Chile - Peru2 - 1
Atlético de Madrid - Athletic Bilbao 2-3 (1-1)
Tre raka förluster är den usla resultatraden som Atlético de Madrid har inlett 2009 med. Under eftermiddagen visade gästerna att man blir att räkna med i fortsättningen när man vände underläge 0-1 till seger 3-2!
Året har inletts på ett föga imponerande sätt och efter dagens trista förlust med 2-3 mot gästande Bilbao börjar situationen se alltmer bekymmersam ut. Det är bara att konstatera att vårt kära Atlético de Madrid är långt ifrån den form som man visade upp under den senare delen av 2008 då man har tappat spelet helt och hållet. Laget verkar, för andra matchen i rad, sakna ett tryggt grundspel som man kan luta sig tillbaka mot när saker och ting inte går som man har planerat. Just nu agerar laget håglöst, förvirrat och föga bollvänligt. Det är oroväckande och en vändning måste komma snarast.
Vi skall inte bara ösa galla över våra spelare utan vi bör även uppmärksamma gästernas fina insats i dagens match. Lejonen från Bilbao imponerade stort när man, direkt efter det tunga baklängesmålet i den 15:e minuten som innebar 1-0 (Antonio López) till hemmalaget, tog tag i spelet, satte allt hårdare press på bollhållaren, flyttade upp sina trupper och satte full fart framåt mot motståndarmålet. Bilbao hade faktiskt några riktigt fina chanser att kvittera till 1-1, bland annat hade Llorente ett ypperligt läge på ett friläge som Leo Franco kunde avstyra till en sedermera resultatlös hörna. Medan gästerna öste på framåt för en snabb kvittering tappade hemmalaget kommandot på mitten och gång på gång fick Javi Martínez regera på den gröna mattan. Givetvis skulle hemmaspelarnas passivitet och gästernas bestämda anfallslusta resultera i en kvittering. Det ytterst logiska 1-1-målet kom i den andra övertidsminuten när Koikili, som redan tidigare i halvleken testat skottlyckan, fick på en minst lika trevlig träff som en viss Petrov fick på för några år sedan mot just Bilbao. Leo Franco skall dock kritiseras för det insläppta målet då han reagerar på tok för sent och målet ser sannerligen billigt ut med tanke på avståndet mellan Koikili och mållinjen. Atléticos första halvlek går inte till historien som den roligaste insatsen och även om man vinner hörnstatistiken under de första 45 minuterna vinner man inte mycket annat på Vicente Calderóns gröna gräs. Bilbao vinner den första halvleken på poäng.
Under de inledande minuterna av den andra halvleken böljar spelet fram och tillbaka och när Sergio Agüero faller inne i motståndarnas straffområde efter att Amorebieta satt ut ett långt ben framför argentinarens fötter tror alla att domaren skall blåsa och ge hemmalaget chansen att återta ledningen i matchen. Bakåtslicket till domare väljer dock att spela osympatisk och friar i ett läge där han borde ha pekat på straffpunkten. Det märkliga domarbeslutet blir början på slutet för Atlético de Madrids del för bara minuterna efter straffsituationen leker Tomáš Ujfaluši kung på banan när han, som siste man på egen planhalva, försöker vända ut och in på Llorente. Givetvis misslyckas tjecken med sina föga smarta intentioner och det hela slutar med att gästernas anfallare snor bollen ifrån den fallande tjecken som liggandes får se hur motståndaren först tar sig in i straffområdet, hur han sedan får på ett halvtaskigt skott och slutligen hur den stackars olyckskorpen Domínguez styr in bollen i eget mål. Målet är ett tragikomiskt inslag i Atléticos bistra verklighet och det är få lag här i världen som kan släppa in sådana löjliga mål som Bilbaos 1-2-mål.
Bilbaos andra mål känns märkligt nog som nådastöten och det trots att hemmalaget har mer än 40 minuter på sig att vända på underläget. De rödvita fortsätter att bjuda hemmapubliken på en föga förtroendeingivande fotboll och skapar knappast något att skriva hem om. Istället är det gästerna som är närmast matchens nästa mål, ett mål som redan kunde ha kommit i den 54:e matchminuten om det inte hade varit för att linjedomaren hade vinkat av Vélez för offside när han styrde in en hörnspark i nätmaskorna. Rättvisa skipas dock tolv minuter senare när gästerna och Gabilondo snabbt vänder på spelet. Den nyss inbytte Gabilondo hittar luckorna bakom ett decimerat hemmaförsvar som bara minuterna innan plockat bort en försvarare, Domínguez, för att förstärka mittfältet med Banega och när bollen skär igenom hemmalagets försvar kan inte Leo Franco hindra Llorente från att bredsida in gästernas tredje mål denna kalla eftermiddag. 1-3 är riktigt snyggt och man kan inte annat än gratulera gästerna.
Matchen är givetvis körd och än mer körd blir den när Maniche tar ut sin frustration på den oskyldige Orbaiz bröstkorg. Innan bakåtslicket hinner dra upp det röda kortet är portugisen redan på väg att lämna planen. Bilbao kontrollerar sedan matchen än bättre och även om Atlético och Forlán lyckas trycka in reduceringen till 2-3 i den 92:a minuten är aldrig Bilbaospelarnas trepoängare utsatt för någon fara. Bilbao vinner välförtjänt med 2-3 och deras supportrar skall vara stolta över lagets insats, en insats som innebär att laget nu tagit sin andra bortaseger för den här säsongen. För vår del finns det inte mycket att vara stolt över och vi får finna oss i att må dåligt i några dagar till…
