Hovet, 2016-10-11 19:00

Djurgården - KalPa Hockey
2 - 1

Deportivo La Coruña - Atlético de Madrid 1-2: Oerhört viktigt!

Efter en rätt så jämn tillställning på Riazor lyckades Atlético de Madrid slutligen få med sig tre poäng hem till den Spanska huvudstaden. Agüero och Simão gjorde varsitt mål i en stundtals svängig match som i ärlighetens namn kunde gått lite hur som helst, även fast bortavinsten i grund och botten kändes säker. Nu ställer vi oss alla frågan, vad i hela friden sysslar Pernia med?

Första Halvlek
Men first thing first, matchen i fråga började i ett behagligt tempo då de båda lagen mer eller mindre kände på varandra. Första intrycket var dock allt annat än positivt då Paulo Assuncao inledde det hela med att passa bakåt och i sidled på ett sätt som med största sannolikhet gjorde Maniche avundsjuk. Brasilianarens defensiva attribut i alla ära, men för ett tag så började man fundera på om någon av Atléticos centrala mittfältare kan slå ett pass framåt. Med korta, säkra pass, så händer absolut ingenting förrän någon av de tre topparna får bollen, och inledningsvis så kändes Atléticos offensiv allt annat än giftig.

I den nionde matchminuten visade dock Raúl García tendenser till vilja och mod då han hittade Kun Agüero på topp med ett väldigt bra pass, som tyvärr stack iväg lite långt vid mottagningen från den lille Argentinaren.

Därefter kom dock Deportivo, och synnerligen Guardado, igång riktigt ordentligt. Pablo Ibanez blir tunnlad och förnedrad och fäller minuten efter samme Mexikanare och belönas, helt rättmätigt, med ett gult kort. Det går snabbt när Deportivo anfaller, och både Guardado och Angel Lafita kan oroa de mest följsamma försvaren i Spanska ligan. Det känns dock aldrig speciellt farligt när de kommer runt, eftersom Lotinas manskap saknar en riktig striker som kan knoppa in bollarna som de ettriga ytterspringarna lyfter in.

Men, efter dryga kvarten så hände något viktigt som var länge sedan sist. Raúl García började spela fotboll. Passarna gick framåt, han kom på understöd, sköt och var oerhört nära att bli bokförd för en assist när Forláns skott just precis täcktes ut av hemmalagets backlinje. När Simão sedan sköt ett skott i burgaveln strax därefter så vittrade bortalaget ett ledningsmål, men trots ett ständigt böljande spel så kunde jag inte låta bli att tycka att det kändes ofarligt åt bägge håll. Första halvan av matchen innehöll helt enkelt av två formsvaga lag som var osäkra i sig själva och inte vana i att styra matcher, något som speciellt märktes i avslutslägena.

Med tjugo minuter spelade så känns det hela, med andra ord, ovist och intressant. Men helt plötsligt, utan någon förvarning, så dör allt. Dålig passningskvalité från bägge lag, frånvarande fokus, intetsägande löpningar och allmän tristess, och när Heitinga står för ett felaktigt inkast efter en halvtimmes spel så kan man bara, likt Abel Resino, skratta åt eländet.

Därefter spelar Deportivo bättre och visar att de vill mer än gästerna. Guardado fortsätter att oroa och även Maxi får syna det gula kortet, samtidigt som resten av Atléticos försvar agerar rätt så stabilt och säkert. Med minuten kvar till pausvila så händer det dock, 1-0 till gästerna, från ingenstans. Ett imponerande väggspel mellan Kun och Forlán resulterar i att Agüero får den där extra metern som behövs för att rycka förbi motståndarnas backlinje. Avslutet är sedan behärskat och Aranzubía i hemmalagets kasse är chanslös. Ett väldigt viktigt, och någorlunda orättvist, ledningsmål som resulterade i rungande applåder från min tv-soffa (Medåskådarna må ha beskrivit mina applåder, föga smickrande, som väldigt ”down-syndromiga”, men men..) och en psykologiskt viktig fördel till pausvilan.

Second Half
Den andra halvleken inleds i ett behagligt tempo, men efter bara ett par minuter så står Atlético för ett riktigt farligt anfall i vilket Maxi helt klart ska göra mål då Simão lägger upp ett perfekt läge för Argentinaren. De röd-vitas kapten dunkar dock bollen klockrent i ribban och får se bollen retfullt landa precis på fel sida av mållinje.

Därefter följer en period med ganska högt tempo och småfult spel. Stundtals så går det dock kanske lite för snabbt för bägge mittfälten eftersom ett otal passningar inte hittar sina givna adresser. Efter ett par minuter så planar dock matchen ut och föga oväntat så spelar Atlético på sitt 0-1resultat. Deportivo jagar utjämning och använder sig av sina båda yttrar, men även fast de oroar så känns fortfarande inläggen inte speciellt farliga. Deportivo har en bra offensiv, till viss del, men saknar det lilla extra som krävs alldeles för ofta. Och mot ett lag som sitter på spelare med sådan individuell kapacitet så räcker det inte. Alls.

Och med 25 minuter spelade av den andra halvleken tar våra rödvita hjältar vara på en successivt offensivare hemmabacklinje. Raúl García forcerar återigen fram i centrum av planen och hittar Simão med en enkel liten pass. Portugisen använder sin snabba acceleration till att sticka förbi hemmalagets stillastående backlinje och lägger säkert in bollen bakom Aranzubía. Ett snabbt och oerhört viktigt mål.

Och ja, var man nöjda med 0-1 så är man än mer nöjd med 0-2, och föga förvånande inleder Abel Resino ”Uppdrag: döda matchen”. Inte speciellt roligt att se på, men klart nödvändigt. Agüero kliver ut och Ever Banega kliver in, och trots att det är Atlético vi pratar om så kändes det hela säkert.

…Ett tag. För helt plötsligt vaknar Deportivo återigen till liv och under en tidsperiod av bara någon minut så tvingas Leo Franco till två fenomenala räddningar. När sedan Antonio López skadar sig och Mariano Pernia byts in så blev jag, helt ärligt, nervös. Den direkta tanken som uppkom var, och yttrades, som följer:

”Nej, fan, vi byter in Pernia. Nu förlorar vi”

Och nog fan blev det onödigt jämnt. Cementblandaren Pernia hinner vara på plan i ca en minut innan han hinner med konststycket att passa fel, missa markering samt belönas med i gult kort i en och samma spelsekvens. Och på den efterföljande frisparken så sätter Deportivo givetvis in reduceringen då Bodipo lyckas få in bollen bakom Franco i målet. Det är nästan så att man blir imponerad av Pernias uselhet, men bara nästan.

Därefter hotar Deportivo på riktigt och Rodriguez är oerhört nära att kvittera då han skjuter bollen i stolpen i den 90’e matchminuten. Gubbarna lyckas dock hålla undan och det är med hjärtat i halsen som jag andas ut efter en match som både var bra och dålig. Tre viktiga poäng dock och nu väntar onekligen en intressant avslutning av Spanska Ligan.

Vamos Atlético!