Pengar kontra hjärta
Den senaste veckan har det varit mycket diskussioner och skriverier om Real Madrids flertal värvningar samt de osannolika summorna pengar som varit i rörelse. Krönikor har publicerats på mer än ett håll och personligen så har jag bara orkat läsa en minoritet av det som skrivits, så om något som komma skall redan har sagts så ber jag på förhand om ursäkt. Jag vill dock delge min åsikt beträffande frågan och försöka anknyta det hela till just Atlético de Madrid.
Min redaktionskollega Akshay Deion skrev för ett par dagar sedan en krönika som fick väldigt mycket uppmärksamhet, en krönika som jag själv har lite delade åsikter om. För även om jag förbehåller mig beträffande frågan huruvida samarbetet mellan Real Madrid och kommunen är placerad på en ärlig grundstomme så kan jag inte låta bli att försvara Real i denna fråga. Lite i smyg.
För det handlar om kontraster, stora kontraster. Jämför man Real Madrid med Atlético de Madrid så är dock skillnaden inte så stor som man kanske tror, hur tråkigt det än är att konstatera. Att som Atlético-fans skrika sig hes över att Real köper allt som rör sig; ja, det är både naivt och trångsynt. Är hjärtat och själen på något sätt större bara för att man spenderar mindre pengar på spelarköp när laget fortfarande består av utomstående produkter? Är det någon skillnad i att Real Madrid spenderar snuskiga summor pengar på tre stora namn som går in i startelvan jämfört med att Atlético, eller något annat lag, spenderar en mindre summa pengar på tre spelare som även de går in i startelvan?
Nej. Skillnaden existerar inte, och det är här skon klämmer. Nu vet jag (tack och lov) att Deion faktiskt vill få in de egna produkterna i A-laget, så detta ska inte ses som någon pik mot honom, men att hata Real Madrid för att de har en ekonomisk omsättning på sin egna speciella nivå…det är bara fel. Jämför man årets upplaga av Atlético med antagonisten i vita kläder så kan man inte predika om hjärta och själv från något håll; tyvärr.
Med det sagt så vill jag fokusera på det kanske mest intressanta i den här frågan. Nämligen pengarna. Jag tycker helt klart att summorna som är aktuella för tillfället är alldeles för höga, det tänker jag inte hymla om, men samtidigt så hamnar vi återigen i samma lilla fallgrop; nämligen kontraster. Det finns klubbar, människor och företag som är villiga att satsa stora pengar, så vem ska då hindra dem? Om en klubb likt Real Madrid sitter på en president som dels har viljan och dels har pengarna till att realisera specifika affärer…varför ska de inte få göra det? Vem har rätten att säga: ”Det är för mycket pengar” – det är ju trots allt Perez pengar.
För värvningar sker hela tiden, i alla klubbar. Att vissa klubbar sedan har råd att betala en miljard för en spelare medan andra bara kan lägga ut en miljon, ja; that’s life.
Det är bara att jämföra Reals startelva med Atléticos och sedan fördjupa sig i de egna produkterna. Förhoppningsvis så kan Atlético stoltsera sig som klara ettor i den kategorin om några år, men för tillfället är skillnaden obefintlig. Lag värvar, så enkelt är det.
Slutligen så vill jag bara försöka tysta alla individer som fortfarande basunerar ut sina ”Ingen människa/spelare är värd en miljard”-strofer som valfri domedagsprofet. Ronaldoaffären, som exempel, är just en affär och inget annat. Perez är villig att lägga ut pengarna eftersom han kommer få tillbaks dem. Real Madrid är, likt de flesta fotbollsklubbarna, ett företag och spelarna som köps in är produkter. Ronaldo/Kaka/individX är aktier, i det stora hela, och att köpa spelare för dyra pengar och sedan vinna tillbaks det i form av reklamintäkter och olika försäljningar; ja, det är precis som att köpa tusen aktier från ett lovande företag för att sedan ta del av förmåner och eventuella vidareförsäljningar.
Fotboll är business.
Det ser likadant ut överallt, och att vara bitter över det känns bara onödigt. Fördjupa dig i valfri marknad så kommer du hitta precis samma sak överallt. Det finns alltid stora bolag som hellre köper färdiga produkter än att utveckla det hela själv; något som automatiskt tvingar de mindre bolagen att skapa än mer slagkraftiga produkter på egen hand. Man håller sig efter den nivå som man har potential och slagkraftighet till att göra, allt annat vore bara idiotiskt.
Sen är det väl bara att hoppas att Atléticos styrelse kan ta en annorlunda approach till det hela. För även om spelarköp alltid kommer vara aktuella måsten så sitter man för tillfället på en av Europas bästa ungdomsakademier. Och det är här Real och Atlético skiljer sig från varandra. Medan Real har råd att köpa färdiga komponenter så måste Atlético börja betydligt mer från scratch för att lyckas på riktigt. Visserligen har inte de röd-vita lyckats, eller försökt, med det hela än, så därför känns det bara väldigt fel att klanka ner på andra klubbar. Men vem vet. Om tre år så kanske jag sitter här med handen på hjärtat och verkligen kan skriva en blogg om hjärta och själ kontra pengar och ytlighet; men vi är inte där än.
Aupa!