabal, Soler; Donato, Schuster, Vizcaino; Moya (Alfredo) och Futre. Atlético tog ledningen via lagkaptenen Paulo Futre som ur snäv vinkel dunkar upp ledningsmålet i nättaket med vänsterdojan till 1-0. Veteranen Bernd Schuster fastställer sedan slutresultatet till 2-0 via en patenterad frispark med högerfoten. Atlético de Madrid tar sin åttonde inteckning i den Spanskacupen! 


Säsongen 1992-93

Med ett färskt cupguld i fickan fick Luis Aragonés förnyat förtroende av den lynnige Jesús Gil y Gil. Som under sommaren även drivit igenom en ändring av stadgarna i klubben som numera var ett aktiebolag med tillägget SAD efter klubbnamnet, (Sociedad Anónima Deportiva). Jesús Gil y Gil hade naturligtvis aktiemajoritet!

Spelartruppen från föregående säsong var i stort sett var intakt. Men ett nyförvärv som kom att utmärka sig var den mexikanske anfallaren Luis Garcia Postigo, som blev lagets bäste målskytt i ligan med 17 fullträffar. I ligan började Atlético de Madrid lovande med två raka segrar innan en viss Hristo Stoichkov hade lekstuga på Vicente Calderón i den tredje omgången och nästa på egen hand såg till att Barcelona vann matchen med 4-1 efter tre mål från bulgaren.

Supercupen
En lite revansch tog Atlético de Madrid när man vann hemmamatchen mot Katalanerna i den spanska Superupen med 2-1. Tyvärr var det inte tillräckligt för att bära titeln då Barcelona vann returen med 3-1 och sammanlagd vinst med 4-3.

Cupvinnarcupen
I Europa gick man ända fram till semifinal via segrar mot Maribor (9-1), Trabzonspor (2-0), Olympiakos (4-2). I semifinalen väntade italienska Parma som vann på Calderón med 2-1 och då hjälpte det inte att Atlético vann med 1-0 på bortaplan mot skinklaget. Utslagna på grund av italienarnas fler mål på bortaplan…

I ligan är Atlético de Madrid på sjunde plats efter att halva ligan har spelats och Jesús Gil knorrar från hedersläktaren, det är alldeles för dåligt enligt den rubbade presidenten. För Luis Aragonés får bara leda sitt Atlético i ytterligare en match innan han får sparken! Då ligger Atleti på en åttonde plats.

Under våren är det verkligen cirkus tränare i Atleti då Santos Overjo, Omar Pastoriza, Overjo igen, Pastoriza igen är ansvariga för laget mellan omgång 21 till och med 27. Sedan är det argentinaren Cacho Heredia som lotsar laget från en fjärde plats till en slutlig sjätte plats!


Don Luis kommer tillbaka till Atlético de Madrid ytterligare en gång, men mer om det i del III

Niclas Boberg2014-02-01 10:55:00
Author

Fler artiklar om Atlético