- -
Förlust hemma mot Valladolid *Uppdaterad*
2009 fortsätter att vara mörkt som natten för Atlético de Madrid som förlorade krismötet mot Valladolid med 1-2. Gästerna tog ledningen i inledningen av den andra halvleken sedan Leo Franco varit ute och hängt tvätt på en hörna. Hemmalaget kom dock tillbaka omgående sedan Forláns avslut hittat nätmaskorna via Garcia Calvo. Matchen stod sedan och vägde och med cirka tio minuter kvar avgjordes matchen när gästerna tilldelades en straffspark som den rutinerade Victor satte hur kyligt som helst...
”Fuera, fuera, fuera”, skanderade hemmapubliken under slutet av matchen sedan man fått nog av Atléticos pinsamma hemmaspel under mexikanens ledning. Man måste ha förståelse för de allt bittrare supportrarnas reaktion under slutfasen av matchen med tanke på hur illa, viljelöst, planlöst och intetsägande laget agerat den senaste månaden. Tyvärr finns det inga tecken på att laget skall lyckas vända på denna skrämmande trend inom en snar framtid och det är ytterst oroväckande med tanke på det tuffa spelschemat som väntar oss om några få veckor.
Jag har sagt det tidigare men det tåls att upprepas: Spelmässigt är vi ett lag i kris. Vi saknar bland annat en tydlig spelidé och ett tryggt grundspel men vi saknar framför allt ett kollektiv som jobbar för varandra och det är just det som är det mest oroväckande nu när vi befinner oss i den här prekära situationen.
Jag tycker att det är beklagligt att man fortfarande inte kan se vilka aspekter som förbättrats och putsats till under Javier Aguirres alltför långa sejour i klubben. Kan någon vara vänlig att peka på en enda aspekt i spelet som förbättrats under Aguirres två och ett halvt år långa misslyckande? Jag kan bara komma på en och det är att laget blivit bättre på att göra mål på fasta situationer. För övrigt ser jag inga förbättringar. Avstånden mellan lagdelarna fortsätter att vara enorma och vi saknar fortfarande ett mittfält som kan dominera och kontrollera spelet. Våra anfallare fortsätter att springa som yra höns efter lagkamraternas luftpastejer och jag tycker att det är fullkomligt oacceptabelt att Agüero och Forlán skall behöva stå ut med det Fernando Torres tvingades stå ut med år ut och år in. Inte undra på att media sprider sin smörja om att grabbarna är på väg bort från Manzanaresklubben. Vem hade inte dragit om man spelar i ett lag som inte kan eller vill spela fotboll?
Man kan onekligen börja fundera på vad som krävs för att ledningen ska sparka vår nuvarande tränare… Aguirre ansvarar för ett lag som uppför sig som bortskämda snorungar där spelarna inte har en aning om hur man ska hålla ihop laget på planen, där var och en sköter sitt, där passningsspelet är under all kritik, där man inte kan stava till press och understöd och där laget totalt saknar ett grundspel och spelidé!
Dagens match finns det egentligen inte särskilt mycket att skriva om. Under den första halvleken skapade våra rödvita favoriter väldigt lite framåt medan gästerna hade ett och annat halvbra läge att ta med sig en uddamålsledning in till halvtidsvilan. Trots att det var gästerna som var närmast ett ledningsmål under den första halvan av matchen borde hemmalaget ha tilldelats en rättmätig straffspark i den 43:e matchminuten när Borja drog ned Maxi inne i Valladolids straffområde. Domaren tyckte väl kanske inte att hemmalaget hade spelat tillräckligt bra för att ges chansen att ta ledningen i matchen och valde istället att leka blindstyre.
Bara någon minut in på den andra halvleken förstår man som tv-tittare att det är gästerna som är mest sugna på trepoängaren. Trots den regntunga planen rör sig gästerna ledigt och villigt på Calderóns gröna matta. Hemmaspelarna fortsätter alltjämt på den inslagna vägen med långbollar, dåligt understöd och ett allmänt uselt passningsspel värdigt endast ett lag i kris. Det föga oväntade 0-1-målet kommer i den 49:e minuten när Valladolid tilldelas sin fjärde hörna i matchen. Bollen slås in mot den centrala delen av straffområdet där Leo Franco dyker upp för att boxa bort bollen, tyvärr inte bättre än att den hamnar hos Prieto, spelaren som lagkaptenen Maxi tappat markeringen på, som lugnt och behärskat kan trycka in bollen i nät.
Atlético skärper knappast till spelet efter gästernas ledningsmål men lyckas trots det kvittera till 1-1 i den 53:e minuten när den inbytte Sinama Pongolle måttar ett inlägg mot den bortre delen av straffområdet där Diego Forlán får all tid i världen att göra vad han vill med bollen. Anfallaren bestämmer sig för att placera bollen vid den bortre stolpen men får till ett dåligt avslut som är på väg att rinna ut över kortlinjen när den fd Atléticospelaren García Calvo får en fot på bollen och styr på så sätt in den i egen bur. Tack för alla dessa år Calvo och tack för målet!
Trots att laget lyckas resa sig så pass snabbt efter Valladolids ledningsmål lyckas man fortfarande inte få till något ordnat spel och ju närmare slutsignalen man kommer desto sämre spelar man. Valladolid å andra sidan ser sina möjligheter att överraska ett alltmer offensivt men ack så harmlöst hemmalag när man ges allt större ytor att kontra på. Valladolids segermål, 1-2, kommer dock inte på en kontring utan på en straffspark efter att Mariano Pernía rivit ned Goitom. Straffen är odiskutabel och detsamma kan man väl säga om Victors avslut. Leo till vänster, bollen till höger och ridå ned!
Matchfakta:
Målen:
0-1 (49’). Luis Prieto
1-1 (53’). García Calvo (självmål)
1-2 (77’). Víctor (str)
Se målen här!
Atlético de Madrid: Leo Franco; Perea, Pablo, Heitinga, Pernía; Paulo Assunção, Raúl García (Éver Banega, 60’), Maxi, Simão (Sinama Pongolle, 36’); Forlán och Kun Agüero.
Valladolid: Justo Villar; Pedro López, Luis Prieto, García Calvo, Óscar Sánchez (Nano, 8’); Borja, Álvaro Rubio, Pedro León, Sesma; Canobbio (Víctor, 59’) och Goitom.
Domare: Ayza Gámez
Varningar: Maxi och Éver Banega, samt gästernas Luis Prieto och Nano