Lunds BK - Eskilsminne
UEFA Europa League: Atletico börjar i Israel
Atlético har rest till Tel-Aviv utan Falcao, Arda, Godín, Gabi och Filipe som samtliga vilas i mötet med Hapoel. Utöver det finns inte heller Tiago med som alltjämt avtjänar sin avstängning som han drog på sig mot Valencia i förra årets semifinal.
Efter att ha gjort 4-0 på Rayo på ungefär 56 minuter där framförallt Diego Costa visade vägen och tog vara på Simeones förtroende, skenade tankarna iväg hos de elva som representerade laget under sista halvtimmen och mentalt förberedde man sig redan för mötet med Hapoel Tel-Aviv. Det kunde ha varit kostsamt då gästerna från Vallecas reducerade en, två..tre gånger. Atlético-spelarna räddades av det faktum att speltiden hade gått ut och tur i hela den här saken är att varningen aldrig blev mer än ett hot. Detta är dock en fingervisning om att man aldrig kan slappna av och bekvämlighet ofta leder till enkla misstag, men framförallt i det här fallet, ett gäng baklängesmål som likväl kunde ha kostat det man åstadkom under en knapp timmes spel. Simeone tog på sig sin del av skulden på presskonferensen och kanske var det bra för spelarna att Rayo tog ned de från molnen i och med veckans öppningsmatch i årets upplaga av UEFA Europa League.
Förra säsongen inledde man gruppspelet mot Celtic hemma på Vicente Calderón, den här gången är destinationen Israels huvudstad, Tel-Aviv där det näst mesta mästarlaget inom israelisk fotboll väntar på Bloomfield Stadium.
De röda demonerna
Hapoel bildades redan 1923, men kort därpå upplöstes klubben bara för att återigen formeraras två år senare. Ett identitetssökande fortsatte och man följde samma mönster 1926 då man återigen upplöstes, det var dock i maj samma år som man återuppstod. Intressant nog gick man ihop med Allenby FC vilket slutligen gav Hapoel sin nurvarande form: en idrottsförening. Man ingår i en förening där fyra allmänna idrottsklubbar ingår, detsamma gäller fyra basketklubbar och inte mindre än 30 olika fotbollsklubbar i vad som uppenbarligen är den största idrotten i landet. Hapoel är ett idrottsförbund som ingår i Histradut-unionen som representeras av arbetarklassen. Det är bl.a. därför som man kallas "arbetarna" inom idrottskretsar. 1928 kom klubbens första riktiga framgång: man tog sig till finalen av den Palestinska Cupen och besegrade Maccabi Hasmonean Jerusalem med 2-0, men Hapoel hade använt sig av en spelare som inte var berättigad att delta vilket gjorde att titeln delades med Jerusalem-klubben. Hapoel hade inga större framgångar under de inledande åren av 1930-talet, men 1933-1934 lycakdes man vinna dubbeln genom att vinna den Palestinska ligan genom att ta full pott, något man är ensam om att göra i hela Israels historia, även om det har var innan landet blev självständigt. Det blev även seger i cupen där rivalen Maccabi Tel-Aviv besegrades med 3-2 i finalen.
Säsongen därpå ledde man ligan, men turneringen fullföljdes inte av diverse anledningar och därför står ingen som mästare för det året. Det skulle inte vara enda gången detta hände, exakt samma sak inträffade 1937-1938. Hapoel lyckades dock vinna tre raka cup-titlar mellan 1937-1939 vilket är en viktig framgång med tanke på att ingen har vunnut cupen tre gånger i rad, i alla fall inte när enligt det israeliska fotbollsförbundet som inte godkänner det brittiska flygvapnets segrar mellan 1924-1927. Man räknar bara med segrar från och med 1928. Det blev ytterligare ligaguld. 1939-1940 vann man således sin andra ligatitel, men inga mästerskap spelades året därpå och detta gjorde att Tel-Aviv-klubben endast spelade mot unionsklubbarna där man förövrigt också stod som segrare. 1943-1944 kom den tredje ligasegern och året därpå lyckades man även ro hem den norra regionsligan där man stötte på Hapoel Petah Tikva i finalen, slutsiffrorna skrevs till 1-0 och Petah Tikva förlorade eftersom en spelare vägrade acceptera att han blivit utvisad i 89:e matchminuten. Den här ligan bojkottades av de Beitar-associerade klubbarna som aldrig deltog.
14 maj 1948 blev således Israel självständigt och Hapoel gick med i den israeliska ligan som hade sin allra första upplaga redan 1949-1950. Den gången slutade man på en andra plats, sex poäng bakom segrande Maccabi Tel-Aviv. Ligan bestod av 13 lag och endast en av klubbarna åkte ned i andra divisionen. 1956-1957 stod man som segrare för första gången inom ett självständigt Israel efter att ha lämnat såväl Hapoel Petah Tikva som lokala rivalen Maccabi fyra respektive fem poäng bakom sig. 1961 vann prickade man in en annan viktig milstolpe när den inhemska cupen vanns med 2-1 mot just Petah Tikva som man återigen besegrat. Kontinentalt spelade man för första gången i Asiens motsvarighet till Europacupen under 1965-1966 där man tog sig till finalen genom att gå vidare på walk overs, men malaysiska Selangor vann med 2-1 den gången och blev på så vis de första asiatiska mästarna någonsin. Samma siffror skrevs in i protokollet mot Maccabi Tel-Aviv under 1966 års cupfinal. Det ville sig inte i den asiatiska cupen och efter att ha vunnit den inhemska ligan 1969 tog man sig återigen till finalen, men väl där blev iranska Taj Club för starka. Detta var under en period när de båda länderna hade diplomatiska relationer. Det blev inga ligatitlar under 1970-talet, men väl flertalet andraplatser och en cupseger under en annars väldigt tung period i klubbens historia. Sedan 1980-1981 har man vunnit den israeliska ligan endast fyra gånger, tre gånger under 1980-talet, en gång vid milleniumskiftet och sista gången 2009-2010. Trots det är man Israels näst mesta mästare genom alla tider med endast Maccabi Tel-Aviv framför sig.
Cupen har man däremot vunnit sju gånger sedan 1983 varav sex gånger under 2000-talet och tre gånger i rad sedan 2010. Hapoel har liksom Atlético varit nere och vänt i "helvetet", det varade dock en säsong till skillnad från de Los Rojiblancos två år. 1994 blev Israel medlem i UEFA och började då delta i de europeiska fotbollsturneringarna. Man kan väl inte säga att de direkt har gjort något större avtryck under sin tid som medlem av den europeiska fotbollsfamiljen: i slutet av 1990-talet, närmare bestämt 1998-1999 besegrade man FinnPa, men åkte ut mot norska Stromsgodset som Atlético förörvrigt slog ut redan i kvalet till Europa League förra året. 1999-2000 var en framgångsrik säsong i klubbens historia, men trots det faktum att man vann dubbeln för första gången på flera decennier var man alldeles för gröna för UEFA Champions League i kvalet där Sturm Graz blev för starka. Det skall dock sägas att de tog sig till kvartsfinalen av gamla UEFA Cupen redan 2001-2002 där de bl.a. slog ut Chelsea, Lokomotiv Moskva och Parma. Man vann även hemmamatchen, som visserligen spelades på cypriotiska GSP Stadium pg.a. säkerhetsskäl i och med oroligheterna, men Milan vann med 2-0 i returen på San Siro.
Toto Tamuz är en av lagets viktigaste spelare.
2009-2010 tog man återigen dubbeln i Israel, den här gången behövde man inte vänta flera decennier där man även kvalificerade sig för spel i UEFA Europa Leagues allra första upplaga. Man slog IFK Göteborg på vägen dit i tredje kvalrundan, avfärdade tjeckiska Teplice med sammanlagt 3-2 på två matcher och vann sin grupp innehållandes Hamburger SV, Celtic och Rapid Wien. Den gången blev Rubin Kazan för starka och man föll med klara 3-0 samtidigt som Atlético besegrade Galatasaray, Sporting, Valencia och Liverpool på vägen till finalen, en final som vi alla vet hur den slutade. Framgångarna i Europa gjorde att klubben tappade sina allra bästa spelare, men man fick tillbaka legendariske tränaren Dror Kashtan. Det hela slutade dock i osämja med klubbägaren Eli Tabib och Nitzan Shirazi har suttit på Hapoels bänk sedan dess. Klubben har genomgått en institutionell kris under sommaren och Tabib bestämde sig för att sälja Hapoel till ett gäng affärsmän för ungefär $3 miljoner efter rejäla protester och en andraplats i ligan den gångna säsongen.
De lyckades, vi kämpar alltjämt med Gil Marín och Cerezo
Altas
Nikola Pekovic (bosman)
Gil Vermouth (Kaiserslautern)
Ze'ev Haymovich (Terek Grozny)
Eric Djemba-Djemba (Odense Boldklub)
John Paintsil (Leicester City)
Bruno (bosman)
Tal Ben Haim (Maccabi Petah Tikva)
Eliran Danin (Hapoel Akko)
Hanan Maman (Hapoel Haifa)
Victor Maree (Maccabi Petah Tikva)*
Kobi Swisa (Hapoel Herzliya)*
Mário Pecalka (Slovan Bratislava)
William Owusu (Hapoel Kfar Saba)
Gal Mayo (Hapoel Ironi Rishon LeZion)*
Bajas
Nosa Igiebor (Real Betis)
Gal Shish (Waasland-Beveren)
Arik Yanko (Hakoah Amidar)
Bevan Fransman (SuperSport United)
Mirko Oremuš (Hajduk Split)*
Marko Šuler (KAA Gent)*
* = inlånade spelare
Vad kan vi förvänta oss av Hapoel?
Det har varit en ganska stor spelaromsättning i den israeliska klubben under sommaren och man har tappat den 21-årige nigerianen Nosa Igiebor som inte riktigt lyckades. Han skrev på för Real Betis samtidigt som Mirko Oremuš lån tog slut och han lämnade för moderklubben Hajduk Split, detsamma gällde Marko Šuler som skrev på för polska Legia Warsawa. Man har dock fått in en hel del nya spelare vilket inkluderar högerbacken John Paintsil som faktiskt gjorde sig ett namn i såväl i rivalen Maccabi Tel-Aviv som Hapoel Tel-Aviv mellan 2002-2006 innan flytten till West Ham där han inte lyckades motsvara förväntningarna. Hapoel har förstärkt försvaret ytterligare genom att ta in Nikola Pekovic på en fri transfer, men det är framförallt på mittfältet som klubben har gjort sin mest anmärkningsvärda värvningar: Gil Vermuth återvänder till klubben efter en misslyckad sejour i tyska Bundesliga och Eric Djemba-Djemba är tänkt för balansrollen. Djemba-Djemba kommer senast från danska Odense där han gjort det bra och kommer vara en viktig spelare för lagbygget den här säsongen. Tal Ben Haim är en annan värvning som Hapoel har gjort under sommaren då det handlar om en ung och duktig ytterforward som visat gott om talang så här långt i karriären. Slutligenbör även Hanan Maman nämnas då han anses vara en intressant box-to-box mittfältare med goda egenskaper i offensiven.
Hapoel-tränaren Nitzan Shirazi kommer från en riktig fotbollsfamilj. Hans far och bror var båda fotbollsspelare tidigare i livet och brodern representerade Bnei Yehuda Tel-Aviv innan han började spela på betydligt lägre nivå. Shirazi anställdes den 11 januari i år och har varit på sin post några veckor mindre än Diego Simeone. Shirazi har ett ganska stabbigt försvar att arbeta med vilket gör Djemba-Djembas roll till en av de viktigaste. Gamle PSG-keepern Edel Apoula kommer vakta målet. Man spelar normalt sätt ett sorts 4-4-1-1-system där backlinjen formeras med Paintsil på en högerbacksposition, mittbackspar bildar Badir-Shushan och vänsterback lär Antebi bli. Det skall sägas att såväl Badir som Antebi har varit med och är väldigt rutinerade, med tanke på deras ålder kan nog Atléticos kontringar vara något man skall använda sig av, de är nämligen 38 respektive 37 år gamla. Man använder sig av Coutinho och Maman steget längre upp i banan. Samtidigt har Vermuth en väldigt fri roll strax bakom lagets anfallare: allt som oftast Toto Tamuz som gjort 88 mål på 184 matcher sedan han debuterade i Hapoel Petah Tikva 2005-2006. 24-åringen är numera naturaliserad och spelar för Israels landslag. Vi kan nog räkna med Tal Ben Haim på vänsterkanten eftersom han är betydligt bättre i den positionen än när han skeppas över till motsatt flank. De är ganska duktiga med bollen vid fötterna och försöker spela en relativt rak anfallsfotboll där det mesta kretsar kring trion Vermuth, Tamuz och Ben Haim.
Truppen
-
Startelvan
Edel; Paintsil, Badir, Shushan, Antebi; Djemba-Djemba; Coutinho, Ben Haim, Maman, Vermouth; Tamuz
Argentinaren lämnar ett gäng ordinarie spelare hemma i Madrid.
Cholo drar till med en en rejäl överraskning!
De röd-vitrandiga tränade precis som vanligt under tisdagsmorgonen på Majadahondas träningsanläggning, men allt var inte som det verkade och kanske förstår vi varför han gjorde alla dessa byten mot Rayo. När träningen var över publicerade således klubbens officiella hemsida vilka som skulle resa med till Israel och bland de saknades inte mindre än sex spelare. Kvar i Madrid blir Falcao, Arda, Godín, Gabi, Tiago och Filipe vilket innebär att argentinaren väljer att vila fem av elva spelare från helgens ligamöte med Rayo Vallecano, när det gäller Tiago som visserligen kom in i andra halvlek mot Vallecas-klubben så är han avstängd efter det röda kortet i Europa League-semifinalen mot Valencia förra året. Det här innebär att canteranos som Manquillo, Pedro, Pulido och Saúl följer med på resan till Israel samtidigt som nyförvärvet Cisma inklucerades i sin allra första matchtrupp. Sílvio är också tillbaka efter att ha lämnats utanför av Cholo senast och Emres chanser till en startplats är nog ganska bra. Intressant, men väldigt riskfyllt med tanke på vad som hände i Thessaloniki när Atlético besökte Aris för nästan exakt två år sedan som regerande mästare.
Atlético-expeditionen reste till Israel under tisdagskvällen och kommer göra en träning för att känna på gräsmatta på Bloomfield Stadium under onsdagen.
Diego Costa istället för Falcao - Asenjo i Courtois plats?
Efter det lyckade experimentet mot Rayo Vallecano där Diego Costa spelade på topp tillsammans med Falcao har Simeone bestämt sig för att ge brasilianaren en större roll i Israel. 24-åringen övertygade och visade sannerligen vägen mot sin gamla låneklubb vilket har gjort att Simeone är beredd att lägga ett större ansvar på honom då ligaspelet är prioritet ett för närvarande. Det mest anmärkningsvärda var Atlético-publikens ovationer till Costa som för bara två säsonger sedan brukade bli utbuad av samma skara supportrar. Det svänger snabbt i fotbollen och såväl han som Reyes är exempel på detta. Atléticos ekonomiska situation gör att man måste kvalificera sig för spel i Champions League för att på så sätt minska skulderna och därför lämnas fem spelare hemma i Madrid. Det betyder med största sannolikhet att de röd-vitrandiga endast spelar med en renodlad anfallare på Bloomfield Stadium i Tel-Aviv under torsdagen. Dagarna innan har det mesta indikerat på att Cholo faktiskt kan ge Asenjo chansen mellan stolparna och Palencia-sonen har faktiskt en liten teoretisk chans att bära lagkaptensbindeln. Framför sig kommer han med största sannolikhet ha en fyrbackslinje i form av Juanfran till höger, Miranda-Cata förväntas styra försvaret från sina mittbackspositioner och på vänsterbacken kan det bli såväl Sílvio som Cisma, om det blir nyförvärvet finns det en möjlighet att Juanfran vilas och portugisen tar högerbacksplatsen.
Vidare skall det nämnas att Mario är det hetaste alternativet till lagkaptensbindeln, han kommer antagligen att spela tillsammans med Emre som i så fall gör sin tävlingsdebut från start i röd-vitrandigt. Adrián kan möjligtvis starta på högerkanten, Raúl García som mediapunta vilket är mest troligt och Cebolla ute till vänster.
Diego Costa ensam på topp.
Simeones presskonferens
Atlético-tränaren höll presskonferens under onsdagskvällen innan laget skulle träna på Bloomfield Stadium i Tel-Aviv och försäkrade om att de röd-vitrandiga är i Israel för att vinna, trots alla spelare han lämnat i Madrid.
"Vi har lämnat så många spelare i Madrid eftersom Cata är en spelare av högsta klass, pg.a. Emre är lagkapten i det turkiska landslaget, eftersom Raúl García gjorde 12 mål i Osasuna, för att Diego Costa gjorde tio i Rayo, för att Cristian Rodríguez är en viktig spelare..vi har en konkurrenskraftig trupp. Vi har inte kommit hit för ställa till ett spektakel, vi är här för att vinna."
"När ett lag vill växa är det viktigt att förstå att det hela hänger på att spelarna får spela matcher och tillbringa sin tid på fotbollsplanen. Hela världen vet att jag inte vill ge bort någonting och vi vill vara konkurrenskraftiga i alla turneringar. Det är en bra utmaning för hela truppen. Vi är väl medvetna om att vi växer och vill vill utföra ett bra jobb, men det enda sättet att bekräfta att vi har bytt mentalitet är att vara bland de bästa i alla turneringar vi spelar."
"Jag tycker om hur israelerna spelar fotboll. De har god dynamik och är bra med bollen. Det är ett farligt lag när de har bollen inom laget."
Truppen
Asenjo, Courtois; Juanfran, Sílvio, Manquillo, Miranda, Cata Díaz, Pulido, Cisma; Mario, Emre, Saúl, Koke, Raúl García, Cebolla; Adrián, Diego Costa och Pedro
Tiago
Kader
Falcao, Arda, Godín, Gabi, Tiago, Filipe, Joel
Startelvan
Asenjo/Courtois; Juanfran, Miranda, Cata Díaz, Sílvio; Mario, Emre; Adrián, Raúl García, Cebolla; Diego Costa
Tidigare möten
Nej, de båda lagen har aldrig mötts tidigare. Någon gång skall dock vara den första och Bloomfield kommer alltså stå som värd för det allra första mötet mellan de båda. Atlético har trots att man varit med så länge i Europa aldrig mött en israelisk klubb tidigare, så mötet med Hapoel blir alltså det allra första. Hapoel har dock spelat mot spanskt motstånd tidigare under deras existens och faktiskt vunnit: 2007-2008 besegrade man nämligen med 2-1 mot Getafe på Coliseum Alfonso Pérez efter mål av Walid Badir (alltjämt i laget) och playmakern Baruch Dego med etiopiska rötter. Statistiken mot spanska klubbar är dock inte särskilt imponerande: man har spelat 14 officiella UEFA-matcher och vinsten mot Getafe är den enda. Förutom det har man spelat tre oavgjorda och förlorat 10.
Bloomfield Stadium i Tel-Aviv är spelplatsen när Atlético inleder 2012-2013 års upplaga av UEFA Europa League.
Datum: 20 september 2012
Matchstart: 19:00
Spelplats: Bloomfield Stadium, Tel-Aviv
Kapacitet: 14,413 åskådare
Planen: 105 x 70 m (naturgräs)
Domare: Pol van Boekel (NED)
TV: Nej, ingen svensk TV-station sänder de röd-vitrandigas äventyr i Israel. Den som har parabol kan se mötet på Al Jazeera +10, Cuatro, Nova Sports 7, Sky Calcio 3 eller Sport1 (Israel).
Streaming: Matchen kan ses via UEFA:s officiella videosektion där det kostar 39 kronor att köpa mötet. Det går naturligtvis även att se matchen gratis via nätet om man inte har tillgång till det som numera heter CMore. Wiziwig, Rojadirecta, Sportlemon, LS Hunter, ja, alternativen är hur många som helst..