Årets nyårskarameller

Ett av de bästa åren i den rödvitrandiga Madridklubbens historia är till ända. Atlético de Madrid vann Europa League för andra gången på tre år och inledde höstsäsongen med att krossa Chelsea i Supercupen och därmed bärga sin andra titel på bara några månader. För ganska precis ett år sedan summerade vi 2011, då var vi inte lika muntra. Men det var en annan tidsålder, före Cholo. Nu firar vi in det nya året som ligatvåor efter att ha gjort den bästa höstsäsongen någonsin…

Atléticoredaktionen minns tillbaka på sitt 2012 med rödvitrandiga ögon och årets!

Bästa:

Bobban: Finalsegern i Bukarest slår ut det mesta, speciellt som jag fick äran att uppleva den på plats i totalrenoverade National Arena. Det var hela upplevelsen, bussresan till arenan från fanzon, den rödvitrandiga inramningen, Falcaos ledningsmål, Marios klackfint, det galna firandet efter segern på arenan med stora delar av den övriga Atléticoredaktionen som även var med på resan. Att jag lät som en skadeskjuten kråka i flera dagar efteråt är smällar man får ta, det kostar att ligga på topp.

Alexander: Resan till Bukarest utan tvekan. Allt från staden, fanzone till arenan och matchen. Hur Atlético körde över Athletic Club i finalen och scenerna efter matchen. Även Simeones försäsong och hans taktiska förändringar när Diego försvann.

Joakim: Resan till Bukarest och finalen i UEFA Europa League var något av det mäktigaste och jag upplevt. Att få dela en sådan upplevelse med redaktionskollegorna tillika goda vännerna var något väldigt vackert och något jag definitivt tar med mig.

Linus: Hela 2012 har varit ett det bästa året någonsin som rojiblanco (och även innan det), både tabell- och titelmässigt sett. Tyngst väger Europa League bucklan och även om jag satt hemma i soffan så var det en sjukt bra kväll ändå.

Zoran: Om fjolåret var kantat av problem, depression och jobbiga tider så var 2012 året när Atléticoismen fick återse sin gud. Cholo återvände, präntade in El Cholismo i spelarna och lyfte en hel klubb. Por esto somos del Atleti.

Segern i Europa League firades som vanligt vid Neptuno i Madrid tillsammans med fansen

Sämsta:

Bobban: Att man fortfarande inte har besegrat spöket Real Madrid i ligan, men vi får åtminstone trösta oss med att vi är sju poäng före marängerna när ligan återstartar efter nyår.

Alexander: Samma som Bobban.

Joakim: Oförmågan att prestera mot Real Madrid och Barcelona samt det faktum att man ännu inte övertygar då man är spelförande.

Linus: Att man missade Champions League med en poäng grämer jag mig fortfarande lite över. Sen har vi ju plattmatchen mot Real Madrid för några veckor sedan färskt i minnet.

Zoran: Jag tänker ärligt talat inte i de här banorna och inte ens ett missat Champions League förstörde vårsäsongen för mig. För att verkligen utmana Barcelona på allvar så behövs vissa spelartyper som Simeone inte kan köpa loss pg.a. den ekonomiska situationen i klubben, men det borde vara motivation att utveckla det man har ytterligare. Däremot kan bortaspelet, som blivit bättre, alltid förbättras ytterligare.

Diego Costa har imponerat på panelen

Nyförvärv:

Bobban: Atlético värvade fyra spelare under transferfönstret i form av Cata, Cebolla, Cisma, Emre men utökar vi denna kvartett med då båda återvändande spelarna Costa och García som nyförvärv, så går min röst till brassen Diego Costa. Den starke anfallaren har verkligen gett Cholo bredd i truppen och gjort så att Cholo alltid kunnat mönstra bästa tänkbara uppställning i ligaspelet. Brassen ger laget en till dimension i anfallsspelet med sin tyngd och sitt sätt att sätta press på motståndarna.

Alexander: Diego Costa med Cebolla kort bakom. Båda har gjort det bra men den förstnämnde är den spelare som har överraskat mest och varit mest delaktiv i spelet och skrivit in sig flera gånger i målregistret.

Joakim: Cristian Rodríguez har blivit lite av en personlig favorit tack vare sitt uppoffrande spel som ofta bär frukt. Underskattad truppmedlem.

Linus: Vi ska vara väldigt glada att Diego Costa fick stanna i Atlético Madrid till slut för han har verkligen hjälpt laget de senaste, tyvärr sumpar han alldeles för många(bra) målchanser. Cebolla har ju gjort några riktigt bra insatser under hösten och visat vilken högsta nivå han besitter.

Zoran: Nyckelordet i den här kolumnen borde stavas truppbredd. Cebolla är utan tvekan den bästa värvningen eftersom han är lagets enda renodlade ytterforward, men samtidigt gjorde Simeone återigen ett riktigt val när Diego Costa fick stanna i sommar och man inte gick för att köpa loss Álvaro från Espanyol. Brasilianaren ger ett extra alternativ i anfallsspelet när Atlético ställs under rejäl press av motståndarna på mittfältet. Man behöver såldes inte passera mittfältet och riskera att tappa bollen i farliga lägen utan kan slå upp bollen mot Costa som allt som oftast plockar ned densamma. Otroligt nyttig och klarar av en annan typ av spel som Falcao inte alls behärskar när han spelar ensam på topp. Tycker vi kan inkludera Raúl García här också, han har gjort en hel del mål i matcher där nyckelspelarna vilats och på så vis bidragit till segrar, även om han inte deltar alls mycket i spelet.

El Tigre tar Atlético till nya höjder!

Spelare:

Bobban: Svårt att inte utse Radamel ”El Tigre” Falcao som årets spelare i Atlético de Madrid, colombianen har verkligen blommat ut sedan han återförenades med Cholo Simeone. Skyttekung i Europa League, två mål i finalen mot Athletic, hattrick mot Chelsea och fem mål i hemmamatchen mot Deportivo, där det hittills under hösten blivit 17 fullträffar i ligan.

Alexander: Precis som Bobban säger är det svårt att inte skriva el Tigre. Men på senare tiden tycker jag att Koke har blivit väldigt bra och tar för sig mer och mer trots sin låga ålder.

Joakim: Domingo Cis..., nej, givetvis inte. Radamel Falcao tar naturligtvis priset även om Adrián också stod för ett helt fantastiskt 2012.

Linus: Inga tveksamheter; Radamel Falcao. Tätt efteråt kommer Arda Turan, turken har speciellt sedan Diego lämnade klubben fått och tagit ett större ansvar framåt och det med bravur.

Zoran: "Falcao är en avgörande faktor eftersom han hela tiden har en hunger att växa som fotbollsspelare" brukar Simeone säga när han får beskriva anfallaren. Colombianen har ett driv som smittar av sig på resten av gruppen och gör de ännu mer skärpta. Han leder laget på planen och har en tro på det laget gör även när saker inte går vägen eller när han själv inte spelar särskilt bra. Det kan inte bli någon annan än Falcao, men samtidigt måste man komma ihåg att "när kollektivet fungerar, då är det lättare för en stjärna att lysa och tvärtom". Jag måste även slå ett slag för Godín som var på väg bort från Atlético i slutet av övergångsfönstret, men har växt ut till en jätte i mittförsvaret och leder den backlinjen som släppt till näst minst skott på mål i Europas fem toppligor.

Överraskning:

Bobban: Koke har verkligen tagit ett steg i rätt riktning under hösten när han har kompletterat Arda som lagets kreativa mittfältare och gjort avsaknaden av Diego till nästan ett minne blott. Vi får inte glömma bort att den egna produkten bara är 20 år och går en fin framtid till mötes.

Alexander: Diego Costa och Koke. Costa har överraskat väldigt mycket sedan han kom tillbaka från Rayo och är en helt annat spelare om man jämför med innan utlåningen. Som jag skrev på tidigare frågan så har Koke tagit för sig och blivit en viktig spelare i Simeones lag.

Joakim: Adrián överraskade antagligen både sig själv och övriga supportrar med sin fina form under 2012, som dessvärre har lyst med sin frånvaro hittills under den pågående säsongen...

Linus: Den största överraskningen är väl egentligen att Atlético Madrid mår så bra som man gör och håller i sin andra placering i ligan. Spelarmässigt så är det Koke, vilket jag är oerhört glad för, det kommer bli en ruggig tillgång både för klubb- och landslag om några år.

Zoran: På ett individuellt plan är sättet som Mario presterar i de båda finalerna mot Athletic och Chelsea något som får mig att bli väldigt glad. Det är en spelare som varit starkt ifrågasatt, men som har klubbens DNA och vet vad det innebär att dra på sig Atlético-tröjan.

Radamel Falcaos grymma mål i vänskapsmatchen mot colombainska Cali är en av tre finalister i FIFA Puskás award

Mål:
Bobban: Är väldigt svag för Falcaos 1-0 mål mot Athletic i finalen i Bukarest där han vänder bort sin försvarare och skruvar in bollen i bortre krysset med vänstern. Men El Tigre gjorde även ett sanslöst mål på Sydamerikaturnén där han liggandes i luften drar Diegos hörna rätt upp i krysset!

Alexander: Falcaos 4-1 hemma mot Valencia? Cykelsparken mot Cali? eller något av målen i EL-finalen? kan fortfarande inte bestämma mig..

Joakim: Adriáns borta mot Valencia är en riktig pärla, tillsammans med de målen som mina kollegor nämnde här ovanför.

Linus: Jag älskar Falcaos mål senast mot Barcelona, snacka om kyla hos tigern!

Zoran: Det är så otroligt svårt att välja eftersom det finns så mycket snygga mål som gjorts under det gångna året, men Falcaos första mot Athletic är speciellt. Den läktarlavin som utlöstes var så härlig att folk ramlade ned ett gäng rader. Samtidigt var hans kopia mot Chelsea ännu snyggare. I övrigt har vi blivit välsignade med bomber i krysset av Adrián (Valencia), Tiago (Athletic) och Cebolla (Viktoria). Frisparkar i form av Falcao (Real Sociedad) och Emre (Academica)..

Stora delar av Atléticoredaktionen på plats i Bukarest, sett från vänster, Henke, Zoran, Jocke, Seb och Alex

Ögonblick:
Bobban: När legenden Sebastian Håkansson visar hur Mario gjorde sin klackfint i finalen på parkettgolvet i vardagsrummet i den lägenhet som vi hyrde i Bukarest, pur magi!

Alexander: Minnet med Seb är Grande. Men annars är det väll när vi sjöng Campeones med några minuter kvar av EL-finalen. Ett annat ögonblick är även Falcaos 2-1 mål mot Málaga i den 89:e minuten som gav mig glädjetårar.

Joakim: Att stega in på National Arena inför finalen.

Linus: Samma svar som på förra, Falcaos ledningsmål på Camp Nou. I det tillfället tänkte jag bara att nu jäklar kommer vi ikapp och vinner hela ligan! Ja, jag antar att jag är optimist...

Zoran: Bukarest är i en klass för sig själv eftersom man var på plats. Första halvlek och kanske framförallt första halvtimmen av finalmötet med Athletic var en underbar upplevelse. Redaktionskollegan Sebastian Håkansson får personifiera det hela för mig: glädjen vid Falcaos ledningsmål, hjärtattacken vid Marios klackfint och de läktarlaviner som utlöstes vid samtliga mål. Det är detaljer som för alltid har etsat sig fast på näthinnan och kommer vara där. Det är först nu i efterhand med rejäl distans till det hela som man fattat vad man var med om den där kvällen i Bukarest. Så jävla stort.

Gabi lyfter Supercuppokalen efter 4-1 segern mot Chelsea i Monaco

Match:
Bobban: Det finns ju en hel del ljuva segrar att välja mellan, men det blir Supercupfinalen mot Chelsea. Där de nyblivna Champions League-mästarna blev fullständigt avklädda av Atlético de Madrid som gjorde en i stort sett helt perfekt match på alla plan och var anförda av en magiskt bra Tiger. Slutresultatet 4-1 var i underkant, det säger det mesta om hur bra Madridlaget var i den sista finalen i Monaco.

Alexander: Chelsea? EL-finalen? Athletic (2-1)? Valencia (4-2)? Svårt att välja...

Joakim: Atlético de Madrid - Chelsea 4-1.

Linus: Har nog aldrig varit så tufft att välja det förut men urladdningen mot Depor var det inget större fel på och fem magiska mål av Falcao!

Zoran: Eftersom jag redan har nämnt Bukarest så måste man nämna insatsen mot Chelsea, där och då var det väldigt svårt att fatta hur extremt utspelade engelsmännen blev. Den kollektiva insatsen defensivt, i anfallsspelet och taktiskt var av yppersta världsklass. Presspelet var otroligt bra och disciplinen var på absolut högsta nivå. Det går inte att göra en mer komplett insats än vad Atlético gjorde och 4-1 var en riktig komplimang gentemot motståndarna då det borde ha slutat med åtta röd-vitrandiga mål.

Triss i ess, Bobban, Falcao och Zoran;)

Skönaste minne:

Bobban: När vi besökte Atlético de Madrids träningsanläggning i Majadahonda i slutet av november och fick träffa Cholo och Falcao.

Alexander: Hela året har varit grande, kan inte säga något annat.

Joakim: Sebastian Håkansson i Bukarest.

Linus: Hade väldigt kul när jag var hemma hos en av mina närmsta vänner och hans två bröder och retade sönder dem när Falcao sänkte sönder deras Chelsea, priceless!

Zoran: Att vara på plats i Bukarest tillsammans med Atlético-supportrar från hela Europa var något speciellt. Sen blev det inte värre av att man var omgiven av redaktionen heller..just det, en sak till. Den där dryga Athletic-supportern på Prags flygplats var inte så jävla dryg på vägen hem.

Gott nytt år!