Intervju med Nina från Zaragoza redaktionen
Under söndagskvällen möter Atlético Zaragoza på Vicente Calderón, för att få veta hur läget är i motståndarlaget har vi frågat Nina Ljung Fredman från Zaragoza redaktionen.
Tuff inledning på säsongen för eran del, kommentarer kring det?
Man säger att tabellen aldrig ljuger, men det i sig är en slags semilögn. Det kan de flesta av oss säkert enas om.
Tabellen vilseleder oss om vi låter den göra det, och att man ligger där man gör är inte alls alltid ett resultat man gjort sig förtjänt av. Det finns ofta bidragande tillfälligheter som bortses från.
Zaragoza till exempel, förtjänar inte att ligga sist.
Sett till hur vi spelat och det sorgliga faktum att vi varit det bättre laget spelmässigt i samtliga matcher vi gjort (ja, även mot Málaga) tycker jag vi är värda att ligga ungefär på femtonde plats.
Jag skulle vara motsatsen till uppriktig om jag sa att jag inte var väldigt förbannad, och modfälld senast; vi gjorde en väldigt bra match mot Hercules men bara fick med oss en poäng samtidigt som Levante gick och vann över Almeria.
Det vore ren idioti att börja måla fan på väggen efter fya omgångar. Det skiljer två poäng mellan oss och fjortondeplatsen, och efter att ha sett hur bra vi var förra matchen, särskilt på mittfältet där triangelspelet mellan Gabi, Ander och Kevin var ett slags drömförverkligande för mig, är jag inte det minsta orolig.
Och ska vi nu vara sådana. Är det någon som klarar detta så är det Zaragoza. Zaragoza är inte glas som krossas under tyngden av hela tabellen, vi är stål som härdas av det.
Vad har du att säga om silly season som varit i Zaragozaa?
Med tanke på klubbens flitigt omskrivna delikata ekonomiska situation hade jag inga större förväntningar.
Naturligtvis var det en enorm besvikelse att Colunga gick tillbaka på eget ord och bröt den överenskommelse han redan träffat med klubben, men lättnaden över att vi fick behålla Ander och Lafita överträffade missnöjet. Ander uppvaktades så flitigt, själv var han bestämd på den punkten att han ville stanna i Zaragoza; liksom det anstår en stormande förälskad unga man svär han klubben evig trohet, men jag bävade för att Agapito skulle bli desperat och sälja honom.
Det stora dråpslaget var givetvis utlåningen av Raul Goni till Real Madrid Castilla, rent utvunnen idioti i sin ädlaste form.
Leo Franco blev sommarens "stjärnvärvning" och Marco Perez den mest spännande.
Visst, det är en tunn trupp Gay förfogar över, men jag är helt förvissad om all den potential som finns här.
Hur är läget i laget (form, skador osv.)?
Överlag bra.
Tänker personligen att utfrysningen av Paredes kan ha sänkt moralen en aning men hoppas att båda parter står över det.
Det finns ett par kännbara skador, Victor Laguardia och Uche kämpar båda med illa ihopläkta korsband och väntas inte vara tillbaka förrän i början på nästa år.
Jorge Lopez har problem med en stukad vrist och det är i skrivande stund oklart huruvida han kan medverka i helgen eller inte.
En som väntas vara tillbaka är - tack och lov - Leo Ponzio. Hans frånvaro har varit påtaglig, förhoppningsvis låter Gay honom gå in som högerback (en position som passar honom utmärkt) istället för den bedrövliga Diogo, medan han behåller Kevin som pivote.
Mot Hercules gjorde vi vår bästa match den här säsongen, och behåller vi formen är jag fullständigt övertygad om att det bara är en tidsfråga innan vi klättrat rejält i tabellen.
Spelarna säger själva att de är nöjda med spelet från förra omgången och att det är just det man ska ta vidare.
Det förutsätter att Gay vågar fortsätta chansa offensivt. Förhoppningsvis ger han dessutom Marco Perez chansen från start istället för den bleka Sinama 'Singol' Pongolle.
Vad har du för tankar om matchen (matchbild, förväntningar osv.)?
Jag hoppas på en match liknande den vi spelade mot Wigan tidigare i somras med inslag av intensiteten från Hérculesmatchen.
Atlético får gärna vara spelförande; Zaragoza är ett lag som älskar att spela på kontringar och som på en bra dag är extremt svåra att få grepp om.
Och pratar vi nu förväntningar så förväntar jag mig givetvis ett förbannat bortalag som har den där bra dagen, som är på tårna och inte släpper till, som blixtrar till och chockar alla utom oss som vet vad Zaragoza är, så de sitter där med hakorna i sina knän sedan, trollbundna och konverserar med blickar eftersom orden gått förlorade. Blickarna säger att aaaah, det var det här som var grejen hela tiden.
Jag tror det blir en fartfylld tillställning med högt tempo där båda lagen spelar bra, flirtar lite med anständighetsgränsen och skapar möjligheter, det brukar nämligen bjudas på bra underhållning då vi möts.
På ett personligt plan är det här en av de absolut mest betydelsefulla matcherna för mig, då Zaragoza och jag "träffades" för allra första gången på just Vicente Calderon.
Det var min första och enda ögonblicksförälskelse, och den varar än.
Vad talar för Zaragoza?
En liten tradition.
Närhelst det gått motigt har vi vänt just när folk som minst förväntar sig att vi ska göra det.
Oftast sker det på bortaplan, då vi är högoddsare och uträknade.
Därför känns det rätt bra att just den här matchen äger rum i det här aningen utsatta läget.
Vad talar för Atlético?
Mest tråkiga saker, logik, det befängda pratet om att "laget är bättre på pappret" (fast vi spelar inte på pappret eller hur, vi spelar på gräset, tack.).
Allvarligt talat.
Atlético är en titelutmanare som jag ser det. Man har två av ligans absolut bästa anfallare (Kun Aguero väntas mig veterligen vara tillbaka till det här mötet, dessutom) och Quique verkar ha fått ordning på försvaret som tidigare var den verkliga Akilleshälen.
Nu verkar det dessutom som om Filipe Luis får göra debut mot Zaragoza och det är en tillgång för vilken backlinje som helst.
Om du skulle satsat 100 kronor vilka hade du spelat på då?
Zaragoza.
Vore jag tvungen att tippa på den match som involverar mitt lag - något jag svurit dyrt och heligt på att aldrig någonsin göra igen, men nu pratar vi hypotetiskt -så skulle helvetet frysa till is innan jag tippade mot oss.
Det gör man bara inte.
Någon sade att då får du i alla fall en liten tröst om laget inte vinner, det är fel. Det får jag inte alls. Jag skulle känna mig hemsk, jag skulle aldrig hämta ut vinsten, jag skulle förbanna mig själv.
Nu lär vi ju dessutom vara högoddsare, och som jag sa tidigare - Zaragoza vänder enligt tradition i lägen som påminner om just det här.
Då tackar vi Nina för de utmärkta svaren!