Den enögda vendettan
Varje mynt har två sidor, om man inte går runt och tycker synd om sig själv
Det finns en sanning som många (inte alla) Valenciasupportrar har blockerat bort från sina hippocampus. Alla saker och och ting har ett så kallat affischbarn.
Jag vilja påstå att när det kommer till Europa League mötena 2010 mellan Atlético och Valencia så är många Los Ché anhängare PR anställda för uttrycket selektivt minne.
Visst, Nicola Žigic skulle ha haft en straff. Det är en matchavgörande situation, oavsett om vi vet om hans nick hade gått in eller om de ens hade satt straffen mot specialisten David de Gea.
Vi spolar tillbaka bandet till början av samma match, det andra mötet efter en rafflande 2-2 på Mestalla i första mötet.
Formstarke Diego Forlán lurar snyggt Valencias misslyckade offsidefälla och kommer helt fri med César, Uruguayanen lobbar distinkt in bollen över målvakten i en hög båge och gör ett helt regelrätt mål.
Den tyske domaren Florian Meyer dömer bort målet för offside framför näsan på frustrerade spelare och irriterad publik.
Har man lägligt nog glömt detta borta i Valencia eller?
Hela världen såg både Diego Forláns mål och Nicola Žigic situation. Hela världen skrev om båda händelserna. Valencia minns bara konstigt nog Nicola Žigic situationen i ren bitterhet.
Detta är vad jag kallar effektivt selektivt minne. Ett fascinerande vetenskapligt beteende.
Vad hade nu hänt om Diego Forlán fått sitt regelrätta mål? Då hade Atlético varit vidare med en ledning efter 2-2 på Mestalla veckan innan. Vad hade hänt om både Diego Forlán fått sitt mål och Nicola Žigic fått sin straff, förutsatt att Valencia ens hade satt straffen? Då hade fortfarande Atlético gått vidare på fler bortamål.
Tycker folk det är ok att bara Atlético blir rånade eller sympatiserar man känslomässigt med förlorarna som oftast seden bör.
Tydligen så ska en utebliven straff som Valencia inte ens vet om de hade satt eller inte vara en matchavgörande situation, men inte när motståndarna får ett regelrätt mål bortdömt? Är det bara jag som missat den grundläggande logiken här?
Jag tycker båda är matchavgörande situationer.
Även om två fel inte gör ett rätt när det gäller domarna så hade det varit lika orättvist om Valencia fått straff och Atlético åkt ut på ett bortdömt mål. Universum har en lag som heter karma. Den fungerar ibland, och ibland inte. År 2010 så hade den full effekt.
Jag är glad att de andra i Atléticos redaktion som skrivit inför artiklarna till detta dubbelmöte har varit ärliga rakt igenom och givit cred till båda lagen, sågat domaren, samt tagit upp straffsituationen på ett objektivt sätt, medans vissa andra inte ens nämner Forláns mål och övergår i någon sorts själv whining och reffererar till så kallad brottsplats där det faktiskt fanns två offer, inte bara en.
En upprättelse fungerar bara om en sida av myntet blivit borttvättad, inte om båda sidorna är lika drabbade. Kan man uttrycka sig med frasen "Ta och kamma er"?
Må bästa lag vinna utan domarens inblandning!