Europa entera se siente colchonera!
Nåja, kanske inte hela Europa men åtminstone stora delar av centrala Madrid fylldes av rödvita färger under torsdagseftermiddagen då det var dags att fira spelartruppen efter segern i Bukarest.
Det hela började med en mindre samling vid Vicente Calderón där spelare, ledare och president steg in i den öppna buss som skulle föra sällskapet runt i staden. Man satte genast kurs norrut mot Almudenakatedralen precis intill slottet för att tillägna pokalen åt staden Madrids skyddshelgon jungfrun av almudena.
Stadens politiker är inte sena att hoppa på en framgångssaga som denna och nästa stopp blev därmed kommunhuset där borgmästare Ana Botella stakade sig igenom ett tacktal, spelartruppen började sedan sjunga uppmanande att hon skulle hoppa vilket hon något motvilligt gjorde.
Därefter skulle det hälsas på hos presidenten för provinsen Madrid, en något roligare historia då spelarna fick tillfälle att blicka ut över Puerta del Sol, stadens hjärta, där tusentals Colchoneros stannat till på väg ner till Neptuno. Från balkongen var det klubbens två canteranos Domínguez och Koke som agerade klackledare, den senare med den passande; ”Volveremos volveremos, volveremos otra vez – volveremos a ser campeones – como en '96”.
I övrigt bjöds det på ytterligare politikertal och undertecknad fruktade vid ett par tillfällen för president Cerezos hälsa då han i den 30-gradiga Madridvärmen bar svart kostym och fläktade sig frenetiskt med en liten papperslapp. Kaptenernas roade ansikten svallrar om att talen blev lite väl långa, fansen väntade ju!
Med de något långrandiga formella besöken avklarade var det slutligen dags att åka ner till det riktiga firandet, nämligen Plaza de Neptuno där klubben alltid firar sina titlar. Ju längre ner bussen kröp mot torget desto fler supportrar kantade vägen och enligt rapporter befann sig uppemot 100 000 rödvita själar på Madrids gator denna eftermiddag. Detta kan jämföras med de cirka 60 000 som sägs ha hittat till Cibeles när den lite mer tystlåtna grannen firade ligan. Om siffrorna stämmer? Nuestra verdad es nuestra verdad.
Bussen stannade så slutligen vid statyn av den romerska havsguden där en tillfällig scen konstruerats, spelarna fick en och en springa fram och motta fansens jubel för att sedan samlas vid huvudscenen. Väl där tog kapten López över mikrofonen och presenterade hela truppen på sitt eget vis, vänsterbacken verkade dock ha lite problem med uttalet av en viss målvakts namn och fick be Courtois om hjälp. Högst ljudnivå nåddes troligen när det var dags för det sista namnet på listan; "Ole ole ole – Cholo Simeone...”. Mot slutet av firandet var det återigen López’ tur att vara i strålkastarljuset, spelaren som varit i klubben längst av alla klättrade upp på Neptunos rygg för att förgylla statyn lite extra.
Avslutningsvis bjuder vi på en faktanotis: Ett barn som i år fyller respektabla 10 år har under sin livstid endast fått se ett Madridlag lyfta Europapokaler. Framtiden är rödvit!
