Overklig resa till Åland - helt osannolik utveckling
Det var en härlig resa som väntade Atléticoredaktionen när vi drog kos mot Åland med PAF's representanter, men hur pass sjukt overklig denna resa skulle bli var det nog ingen i redaktionen som var beredd på.
Redaktionen möttes upp på centralstationen i Stockholm halv sex på morgonen och tillsammans tog vi oss till Stadsgården för att kliva ombord Viking Line. Efter buffélunchen ombord signerat PAF så klev vi av i Mariehamn på eftermiddagen.
Väl inne på PAF's lokal så fick vi träffa de som vunnit resorna genom internet, en skara på ca 60 personer. En lagom stor pokerturnering kördes igång på fem olika bord med massa priser i potten, där huvudpriset var en all inklusive derbyresa till Madrid för två.
Undertecknat blev utslagen i nästa sista bordet, men redaktionens pokerface Bobban höll flaggan högt för svenskafans och gick till finalbordet med sina svarta solglassögon, men åkte tyvärr också ut som en lottlös trea.
Efter en jättefin arrangerad och god middag med allt folk så bar vi av i små grupper mot arenan, gjorde tappra försök att sjunga hymnen på vägen dit och störa husfriden i denna lugna stad.
På vägen förbi Mariehamns kasino så såg man spanjorer med Atlético tröjor och några uppbokade bussar med fler av dessa rödvita fans. Framme i arenan var det bra drag och mycket folk. Det var liveband, öltält, snabbmatstält osv. Redaktionen gick och satte sig på sina platser inne på arenan, vilket vara den andra raden nerifrån på ena långsidan.
Just då håller Antonio Lopez ensam på och värmer på med fystränaren bara några meter framför oss, en Aupa Antonio bröt ut från undertecknat, varav Lopez tittade på oss och log.
Jag spanar runt arenan från min plats och ser att det står två välkända figurer med dyra kostymer upp på en privat halvbalkong och ser ut över planen. Min redaktionskollega Thom som under resan blev utsedd till officiella fotograf av oss med hans HD systemkamera hängande runt axeln, fick en liten knuff av mig med orden "gissa vilka som står där uppe"? .
Efter lite snabba diskussioner mellan oss i Atlético redaktionen så var på väg upp för trapporna. Väl uppe på tröskeln till balkongen så stötte vi på lite säkerhetspatrull som frågade vart vi skulle, vi sa att vi var från svenskafans Atlético redaktion/peña och om det fanns möjlighet att få träffa herrarna med kostymerna.
På något sätt kände jag lite innan att det inte fanns en chans i världen och att det skulle bli en förlorad cause, men tyckte det var värt att försöka iallafall, men....... överraskande, efter ett kort samtal så var vi på väg ut mot balkongen igen.
Med ett leende och magnifik pondus så skakar Atléticos de Madrids ägare och klubbdirektör Miguel Ángel Gil Marín hand med oss och vi får ta några kramiga gruppbilder tillsammans med honom, precis då dyker den andra kostym mannen upp bakom oss, dvs sportchefen Jesús García Pitarch, som också hälsar och tar bild med oss, fan va hela grejen var overkligt, GRANDE!
Undertecknat fick ge lite tips om värvningar till sommaren, och högt på listan stod Sergio Asenjo och ordet please, Miguel Ángel Gil Marín skrattade och jag fick en klapp på axeln.
Tillbaka på våra platser lite senare och jag just hämtat mig från det totalt oväntade mötet med Atléticocheferna så springer Los Rojiblancos hela lag ut på planen och värmer upp några meter framför oss, och vi inser snabbt att redaktionen haft helt osannolik tur med platserna.
Våran Thoms systemkamera går på högvarv och han plåtar iväg som en rutinerad, dock galen papparazzi. Redaktionen kunde fastställa att John Heitinga var solbrun som få, Simão Sabrosa såg kortast ut i gruppen på extremt nära håll och Florent Sinama-Pongolles vader var som uppblåsta balonger med muskler.
Matchen drog igång.och hur den gick vet ni redan då den gick på tv. Det var trummor och sång från hemmafansen medan Atlético fansen tog till sång mellan varven, hög stämning och mysig inramning.
Eftersom det var en vänskapsmatch var det många spelare som värmde upp för sin kommande inhopp och bäst kontakt fick med Mariano Pernía som verkligen uppskattade våra glada tillrop. Vänsterbacken stannade till och med och försökte kasta upp en pin till oss på läktarplats, efter ett misslyckat första försök blir det till slut den levande legenden Anders Selander som fångar det lilla klubbmärket och stolt fäster det i den för dagen speciellt framtagna halsduken.
Efter matchen och alla på arenan gått inklusive Atléticofansen så tar lokalmedia tag i Atléticos redaktionschef Niclas och sätter sig ner för en intervju på en tom arena. Resten av oss från redaktionen, dvs Zoran, Jocke, Anders, Thom och jag tar oss sakta ner för arenans läktare och ut på den lilla löparbanan.
När vi stått och pratat ett tag så kommer vänsterback Antonio Lopez gående. Vi presenterar oss och kramas ihop för några bilder, mitt i kramen börjar Lopez hoppa och nynna högt som han var på en läktarplats. Jag talar för alla på redaktionen och kan säga att vi blev minst sagt lite överrskade. Men det är ju Lopez, så vi körde några kramhopp med han, härlig kille!
Sen när Niclas anslutit till oss igen så bestämmer vi för att stå kvar och se om det kanske kommer ut flera spelare eftersom vi hade tur med Lopez, och sen börjar det, en efter én kommer ut på den lilla löparbanan från arenans inre korridorer. Vi får hälsa och prata helt ostört på en tom löparbana och ta massa kramkort med bland annat Luis Garcia, Ever Banega, Ignacio Camacho, Gregory Coupét, Mariano Pernia, Raul Garcia, Pablo Ibanez. Miguel De Las Cuevas och en del egna stortalanger och U-landslagsspelare.
Väl uppe på framsidan av arenan får vi tag på tjecken Tomas Ujfalusi och frågar varför denne inte får spela högerback som i Fiorentina, han skrattar och skyller på Abel Resino på ett skämtsamt sätt, det syns att han vill spela på den positionen, sympatisk kille med en massiv pondus face to face, i vanlig ordning blev det kramiga bilder igen. Abel Resino såg lite butter ut som vanligt på presskonferansen.
Allt var overkligt på något sätt. Jag tror ingen av oss på redaktionen riktigt insåg hur stort detta var föränn vi satt på båten på väg hem igen i morse. Det vi var mest överraskade och nöjda med var hur jordnära spelarna och ledningen verkade vara.
Utförligare krönika och artiklar om olika delar av resan kommer senare av diverse redaktionsmedlemmar, tillsammans med massvis av foton när min redaktionskollega Thom fixat bilderna från sin kamera. Vi tog över 350 högupplösta bilder, så det finns material att göra en film av det, men vi kommer förmodligen bara lägga upp max ett 20-30 tal stycken på Svenskafans sen kan jag tänka på mig.
För övrigt så var det perfekt arrangemang av PAF, med allt från resan, maten, aktiviteter, presenter och obegränsat med dricka. Jag ska med nästa år igen om PAF är kvar som sponsor, självklart!
