- -
Mallorca - Atlético 2-0 *Uppdaterad*
Hemmalaget visade hjärta, kampmoral och ett taktiskt försvarsspel ingredienser som ett mycket blekt Atlético inte uppskattade alls. Gästerna hade en ribbträff i den andra halvleken, det var allt de mäktade med framåt, det säger väl det mesta om hur sanslöst tamt Madridlagets offensiv var! Nä den här matchen är det bara till att glömma fortast möjligast och när vi ändå är i farten, spel i höstens Champions League.
Livet som Rojiblanco fick sig åter en känga rakt i solarplexus! Efter att ha mött topplagen och gjort det bra, var det nu upp till bevis för Atleti, när man tog flyget ut till svenskarnas favorit-ö i Medelhavet och fortsätta på den inslagna vägen. Vinst var det enda som räknades efter lördagens resultat där både Sevilla och Villarreal vann sina matcher. Hur det gick? Ja, käpprätt åt helvete!
För hur kan ett lag som ena veckan spelar ut Villarreal och visar upp ett sprudlande anfallsspel med mängder av målchanser, en vecka senare se ut som ett mittenlag från Segunda? Detta är en starkt bidragande orsak till att Atlético de Madrid inte kommer att vinna ligan på många herrans år, speciellt som lägstanivån är skrämmande låg.
Atlético hade inte ett avslut på mål under 90 minuter, i och för sig träffade Maxi undersidan av ribban… Men det spelar mindre roll, för spelet mot Mallis var precis så uselt som innan Resino tog över rodret som skeppare för Atletiskutan. Bortspolat var den höga pressen, viljan att anfalla snabbt i djupled och vinnarinstinkten. Spelet var helt enkelt bedrövligt, oinspirerat, hjärtlöst, långsamt, själlöst, totalt avsaknad av vilja och en fullständig orgie i felpassningar.
Tränaren Abel Resino måste ha misslyckats kapitalt med att motivera sina mannar inför matchen mot Mallorca. Eller var det helt enkelt så att grabbarna satt med tankarna på annat håll när den gamle stormålvakten körde sin matchgenomgång. För spelet som Atlético de Madrid visade upp i den tv-sända matchen mot Mallorca, får närmast beskrivas som katastrofalt.
Men vi ska inte förringa Mallorcas insats, de spelade klokt och efter sina resurser. Gregorio Manzano som tränade Atlético för några år sedan hade läst på sin hemläxa, för hans mannar fick matchen precis dit de ville. Med en tät och tuff (småful) defensiv raderade man ut gästernas tama anfallsförsök totalt. Man fick Atleti att passa bollen i sidled och på det sättet har Atlético de Madrid aldrig vunnit några matcher. När Mallorca sedan väl fick bollen satsade man på snabba omställningar i djupled.
Mittfältaren José Jurado som den här säsongen är utlånad till Mallorca blev kort före avspark trots allt klar för spel mot Atlético, då Mallis betalade 120 000 Euro för att han skulle få spela. Hade de inte gjort det hade låneklausulen gällt som hade förbjudit den lille teknikern från spel mot Madridklubben.
Frågan inför matchen för Abel Resino var egentligen bara vilken spelare som spela bredvid Raúl García på Atletis centrala mittfält? Svaret blev den lite mer defensive Nacho Camacho, istället för Éver Banega, ett beslut som kan disktueras med facit i hand. I försvaret var ju två tänkbara kandidater för startelvan kvar i Madrid, på grund av skador i duon Perea och Pernía.
Dags för avspark
Vaktmästarna på Ono Estadi måste ha glömt att stänga av bevattningen av planen innan avspark, för gräset var inte fuktigt som det ska vara. Planen var plaskblöt, då det snarare verkade som de hade försökt att dränka planen istället.
Matchen rullade igång och det var hemmalaget som var det lite hetare, speciellt som man hade trillat ner under det förhatliga strecket som innebär spel i Segunda till hösten efter de övriga resultaten i omgången. Gästerna som spelade i sin normala mörkblå bortatröja, hade kombinerat det med gula shorts och strumpor, istället för sina normala mörkblåa. Därför att man inte fick spela i mörk underdel då Mallorca spelar i svarta shorts, till sin helröda matchtröja.
Spelet är inte mycket att skriva om då det var hafsigt, utan finess och föga underhållande. Den första kvarten lyckades hemmalaget komma till ett avslut på mål, då den utlånade Cléber Santana kom till skott, men Ujfalusi kom i vägen en smula och Leo Franco hade inte några större problem att greppa skottet. Noterbart var även att Antonio López, tvingades kasta in handduken efter att skadat sig och Seitaridis ersatte. Ett byte som innebar att holländaren Hetinga fick skifta kant till vänstersidan!
Holländaren blir tio minuter efter att han har skiftat kant, syndabock då han åter står och såsar i backlinjen och på sättet upphäver offsidefällan. Arango lättar fram bollen till Aduriz som helt plötsligt är helt ren med Leo Franco och nyförvärvet från Bilbao avslutar iskallt med en lobb förbi argentinaren till 1-0! Spelar man med press och hög backlinje måste ytterbackarna kunna vrida på skallen för att kolla vad de övriga i backlinjen håller hus, inte stå och räcka upp handen för man tror att domarna ska blåsa av för offside. Grundkurs ett i den ädla konsten, offsidefälla, Heit!
Atlético har inget tempo, dålig rörelse i laget och fruktsansvärt svårt att skapa några som helst målchanser. Det som Atleti kan räkna som bra lägen i den första halvleken om jag är snäll, är Simãos frisparksläge efter en knapp halvtimme, som portugisen drar i magen på en hemmaförsvarare. Kun Agüeros nickskarv på en frispark från Simão, som smiter någon meter utanför den bortre stolpen. Det var två lägen efter fasta situationer och ytterligare ett läge när Forlán spelar fram sin anfallskompanjon, men Kun misslyckas kapitalt med sitt avslut som är närmare hörnflaggan än att träffa målramen.
I slutskedet av den första halvleken nickar Heitinga ihop med motspelare efter en frispark och blir liggande kvar på planen. Han läggs i sidoläge, piggnar till efter några sekunder men det är färdigspelat för holländaren som lämnar planen i ryggläge via båren.
Efter pausvilan
Om Abel hade läst lusen av sina grabbar under pausvilan har jag ingen aning om, men det vore minst sagt befogat. För Atlético såg inte det minsta intresserade ut av vinna matchen, med sitt stereotypa och långsamma anfallsspel. Gästerna var tillbaka i ruta ett igen efter några matcher med ett sprudlande anfallsspel och den andra halvleken skulle inte innebära någon som helst förbättring, tyvärr.
I och med att Heitinga bars ut på bår, var Abel tvingad att göra ytterligare en ändring i backlinjen. När Sinama-Pongolle fick spela högerback och Seitaridis växlade över till vänsterkanten.
Några minuter in på den andra halvleken är bollen i nät bakom Leo Franco igen, men målet godkänns inte då Arango bedöms vara offside, puh.
Strax innan matchen är timme spelad lyckas Maxi och Forlán passa sig till ett läge inne i hemmalagets straffområde till höger. Lagkapten Maxi avslutar med ett distinkt skott som överraskar Aouate och tar i ribbans underkant och ut igen. Synd det, för det hade varit en sann pärla om den hade gått in i stället.
Kort därefter gör Abel Resinos sitt tredje och sista byte, när han plockar av Nacho Camacho och ger Éver Banega chansen istället.
Bytet ger gästerna ett falskt övertag i matchen, där man tillåts hålla bollen, men är totalt oförmögna att spela sig igenom hemmalagets försvarsmur. Framförallt är passningsspelet under all kritik och störste kålsupare är utan tvekan Sinama-Pongolle som inte hittar en lagkamrat under hela den andra halvleken! Forlán och Raúl García är dock inte långt efter i den pinsamma ligan med misslyckade passningar!
Hemmalagets kompakta och tuffa försvarsspel får gästerna från Madrid att vika ner kepsen. Det är ingen som står upp i närkamperna och visar lite jävlaranamma.
Den sista kvarten skapar inte Atleti en endaste målchans värd att nämna, istället är det Mallorca som kan utöka ledningen precis när vi närmar oss tilläggstiden på tre minuter. Efter en hörna för Atlético, missar FSP sin bollmottagning totalt och det leder till en snabb kontring för hemmalaget som kommer två mot en. Aduriz spelar enkelt fram inhopparen Castro som blir helt ren med Leo Franco, som kommer ut från kassen men är åter på mellanhand och med en liten lätt petning får hemmaspelaren bollen förbi den utrusande Franco och har öppet mål, 2-0!
Kort kommentar
Atlético de Madrid visar upp sig från sin sämsta sida, med ett statsikt och långsamt anfallsspel. Där passningarna oftare gick i sidled än i djupled och när man väl kommer rättvända slår man den tänkta öppnande passningen rakt i gapet på en motståndare. Inställningen från avspark verkar vara att anstränga sig så lite som möjligt för att få med sig en vinst mot bottenlaget Mallorca. Men ingen verkar ha förklarat för spelarna i Atlético att man måste röra på sig för att skapa lägen och ytor för sig själva och varandra. Det återstår att se om Resino kan väcka liv i laget igen när man möter ännu ett lag indraget i bottenstriden om dryga två veckor när Osasuna gästar Vicente Calderón efter det stundande landslagsuppehållet.
Istället för att gräva ner oss mer i detta bottenapp, gratulerar vi Mallorca till en väl genomförd match och önskar dem lycka till under slutomgångarna.
Matchfakta:
1-0 23' Aduriz
2-0 90' Castro
Avslut (på mål): 8 (3) - 9 (0)
Frisparkar: 23 - 14
Hörnor: 4 - 3
Offside: 3 - 1
Bollinnehav: 37% - 63%
Domare: Ramírez Domínguez
Gula kort: Martí och Scaloni, Atléticos Ujfalusi och Pablo
Mallorca: Aouate; Scaloni, Nunes, David Navarro, Ayoze; Varela (Mario Suárez, 72’), Martí, Cléber Santana, Arango; Jurado (Castro, 84’) och Aduriz (Webó, 90’).
Atlético de Madrid: Leo Franco; Heitinga (Sinama, 46’) , Perea, Pablo Ibáñez, Antonio López (Seitaridis, 12’); Camacho (Banega, 57’), Raúl García, Maxi, Simão; Kun Agüero och Forlán.
