Luleå - Malmö
Real Sociedad besöker Vicente Calderón
Atlético har 13 raka segrar i ligaspelet på hemmaplan den här säsongen, 14 om man räknar med förra säsongens seger mot Málaga..Vem var då sista laget att ta poäng på Vicente Calderón? Javisst, Real Sociedad..
Efter förra helgens poäng på La Rosaleda har det varit ganska hektiskt för de röd-vitrandiga. Inte nödvändigtvis på planen, där har Simeone haft tid att jobba med sina spelare. Det handlar snarare om presentationen av Atléticos försäsong i sommar som med största sannolikhet kommer innebära väldigt mycket resande. Nödvändigt är det med tanke på klubbens ekonomiska situation då exempelvis samarbetspartnern DirecTV Latin America kommer bidra med ungefär €2 miljoner för besväret. Dagen därpå var det förhandlingar med Diego Simeones syster och representant, Natalia Simeone om argentinarens förlängning. Efter mycket om och men slutfördes även dessa och Cholo skrev på sitt nya kontrakt i onsdags där Atleti-ledningen hade ordnat en rejäl presentation i rikssänd TV. Det nya kontraktet sträcker sig som bekant till 2017 och en ny era inleds på den röd-vitrandiga bänken. Cholos tränarstab, som utgörs av assisterande tränarna Mono Burgos och Juan Vizcaíno, fystränare "Profe" Ortega samt målvaktstränaren Pablo Vercellone fick samtliga sina kontrakt förlängda i och med att Simeone stannar som huvudansvarig. Som om det inte vore nog stannar även argentinarens presschef, José Luis Pasquet, viktig i relationerna mellan media och Cholo. Han är även mannen som spänner ögonen i journalisterna när de ställer för många och jobbiga frågor till Atlético-tränaren. Det skall gudarna veta.
Sedan fredagseftermiddagen står det också klart att Atlético kommer spela sin fjärde Copa del Rey-final mot Real Madrid på Santiago Bernabéu. De båda klubbarna har ställts mot varandra i finalen av den inhemska cupen fyra gånger där tre av dessa alltså har avgjorts på ärkerivalens hemmaarena. Lagen kunde inte komma överens så det spanska fotbollsförbundet, RFEF, fick kalla till möte under fredagen där man fastställde att mötet lagen emellan spelas den 17 maj i den spanska huvudstaden. Därmed slipper Eurovision Song Contest slåss om tittare med ett seriöst evenemang. Med allt det där bakom sig kan Simeones manskap koncentrera sig på helgens motståndare när Real Sociedad kommer på besök till Vicente Calderón och de är inte på utflykt i Madrid.
En svag inledning
Helgens gäster är inget lag man vill underskatta och i nuläget ligger man faktiskt på en sjätteplats, två poäng bakom Málaga på fjärde och sista platsen som leder till spel i UEFA Champions League. Det var dock inte särskilt många som trodde att man skulle ligga så högt upp i ligatabellen när Philippe Montaniers manskap besökte Camp Nou i första omgången. Man visade visserligen prov på relativt vasst kontringsspel, men det var långt ifrån tillräckligt och laget blev utklassade med 5-1. Helgen därpå vann man en tät hemmapremiär när Celta Vigo gästade San Sebastián sedan gänglige anfallaren Imanol Agirretxe gjorde båda målen i en 2-1-seger. Målen kom till under första kvarten av första halvlek. När man besökte de baleariska öarna i nästa omgång trodde nog de flesta att laget skulle visa framfötterna, men så blev inte fallet och man åkte på en tung uddamålsförlust. Det var visserligen jämnt, men Mallorca visade lite mer och det räckte till seger. Situationen är dock helt annorlunda vid det här laget, därför är det viktigt att alltid ta de inledande omgångarna med en nypa salt. Txuri-urdin vann sin andra raka hemmamatch när Real Zaragoza besökte Anoeta i mitten av september och där var det aldrig något snack. Gästerna var uddlösa framåt och förtjänade helt enkelt inte att ta med sig några poäng hem till Aragón. Målen kom återigen till under första kvarten i andra halvlek och nu hade man även fått Carlos Vela att göra mål. När man sedan besökte Valencia-distriktet för match mot Levante hade laget satt upp ett mål att ta sin första bortaseger. Det såg länge väldigt bra ut efter David Zurutuza gjort lagets ledningsmål i första halvlek. Man dominerade spelet, skapade chanser och var bra. Det skulle dock visa sig inte räcka till sedan man slagit om till en defensivare inställning under sista 25 minuterna och det straffade sig. Barkero och Martins vände på steken samtidigt som ett snopet Real Sociedad gick hem poänglösa. Trenden där man vinner hemma och förlorar borta fortsatte när Athletic var på besök för årets första derbymatch. Montaniers manskap skapade chanserna, Athletic försvarade sig och till slut skulle Bielsas koncept bli det som brast. Efter Griezmanns ledningsmål kom gästerna aldrig igen och efter mängder av lägen satte man således spiken i kistan med knappa 20 minuter kvar av matchen. Jakten på den där första bortasegern fortsatte i Sevilla när man gästade Real Betis på Benito Villamarín, men ett tidigt nickmål av brasilianaren Paulão minskade chanserna. Laget var inte bra i första halvlek, men kom ut som ett betydligt bättre lag under andra halvan. Man hade dock uppenbarligen glömt att man måste ta vara på sina chanser, något som Real Sociedad-spelarna inte gjorde och då kunde Rubén Castro avgöra i slutminuterna. Det var dock uppenbart att Betis hade spelat in en ny trepoängare som de egentligen inte gjort sig helt förtjänta av.
Vi minns alla den jämna och svårspelade matchen mellan Real Sociedad och Atlético på Anoeta där hemmalaget hade sina chanser och gästerna sin, genom Falcao utan att slog hål på målvakterna. Det var ju då som Atletis colombianske landslagsman slog till med frisparken som alla pratade om. Den här förlusten gjorde sig sannerligen Real Sociedad inte förtjänt av och den skulle slå hårt mot laget rent psykiskt under de kommande ligaomgångarna, men även i Copa del Rey där man inte alls blev långvariga. Man gjorde visserligen en bra insats mot nykomlingen Real Valladolid på José Zorilla, men trots att man hade ledningen två gånger genom Griezmann räckte det bara till 2-2 och därmed en poäng. När man sedan gav upp Copa del Rey utan att ens försöka (2-0-förlust mot Córdoba) började de flesta tröttna på Philippe Montaniers planering. Rykten om sparken florerade flitigt i lokal och nationell media när man åkte på ytterligare en tung 0-1-förlust hemma på Anoeta mot Espanyol i början av november. Ett skadeskjutet katalanskt lag var effektiva när chanserna dök upp, det var sannerligen inte baskerna som hade mängder med lägen som de inte tog vara på. "Montanier, vete ya" skanderades av hemmapubliken, men det här laget vägrade ge upp. De skulle resa sig.
Philippe Montanier var under rejäl press i oktober, men lyckades vända lagets negativa trend till något positivt.
Vändningen
La Rosaleda skulle bli den stora vändningen för Montaniers manskap. Det skall ju tydligen vara så att man påbörjar vändningar just i Andalusien av någon anledning. Det vet ju Simeone och Atleti-supportrarna om inte annat. Spelmässigt gjorde man en ganska bra insats, speciellt i kontringsspelet där Vela, Ifrán och Xabi Prieto visade vägen. Montannier bestämde sig även för att spela med Carlos Martínez på högerbacken istället för Dani Estrada. Man inledde målskyttet tidigt, men tappade spelet under sista kvarten av första halvlek och fram till en timmes spel. När man dock gjorde 1-2-målet genom Xabi Prieto såg det ut som om Txuri-urdin spelade med större självförtroende. Man neutraliserade andalusiernas anfallsspel och erbjöd ett vasst kontringsspel som banade vägen för tre poäng. Veckan därpå var ett taggat Rayo på besök i San Sebastián, men de fick åka hem till Vallecas med 4-0 i baken och svansen mellan benen. De blev rejält utspelade och detta var kanske Sociedad-spelarnas bästa insats som kollektiv där framförallt unge Rubén Pardo styrde spelet i Markel Bergaras frånvaro. Oavgjort helgen därpå mot Osasuna var en missräkning, men Navarra-klubben var duktiga i defensiven och skapade en del chanser, så orättvist var det sannerligen inte. Däremot var uttåget ur Copa del Rey en besvikelse, man blev alltså utslagna av Córdoba från Segunda División, som visserligen var enormt bra i omgången därpå. När vi väl hade gått in i december månad väntade Valencia på Mestalla. Det började väldigt dåligt med ett tidigt mål av Roberto Soldado, men tre raka mål inom loppet av ungefär 20 minuter mellan slutet av första och början av andra halvlek gjorde att Valencia, som vid den tidpunkten leddes av Mauricio Pellegrino hamnade i kris. Ett sylvasst kontringsspelade bäddade för tre poäng på en av ligans allra svåraste arenor och man gjorde det utan sitt ordinarie defensiva mittfältspar i form av Illarramendi-Bergara. Jonás utvisning strax innan halvtid bidrog dock starkt till utgången av matchen. Sedan kom ytterligare en missräkning. Den här gången var det Getafe som plockade poäng av Real Sociedad på Anoeta och det var tredje raka hemmamatchen man misslyckades med att vinna. Det skall dock sägas att Getafe var i väldigt bra form under den här tidsperioden och faktiskt slogs om en Europa League-plats. Carlos Martínez räddade åtminstone en poäng för det kunde ha blivit förlust i och med Ángel Lafitas sena nickmål. Någon särskilt sprudlande fotbollsmatch var det dock inte. 1-1 blev 0-0 i Granada när man besökte andalusierna på deras hemmaborg. Det var återigen jämnt. Första trepoängaren på ganska exakt en månad kom precis innan vinteruppehållet när Sevilla var på besök. En jämn tillställning slutade i glädje sedan just gamle Sevilla-försvararen De la Bella avgjort med 20 minuter kvar av matchen. Real Sociedad hade således tagit poäng i åtta raka matcher efter andalusiernas besök och det skulle komma att bli ännu bättre, dock med en temporär formdipp efter jul och nyår.
Man rådde inte på Real Madrid som vid återstarten i januari hade stora problem i den egna truppen, men var trots det nära att få med sig poäng. Laget spelade 84 minuter med en man mer sedan Adán blivit utvisad och Casillas gjort ett par fina räddningar i slutet av matchen. Skillnaden var dock Cristiano Ronaldo som gjorde allt på egen hand. Xabi Prietos hattrick räckte inte den kvällen. Hemma mot Deportivo hade man stora problem med kreativiteten och visade prov på att man ogärna vill föra spelet mot lag som lägger sig längre ned i banan och försvarar. Det såg uddlöst och okreativt ut. Man gjorde även individuella misstag som ledde till gästernas ledningsmål och spelade sista halvtimmen med en man mindre. Trots det misslyckades man slå den nurvarande tabelljumbon. Veckan därpå trodde de flesta att Barcelona hade avgjort mötet lagen emellan på Anoeta efter 25 minuters spel, men en reducering av Chory Castro strax innan halvtid och Gerard Piqués utvisning bäddade för seriesuveränens allra första förlust. Imanol Agirretxe avgjorde till hemmalagets fördel efter att ha slagit in Carlos Martínez inlägg. Man förlorar ju alltjämt väldigt sällan mot Barcelona på hemmaplan och i det här fallet var traditionen starkare. Man fick bara med sig 1-1 mot Celta Vigo sju dagar senare, men man tog revansch på Mallorca när Joaquín Caparrós dåvarande manskap var på besök i Baskien. Segern var inget att snacka om och slutresultatet skrevs till 3-0. Under februari slog man Real Zaragoza med 2-1 på bortaplan, en match man avgjorde redan första halvtimmen. De försökte bevaka ledningen lite för mycket i andra halvlek, men hade aldrig riktigt några problem på La Romareda. Matchen mot Levante kunde ha gått i båda lagens favör samtidigt som man vann sitt andra raka Baskien-derby mot Athletic. Den här gången efter mycket hjälp av motståndarna vars defensiva linje och målvaktsspel inte höll måttet. Det var dock länge överläge Athletic i första halvlek, men allt förändrades i och med Raúl Fernández målvaktstavla i andra halvlek som gjorde att Imanol Agirretxe kunde avgöra framför ögonen på honom. En inhoppande Vela som precis tagit sig tillbaka från skada fastställde slutresultatet till 1-3. Förra helgen låg man under med 0-2 efter 50 minuters spel mot Real Betis, men en imponerande upphämtning resulterade i tre mål av hemmalaget, varav en straff. Betis gav sig inte och kvitterade till 3-3. Båda lagen kunde ha vunnit matchen senast, det mest förvånande var sättet som Montanier öppnade upp laget. Spelet böljade fram och tillbaka, publiken älskade det, men jag kan också tänka mig att lagens tränare fick ta sin medicin efteråt.
Carlos Vela. Mannen som dödade Atléticos Champions League-dröm förra säsongen.
Spelsätt, styrkor och svagheter
Real Sociedad använder sig av ett 4-2-3-1-system där de har den chilenske landslagsmannen Claudio Bravo mellan stolparna. Den gamle Colo Colo-målvakten är en av ligans bättre med målvakter med fötterna. Han är reflexsnabb och duktig på linjen, men har desto större problem ute i straffområdet när det gäller inläggsspelet. Han har i sin tur en väldigt inspelad fyrbackslinje framför sig som känner varandra väl. Carlos Martínez spelar högerback och är i undertecknads ögon en av ligans mest underskattade ytterbackar. Hans inläggsspel är ganska bra och anfallarna i laget har redan tagit vara på det flertalet gånger den här säsongen. Han fyller gärna på i anfallsspelet trots att han egentligen saknar den där internationella snabbheten. Defensivt gör han ett ganska bra arbete. Mittbacksparet med Mikel och Iñigo har alltid är betydligt säkrare med boll än Atléticos dito. Därför försöker man använda de en del i uppbyggnadsfas, men deras verkliga kvalitéer ligger i försvarsspelet och den goda kemin som de har tillsammans. Vänsterbacken De la Bella är inte alls lika offensiv, men visst kan han också följa med upp i anfallsspelet.
Det har pågått en debatt om Ruben Pardo bör få mer speltid som en av lagets pivotes, men Markel Bergaras enkla passningsspel och förmåga att vinna tillbaka bollen har gjort att han haft en ordinarie mittfältsplats tillsammans med Illarramendi. I vissa matcher har Montanier använt sig av David Zurutuza i den centrala mittfältsrollen bredvid Bergara eller Pardo, men det lär nog inte vara aktuellt mot Atlético i helgen om Illarramendi känner sig 100 procentig för han kom precis tillbaka från en lättare skada.
Anfallslinjen är vi väl medvetna om: Carlos Vela har ofta en utgångsposition till höger i anfallet, men söker sig gärna in som släpande anfallare bakom Agirretexe som är ensam på topp. Mexikanen är väldigt duktig individuellt, målfarlig och svårfångad. Därför gäller det att följa med honom eller prata i situationer när han bör släppas över till de defensiva mittfältarna. Xabi Prieto är lagets playmaker och förutom att ha förmågan att spela fram sina medspelare i öppet spel har han även ett väldigt fint tillslag på fasta situationer. Detsamma gäller förstås Griezmann på andra kanten, men även Carlos Vela. Agirretxe är ganska tung och relativt rörlig. Hans styra ligger förstås inne i boxen och det är framförallt inläggsspelet som Godín-Miranda måste vara vaksamma på.
Truppen
Bravo, Zubikarai; Carlos Martínez, Dani Estrada, Mikel González, Ansotegi, Iñigo Martínez, Cadamuro, De la Bella, José Ángel; Illarramendi, Zurutuza, Pardo, Bergara, Xabi Prieto, Griezmann; Agirretxe och Vela.
-
Gorka Elustondo, Diego Ifrán och Gonzalo Castro
Javi Ros
Startelvan
Bravo; Carlos Martínez, Iñigo Martínez, Mikel González, De la Bella; Bergara, Illarramendi; Vela, Xabi Prieto, Griezmann; Agirretxe.
Simeone nöjd med Kokes mittfältsspel
Det var inte långt borta att Simeone bestämde sig för Saúl på Gabis position efter 18-åringens insats i Moskva mot Rubin, men argentinaren gav Koke ansvaret och han tog sannerligen sin chans i bortamatchen mot Málaga. Han fick äntligen spela i sin naturliga position, något som Atlético-supportrarna efterlyst länge och visade inte bara prov på ett stundtals briljant passningsspel, utan det defensiva arbetet var något utöver det vanliga. Taktiskt anpassade sig Koke mer än väl till Gabis position och han klarade även av att sätta in en ganska bra press, även om han inte är på samma nivå i den delen av spelet som lagkaptenen. Den här veckan har Simeone testat två olika spelsystem med samma spelare. Först rakare variant av 4-4-2 där Diego Costa gör Falcao sällskap på topp. Colombianen, som åkte på en sjukdom i början av veckan har återhämtat sig och kommer finnas med från start mot Real Sociedad. Simeone har även testat ett 4-1-4-1-system där brasilianaren har en utgångsposition på högerkanten samtidigt som Koke gör Arda sällskap framför Gabi, som spelar som ensam defensiv mittfältare. Cebollas medverkan verkar också väldigt säker då uruguyanen testats på vänsterkanten hela veckan. Något av de här spelsystemen kommer vi att se, spelarna kan vi nästan spika.
Det finns dock en risk att det blir lite för offensivt, därför gäller det att jobba hårt som enhet så Gabi inte tvingas täcka stora hål på det centrala mittfältet, men även efter Filipe på vänsterkanten. Real Sociedad är enormt starka i omställningsspelet och tycker om att överlåta den delen åt sina offensiva krafter.
Courtois chans att bli historisk
Atléticos hemmaspel den här säsongen har varit i en klass för sig själv, det vittnar sannerligen 13 raka segrar på Vicente Calderón om. Man har gjort 34 av 48 mål på hemmaplan och även om det är väldigt imponerande så är försvarsspelet något som måste lyftas fram. Simeones manskap har bara släppt in sex mål på hemma i ligaspelet den här säsongen och den senaste spelaren att överlista Thibaut Courtois på Vicente Calderón är faktiskt Roland Lamah den 30 oktober förra året! Atlético har alltså hållt nollan i åtta raka hemmamatcher och lagets belgiske landslagsmålvakt har chansen att bli historisk. Han har hållt nollan i 767 minuter och behöver hålla tätt i ytterligare 34 minuter för att slå Abel Resinos rekord på 800 minuter som sattes under Tomislav Ivics ledning när Atleti var en riktigt catenaccio specialist. Säsongen var 1991-1992 och Atleti slutade på en tredje plats i ligaspelet efter att ha tappat under de sista omgångarna.
Courtois är en av lagets absolut viktigaste byggstenar och klubben vill behålla honom till nästa säsong, något som Simeone även har sagt åt ledningen. Mer om det kan ni läsa om här.
Med allt det här sagt så minns ni säkerligen vilka det var som tog poäng av Atlético på Vicente Calderón i ligaspelet senaste gången. Mycket riktigt var det Real Sociedad.
Gabi har sannerligen lite revansch att utkräva.
Thomas under fredagens träning tillsammans med Insúa, Arda, Adrián och Koke.
Thomas och Óliver med i truppen
Diego Simeone har bestämt sig för att ta med sig två canteranos i truppen mot Real Sociedad. Det är nog många gläds över Ólivers inklusion i truppen, även om det antagligen kommer bli svårt för honom att få någon speltid. Det skall sägas att undertecknad är glad över det faktum att Atlético B:s städgumma Thomas Teye kom med i helgens trupp. Nu kommer visserligen den 19-årige ghanesen antagligen inte få spela, men han har gjort en briljant säsong i Segunda B och närmar sig seniorlaget med stormsteg. Thomas är en renodlad defensiv mittfältare som kom till klubben via samma agent som Sadick Adams, om ni minns honom. Hans fysiska förmåga är väldigt imponerande och han är relativt målfarlig på fasta situationer. Det saknas visserligen lite förmåga i form av passningsspelet, som alltid kan förbättras, men Thomas har i stort sett alla redskap att kunna bli en del av Atléticos trupp.
Desto tyngre är det dock för spelare som Pulido och Cisma som återigen lämnas utanför truppen pg.a. tekniska skäl.
Truppen
Asenjo, Courtois; Juanfran, Miranda, Cata Díaz, Godín, Filipe Luis, Insúa; Gabi, Koke, Thomas, Óliver, Raúl García, Arda, Cebolla; Adrián, Falcao, Diego Costa
Mario
Tiago
Cisma, Pulido
Startelvan (4-1-4-1/4-4-2)
Courtois; Juanfran, Miranda, Godín, Filipe Luis; Gabi; Diego Costa, Arda, Koke, Cebolla; Falcao
ATLÉTICO DE MADRID-REAL SOCIEDAD
2011-2012: 1-1 (Gabi; Vela)
2010-2011: 3-0 (Filipe Luis, Mario, Agüero)
2006-2007: 1-1 (Ansotegi självmål; Uranga)
2005-2006: 1-0 (Kežman)
2004-2005: 1-0 (Antonio López)
2003-2004: 4-0 (Torres 2, Nikolaidis, Simeone)
2002-2003: 1-2 (Luis García; Tayfun, Kovacevic)
1999-2000: 1-1 (Hasselbaink; Jankauskas)
1998-1999: 4-1 (Roberto, Kiko, Lardín, Correa; Aranzabal)
1997-1998: 2-2 (Vizcaíno, Lardín; Aldenodo, Mutiu)
1996-1997: 2-2 (Fuentes, Kiko; Craioveanu, De Paula)
1995-1996: 4-1 (Penev 2, Pantic, Simeone)
Medelålder: 25,9-25,6
Medellängd: 182,1 cm-182,5 cm
Genomsnittligt bollinnehav: 47,1%-53,4%
Passningssäkerhet: 77,5%-78,5%
Skott mot mål: 364-382
Skott på mål: 140-141
Skott mot eget mål: 228-339
Vunna dueller i luftspelet: 462-458
Tacklingar: 573-567
Vunna frisparkar: 369-404
Regelöverträdelser: 389-306
Varningar: 62-65
Utvisningar: 3-1
Målproduktion: 48-44
Öppet spel: 20-23
Kontringar: 3-5
Fasta situationer: 15-10
Straffmål: 8-6
Självmål: 2-0
Datum: 10 mars 2013
Matchstart: 21:00
Spelplats: Estadio Vicente Calderón, Madrid
Kapacitet: 54,960 åskådare
Planen: 105 x 70 m (naturgräs)
Domare: Miguel Ángel Ayza Gámez (Valencia)
Streaming: Det går naturligtvis att streama matchen via nätet också om man inte skulle ha tillgång till det som numera heter CMore. Bokmärk gärna sidor som Wiziwig, Rojadirecta, Sportlemon och LS Hunter om ni inte redan har gjort det, annars får ni antagligen se matcherna på Unibet eller bet365. Om ni skulle ha frågor är det ju bara att hojta till i forumet.
