Cosenza - Benevento
Atlético de Madrid tar sig an UD Las Palmas på Vicente Calderón
Det har blivit dags för ligapremiär. Atlético de Madrid går in i den nya säsongen på Vicente Calderón där nykomlingen UD Las Palmas väntar. Äntligen drar tävlingssäsongen igång!
¡Vuelve el fútbol, vuelve el espectáculo!
Det har gått drygt tre månader sedan Atlético de Madrid säkrade tredjeplatsen i ligan efter att ha spelat 0-0 mot Granada på Los Cármenes. Mycket har hänt sedan dess. Fem spelare gått in i truppen, 17 har lämnat och två har förlängt sina respektive kontrakt med den spanska huvudstadsklubben. Den som har följt Atlético-redaktionens numera klassiska inslag ”Altas y Bajas” under sommaren är medveten om förändringarna och läget i truppen. Några av de var nödvändiga, andra påtvingade, men en sak är säker: Atlético går in i den nya säsongen med ett yngre, men betydligt skickligare och hungrigare lag i jämförelse med 2014-2015. Att det skulle bli svårt att replikera det Diego Simeones manskap gjort säsongen innan stod klart redan efter en tredjedel av fjolåret. Det blev visserligen en hel del fina skalper på sina håll, men i slutändan tvingades Atlético ändå ta till överlevnadsmanualen för att behålla försprånget till de närmaste konkurrenterna och för att på så vis kunna fortsätta bygga på den grund som Simeone och hans tränarstab satt sedan deras ankomst till klubben.
Visionen, idéerna och målen var glasklara redan några månader innan fjolårssäsongen var färdigspelad. Diego Simeone hade identifierat problemen i det egna laget, målen under sommarens övergångsfönster och faktum är att den sportsliga ledningen med majoritetsägare Miguel Ángel Gil Marín och de båda sportcheferna José Luis Caminero och Andrea Berta lyckades sätta i stort sett samtliga spelare som Simeone bett om. Några uteblev (Tévez, Cavani..) samtidigt som andra verkar utebli (Thiago Motta), men huvudkomponenterna har varit på plats sedan en månad tillbaka i tiden och det är en lyx som tränarstaben inte hade förra sommaren. I vanlig ordning fick försäljningarna finansiera lagets värvningar. Så är det och så kommer det alltid att vara under Gil-familjens styre och även om det finns ett och ett annat frågetecken samtidigt som undertecknad tycker att det saknas en eller två spelare för att truppen skall vara riktigt komplett måste man ge samtliga parter beröm för sommarens övergångsfönster.
MODERN TILL ATLÉTICOS FRAMGÅNGAR
”Cholismon” har några budord som bankas in i var och en av lagets spelare. Det spelar ingen roll vad man heter i efternamn, vad man åstadkommit tidigare och hur bra man är. Det räcker inte bara med talang eller status. Om det inte finns en intern konkurrens om startplatserna dör truppbygget snabbt ut. Så var det visserligen inte ifjol och det går inte att klaga på spelarnas laginsatser, men det saknades fart, individuell förmåga, kreativitet och målskytte när det verkligen behövdes under sluttampen av säsongen. Vissa av spelarna som lämnat under sommaren ville testa på något nytt vilket gjorde att det gick ut över deras insatser och snart stod det klart att Simeone också ville bygga något nytt, något med ytterligare en dimension inför 2015-2016: ”Laget behöver en förändring, en ny stimulans. Det är inte lätt för en tränare att jobba ihop med samma grupp av fotbollsspelare så länge som vi varit tillsammans. Detsamma gäller spelarna. De känner till mina styrkor och defekter precis som jag känner till deras. Jag är helt övertygad om att vi behöver en förändring för att ge laget en skjuts framåt” sade Simeone i en intervju med AS i början av juni. Vad många visste då var att João Miranda och Mario Suárez skulle lämna. Detsamma gällde Mario Mandžukic. Han passade inte in i lagets spelsätt.
Passade in gjorde dock Arda Turan, men det passade inte turken att fortsätta i röd-vitrandigt. Övergången till Barcelona kom som en stor överraskning för Atlético-supportrarna, något som fått många röd-vitrandiga utanför klubben och omklädningsrummet att vända honom ryggen. Den som kan sin Atleti-historia vet att en sådan övergång inte accepteras av de äldre supportrarna. En gång i tiden, innan Gil-familjens inträde i klubben hade Atlético en ligatitel mindre än katalanerna. Det är värt att komma ihåg. Istället för att bråka med spelare som inte ville vara kvar bestämde sig klubben för att investera de pengarna i spelare som faktiskt var intresserade av att representera Atleti. Slutresultatet blev Luciano Vietto, Yannick Carrasco, Jackson Martínez, Stefan Savic och en hemvändare i form av Filipe Luís. Värvningen av den sistnämnda är kanske också ett tecken på att gräset inte alltid är grönare på andra sidan..eller där det erbjuds oproportionerliga summor pengar. Lesson learned.
Filipe Luís var den enda spelaren som faktiskt missade Profe Ortegas mytomspunna försäsongsläger i Los Ángeles de San Rafael p.g.a. man inte fick loss honom tidigare från Chelsea. Det bör nämnas att Jackson Martínez också anslöt väldigt sent, men det hade att göra med hans deltagande i Copa América och byråkratiskt strul. Utöver de redan nämnda spelarna är Óliver Torres tillbaka i Atlético efter lånesejouren i Porto. Ett år äldre, ett år visare. Något som också syns på planen. Klubbledningen och framförallt tränarstaben med Simeone i spetsen har mycket stor tilltro till Óli som är det närmaste Atleti kommer i form av en direkt ersättare till Arda. Han har formats under de tre senaste åren för att få utväxling under årets säsong. Det är dock en annan spelare som många Atlético-supportrar fått upp ögonen för under försäsongen. Till viss del för hans hjärtproblem, men framförallt pg.a. den förförande spelstilen. Den som sett Ángel Correa i San Lorenzo känner till hans unika ”gambeta“, explosiviteten, förmågan att slå den sista passningen och kvalitéen i sista tredjedelen. Det handlar om en ”crack” i utveckling.
Atlético har egentligen bara 5-6 spelare som inte går att flytta på i nuläget och det gör att den interna konkurrensen om startplatserna kommer bli stenhård. Det här gäller framförallt anfallspositionerna. Det kommer ta tid för vissa av spelarna att anpassa sig till laget då de helt enkelt inte är vana vid intensiteten som Atleti spelar med match efter match. Andra kommer till säsongsinledningen i toppform rent fysiskt, men inte ens det räcker om man inte presterar på en gång. Simeone har ofta varit inne på att det är svårare att nöta bänk än spela i Atlético och mycket riktigt finns det flera sådana exempel under föregående säsonger. Det gamla gardet förstår sina roller och vad som krävs för att få regelbunden speltid, nu gäller det även att de nyanlända gör det.
VALMÖJLIGHETER, ALTERNATIV, VARIANTER..
Atlético har en klar identitet år 2015 i jämförelse med vad som var fallet under helvetesåren i Segunda División, de första åren i Primera División efter att klubben flyttats upp igen och tiden mellan 2005-2012 när man försökte etablera sig som en europeisk toppklubb. Det här gäller såväl på som utanför planen. Idag räknar Atlético med över 78,000 medlemmar, klubben växer på ett marknadsmässigt plan, expanderar på flera olika kontinenter och jobbar stenhårt mot att närma sig de stora elefanterna ekonomiskt. Allt det här har en gemensam nämnare: vinna, vinna, vinna. Det är det som får en klubb att växa och det är mot den typen av mål som Atlético fortsätter jobba. Skatteskulden är nere i €80 miljoner (jämfört med över €200 miljoner för fyra år sedan) och arenabygget är i full gång. Alla dessa faktorer och det faktum att han fått garantier om att förstärka spelartruppen gjorde att Simeone återigen nobbade enorma anbud innan han skrev på en förlängning med klubben. Det syns även i spelartruppen. Atlético har behållt sin essens och det har även visat sig under försäsongen.
Utöver det har man förstärkt i stort sett samtliga linjer förutom den centrala mittfältspositionen, men väl där väntar man på att skola in Matías Kranevitter inom en viss framtid. Till skillnad från ifjol har man lyckats hitta en vänsterback som är värd namnet. Numera finns även en väldigt intressant back-up till Filipe Luís i unge Lucas Hernández som dessutom är ännu bättre som mittförsvarare. I just mittförsvaret figurerar en självskriven duo i form av Diego Godín (förlängde till sommaren 2019 efter att ha nobbat Manchester City i torsdags) och José María Giménez samtidigt som Stefan Savic ska bidra med konkurrens om platserna.
Försäsongen har bjudit på flera smakprov när det gäller formationer, spelvarianter, spelstilar och kanske framförallt alternativ i jämförelse med förra säsongen. Simeone har använt sig av flera 4-4-2-varianter, men också provat med alternativa spelsytem som 4-5-1 och 4-3-3. Numera kan han också använda sig av olika spelstilar. Det är något som karaktärsdragen hos anfallarna numera tillåter. Just anfallsbesättningen innehåller många olika karaktärsdrag: fysik, tyngd i luftrummet, kreativitet, kombinationsspel, djupledshot och framförallt två element som saknades ifjol: individuell skicklighet och målskytte. Vissa av de här elementen förekommer i större utrstäckning samtidigt som man behöver slipa på andra. Detsamma gäller det faktum att Koke ibland kommer spela som central mittfältare samt Ólivers och Filipe Luís intåg i truppen. Förmågan att kombinera, triangelspela och leta ytor hos framförallt motståndare som backar hem har varit den mest positiva nyheten under hela försäsongen.
Det i sig är dock ingen slump. Grundspelet kvarstår, men för att kunna vinna titlar på längre sikt måste man också utveckla ett annat typ av spel och därför har laget jobbat väldigt mycket med att luckra upp sina motståndare under försäsongen. Det är den vackrare sidan. Det hårda, robusta och fysiska Atlético kvarstår. Det handlar således om en påbyggnad, en sorts uppgradering av de svagheter som fjolårets upplaga hade, men bara vid väl valda tillfällen för i slutändan handlar fotboll om att vinna.
TRUPPEN
Oblak, Moyá; Juanfran, Jesús Gámez, Godín, Giménez, Savic, Filipe Luís, Lucas; Tiago, Gabi, Saúl, Koke, Óliver Torres, Carrasco; Raúl García, Fernando Torres, Jackson Martínez, Griezmann, Correa, Vietto
-
Thomas
Siqueira
LÄGET I ATLÉTICO
Atlético går in i ligapremiären med fullt lag, ja, förutom Thomas som skadade sig mot Cádiz förra helgen, men han var ändå aldrig tilltänkt för startelvan trots att han gjort en mycket bra försäsong. Simeone har visserligen testat många varianter under försäsongen, men till ligapremiären råder det inga tvivel om vilka som kommer spela. Jan Oblak vaktar målet. Den slovenske landslagsmannen tog sin chans när Miguel Ángel Moyà skadade sig mot Bayer Leverkusen i våras och har växt ut till det självklara valet mellan stolparna. Backlinjen är sig lik efter Mirandas övergång till Inter vilket innebär att vi kommer få återse Juanfran till höger samtidigt som Diego Godín och José María Giménez utgör mittlåset. Simeone fick som han ville på vänsterbacken. Där kommer Filipe Luís spela efter att ha återvänt till Atlético med svansen mellan benen och det skall bli väldigt intressant att se sättet som han blir mottagen på av supportrarna på Vicente Calderón. Han har sett riktigt, riktigt bra ut i de två vänskapsmatcherna han spelat sedan semestern. Så här på förhand tyder det mesta på att Atlético kommer spela med en variant av 4-4-2 med Tiago som mittfältsgeneral och Gabi i hans sedvanliga roll. Det betyder i så fall att Koke får en utgångsposition till vänster på mittfältet samtidigt som Óliver Torres återfinns i startelvan på motsatt kant.
Anfallslinjen väntas ledas av Jackson Martínez som har betydligt färre träningsdagar än sina lagkamrater då han var inaktiv under stora delar av sin semester i juli. Det gjorde även att colombianen hamnade efter när de sydamerikanska spelarna återvände till Spanien och därför gjorde han sin ”riktiga” debut (han fick 55 minuter av 90 minuter i matcherna mot Guadalajara och Leganés som spelades 1 x 45 minuter) med vad som är tänkt att vara startelvan först i förra helgen mot Real Betis. Väl där gjorde han mål. Antoine Griezmann, som nyligen förnyade sitt kontrakt med Atlético och höjde utköpsklausulen till €80 miljoner, har varit mycket bra under försäsongen och startar förstås bredvid colombianen. Det är exakt den startelvan som Atlético har tränat under veckan. Det är också startelvan som Simeone har bekräftat kommer starta mot UDLP.
STARTELVAN (4-4-2/4-4-1-1)
Oblak; Juanfran, Godín, Giménez, Filipe Luís; Tiago, Gabi, Óliver Torres, Koke; Griezmann; Jackson Martínez
TILLBAKA EFTER 13 ÅRS FRÅNVARO
Den 22 juni 2014 hade Las Palmas allt i egna händer. Apoño hade givit laget ledningen med 1-0 inför hemmapubliken på Estadio Gran Canaria. Domarteamet hade lagt till tre minuter. Det gällde att löpa hela linan ut. Matchuret stod på 92:16 när bollen spelades in till Raúl Bravo som dröjt sig kvar i straffområdet under Córdobas slutforcering. Plötsligt är mittförsvararen helt ensam inne i straffområdet, men han får inte till någon ren träff. Bollen rullar långsamt mot mål samtidigt som målvakten får en touch densamma. Det är inte tillräckligt för att avstyra. Han är redan nere på sina knän. Det går inte att hinna. Nu måste någon dyka upp för att rädda Las Palmas avancemang till Primera División, men några meter från mållinjen är det mexikanen Ulises Dávila som hinner först till bollen. Han petar in 1-1. Tystnaden är total. Las Palmas har släppt in målet som innebär att de tvingas tillbringa sin 13:e raka säsong utanför Spaniens finrum. För vissa UDLP-supportrar rinner ilskan över. Medans de ena firar, kastar sig på varandra och gråter av glädje är Las Palmas-spelarna otröstliga. Om det är någon gång man haft ångest som neutral fotbollssupporter så är det när bilderna från Estadio Gran Canaria vevas den där dagen mitt under VM-slutspelet i Brasilien. Om det skulle hända så skulle det hända efter en vändning, dramatik och på hemmaplan i säsongens sista och avgörande match. Med andra ord: på det svårast möjliga viset, men också det skönaste. Exakt där var Atlético en dryg månad tidigare, men med marginal att agera. Det hade inte Las Palmas. Där och då tog säsongen slut.
Spolar vi fram bandet 364 dagar befinner sig Las Palmas i Córdobas situation: ett mål ger den ultimata belöningen. Efter 85 minuters spel slår Valencia-ratade Jonathan Viera in bollen till inhoppande Alfredo Ortuño som lyckas nicka bollen rakt upp i luften innan Atlético-lånet Yassine Bounou går ut för att plocka bollen. Den är på väg över kortlinjen, men Aythami lyckas rädda den från att gå ut och han får dessutom till ett inspel som passerar samtliga och hamnar framför fötterna på ännu en ratad spelare. Sergio Araujo. Honom som Boca Juniors bara ville göra sig av med efter att han misslyckats nå upp till förväntningarna hemma i Argentina. En av UDLP:s stora stjärnor den gångna säsongen har positionerat sig perfekt på bortre stolpen, han sätter fram tåspetsen och rakar in 2-0. Nu är det ett faktum..om man håller undan. I slutminuterna försvarar UDLP för allt de är värda, en frispark, ett inkast och så blir Araújo tokkapad innan domaren blåser i pipan: ”Las Palmas es de Primera”. Samma kaos utbryter, men den här gången står Las Palmas på rätt sida.
Det har gått en dag mer än tre månader när Las Palmas skall inta Vicente Calderóns gräsmatta i ligapremiären av 2015-2016 års upplaga av Primera División.
ALTAS
Willian José (Real Zaragoza), José Araújo, Javi Varas (Real Valladolid), Pedro Bigas (RCD Mallorca), Jonathan Viera (Standard Liège), Antolin Alcaraz (Everton FC), Javier Garrido (Norwich City)
BAJAS
Alfredo Ortuño (Real Zaragoza), Casto (UD Almería), Marcelo Silva (Real Valladolid), Guzmán Casaseca (Real Valladolid), Benja (UE Llagostera), Christian Fernández (SD Huesca), Héctor (SD Huesca), Tyronne (SD Huesca)
EN ÅTERKOMST MED SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING
I samband med att domare Eduardo Prieto Iglesias blåser igång lördagskvällens match mellan Atlético och Las Palmas går den kanariska klubben in i sin 33:e ligasäsong. Den första gjorde man 1951-1952, men den gången blev det bara ett år i det spanska finrummet. Därefter gjorde man en hel del säsonger i Primera División under 1950, 1960, 1970 och 1980-talet även om man åkte ur ligan på tre av fyra årtionden. Den längsta perioden i högsta ligan tillbringades mellan 1964-1965 fra,m till säsongen 1982-1983 och de bästa resultaten kom på slutet av 60 och 70-talet. Att försöka nå upp i samma höjder brukar innebära att man också måste investera ganska mycket pengar, något som gjordes mellan 1993-1996 då klubben efter ett antal relativt mediokra säsonger (med undantag för 1989-1990) ramlat ned i Segunda División B efter att ha slutat på en 20:e plats säsongen 1991-1992. Klubben försökte ta sig tillbaka till Segunda División under fyra svåra säsonger, men lyckades först göra det samtidigt som Atlético firade sin nionde ligatitel.
Den oproportionerliga satsningen som dessutom saknade grund rent ekonomiskt gjorde att UDLP hamnade i svåra ekonomiska problem (skulden uppgick i ungefär €70 miljoner) där man slogs för sin existens. UDLP var den första spanska klubben som fick chansen att sanera sina skulder via ”Ley Concursal” och tvångsförvaltning efter det ansvarslösa 1990-talet där många klubbar, inklusive Atlético samlade på sig enorma skulder. Med hjälp av presidenten Miguel Ángel Ramírez, den speciella konkurslagen ”Ley Concursal” (som alltså tillåter fotbollsklubbar vara vid liv mot att man betalar tillbaka sina skulder) och konkursförvaltarna lyckades man rädda kvar klubben.
Sista gången man var i Primera División var säsongerna 2000-2001 och 2001-2002 då Atlético kuriöst nog genomled den svåraste perioden under sin existens. Båda klubbarna betalar alltjämt av sina skulder. Dagens UDLP-trupp består till stora delar av inhemska spelare och det i sig är en produkt av det stålbad som man tvingas genomgå. Man har en mycket bra ungdomsverksamhet som tagit fram mängder av duktiga fotbollsspelare genom åren. Det är en speciell typ av fotbollsskola där framförallt den anfallsinriktade, tekniskt och individuellt skicklige spelaren kommit fram genom åren, men långt ifrån alla spelare har haft samma fotbollsbana som exempelvis David Silva eller Vitolo genom åren. En hel del av den inhemska produkterna är också opålitliga defensivt och ojämna prestationsmässigt, något som inte minst passar in på flera av lagets viktigaste spelare och deras sejourer i andra klubbar.
Mitt i allt det här tog alltså Paco Herrera över efter fjolårets hjärtskärande misslyckande. En annan person som visserligen har tagit upp flera lag i Primera División genom åren, men som aldrig lyckats avsluta en hel säsong i Spaniens finrum som det lagets tränare. Herrera har tidigare varit en del av Rafael Benítez tränarstab under spanjorens år i Liverpool, men hans fotbollsfilosofi skiljer sig avsevärt från hans forna kollegas. UDLP spelar en anfallsinriktad fotboll där grunden till lagets framgångar lades med hjälp av ett 4-3-3-system. Hans manskap startade fjolårssäsongen väldigt starkt och gjorde en mycket bra första del av säsongen, men under den andra halvan och kanske framförallt mellan slutet av februari och slutet av april hade man stora problem med jämnheten. Ett tag var det faktiskt en vecka från att Paco Herrera kunde få sparken, men i slutändan ordnade man upp problemen och gjorde en stark avslutning samtidigt som man tog sig tillbaka till finrummet igen.
Det är sällan man skall haka upp sig på försäsongen, men i just Las Palmas fall har insatserna under densamma påverkat vissa delar av supportrarna. Man har spelat sju matcher, vunnit fyra och förlorat tre. Det är dock spelet och insatserna under de här matcherna som har oroat Paco Herrera. Han har vid ett flertal tillfällen under försäsongen varnat för att man kan komma att betala konsekvenserna av att man inte är tillräckligt fokuserade på vad som komma skall. Rykten i och runtomkring omklädningsrummet säger vissa av spelarna inte riktigt haft rätt fokus på det som komma skall utan på det som redan varit. Om det skulle vara negativt eller positivt återstår att se när tävlingssäsongen drar igång.
TRUPPEN
Raúl Lizoain, Dani Lorenzo; David Simón, David García, Aythami, Alcaraz, Bigas, Dani Castellano; Javi Castellano, Hernán, Roque Mesa, Vicente, Valerón, Momo; Nauzet Alemán, Asdrúbal, Willian José, Jonathan Viera, Sergio Araujo
Javi Varas, Culio
Ángel
Garrido, Tana, Jesús Valentín
LAS PALMAS SPELSTIL OCH PACO HERRERAS LABORATORIUM
UDLP använde sig alltså av ett 4-3-3-system under stora delar av fjolårssäsongen, men det gäller också att till viss del anpassa sig till sina motståndare om man inte har en glasklar spelidé och mycket bra fotbollsspelare som exempelvis Villarreal eller Celta de Vigo när man tar steget upp i Primera División. Det har gjort att Paco Herrera har tittat på andra typer av spelsystem under försäsongen. Han började med att testa ett 4-3-1-2-system mot Tenerife för att försöka inkludera de bästa spelarna på en gång, men det fungerade inte alls och Jonathan Viera lyckades inte hitta rätt i det spelsystemet. I vänskapsmatchen mot Rayo Vallecano (som laget förlorade med 0-1) testade han sig fram med ett 4-4-2-system med Sergio Araujo och nyförvärvet Willian José på topp. Han provade dessutom med ett 4-2-3-1-system med Juan Carlos Valerón som mediapunta under andra halvlek mot Moghreb Tetuán den gångna helgen. Alla dessa spelsystemsförändringar bidrar naturligtvis till att Las Palmas inte har haft en bra försäsong, men det visar också på att Herrera letar ett system som balanserar upp laget. Något som han inte alls lyckades med när han tog upp Celta för ett antal år sedan.
På senare tid har dock Herrera pratat om att han kan komma att spela med en fembackslinje för att stoppa Atléticos anfallshot. Det gjorde han även under fredagens presskonferens. Raúl Lizoain kommer vakta målet i avstängde Javi Varas frånvaro. Den sistnämnde drog på sig en utvisning mot just UDLP när Real Valladolid blev utslagna av kanarierna i den andra play-offmatchen lagen emellan. Till höger i backlinjen spelar David Simón som har en mycket intressant karriärsbana så här långt. Han är en produkt av UDLP:s ungdomssystem, men hans chans att visa upp sig i seniorlaget kom som 25-åring efter att han tillbringat hela fem år i Las Palmas Atlético. Ifjol gjorde han en mycket bra säsong och utsågs till Segunda Divisións bästa högerback. Under sommaren har hans framtid varit osäker med tanke på att fler klubbar varit intresserade av hans tjänster och han har inte lyckats komma överens med UDLP om ett nytt kontrakt. Han har ett år kvar på det nurvarande. Herrera har bekräftat att nyförvärven Pedro Bigas (Mallorca) och Antolin Alcáraz (Everton) kommer spela från start ihop, men det kan också bli så att Aythami utgör en del av UDLP:s mittlås ihop med dessa två om Herrera bestämmer sig för en fembackslinje. I just Alcáraz fall kommer han antagligen starta p.g.a. sin erfarenhet, något som väldigt många spelare i UDLP saknar på den här nivån. I så fall går Dani Castellano in som vänsterback, annars tyder nog det mesta på att Bigas (som gjort en bra försäsong) återfinnas på vänsterkanten i väntan på att Javier Garrido skall komma i form och att Ángel López återvänder från ett längre skadeuppehåll.
En spelare som kan känna sig säker på sin startplats är i varje fall Javi Castellano. Han var kanske den jämnaste och bästa spelaren i UDLP den gångna säsongen och hans primära uppgift blir att vinna boll och hjälpa mittförsvararna, men han har också visat en förmåga att inleda anfall från sin defensiva mittfältsposition. Den colombianske mittfältaren Juan Emmanuel Cúlio är liksom Javi Varas avstängd och missar ligapremiären. Därför väntas Hernán Santana göra honom sällskap på mitten och beroende på spelsystem slåss även Roque Mesa om en plats i laget. Herrera skulle nog helst av allt vilja använda sig av sin anfallstrio i form av Jonathan Viera, Sergio Araujo och Willian José, men det återstår att se om han gör det då alternativen på bänken skulle bli väldigt få. Den sistnämnde har dessutom haft problem med en svullen fot de senaste dagarna. Han tränade dock för fullt under fredagen och kom med i matchtruppen. Om han inte skulle kunna spela från start går antagligen Nauzet Alemán in på högerkanten samtidigt som Roque Mesa agerar mediapunta och Araujo spelar ensam på topp. Det gäller förstås att se upp med Araujos individuella förmåga, men även löpningarna bakom backlinjen och kombinationsspelet mellan honom, Jonathan Viera och potentiellt Willian José. Där finns det mycket individuell kvalité, men också fart, skicklighet, kreativitet och samtliga är dessutom målfarliga. Det är ett mycket intressant anfall som UDLP har lyckats skrapa ihop med sina begränsade tillgångar.
STARTELVAN (5-4-1/4-3-3)
Raúl Lizoain; David Simón, Alcáraz, Aythami, Bigas/Dani Castellano; Javi Castellano, Roque, Hernán; Jonathan Viera, Willian José/Nauzet Alemán, Araujo
VART KAN JAG SE MATCHEN?
Med anledning av TV-rättighetssituationen i Sverige och Norden kommer matchen med stor sannolikhet inte visas i svensk TV. Förhandlingar pågår, men ingenting är klart i nuläget.
DATUM: Lördagen den 22 augusti 2015
MATCHSTART: 20:30
SPELPLATS: Vicente Calderón, Madrid
KAPACITET: 54,907 åskådare
PLANEN: 105 x 70 m (naturgräs)
DOMARE: Eduardo Prieto Iglesias (Pamplona, Navarra) är mekanisk ingenjör till yrket och började döma Primera División för två säsonger sedan. Han är 34 år gammal. Atlético har vunnit båda gångerna med Prieto Iglesias som domare. Första gången mot Real Valladolid med 3-0 och andra gången mot Eibar när det blev 2-1 till de röd-vitrandiga.
