-
Atlético de Madrid tar sig an Real Madrid
Det är derbydags i den spanska huvudstaden när Atlético de Madrid tar sig an Real Madrid. Nu gäller det!
Efter ett gigantiskt magplask i Pamplona den gångna helgen, där Atlético de Madrid förlorade med 3-0 på El Sadar, skall Diego Simeones manskap ta sig an ärkerivalen i en av säsongens allra viktigaste tillställningar. Nu är visserligen mötet med Real Madrid hemma på Vicente Calderón och det gäller i slutändan bara tre poäng, men om man har som ambition att haka på gästerna så måste man åtminstone få med sig någonting. Det har också varit en ganska konstig vecka där de röd-vitrandiga inte har spelat några matcher och det i sig har säkerligen varit välkommet från spelarnas och tränars håll. Atlético har nämligen inte haft en hel vecka med ledighet sedan den 30 november när man bortaslog Elche med 0-2 och sedan tog sig an Sant Andreu i Copa del Rey sju dagar senare. Sedan dess har Atlético spelat sammanlagt 20 matcher om man räknar in mötet med katalanerna som i sin tur har tärt på spelarnas fysiska förmåga. Den som följer sitt Atlético visste att februari skulle bli en tung månad, inte bara för att man spelar så många matcher, men framförallt så har det varit mot lag som man normalt sett har problem mot på den här tiden av året.
Atlético har åkt på fyra förluster på sex matcher där tre kom på rad och där två av dessa orsakades av helgens motståndare i semifinalen av Copa del Rey. Allt det här har hänt under en period där Real Madrid i sin tur har gått från klarhet till klarhet. Det går inte att jämföra Madrids formkurva, men kanske framförallt spel sedan lagets relativt skakiga inledning i början av den här säsongen med vad man presterar i nuläget. Därför skall det bli oerhört intressant att se hur Atlético de Madrid tar sig an sina antagonister på Vicente Calderón på söndag.
Madrid vann, men mycket var upp och med spelmässigt under hösten
Mycket har hänt i Real Madrid sedan man besegrade Real Betis med 2-1 på Santiago Bernabéu i en böljande fotbollsmatch där gästerna överraskade så länge de orkade hålla spelet uppe. Det kunde ha slutat annorlunda om andalusierna var betydligt mer effektiva när de fick sina lägen, men i slutändan orkade de helt enkelt inte stå upp mot ett lag som har betydligt skickligare spelare individuellt. Under säsongsinledningen, som man genomförde utan spelare som exempelvis Xabi Alonso, Raphäel Varane, Marcelo och Gareth Bale, hade Madrid en hel del problem att få spelet att fungera. Något som dock inte märktes överdrivet mycket i mötet med Granada, men där man ändå hade svårigheter att stänga till framåt när Cristiano Ronaldo inte var tillräckligt effektiv framför mål. Under augusti fick Carlo Ancelotti handskas med ytterligare ett problem som han länge letade lösningen till: spelsystemet. Madrid inledde med ett 4-2-3-1-system där Mesut Özil och Isco turades om i rollen som mediapuntas samtidigt som Luka Modric fick gå ned lite längre ned i banan. Madrid sålde ju som bekant tysken till Arsenal och offentliggjorde Gareth Bale. Reaktionerna på walesarens presentation var minst sagt olika. Madrid gjorde en viktig investering för framtiden när man förlängde Cristiano Ronaldos kontrakt den 15 september. En av säsongens viktigaste tidpunkter som är värd att lägga på minnet i framtiden. När man sedan besökte El Madrigal efter säsongens första landslagsuppehåll i den tredje ligaomgången så fick man i mångt och mycket återvända hem till huvudstaden ganska utspelade. Nykomlingen gjorde en riktigt bra insats, men Madrid tog till överlevnadmanualen, som i det här fallet innefattade Diego López samtidigt som slutresultatet skrevs till 2-2. I inledningen handlade också väldigt mycket om vem som kommer vakta Real Madrids mål och just det här är någonting som Carlo Ancelotti har skött på ett enastående sätt. Det gäller att hålla alla spelare nöjda så att den interna konkurrensen inte lider och det är italienaren väl medveten om. Därför klargjorde han på en presskonferens i Istanbul inför mötet med Galatasaray i UEFA Champions League att Madrid kommer satsa på Diego López i ligaspelet och Iker Casillas i cupspelet. Madrid vann enkelt med 1-6 på Türk Telekom Arena och även om mycket handlade om att laget hade dragit till med en rejäl bekräftelse efter den tveksamma insatsen mot Villarreal, så pratades det också en del om det faktum att Iker Casillas utgick skadad efter en kollision med Sergio Ramos, men han blev inte borta under en längre period. Man stängde även den veckan med en ganska säker 4-1-seger mot Getafe på Santiago Bernabéu och Ancelottis lag hade sakta, men säkert börjat spela på en högre nivå än i de första matcherna under säsongen.
De kommande matcherna mot Elche och just Atlético de Madrid var inga höjdare, om man uttrycker sig milt. Man lyckades besegra andalusierna med uddamålet efter att man fått med sig några riktigt grova domarmissar, men när Simeones manskap gästade Santiago Bernabéu skulle man egentligen ha förlorat med mer än ett mål. Atleti hade massvis med möjligheter och Madrid klarade bara av att skapa några fåtal möjligheter som kan klassificeras som målchanser. Den förlusten i sig är dock något som italienaren får ta på sig med tanke på laguttagningen. Med alla problem som plötsligt hade återvänt i slutet av september bestämde sig Ancelotti för att gå till ett 4-3-3-system mot FC Köpenhamn i den andra gruppspelsomgången av UEFA Champions League. Det kunde han också göra eftersom ytterbackarna tillät det hela. Resultatet: 4-0 till Madrid. Under de första månaderna av säsongen var ett annat av Ancelottis stora mål att få igång Karim Benzema. Fransmannen hade fruktansvärt svårt att övertyga och blev till och med utbuad av de egna supportrarna samtidigt som de gärna skanderade Álvaro Moratas namn. Man blir ju snabbt påmind om sina brister när det inte riktigt går vägen i Real Madrid. Det här är någonting som skulle bli ett ännu större problem för fransmannen. Huvudstadsklubben blev i mångt och mycket neutraliserade av Levante i den åttonde ligaomgången och man låg under två gånger om, men i slutändan var det ändå Madrid som stod som segrare. Avslutningen blev gastkramande med tre mål inom loppet av åtta minuter där Álvaro Morata kvitterade till 2-2 och Cristiano Ronaldo avgjorde på stopptid. Härifrån började kampanjen om att få in "canteranon med hjärta för klubben" och den överbetalda fransmannen från de Madrid-baserade tidningarna. Ancelotti höll huvudet kallt och litade till sin erfarenhet, men han markerade också på sitt egna vis.
Morata fick starta nästa match då Benzema fick se den från bänken då Benzema fick lite vila efter en landslagssamling med Frankrike. Hade det inte varit för Willy Caballeros otroliga insats i målet där han räddade 13 av 15 skott på mål så hade Málaga förlorat med minst fyra gånger mer. Det är bara Tim Krul som har gjort en bättre insats sett till räddningar under den här säsongen. Några dagar senare slog man även Juventus på Santiago Bernabéu och tog ett stort steg mot att vinna gruppen i UEFA Champions League. Juventus gjorde en riktigt bra insats och tyckte sig förtjäna mer, men som vi vet förtjänar man ingenting i fotboll: man ser till att vinna och det var precis vad Madrid gjorde. Den stora veckan avslutades dock med en förlust på Camp Nou mot Barcelona som var serieledare vid den tidpunkten. Även den här förlusten kan lastas på Ancelotti då han placerade Sergio Ramos som defensiv mittfältare och Gareth Bale som en slags falsk forward, antagligen som en effekt av förlusten mot Atlético. Trots det kunde Madrid mycket väl ha utjämnat, men det var också en period där Victor Valdés var omänskligt bra i Blaugrana-klubbens mål.
Sedan var det ju det här med Benzema och om han skulle visa sig vara rätt typ av spelare i Ancelottis Madrid. Han gjorde ett bra inhopp mot Barcelona och var för första gången extremt bra tillsammans med såväl Cristiano Ronaldo som Gareth Bale när Sevilla kom på besök till den spanska huvudstaden i slutet av oktober. Trion stod för alla sju av Madrids mål när man vann med 7-3. Det här var den första riktiga varningen för vad som skulle komma efter jul och nyårsuppehållet. Kanske blev det för mycket av det goda när Madrid besökte Vallecas några dagar senare. För efter en riktigt klinisk första halvlek där framförallt kontringsspelet var mycket bra så gjorde laget en usel insats i defensiven som Ancelotti själv beskrev som "katastrof" efter tillställningen. En stor del av anledningen var individuella misstag, men även det faktum att Xabi Alonso gick av planen efter 45 minuters spel. Om man kunde se hans påverkan någonsin, så var det just då. Det var förövrigt Xabi Alonsos comeback i Madrid-tröjan efter en längre skadefrånvaro. Rayo, som visserligen är ett lag som spelar självmordsbenäget, gjorde något mycket intressant: man gick ner på en trebackslinje och använde sig av ett 3-1-2-4-system som nästan resulterade i poäng. En av säsongens mest intressanta taktiska dispositioner.
Det är inte så konstigt att Koke gärna skulle ta bort Xabi Alonso från Madrids startelva då 32-åringen bidrar med en extremt bra balans på mittfältet och tillåter sina medspelare att spela ut.
En alltmer tydlig förändring, men det kräver också sin tid
Efter den urusla insatsen i defensiven åkte man till Juventus Stadium och plockade en välbehövlig poäng mot italienarna vilket innebar att man mer eller mindre hade kvalificerat sig för spel i nästa runda av Europas mest prestigefyllda turnering. Den stora snackisen blev Raphaël Varanes misstag i defensiven och det faktum att Fernando Llorente gjorde en så bra insats. Även valet av Sergio Ramos som högerback diskuterades en del, men det var direkt knutet till Juventus styrka i luftrummet. Det var dock inte särskilt mycket negativt att prata om när Madrid utklassade Real Sociedad med 5-1 på Santiago Bernabéu. Samtidigt började Xabi Alonso sakta, men säkert hitta formen efter skadan vilket i sin tur även gjorde att Sami Khedira och Luka Modric blev befriade i försvarsspelet så att man därmed kunde koncentrera sig på lagets anfallsspel. Till skillnad från Atlético åkte Madrid till Almería och satte ytterligare fem mål bakom sin motståndare med en magnifik Xabi Alonso och Cristiano Ronaldo i mycket god form. Saker och ting började sakta att falla på plats. Innan november var över hade man utklassat såväl Galatasaray som Real Valladolid och placerat fyra bollar bakom vardera. Bale gjorde också hattrick mot Pucela.
Lagets Copa del Rey-äventyr inleddes mot Olimpic Xativa första veckan i december, men väl där svek många av Madrid-spelarna och Ancelotti var tillbaka ungefär där laget var efter Rayo, med underskattning. Det räckte inte med att höja tempot sista halvtimmen och de supportrar som i början av säsongen skrek Moratas namn istället för Benzemas började sakta, men säkert att sluta göra detsamma. Skillnaden några dagar därpå var att Madrid faktiskt gick och vann mot FC Köpenhamn med 2-0 på Parken, men det skulle visa sig vara en tillfällig sak. Någon vecka innan jul och nyårsuppehållet åkte man till Pamplona och kom hem till Madrid med blotta förskräckelsen. Slutresultatet skrevs till 2-2 trots att Madrid spelat med en man mindre under mer än en halvlek. Navarra-klubben slarvade bort tre poäng, även om Ancelotti också gjorde en fin taktiskt insats från sidlinjen. En viktig poäng. Man avslutade 2013 års tävlingsupplaga genom att besegra Olimpic Xativa i Copa del Rey och göra detsamma mot Valencia på Mestalla några dagar innan julafton. I den sistnämnda matchen fick man dock ganska duktig hjälp av Fernando Teixeira-Vitienes domarteam. Innan Ancelotti gick iväg för att fira jul så sade han: "I nuläget är Barcelona och Atlético favoriter", något som skulle komma att förändras ganska radikalt under de kommande två månaderna.
Den stora förändringen skulle komma och det var det värt att vänta på..
Madrid hade visserligen, liksom resten av lagen i Primera División möjligheten att jobba på sina svagheter och potensera de egna styrkorna under det ungefär två veckor långa uppehållet, men det nya året började inte alls bra spelmässigt för Ancelottis manskap. Man gjorde en svag insats mot Celta Vigo på Santiago Bernabéu, men vann ändå med 3-0 pg.a. gästernas anfallare Charles missade massvis med öppna målchanser matchen igenom. Den här gången löste man det hela med individuell kvalité och en otroligt löpstark Modric. Förutom den svaga insatsen blev den stora snackisen Ángel Di Marías gest, som får tolkas hur den vill. Det i sin tur gjorde att han själv gick samma öde till mötes som Benzema gjorde månaderna innan. Di María spelade inte i 2-0-segern i Copa del Rey mot Osasuna där Jesé hade seglat upp som en riktig favorit bland Madrid-supportrarna. Ancelotti gjorde precis som tidigare under säsongen: hittade en plats åt Di María där han skulle få visa upp sig från sin bästa sida. Den stora vändningen den här säsongen i undertecknads bok kommer mot Real Betis, två matcher efter segrarna mot Espanyol på Cornellà El-Prat och Osasuna i Pamplona. Just segern mot Espanyol var en sån där som även bekräftade att laget är mycket starkare i försvarsspelet. Visst, Betis är ingen större motståndare vid det här laget, men här gör Ancelotti en väldigt intressant sak. Det som skall komma att bli det Madrid som vi ser nu i slutet av februari föds någonstans här. Man vinner enkelt med 5-0 på Benito Villamarín och Di María startar tillsammans med Xabi Alonso och Luka Modric i ett 4-3-3-system som offensiv mittfältare. Det gör också att Modric hittar en position som är mycket mer naturlig för honom samtidigt som Xabi Alonso kan agera lagets ankare och alternativ spelmotor om kroaten eller argentinaren inte skulle hitta rätt i sina respektive positioner. Längst fram spelar Bale, Benzema och Cristiano, numera dubbade till ganska löjliga "BBC", som inte är en porrterm i det här fallet.
Madrids framgångar i ligaspelet fortsatte samtidigt som Barcelona och Atlético hade börjat tappa pg.a. det täta matchandet. Väl inne i den 21:a omgången besegrade man Granada efter lite hack i spelet, men man gjorde det ändå övertygande och nu förlitade man sig inte bara på individuell briljans. Laget hade slutat släppa till målchanser. Det kostade enorm energi att ta sig till Diego López mål. På presskonferensen därpå pratade Ancelotti mycket om lagets balans, en balans som skapats under januari där alla drog det stora lasset tillsammans. Som om det inte vore nog fick man ännu mer hjälp i offensiven av Jesé vars spel började få ett stort utslag då han själv tog vara på alla chanser som serverades. I slutet av januari och början av februari hade han en riktigt bra period där han avgjorde mot Espanyol (1-0-seger) i Copa del Rey-returen och även gav Madrid ledningen mot Athletic Club på nya San Mamés när man fick med sig en poäng därifrån. Det enda negativa var Cristiano Ronaldos utvisning, men med facit i hand var det bara en bra sak för portugisen som ser extremt hungrig ut för närvarande. Vid den här tidpunkten hade Atlético plötsligt tagit ledningen i Primera División efter 4-0-segern mot Real Sociedad, men några dagar senare skulle de röd-vitrandigas problematiska månad inledas genom att man korsade Madrids vägar.
Säsongens andra El Derbi Madrileño slutade 3-0 till Real Madrid sedan de båda lagen tagit sig till semifinalen av Copa del Rey. Atlético spelade helt utan intensitet, aggressivitet och fart, något som annars kännetecknar Cholos lagbygge. Madrid var raka motsatsen och i mångt och mycket kändes Pepes turliga ledningsmål som genombrottet som Madrid verkligen behövde för att bryta ned Atlético. Därifrån har egentligen det mesta gått snett förutom just två matcher i februari. Madrid å andra sidan hade turen på sin sida, spelade med en enorm kvalité i passningsspelet som man också kombinerade med extremt effektivt presspel där man fick stort utlopp för allt som Atlético saknade: aggressivitet, intensitet, fart, kvalité i anfallsspelet. Det var ett tungt bakslag. Man gjorde allt detta med Jesé som en av nyckelspelarna tillsammans med Modric, Xabi Alonso, Pepe och framförallt Di María. Framgångarna i ligaspelet fortsatte på rullande band med en 4-2-seger mot Villarreal dagarna därpå. Atlético börajde även tappa i ligaspelet. Sedan blev Real Madrid det första laget den här säsongen att vinna på Vicente Calderón i en match där Simeone hade massvis med skador och dessutom vilade nyckelspelare: sammanlagt startade bara Miranda, Mario, Koke och Raúl García av de som kan tänkas starta i ligaderbyt på söndag. Föga förvånande blev Atleti neutraliserade utan några större problem.
Jesé fortsatte att göra bra ifrån sig när han fick möjligheten att spela från start och det var även fallet mot Getafe då man vann enkelt med 3-0 i regionsderbyt. Förra helgen besegrade man Elche med 3-0 utan såväl Sergio Ramos som Cristiano Ronaldo och Luka Modric i startelvan. De två sistnämnda var avstängda. Det syntes att man hade vissa problem spelmässigt utan framförallt kroaten på planen, men Madrid löser det mesta just nu och har en bredd som är mycket imponerande. I och med Barcelonas och Atlético förluster i Baskien respektive Navarra gjorde segern mot Elche att man gick upp i ensam serieledning för första gången på 20 månader.
Carlo Ancelottis manskap gick också in i åttondelsfinalerna av UEFA Champions League under onsdagen tyska Schalke 04 blev fullständigt utskåpade efter att ha försökt sig på en hög backlinje utan press på bollhållare. Resultatet av Jens Keller oerhört naiva taktiska spel blev 1-6 på hemmaplan. En match som i mångt och mycket påminde en del om Madrids seger i Turkiet mot Galatasaray. Den gången blev det, just det, 1-6.
Karim Benzema har återfunnit formen efter en trög inledning samtidigt som Gareth Bale äntligen är skadefri. När dessa spelar på en hög nivå och man dessutom har Cristiano Ronaldo tillgänglig blir det svårt för i stort sett alla lag runtom i Europa att besegra Madrid.
Spelstil, formation och identitet
Det faktum att Real Madrid inte har förlorat sedan den 26 oktober 2013 gör att Atlético kommer få en mycket svår uppgift att lösa under söndagskvällen. Madrid har 27 raka matcher utan förlust och har under den här perioden bara spelat oavgjort fyra gånger. Förutom just den otroliga sviten så har man sedan det oavgjorda resultatet i Pamplona vunnit 16 av sina 17 senaste tävlingsmatcher. Man tar knappast i när man använder ordet "demoledor" för att beskriva Ancelottis Madrid, något som också syns väldigt väl på planen sedan två månader tillbaka i tiden. En av de viktigaste anledningarna till att Real Madrid spelar på en så hög nivå för tillfället är för att Ancelotti och laget har tagit sig igenom den blåsigaste perioden under säsongen. Italienaren har en betydligt bättre och starkare uppfattning om vad han spelare klarar och inte klarar av att göra på en fotbollsplan. Nu är det visserligen så att Madrid har en enorm kvalité som bara möjligtvis Bayern München kan jämföra sig med spelare för spelare, men det gäller också att lägga sina brickor rätt. Ancelotti har använt sig av tre olika spelsystem den här säsongen där han började med ett 4-2-3-1 som egentligen saknade sin viktigaste fältherre under hösten. Sedan tog sig 54-åringen an ett 4-4-2-system för att frigöra anfallsspelarna lite mer, men då saknades den rejäla balansen i laget. Efter mycket letande och detaljjusteringar har han slutligen hittat ett system som fungerar över hela planen. 4-3-3 blev lösningen på Madrids problem. Han har hela tiden vetat om att nyckelordet till Madrids framgångar stavas "equilibrio" eller balans på svenska, men det gäller också att testa sig fram till det hela.
Eftersom fotboll är en kollektiv idrott gäller det att alla gör sitt primära och sekundära arbete för att på så sätt underlätta för sina medspelare. Det låter kanske väldigt uppenbart, men i många lag är det inte så. Xabi Alonsos intåg i laget efter en längre skadefrånvaro gjorde att laget fick en mycket bättre balans på mittfältet. Det är ibland svårt att förstå att han är 32 år gammal, speciellt om man följt spansk fotboll längre och sett honom innan tiden i Liverpool. Han är extremt bra på att läsa spelet och positionera sig väl. En av världens bästa spelare taktiskt som dessutom har en förmåga att vinna tillbaka boll på många olika vis och ofta får han saker och ting att se mycket enklare ut än vad de i själva verket är. Han är alltid uppmärksam på motståndarnas anfallsspel och täcker upp väl mot lag som baserar spelet på sina ytterbackar i just det här spelsystemet. Hans passningsspel behöver vi inte ens nämna, det är allt som oftast helt fläckfritt. Madrid har en primär sköld för backlinjen i Xabi Alonso, men hans lagkamrater på mittfältet i form av Luka Modric och Ángel Di María bidrar också med en hög kvalité åt båda hållen, då framförallt kroaten. Han kan kombinera kvickt, aggressivt och intensivt presspel med fin timing i tacklingarna från en betydligt mer naturlig position för honom själv. Di María bidrar primärt med uppbackning, men är också ganska duktig på att sno åt sig bollen och sätta igång kontringar på egen hand. De jobbar som ett riktigt block och den stora utmaningen för Diego Simeone blir att försöka lösa upp dessa tre. Som om det inte vore nog att ta sig igenom deras rörliga betongmur så har Madrid ytterligare ett vapen bakom dessa i form av Pepe och Sergio Ramos. Båda är rejäla i närkampsspelet och kvicka in i situationer när det gäller att bryta motståndarnas anfallsförsök. Det var ett stort problem för Atlético i första mötet på Santiago Bernabéu. Antingen gick det för långsamt eller så var man inte tillräckligt precisa och rappa i passningsspelet på ett tillslag. Ett annat problem för Atlético var det faktum att man helt enkelt inte fick upp tillräckligt med folk i anfallsspelet tillräckligt kvickt. När man dessutom inte är lika skicklig som motståndarna individuellt blir det svårt att göra något åt deras presspel.
Det största problemet för Atlético var det faktum att man inte matchade sina motståndare i aggressivitet, intensitet och löpningar utan boll, för just Madrids mycket kvicka passningsspel och rörelse utan boll mixat med aggressivt försvarsspel utan densamma gjorde att man kunde dominera tillställningen fysiskt och spelmässigt. Utöver dessa element i försvarsspel kontra anfallsspel kommer Madrids individuella skicklighet på topp vara något som Atlético måste stjälpa med hjälp av sansat kollektivt försvarsspel med god uppbackning och god timing i tacklingsögonblicken. Tendensen om hur det kan komma att gå ser man ofta i inledningen av en match, därför gäller det att inte ge Madrid-spelarna möjligheten att komma först till bollen för att spela bort försvarande Atlético-spelare. Det är viktigt att de inte får bli rättvända, varken lite lägre ned vid kontringstillfällen eller högre upp för då lurar faran alltid runt hörnet. Karim Benzema, Gareth Bale och Cristiano Ronaldo har gjort sammanlagt 68 mål mellan varandra den här säsongen och då har framförallt walesaren haft skadeproblem under stora delar sin debutsäsong i Spanien. Det har varit allt från ryggproblem till muskelskador, men det har trots allt inte förhindrat honom från att göra 14 mål på 27 tävlingsmatcher i Madrid-tröjan så här långt. De tre spelarna är ganska annorlunda i sin spelstil, även om Cristiano och Bale har vissa likheter, men kompletterar varndra otroligt bra så här långt.
Det bör även nämnas att Real Madrid är väldigt farliga utanför straffområdet, så det innebär med andra ord att Atlético-spelarna inte kan backa in i eget straffområde och försöka försvara sig på det viset. Xabi Alonso, Modric, Di María, Bale, Cristiano, ja, till och med Benzema kan alla skjuta från distans och om det är något som Atleti vill undvika så är det billiga mål utanför straffområdet. Det var dödsstöten i det första Copa del Rey-mötet. I övrigt gör Madrid även en hel del mål på fasta situationer, den här säsongen har det blivit sammanlagt 13 i ligaspelet vilket är två sämre än Sevilla och två bättre än Atlético de Madrid som ändå är ett av Simeones främsta vapen när spelet hackar. Det är helt enkelt ett väldigt komplett lag det rör sig om.
Carlo Ancelottis manskap ser ruskigt bra ut för närvarande, något som i mångt och mycket italienarens förtjänst där han använt sig av sin rutin och kunskap för att få ut det bästa av sina spelare de senaste 2-3 månaderna.
Läget i Real Madrid
De senaste dagarnas träningar har genomförts utan att någon i Real Madrid har dragits med några skadeproblem. För närvarande är det bara Sami Khedira som missar derbyt mot Atlético på söndag, men det har att göra med att tysken är långtidsskadad sedan en tid tillbaka. Trots att han har en bit kvar på rehabiliteringen av sitt knä efter en omfattande operation där man gjorde en rekonstruktion i knät så meddelade Tysklands förbundskapten Joachim Löw att Khedira inte längre känner någon smärta. Mittfältaren skadade sig i oktober och hans skada har gjort att Madrid bytt spelsystem, något som har gett mycket bra utslag på planen. Löw är optimistisk när det gäller Khediras potentiella medverkan i VM-slutspelet i sommar och avslöjade att spelaren är i mycket gott skick fysiskt. Nu gäller det bara att ta sig tillbaka under resterande delen av säsongen. Om det mesta i Atlético-lägret pekar på att Simeone kommer starta med sin bästa elva för tillfället så är indikationerna liknande hos ärkerivalen. Det kommer inte bli några större förändringar i startelvan trots att man spelade match i mitten av veckan och att ett landslagsuppehåll ligger runt hörnet där många av de egna spelarna med stor sannolikhet kommer spela för sina respektive landslag.
Madrid kommer att ställa upp med Diego López mellan stolparna, trots att Iker Casillas bara har förlorat en enda match mot Atlético, hans första, hösten 1999 på Santiago Bernabéu då Albano Bizarri blev utvisad. och han fick hoppa in. Álvaro Arbeloa, som missade att komma med i Vicente del Bosques trupp till mötet med Italien på Vicente Calderón nästa vecka spelar till höger i backlinjen. Med sig kommer han att ha Pepe och Sergio Ramos. Dessa utgör mittlåset. Frågetecknet är på vänsterkanten: det blir antingen Coentrão eller Marcelo där portugisen faktiskt gjorde det riktigt bra mot Atlético för ett par veckor sedan. Resten av laget fungerar så väl att det inte behövs några förändringar. På mitten spelar Xabi Alonso som lagets ankare, Luka Modric som en av tre "jugonés" och sist men inte minst Ángel Di María.
På topp återfinns Gareth Bale till höger, Karim Benzema i mitten och Cristiano på vänsterkanten. Spelsystemet är 4-3-3.
Truppen
Casillas, Diego López, Jesús; Arbeloa, Carvajal, Nacho, Sergio Ramos, Varane, Coetrão, Marcelo; Xabi Alonso, Modric, Illarramendi, Casemiro, Di María, Isco, Bale; Cristiano, Benzema, Morata, Jesé
-
Sami Khedira
-
Startelvan (4-3-3)
Diego López; Arbeloa, Sergio Ramos, Pepe, Coentrão; Xabi Alonso, Modric, Di María; Bale, Benzema, Cristiano
Den gångna veckan i Atlético
Förra veckan publicerade AS en artikel om att Real Madrid skulle vara intresserad av att köpa loss Thibaut Courtois till sommaren, en nyhet "planterad" av Atlético-journalisten Javier Matallanas som har väldigt goda kontakter inom de båda lägren. Det må visserligen vara så att Florentino Pérez och José Ángel Sánchez alltjämt har en god relation med José Mourinho, men under den gångna veckan fick vi på Atlético-redaktionen reda på att det mer handlade om att en av tidningens chefer ville tvinga fram en nyhet. Mycket är naturligtvis politik på den nivån och det behöver inte betyda att Madrid inte har kontaktat med spelarens omgivning, men för att göra en historia kort så handlar det snarare om att försöka destabilisera Atlético inför en av säsongens viktigaste matcher. Det har blivit vanlig praxis och är någonting vi som röd-vitrandiga supportrar får leva med när Atlético inte styr de stora tidningarnas innehåll. Hur som helst, spelaren uttalade sig om sin framtid under fredagen där han klargjorde att Atlético vill ha kvar honom, men att Chelsea helt ser att han återvänder till England. Det här kommer inte få någon kvick lösning.
Vad som är säkert är att den röd-vitrandiga huvudstadsklubben jobbar hårt för att förstärka laget för att på så vis kunna ge Diego SImeone de bästa möjliga förutsättningarna inför nästa säsong. Ledningen har redan inlett förhandlingar med Diego Costas representanter för att höja anfallarens utköpsklausul och ge honom bättre ekonomiska förutsättningar, bara sex månader efter att man förlängt det gamla kontraktet till sommaren 2018. Under den gångna veckan har även en lista på 14 namn läckt ut i media sedan Atlético-ledningen haft ett möte med klubbens huvudsponsor Azerbajdzjan på en restaurang i Pozuelo de Alarcón. Den spanska huvudstadsklubben skall också ligga i förhandlingar med investerare från Qatar enligt uppgifter till Cadena COPE. Det återstår att se om man kommer komma fram till något med någon av de båda parterna. En sak som är säker är i varje fall att Atlético behöver ungefär €15 miljoner från spelarövergångar innan man skickar in 2013-2014 års budgetredovisning den 30 juni. Lösningen ligger med stor sannolikhet i att göra sig av med spelare som med stor sannolikhet inte har någonting att göra i Atlético till sommaren. Cebolla Rodríguez ligger närmast att lämna efter hans uttalanden och detsamma gäller Emiliano Insúa, som man visserligen bara äger till 35%. Om det inte skulle vara tillräckligt så tittar ledningen även på att göra sig av med Adrián som redan var på väg bort från klubben förra sommaren.
Diego Simeone i konversation med Miguel Ángel Gil Marín under lagets besök på La Peineta i onsdags. Några dagar tidigare åt man middag med representanter från Azerbajdzjan för potentiella värvningar i sommar.
Säsongens fjärde El Derbi Madrileño är en final
Det är länge sedan Atlético-spelarna och dess tränarstab hade sju dagar på sig att förbereda en match. Faktum är att det är tre månader sedan något sådant inträffade och det kommer minst sagt vid rätt tillfälle. Mycket av Diego Simeones och tränarstabens arbete med spelarna under veckan har varit koncentrerat på att förbereda alla i spelargruppen mentalt och fysiskt på söndagens match. Det lilla som har sipprat ut från Cerro del Espino har varit att Simeone förbereder de egna spelarna för matchen mot Madrid där tankesättet är att man spelar en final. Det faktum att laget bara har två matcher inom loppet av 16 dagar är någonting som säkerligen passar tränastaben väl. De rapporter som kommer från träningsanläggningen säger att den mentala biten har varit viktigast, dvs. att man är förberedda för Madrid på söndag där allt som har med rädsla och nervositet skall läggas åt sidan. Nu får spelarna också lite av en miniförsäsong där man kan jobba in taktiska och speltekniska detaljer som helt enkelt inte har gått att nöta in pg.a. det extremt täta matchandet sedan början av december månad. Det här i sig är någonting som Simeone har jobbat väldigt hårt med bakom stängda dörrar för under störra delen av veckan har man tränat på Cerros gräsmatta och inte träningsplanerna längre ned vid träningsanläggningen. Av uppenbara skäl då det enda sättet att se någonting på Cerro är genom att klättra upp i ett träd bakom arenan.
Simeone är förstås väl medveten om att Atlético behöver spela med en hög effektivitet när det gäller press och anfallsspelet. Argentinaren är också medveten om att laget måste tillbaka på samma nivå intensitetsmässigt som i exempelvis mötet med Barcelona där lagen visserligen tog ut varandra, men där man inte på något vis var underlägsna. I ärlighetens namn känns Madrid som ytterligare en nivå när det gäller aggressivitet, intensitet och effektivt presspel. I torsdags testade Cholo med ett 4-4-2-system där man övade in taktiska och speltekniska detaljer mot en grupp ungdomsspelare som i sin tur skulle emulera Madrids 4-3-3-system. Filipe Luís fick kliva av i slutet av den träningen, men han var återigen i full träning under fredagen där laget återigen testade varianter för att hitta vägar igenom söndagens motståndare.
"Cholinas", en viktig del av förberedelsen inför matchen
"A man can be as great as he wants to be. If you believe in yourself and have the courage, the determination, the dedication, the competetive drive and if you are willing to sacrifice the little things in life and pay the price for the things that are worthwhile, it can be done." sade den amerikanske fotbollstränaren Vince Lombardi en gång i tiden. Det här passar in väldigt väl på Atlético de Madrid som inte hade slagit Real Madrid i en tävlingsmatch sedan hösten 1999 innan man tog hem Copa del Rey förra våren samtidigt som samma tid hade flygit förbi innan man besegrade ärkerivalen i ligaspelet i höstas. Fotboll handlar om att tro på det man gör, speciellt om man är underlägsen sina motståndare individuellt. En av Simeones vapen sedan han kom till klubben har varit att använda sig av rätt typ av psykologiska verktyg vid rätt tillfälle. För Atlético är helgens derby en av säsongens allra viktigaste matcher, inte bara för att hänga på i kampen om ligatiteln (som i själva verket ändå inte är realistisk under en hel säsong), men framförallt för att man skall bekräfta sin kvalité som lag. Därför bestämde sig Simeone att ge de potentiella startspelarna en så kallad "Cholina" under fredagens träning.
En "Cholina" är till för att spelarna i laget skall ersätta alla de negativa tankarna som kan tänkas finnas inom laget inför en kommande match med positiv energi och bara positiv energi. Kort och gott går det ut på att Simeone tar alla spelare till sig på ett individuellt plan och sedan ingjuter självförtroende i var och en. Tid och plats är någonting som är väldigt utstuderat: I Bukarest fick sig alla en "Cholina" på hotellet kvällen innan, men i Monaco kunde man höra "ganar" (vinna) repeteras 100-tals gånger när spelare och Simeone var tillsammans. Dagen innan förra årets semifinal mot Sevilla på Sánchez Pizjuán fick sig alla spelare ett kort samtal för att vara säkra på att det inte rörde sig om vilken match som helst. Samma sak gällde innan Copa del Rey-finalen, men sedan dess har han inte använt sig av dessa. Det handlar om timing och rätt tillfälle. Fredagens "Cholina" skall enligt rapporter påminna mycket om den han gav i Monaco innan mötet med Chelsea.
Spelarna kommer att samlas på Hotel Monte Real som ligger ungefär 9 km från Vicente Calderón där Cholo kommer motivera spelarna med små, motivationsrika videosnuttar och citat. Det är något som han alltid brukar använda sig av i stora matcher.
Raúl García eller David Villa? Det mesta tyder på att Navarra-sonen startar mot Real Madrid under söndagen.
Diego Simeones presskonferens
Betydelsen av derbyt: "Det gäller att vi går in med största möjliga uppmärksamhet och spelar för att vinna matchen. Sedan får vi se hur saker och ting utvecklar sig samtidigt som dagarna passerar och situationer uppstår. Vi ger den här matchen den betydelsen den förtjänar vid den här tidpunkten i ligaspelet."
Säsongen så här långt: "Det återstår massvis med saker att åstadkomma och vi har mycket arbete framför oss för att lyckas med det. Vi är medvetna om att vi har gjort en bra säsong så här långt, men det viktigaste är hur säsongen avslutas. Vi stannar inte här och nu utan alla i gruppen är medvetna om vilken vikten av det vi har framför oss. Vårt arbete kommer att värderas beroende på hur väl vi gör ifrån oss från och med nu till slutet i ligaspelet och Champions League. Vi vill avsluta säsongen på bästa möjliga vis."
Vikten av förlusten i Pamplona: "Efter förlusten mot Osasuna var många i laget naturligtvis bekymrade över insatsen i första halvlek. De överraskade oss och vi klarade inte av att agera utifrån vad som krävdes för att komma tillbaka in i halvleken. Laget höjde sig i andra halvlek, men vi klarade inte av att komma ifatt målmässigt för att på så vis ha möjligheter att ta poäng."
Läget i laget: "Vi har haft hela den här veckan på oss att jobba och av naturliga skäl så börjar smärtan över förlusten att försvinna när dagarna går. Sedan går smärtan över till entusiasm och förväntningar. I början av säsongen hade vi skrivit under på att vara tre poäng bakom förstaplatsen i ligaspelet om någon hade sagt att vi skulle vara det i mars månad. Nu befinner vi oss här."
Favoriter: "De som ligger högst upp i tabellen är alltid favoriter. Det är bara logiskt. De som ligger först i tabellen är bäst och det är Madrids placering. Imorgon räknas dock bara fakta och vi hoppas vara en del av detta."
Fortsätta på den inslagna vägen: "Jag tycker att laget har följt en klar linje förutom i just mötet med Osasuna. Nu förlorade vi visserligen mot Almería och det gjorde vi egentligen utan att förtjäna det ödet, speciellt pg.a. alla situationer som uppstod matchen igenom. Morgondagens match bjuder in till att förvänta sig det bästa av laget, det bästa i arbetsväg. Vi kommer att ge oss efter saker och ting som verkligen betyder någonting. Det som betyder någonting för just oss är all den fakta som vi har för att försöka lösa en viktig tillställning på bästa möjliga vis."
Kritiken påverkar inte: "Om vi skulle ge oss in i en diskussion om alla små situationer som har uppstått under januari, februari eller under hela den här tävlingsäsongen så skulle vi bara hitta en massa ursäkter. Media ska vara kritiska. När man spelar bra så pratar de väl om en, men när man spelar dåligt så pratas det i negativa termer. Det gäller att acceptera det hela eftersom det är en verklighet inom fotbollen. Det enda sättet att bli bättre är att jobba med givmildhet, tystnad och slutligen kommer de goda sakerna att komma upp till ytan."
Real Madrids utklassning av Schalke 04: "De gjorde en bra match. Utöver det kommer de till matchen mot oss som ensamma serieledare. De befinner sig i en riktigt bra period och de kommer till matchen mot oss som en av Europas mest fruktade lag. De har en grupp av spelare som är otroliga individualister. Deras individuella kvalitéer stärker deras balans. Den här matchen mot Madrid kommer att kräva mental styrka och enorm koncentration. Vi ser fram emot söndagens match med en stor vilja att stå som segrare."
Läget i Atlético
Atlético har som sagt tränat bakom stängda dörrar under i stort sett hela veckan, förutom när man har återhämtat sig. Trots att Simeone har gjort sitt bästa för att undvika pressen, så tyder det mesta på att han inte kommer stå för några större överraskningar. Thibaut Courtois kommer att starta i mål där han backas upp av en fyrbackslinje i form av de sedvanliga inslagen. Juanfran spelar till höger, Miranda och Godín bildar mittlås samtidigt som Filipe Luís finns med från start. Marios plats i startelvan är säker med tanke på att Tiago alltjämt dras med en skada. En annan canterano gör honom sällskap i form av lagkapten Gabi. De blir väldigt viktiga i lagets försvarsspel. Vidare kommer Simeone att spela ett sorts 4-4-2-system där det mesta tyder på 4-4-1-1. Det i sig innebär i så fall att Koke och Arda spelar på varsin kant när det gäller försvarsspelet, men de har fria tyglar i anfallsspelet. Den här gången är dock Filipe Luís med vilket innebär att man har två fullvärdiga ytterbackar som kan ge understöd i anfallsspelet. En mycket viktig detalj som Atleti saknade i de senaste derbyna mot Madrid.
Den potentiella överraskningen kan vi se i anfallet. Simeone tränade visserligen med Raúl García i torsdags, men testade Villa med startspelarna i fredags. Simeone tvekar nog på vem som kan göra det bättre taktiska arbetet, Villa var som bekant mycket bra på Santiago Bernabéu förra gången lagen möttes i ligaspelet och man var inte alls lika effektiva i försvarsspelet när Raúl García spelade på samma arena. Däremot är det ingen som helst tvekan om vem som spelar på topp med någon av dessa. Diego Costa blir mycket viktig på söndag.
Truppen
Courtois, Aranzubia; Juanfran, Alderweireld, Miranda, Godín, Giménez, Filipe Luís, Insúa; Mario, Gabi, Koke, Arda, Diego, Sosa, Cebolla Rodríguez, Raúl García; Diego Costa, David Villa och Adrián
-
Javi Manquillo, Tiago
-
Startelvan (4-4-1-1)
Courtois; Juanfran, Miranda, Godín, Filipe Luís; Mario, Gabi, Koke, Arda; Raúl García/Villa; Diego Costa
Skådeplatsen är Estadio Vicente Calderón.
Tidigare möten lagen emellan i ligaspelet på Vicente Calderón
2012-2013: 1-2 (Falcao; Juanfran, självmål, Di María)
2011-2012: 1-4 (Falcao; Cristiano 3, Callejón)
2010-2011: 1-2 (Kun Agüero; Benzema, Özil)
2009-2010: 2-3 (Forlán, Kun Agüero; Kaká, Marcelo, Higuaín)
2008-2009: 1-2 (Simão; Van Nistelrooij, Higuaín)
2007-2008: 0-2 (Raúl, Van Nistelrooij)
2006-2007: 1-1 (Torres; Higuaín)
2005-2006: 0-3 (Ronaldo 2, Perea, självmål)
2004-2005: 0-3 (Ronaldo 2, Solari)
2003-2004: 1-2 (Paunovic; Solari, Iván Helguera)
2002-2003: 0-4 (Raúl 2, Ronaldo 2)
1999-2000: 1-1 (Solari; Morientes)
1998-1999: 3-1 (José Mari, Lardín, Juninho; Morientes)
Mål: 59-71
Öppet spel: 32-45
Kontringar: 8-8
Fasta situationer: 11-13
Straffar: 5-5
Självmål: 3-0
Insläppta mål: 19-24
Skott: 344-477
Skott på mål: 142-199
Skott mot det egna målet: 225-275
Bollinnehav: 49,0%-59,5%
Passningsprocent: 78,2%-85,9%
Varningar: 62-52
Utvisningar: 1-1
Tacklingar: 621-532
Regelöverträdelser: 353-311
Datum: Söndagen den 2 mars 2014
Matchstart: 17:00
Spelplats: Estadio Vicente Calderón, Madrid
Kapacitet: 54,960 åskådare
Planen: 105 x 70 m
Domare: Carlos Delgado Ferreiro (Portugalete, Baskien) är 43 år gammal och gjorde debut i Primera División sedan säsongen 2006-2007. Till vardags jobbar han som försäkringsmäklare.
Streaming: Atlético de Madrid-Real Madrid kan streamas via en mängd olika sidor på nätet, däribland Wiziwig, Rojadirecta och Sport Category. Annars erbjuder Unibet och bet365 stabila streamar som man dock inte kan se i fullskärm.