Granada besöker Vicente Calderón

Det har blivit dags för den 33:e ligaomgången. Atlético de Madrid möter Granada på Vicente Calderón.

Det har blivit hög tid att lägga den magiska UEFA Champions League-kvällen mot FC Barcelona till handlingarna och koncentrera sig på helgens ligamatch mot Granada. Det är ju faktiskt så att Atlético de Madrid har chansen att knappa in på katalanerna i ligan, men då krävs det maximal koncentration på de sex återstående matcherna. Det kommer dock inte bli särskilt lätt. Granada kämpar för att undvika nedflyttning och har en positiv trend i jämförelse med vad fallet var för bara två månader sedan under lagets tränare José González som fått liv i sina spelare efter anställningen i slutet av februari. Granada har tagit tio av sina 30 poäng sedan han tillträdde för två månader sedan och har fyra raker matcher utan förlust. Granadas två främsta konkurrenter i kampen om att stanna kvar i Primera División tappade båda poäng under lördagen. Getafe åkte på 1-5 mot Madrid på Coliseum Alfonso Pérez samtidigt som Sporting bara fick oavgjort borta mot Las Palmas, 1-1. Däremot vann Levante och deras seger har skapat ett riktigt getingbo där två lag står på 28 poäng (Levante och Getafe), Sporting har spelat in 29 poäng samtidigt som Granada alltså har 30.

Det faktum att båda lagen är i starkt poängbehov av olika anledningar gör också att det antagligen kommer bli en ganska spännande match. Samtidigt väntar ett mer eller mindre utsålt Vicente Calderón där den årliga versionen av "El Día de Niño" skall firas.

SPELAROMSÄTTNINGEN SOM SÄTTER KROKBEN
Att etablera sig inom den spanska toppfotbollen är inte lätt och det är något som Granadas italienska ägarfamilj Pozzo har fått lära sig. Klubben gör visserligen sin femte raka säsong i Primera División, men att hålla sig kvar i Spaniens finrum har varit kämpigt. Det är inte så konstigt. Granada fungerar ungefär som en satellitklubb till Udinese och kanske framförallt Watford (som börjar bli allt viktigare för Pozzo-familjen p.g.a. de astronomiska TV-pengarna i England) vilket i sin tur gör att spelaromsättning är stor. Nyförvärven sluggas in ständigt från alla världens hörn och det faktum att man gjort hela 15 spelaraffärer in vittnar om det problem som klubben har med kontinuitet. Jämfört med förra säsongen har hela 22 spelare lämnat föreningen och då skall man komma ihåg att man har elva spelare på lån hos andra klubbar utöver den ursprungliga spelartruppen på 28 spelare. Det är förstås en av anledningarna som gör det mer eller mindre omöjligt för Granada att ta nästa steg från bottenlag till ett stabilt mittenlag som inte behöver oroa sig för nedflyttning säsong efter säsong. 

En annan anledning till andalusiernas oförmåga att kunna etablera sig något högre upp i tabellen är den enorma tränaromsättningen som man haft sedan man tog klivet till Primera División. Åtta tränare på fem säsonger talar sitt tydliga språk och som värst var det under fjolårssäsongen då man ändå lyckades hänga kvar i sista omgången efter 0-0 mot Atlético på Los Cármenes. Resultatet gjorde att båda lagen nådde sina respektive mål. Det gjorde förstås att José Ramón Sandoval fick fortsätta, men en katastrofal säsongsinledning (en seger på elva ligamatcher) och flera raka förluster efter en mindre uppryckning gjorde att Granada slutligen sparkade den Humanes de Madrid-födde tränaren. In kom istället Gregorio Manzanos assistent från Beijing Guoan: 49-årige José Manuel González. 

Vart är klubben på väg och vad kommer egentligen att hända i sommar? Det är två nyckelfrågor som Granada-supportrarna ständigt ställer sig. Samtidigt som "El Graná" letade potentiella förstärkningar under januarifönstret dök det upp rykten om en försäljning av klubben som växte sig allt starkare. Det skulle visa sig att en kinesisk investmentgrupp vid namn Desports hade lagt ett bud på klubben i regionen på €40 miljoner via agenten Pere Guardiola och hans agentur Media Base Sports. Pere är Bayern-tränaren Peps bror och har fått ett allt större inflytande på den spanska övergångsmarknaden, men håller också på med andra typer av projekt. Förhandlingarna mellan Gino Pozzo och Desports var på väg att slutföras, men vissa detaljer gjorde att affären inte gick i lås. Kanske det faktum att Granada befinner sig i en kamp om överlevnad, men det får tiden utvisa. 

Det man vet från Granada-håll är att den andalusiska klubben inte alls är lika lönsam som exempelvis Watford har blivit med de enorma pengarna som kommer in i klubbkassan säsong efter säsong från TV-avtalen som Premier League skrivit. Udinese är klubben i hjärtat vilket i sin tur gör att andalusierna hamnar på en tredje plats i konglomeratet. 

Samtidigt har klubbens president Quique sagt att han inte vill ha några distraktioner i samband med lagets primära mål skall uppnås. Han är inte heller intresserad av att lämna Granada om klubben skulle få nya ägare utan vill fortsätta på sin post. 

MISSTRO, POÄNGNÖD OCH TEMPORÄR UPPRYCKNING
Det positiva för tillfället är dock tränarbytet som givit någon sorts temporär ro i klubben. Lagets resultat har blivit bättre även om man alltjämt behöver vinna fler matcher för att rycka ifrån Getafe och Sporting Gijón som ligger närmast. Inför helgens ligaomgång står Granada på 30 inspelade poäng vilket alltså är två poäng mer än deras främsta rivaler i kampen om att stanna kvar. En tredjedel av dessa poäng har nye tränaren González stått för sedan han tog över klubben i slutet av februari. Dels besegrade man Deportivo med uddamålet på Riazor och därefter fick även Sporting stryk på Los Cármenes med 2-0. Enda plumpen i protokollet är 2-0-förlusten mot Real Betis och resterande matcher (fyra till antalet) har varit oavgjorda resultat. Det är dock framförallt hemmaspelet som hackat och gjort att man ligger där man ligger med sex omgångar kvar av ligaspelet. Man är det näst sämsta hemmalaget i ligan, men på bortaplan har man ändå lyckats bättre än sina konkurrenter. Med det sagt så har Granada bara en seger på de åtta senaste bortamatcherna vilket motsvarar 4 av 24 poäng. Målskillnaden är brutal: 4-20. 

Att hålla sig kvar i Primera División den här säsongen är av allra högsta prioritet för andalusierna. Till stor del p.g.a. det nya TV-atvtalet som väntas träda i kraft i samband med 2016-2017 års upplaga av ligan. Granada väntas tjäna €15 miljoner extra i TV-rättigheter om man lyckas hålla sig kvar, men det gäller även att göra det. Därför var det viktigt att få till en reaktion i samband med tränarbytet och så här långt har det fungerat relativt väl, trots de inledande frågetecknen. José González har ingen större resumé som fotbollstränare förutom att han tog Cádiz till Segunda División i sitt första tränarjobb. Sedan dess har han haft ytterligare två etapper i Cádiz, men misslyckats i båda. Han har fått sparken i Albacete, Córdoba och åkt ned med Real Murcia i Segunda B (vilket förstås ledde till sparken). Den enda lyckade sejouren var i Beijing Guoan där han var assisterande till Manzano. Det äventyret gav honom den här chansen och så här långt ser det bra ut. När han tog över låg laget sist, nu gör man det inte längre. 

LÄGET I GRANADA
Det har i vanlig ordning varit en "lång" träningsvecka för Granada då man inte har några matcher mitt i veckan. Förutsättningarna kunde dock vara bättre. José González kommer inte kunna räkna med vindsnabbe Isaac Success i helgens ligamatch då nigerianen är avstängd. Han drog på sig sin 10:e varning i mötet med Málaga och missar därmed matchen. Förra veckan kunde varken Fran Rico eller Dmitri Foulquier delta p.g.a. respektive avstängningar, men båda är tillbaka i truppen mot Atlético. Däremot kommer Youssef El-Arabi inte kunna medverka mot Atlético eftersom han dragits med känningar i magmuskulaturen. Han har tränat avsides sedan i tisdags. Diego Mainz har också tränat avsides den här veckan eftersom han dragits med smärta i höger knä, men hans skada är betydligt mindre seriös än El-Arabis. Trots det finns han inte med i den trupp som José González presenterat. Med det sagt så har han tappat sin startplats så i det här fallet handlar det inte om en bärande spelare. 

José González har tränat väldigt mycket på fasta situationer under veckan. Det gäller framförallt frisparkar från sidorna, långa inkast in i boxen och diverse hörnvarianter. Det är ingen slump att Granada-tränaren vill förbättra lagets kvalité på fasta situationer. Laget har bara gjort två mål på fasta situationer den här säsongen och båda kom i höstas. González har sett att vissa lag lyckats skapa oreda i Atléticos straffområde vid fasta situationer i utvalda matcher denh är säsongen. Allt började med Copa del Rey-matchen på Calderón mot Celta Vigo och därefter har många lag jobbat på att försöka slå kortare varianter för att locka ut Simeones manskap med en avledande manöver. En annan variant att förvänta sig är säkerligen den som Espanyol använde sig av förra helgen när Diop gjorde mål på första stolpen. Annars har Granada-tränaren också testat en potentiell startelva mot Atlético och det gjordes under torsdagens förmiddagspass. Därför kan vi nog förvänta oss att Andrés Fernández vaktar målet och att han har en fyrbackslinje med Dmitri Fuolquier till höger framför sig. Mittbackspar väntas Jean-Sylvain Babin och Ricardo Costa bli samtidigt som italienaren Cristiano Biraghi väntas spela till vänster. Vi kan nog förvänta oss att Rubén Pérez springer ut på Calderón tillsammans med maliern Abdoulaye Doucouré. De har gjort det bra ihop de senaste matcherna. Isaac Cuenca kommer antagligen att förflyttas till Success kant och på den motsatta kommer vi säkerligen få återse Robert Ibáñez. Mellan de väntas Rubén Rochina spela och ensam på topp David Barral eller Adalberto Peñaranda ..då El-Arabi inte är i speldugligt skick. 

Det kan bli såväl en 4-4-2-uppställning med både Peñaranda och Barral på topp, men också en 4-2-3-1-uppställning. Det beror på vem José González väljer att offra. Tidigare under säsongen har Granada även spelat 4-3-3, men det  var ett bra tag sedan och under Sandovals ledning. 

SPELARTRUPP
Andrés Fernández, Jesús Fernández; Foulquier, Miguel Lopes, Babin, Lombán, Ricardo Costa, Biraghi; Fran Rico, Rubén Pérez, Krhin, Doucouré, Rubén Rochina, Cuenca, Edgar, Rober; Peñaranda, Barral

Isaac Success
 Youssef El-Arabi, Diego Mainz
Salva Ruiz

STARTELVA (4-2-3-1/4-4-2)
Andrés Fernández; Fuolquier, Babin, Ricardo Costa, Biraghi; Rubén Pérez, Doucouré, Robert Ibáñez, Rochina/Barral, Cuenca; Peñaranda/Barral.

SEMIFINALISTERNA FRÅN MANZANARESFLODEN
Det är minst sagt mungiporna uppåt i Atlético de Madrid efter den magiska upphämtningen mot Barcelona i onsdags. Den spanska huvudstadsklubben lyckades verkligen få till arrangemanget kring matchen samtidigt som spelarna gjorde en mer eller mindre fläckfri insats mot de regerande UEFA Champions League-mästarna. Slagorden "Nunca dejes de creer" kunde knappast fungerat som en bättre motivation för de röd-vitrandiga som fick en enorm uppbackning innan, under och efter matchen. Ett dygn innan domare Nicola Rizzoli blåste i pipan för matchstart samlade Frente Atlético supportrar till spelarhotellet och väl där gav man spelare och ledare en aptitretare på vad som väntade dagen därpå. Stämningen på Calderón var så imponerande att Filipe Luís ansåg det vara det bästa han sett någonsin och en sak är säker: han spelade på en nivå som väldigt få kan spela på. Det var den gamle Filipe. Resten av laget gjorde också en mycket imponerande insats mot katalanerna, både individuellt och kanske framförallt kollektivt. Insatsen innehöll mängder av fina inslag på hur man skall spela mot Barcelona. I mångt och mycket skulle undertecknad vilja kvalificera den som matchen där man lärde sig av de misstag man begått mot vad som är världens bästa lag sedan Luis Enrique tog över vid rodret. Man gick inte bort sig inledningsvis trots att man var tvingade att göra mål för att gå vidare, man gjorde en komplett insats defensivt utan att missa grovt i de riktigt små detaljerna och framförallt tog man vara på allt det man lärt sig i de sju föregående förlusterna. 

Trots det kunde matchen mycket väl ha gått till förlängning, men Rizzoli såg inte att Gabi fick bollen på handen inne i straffområdet. Det här dubbelmötet präglades av felaktiga domslut och båda lagen fick ta sin del av smällen, men det förtar inte vad Simeones manskap lyckades med, speciellt med tanke på att man spelade uppemot en timme med en man mindre i det första mötet på Camp Nou. Man ska inte heller glömma att Simeones förlängda arm i form av Tiago saknats i 4,5 månader, att Atleti sålde sitt tilltänkta förstaval i anfallet i januari och att Lucas, som gjorde ungefär lika många matcher med Juvenil-laget som med seniorlaget fram till mittbackskrisen mot Eibar, klev in och gjorde en prickfri insats i båda matcherna. Det är under sådana omständigheter som ett lag växer. 

Under fredagen fick man således reda på motståndet i semifinalen och det blev ingen annan än Bayern München. Med tanke på Karl-Heinz Rumenigges uttalanden om Atlético, Miguel Ángel Gil Maríns påtvingade svar till tysken och Diego Simeones pik i samband med presskonferensen mot Espanyol så går vi några riktigt intressanta veckor till mötes. Lägg även till Europacupfinalen 1974 och det faktum att Cholo själv vill ställas mot tyskarna så kan man knappt bärga sig. Viktigast av allt är dock att veta sin plats för Bayern är inte att leka med. 

GANAR, GANAR, GANAR Y SEGUIR GANANDO
"Att vara bland de fyra bästa lagen i Europa är ett viktigt steg, men det är ingenting extraordinärt. Vi förväntar oss att det finns ännu mer att kräma ur det här laget" sade Simeone efter matchen. Vi befinner oss i mitten av april och säsongen går mot sitt slut. Det återstår åtta, potentiellt nio matcher innan vi lägger 2015-2016 till handlingarna. Vi är också inne i en period där det bara återstår sex ligamatcher av säsongen och det är just under den här perioden som allting skall komma att avgöras. Barcelonas förluster mot Real Madrid och Real Sociedad samt poängtappet mot Villarreal för en månad sedan har gjort att kampen om ligatiteln återigen har öppnat upp sig. Katalanerna är förstås i förarsätet och även om Atlético ligger tre poäng bakom de så kan man räkna med att Barcelona måste tappa poäng i minst två av de återstående matcherna. Atleti å sin sida måste gå rent och det är knappast något som de röd-vitrandiga är kända för att göra. Inte ens under Simeone. Bakom skuggar Real Madrid som fått nytt liv efter El Clásico-segern, även de med sämre inbördes möten gentemot katalanerna. 
 

0 kommentarer

Zoran Zoriczoranzoric@gmail.comzoranzoric2016-04-16 19:50:00