Fotbollsbloggen: Landslagets anfallsrivalitet, U-21 och Silly Season tankar
Då fortsätter del 4 av min nya sommarblogg. Som jag sagt förut kommer jag beröra många olika ämnen inom världsfotbollem med omnejd innan sommaren är slut.
Av alla länder i världen som skulle spräcka Spaniens svit så var ett USA lag med flera spelare från Premier League, och då menar jag inte från the big four. Det syntes faktiskt att många av de spelade spelade i Premier League då de offrade sig, slängde sig framför mål och sprang som dårar över hela planen till domaren blåste för full tid, något som jag faktiskt har svårt att se Primera spelare göra.
Vilket kokosnötsträd har man sovit under när Cesc Fábregas spelar högerytter? Speciellt då jag inte såg några större positionsskiftningar med de andra under spelets gång. Fernando Torres eller David Villa borde ha blivit utbytt mot Fernando Llorente för länge sen, för inte en enda mottagning eller moment funkade för någon av dem. Sen när man gick över till att pumpa inlägg sista tjugo minuterna så blev det mer ett mysterium att Fernando Llorente satt kvar på bänken.
I vilket universum och på vilken planet tror David Villa att han slår bättre frisparkar än Xavi Hernández? En som undrar bara.
Nåväl, detta kan ha varit nyttigt för La Furia Roja, någon gång skulle de tas ner på jorden. Jag skulle faktiskt bli riktigt nervös om de gick in obesegarede till ett VM slutspel.
Vad betyder Ola Ola? "Unga" 30 åriga sydafrikanska tjejer på läktaren hade plakat med texten "Fernando Torres OLA OLA". Försökte de säga Olé Olé, Hola Hola, Våg Våg eller helt enkelt hylla hans flickvän Olalla? Antingen är min spanska riktigt kass "förmodligen" eller så kommer dem ta med sig hemligheten in i graven.
Man kan inte klaga på vinstsviten, men jag tycker inte att samarbetet Fernando Torres och David Villa riktigt är vad det borde vara, speciellt mot kompakta och bra spelande försvar. Båda spelar oftats som ensamma anfallare i sina klubblag och är inte van vid att dela på rampljuset.
Det är två själviska straffområdes egon, där Fernando Torres kanske är den lite värre av dem två. Det är väldigt sällan det kommer en passning från den ena till andra inne i boxen, även om den andra kommer fri.
Nej här ska det minsann oftast visas vem som har den största statusen får jag en känsla av när Fernando Torres bara dribblar och dribblar utan att släppa bollen ifrån sig, och David Villa tar onödiga skott från dåliga lägen i tid och otid i jakt på ego mål istället för att spela fram den.
Det är ointressant hurvida de verkar glada på planen för varandras framgång när när de gratulerar varandra, för det finns tillräckligt med statusrivalitet och interna landslagsrekord att slå för att allt ska vara frid och fröjd inne i straffområdet.
Är det bara jag som har tagit en prozac för mycket eller är det ingen annan som känner av "jag är bäst" spänningen mellan Fernando Torres och David Villa? Speciellt i såna här turneringar när inte så mycket står på spel.
***************************
Ja, hur är det med ungdomsfotbollen i Spanien egentligen? Är man inte bättre än så här eller var man helt enkelt inte tillräckligt motiverade? Jag har lust att såga López Caros väl synliga inkompetens vid fotknölarna, men avstår då en kollega från en annan redaktion redan tagit hand om det redan.
Med målsinnet fortfarande relativt outvecklat hos unga spanska offensiva mittfältare så är det ett mysterium att man inte spelar med två anfallare. Nåväl, orkar inte just nu.
Englands U-21 imponerar stort på mig, god save the queen slängde upp nio reserver och tyskarna blev "dominerade" i stora delar av matchen i bästa fetishstil.
Satt på en sportbar och kollade på matchen där overkliga moment från en annan dimension utspelade sig mitt framför mina ögon, det var nog den första och sista gången jag lär höra spanjorer hurra, skåla och skrika olé när England gör mål, vad är det för värld vi lever i egentligen?
Den som har sagt att brittiska supportrar inte är engagerade håller nog på Italien. Ett par hundra engelsmän på läktaren sjöng matchen igenom precis som i de förra matcherna, och det var inga tråkiga "jajamensan fattas bara" tragik från diverse eventfolk och turneringssupportrar, utan det var låtar om England, Svennis och en genomgång från Pet Shop Boys greatest hits skiva.
Grande Sverige U-21 någon. Det var en mäktig offensiv forcering som Sverige satte fart från minut ett. Lars Lagerbäck måste ha känt sig mycket obekväm och förådd på läktaren när Jörgen Lennartsson tog tag i Emir Bajrami och inte visade ett enda spår av en stor mörkgrön pärm.
**************************
Är det bara jag som tycker att Guiseppe Rossi har ett växelläge som skiljer sig markant från sin landslagkollegor i Gli Azzurri? Han vänder upp snabbare, tar beslut snabbare, rör sig bättre och har ett helt annat tempo i sitt spel, med och utan boll.
Nu kan vi hobbyexperter debatera i evigheter om det är pga av att Guiseppe Rossi är en kvick spelare eller om La Primera helt enkelt har ett bättre och högre tempo än Serie A, kanske t.o.m mycket högre än man anade.
Man borde nog inte dra för stora slutsatser från Guiseppe Rossis rörelsemönster i det italienska landslaget, men jag var fanemig riktigt överraskad över hur "sega" alla hans lagkamrater såg ut vara när Villarreal spelaren var på planen.
**************************
Värst vad allmänt tyst silly season verkar vara, iallafall med officiellt bekräftade rykten dvs, påhittade rykten en gång i kvarten av kreativa science fiction skribenter hos diverse web blaskor för att locka läsare räknas inte.
Atlético de Madrid smyger lite i transfer buskarna som vanligt i bästa efterlyst rekonstruktion stil utanför små Pressbyråer vid 21.00 tiden, medans de mer större organiserade kaparna "klubbarna" sitter och väntar utanför Coop i en oregisterade svarta BMW bilar. När personalen precis ska stänga butiken så hoppar Miguel Ángel Gil Marín fram i rånarluva och skriker "Ge mig alla era värdefulla tillgångar" till sista minutenpriser!
Man blir lite orolig nu när det är några dagar kvar till transferfönstret öppnar, då det finns vissa positioner som behöver förstärkas. Men i helhet så är jag lugn, för ju mindre inkommade stora andra positions rykten till klubben, desto mer tror Abel Resino på canteran.
Annars är det lite stiltje före stormen på andra delar av Europa verkar det som, kommer helvetet braka lös på en gång runtom kontineten när fönstret öppnas som en ketcthup flaska med diabetes nivå fem? '
Det är som ett såndär nervigt startfält i ett hundra meterslopp där sista tio metrarna är värst. Man ser i slowmotion framifrån hur Joakim Von Ankas bästa kompisar spänner varenda muskel för att nå målsnöret där det väntar ännu en ung stackars supertalang frammåtböjd med byxorna nerdragna.