Diego Simeone: "Våra motståndare ska lida när de möter oss"
Atlético-tränaren talar om allt från den egna familjen, rätt karaktär och vinnarmentalitet till framgångsreceptet sedan ankomsten till den röd-vitrandiga huvudstadsklubben den där kalla decembermorgonen 2011.
När den spanska huvudstadsklubben går in på Estadí Cornellà El-Prat sent på lördagskvällen gör Diego Simeone sin 100:e match som Atlético-tränare sedan ankomsten den där kalla decembermorgonen innan julafton 2011. Då var klubben i en helt annan sits och problemen haglade över den röd-vitrandiga ledningen som fick både det ena och det andra att stå i. Sedan dess har Atlético vunnit 64 av 99 matcher vilket ger en vinstprocent på, just det, över 64%. Cholos manskap har bara förloat 16 matcher under den här perioden och spelat oavgjort i 19. För några veckor sedan klättrade han förbi mexikanen Javier Aguirre, som brukligt nog har hand om Espanyol och för det behövde han ungefär 40 matcher mindre. Simeone ligger idag på en fjärde plats när det gäller vunna matcher med de röd-vitrandiga genom åren där den store Luis Áragonés ligger i topp med hela 307 segrar (men så var ju hans mantra "ganar, ganar, ganar y ganar") samtidigt som Ricardo Zamora har 103 segrar och Radomir Antic släpar efter med 88 vinster. Det är inte säkert att han kommer nå Aragonés, men allt annat är mycket möjligt om det fortsätter som det har gjort så här långt.
Anledningen till den här artikeln är dock en annan artikel, nämligen den som de Atlético-baserade journalisterna Óscar Campillo, Carlos Carpio och Luís Aznar gjorde med Diego Simeone och som publicerades i torsdagens upplaga av MARCA. Det är en intervju där argentinaren berättar ingående om anledningen till att de röd-vitrandiga har varit så framgångsrika under hans ledning och han slinker naturligtvis in med förklaringar på det mesta från livet i stort till hans passion: fotbollen.
Intervjun inleddes med ett kort instick om Diego Simeones pappa, Carlos, som i ett TV-program nyligen berättade om hur hans son, på fullaste allvar motiverade sig själv att komma tillbaka från en ligamentskada med musik från "Rocky". Är det en slump att Atlético-redaktionen valde Survivors "Eye of The Tiger" som intro till Atlético Podcast när vi började med det? Simeone tror ju på det här med tecken. Nåja..Atlético-tränarens pappa har varit sjuk den senaste tiden och att vara borta från familjen är någonting som Cholo själv tycker är väldigt jobbigt, men nödvändigt: "Min pappa har lyckligtvis återhämtat sig efter sin operation och är full av energi igen. Det gör mig glad. Att vara borta från familjen är någonting som man väljer. Det går inte att ignorera livssituationen. Jag lämnade min familj för att koncentrera mig på det som är min passion, nämligen mitt yrke. Möjligheterna finns här. Att jag sedan befinner mig långt hemifrån, att jag inte är där för att se mina söner växa upp och att jag samtidigt inte får se mina föräldrar åldras är en konsekvens av det beslut jag har tagit, något som man i sin tur får acceptera, bära med sig och tolka på rätt sätt för att njuta mer." sade Simeone som sedan 1990, då Mircea Lucescu tog honom till Pisa i Serie A via Vélez Sarsfield tillbringat fem år i Argentina. För en tid sedan berättade Diego Simeone hur svårt det var att lämna familjen i Argentina för att ta sig an sin första utmaning som tränare i Europa. Den gången bar det av mot Catania där han gjorde sex månader innan han slutligen flyttade tillbaka till Buenos Aires. Vid den tidpunkten avslöjade Cholo i en mycket bra intervju med Diana Sanchidrián om Giuliano, minst av tre söner hoppades att han skulle förlora sina matcher för att så snabbt som möjligt återvända hem: "Jag föddes inte med vetskapen om vad det innebär att vara pappa utan min intention var alltid att försöka göra saker och ting på bästa möjliga sätt. Istället förde jag över en tro om att alltid göra det man tror på samtidigt som man kämpar för det till mina barn. Om jag hade stannat hemma för att vara med de varje dag så hade de inte fått en lika bra pappa. Jag tror på det jag gör, nämligen mitt yrke. Det är någonting som jag vill överföra till grabbarna. Jag valde mitt yrke och trodde på detsamma. Det här är ett av idealen som jag vill förklara så att de ska kunna uppleva morgondagen till fullo." berättar Simeone vars familj alltjämt bor kvar i Argentina, men där en av hans grabbar inom några år själv sagt att han gärna drar på sig den röd-vitrandiga tröjan.
Giovanni Simeone eller Cholito, som han även kallas efter sin pappa föddes i den spanska huvudstaden den 5 juli 1995. En tid då hans far genomförde försäsongen med de röd-vitrandiga under Radomir Antics ledning. Det skulle visa sig vara den mest framgångsrika säsongen på flera säsonger för klubben och en av nyckelpersonerna bakom lagets framgångar var Cholo. Det här med nostalgi är dock ingenting för Diego Simeone, något som han skall komma att prata om längre ned i intervjun med MARCA. När han får frågan om vilket av Cholitos och Diego Costas mål som han själv väljer är han glasklar i sin kommunikation med tidningen: "Utan tvekan Diego Costas mål på Bernabéu. Det var ett historiskt tillfälle. Giovanni befinner sig i en bra period. Han växer och gör det i en svår omgivning som River, något som är en fantastisk erfarenhet för honom. Han är en grabb som har en vilja att lära sig och därför lyssnar han." berättar Simeone innan han får frågan om han pratar mycket med Gio kring hans fotboll. För någon som "letar efter en grön yta med en boll" varje gång han sätter på TV:n är svaret överraskande: "Vi pratar så lite som möjligt om fotboll eftersom jag inte vill förvirra honom. Jag får intrycket av att om jag pratar för mycket från mitt egna perspektiv så kommer det att krocka med en annan tränares idéer. Jag har valt att inte göra det sedan han var en liten grabb. Jag pratar dock med honom om vissa mindre saker, men det har betydligt mer att göra med det som gäller utanför planen i ett fotbollssammanhang. Det är lätt att tro att allting handlar om fotbollsspelaren, men det handlar mindre om spelaren i den här världen. När man spelar gör man det utifrån kvalitéen som fotbollsspelare, men man måste även vara intelligent nog att vara en del av fotbollen. En annan bit handlar om att utvecklas, men när det gäller att vara handlingskraftig måste man vara på sin vakt." resonerar Simeone.
Många gånger kan man tro att Simeone tagit sig in på planen för att själv styra Atléticos mittfält.
I och med segrarna mot Celta Vigo på hemmaplan och veckan innan, vinsten på Santiago Bernabéu har Atlético de Madrid har gjort sin bästa säsongsinledning någonsin. Man är den enda klubben i Europas toppligor tillsammans med Barcelona att ha tagit full pott på de åtta inledande omgångarna, men trots det räcker det inte för att ligga högst upp utan Simeones manskap får nöja sig med att ligga på en andra plats pg.a. katalanernas målskillnad är bättre. Det säger en del om svårighetsgraden i Spanien: "Vi har sett en enorm utveckling sedan vi kom till klubben. Efter vårt första halvår trodde vi att det skulle bli svårt att upprepa triumfen i Europa League då vi hade gjort en fantastisk säsong. När den föregående tog slut tänkte vi att det skulle vara svårt att göra detsamma även den här säsongen, men det här är sättet som laget svarar på. Förutom att upprepa vissa fraser, såsom att ta en match i taget (partido a partido) och en träning i taget (entrenamiento a entrenamiento) befann vi oss i en situation där vi var övertygade om det vi pratade om. Vi tror på det vi gör och förutom just detta tror vi på att det bästa kommer hända oss, det är någonting som vi hela tiden förbereder oss på. Vår destination gör oss sällskap i början av den här säsongen där grabbarna visat att man hör hemma där man är för ingen har gett bort någonting mot oss så här långt." analyserar Simeone som även har förberett sig om potentiella motgångar skulle komma runt hörnet: "Man måste alltid vara beredd på det eftersom det är ett av alternativen." säger han kort om det hela.
En av anledningarna till att Atlético inte kunde slå Real Madrid i derbymatcherna under 14 raka säsonger är rädslan över att göra misstag och sedan inte komma tillbaka, något som Simeone har ändrat på, men han medger överraskande nog att rädsla är bra: "Det är jag helt säker på. Jag upplever det på det här viset eftersom rädslan hjälper dig att vara förebyggande, misstänksam. Rädslan gör dig starkare då den förbereder dig för att komma med en motreaktion. Man är mer uppmärksam på det som kan komma att hända. Om man är lugn kommer ett slag och att ta emot ett slag gör ont." berättar Simeone som lever in sig i matcherna som om han själv är ute på planen och passar, nickar, manar på sina lagkamrater och försöker göra mål.
En av sakerna som Atlético har förbättrat avsevärt sedan Simeones ankomst är det faktum att man numera kan vända underlägen och att man inte lägger sig och faller. Utöver det har man tagit över intiativet i inledningen av matcherna ännu tydligare under argentinarens ledning och även varit effektiva. Det i sig leder ofta till tidiga ledningsmål som laget sedan bygger vidare på. Det är dock en annan som är den allra viktigaste nyckeln till de tre titlarna som Atlético har tagit under Cholos ledning: "För ett par dagar sedan jämförde jag hur situationen var i andra klubbar med El Profe och vi kom fram till att samma sak hände oss i Estudiantes de La Plata. Vi inledde med att bli mästare i den första turneringen, men slutade trea trots att vi hade förlorat mindre matcher än när vi vann. Där hade vi aldrig möjligheten att behålla samma trupp som vi jobbade med. Här har vi haft den möjligheten. Klubben stärkte vårt arbete genom att behålla strukturen. Vi har haft samma spelare under två års tid. Klubben har gjort ett enastående jobb som i sin tur gjort att spelarna fortsatt höja sig och i slutändan är det just de som gör att vi upplever det vi gör för närvarande." påminner Simeone som efter lagets seger i UEFA Europa League klargjorde för klubbdirektören Miguel Ángel Gil Marín att strukturen var allra viktigast att behålla. Han fick precis som han ville.
För ett par veckor sedan avslöjade Tiago att han skulle kunna ge sitt egna liv (jo, vi vet, översättningen är ordagrann och inte särskilt bra på svenska) för Diego Simeone, något som visar prov på hur sammansvetsade den röd-vitrandiga truppen är i nuläget. Simeone är dock inte lika övertygad om att han behöver göra sådana uttalanden och förklarar istället sin syn på det hela": "Det komplicerar till det för mig eftersom jag får ett ännu större ansvar att bära på. Det som attraherar, stimulerar och gör mig viktig som fotbollstränare är att ständigt utveckla spelarna. Det är något som inga pengar kan köpa, speciellt inte när spelarna visar upp en känsla av den fotboll som vi håller av som mest. Jag har aldrig bett om att ha en relation både på och utanför planen med spelarna eftersom de har en position och jag en annan, men det är klart, om man går på övertygelse, kärlek och tillgivenhet i det här arbetet så ger det mer." analyserar 43-åringen som alltid har haft tre grundstenar i sin tränargärning: 1) man förhandlar inte om hur hårt man tränar, 2) han har bara ett ansvar och det är gentemot resultatet, 3) "ganar, ganar, ganar", det säger ju sig självt.
I senaste ligamatchen mot Celta Vigo fick man kämpa för tre nya poäng.
Ryktena kring Atléticos potentiella värvning av Diego Simeone var inte alls många i Spanien innan de huvudstadsbaserade tidningarna plötsligt avslöjade att han skulle ta över dagarna innan julafton 2011. Under den här perioden hade Atlético tagit sig vidare till utslagsfasen av UEFA Europa League, men gått extremt trögt i ligaspelet som skall komma att beskrivas som "livet" av argentinaren senare i intervjun. Debaclet mot Albacete i Copa del Rey och förlusten mot Real Betis sista veckan innan jul och nyårsuppehållet blev droppen, även om Gregorio Manzano visste att han skulle få sparken. Cholo anlitades och resten är idag historia. Men vad sade han egentligen till Miguel Ángel Gil Marín innan han fick jobbet?: "När jag återvände till klubben sade jag åt Miguel Ángel att jag ville att motståndarna skulle känna sig obekväma med att möta Atlético. De ska känna sig oroliga när de möter oss, det ska inte vara som vilken annan match som helst. Våra motståndare ska lida när de möter oss. Jag tycker vi har åstadkommit det då vi spelar med intensitet, ordning, alla jobbar hårt samtidigt som det även finns en konkurrens om platserna och engagemang. Idag bidrar spelarna även med ett bättre spel, något som sakta men säkert börjar identifieras av andra. Det andra målet mot Celta var underbart och det är en produkt av det dagliga arbetet. Från och med att Gabi vinner bollen till att Diego Costa bara ska ha in densamma i nätmaskorna bakom målvakten. Det gör att man vinner många matcher." berättar Simeone som uppenbarligen har lyckats med att bygga ett lag som jobbar för varandra, men även presterar resultat och är extremt tunga att möta. Det var dock inte Diego Costa som Cholo gratulerade när brasilianaren gjorde lagets andra mål. Det var Gabi som tog del av argentinarens gratulationer, en spelare som argentinaren håller av enormt mycket och erkände att han är enormt stolt över för att han på sätt och vis representerar en liten del av Cholo själv på planen. Han har sina anledningar och det är inte bara Gabis uppoffrande spelstil och ledaregenskaper som imponerar på Cholo: "Självklart, det är ju hans mål. Aktionen i sig är Diego Costas, men den som läste sin medspelares intentioner istället för att bara rensa undan bollen var Gabi. Det här är någonting som man inte åstadkommer över en natt. När man pratar om att förstå varandra inom fotbollen gäller det att sätta sig in i sin medspelares huvud och läsa av dennes intentioner. Om man gör det på samma vis som dessa två så kommer man att spela mycket bra. Om fyra spelare känner till varandras intentioner sinsemellan så har man något i stil med Barcelona. Om det inte finns någon relation mellan varandra på planen så är det för att man inte har samma typ av tänkande." säger Simeone som fortsätter resonera kring nycklarna till att verkligen spela ihop ett lag ordentligt: "Det behövs tid, arbete och förståelse för lagets karaktäristiska drag. Det vår grupp av spelare har gjort allra bäst är att acceptera vår realitet. Det gäller våra styrkor och defekter. Det är härifrån som vi har utvecklat våra styrkor och döljt våra defekter, något som vi uppenbarligen har." sade han.
Tidigare har Atléticos anfallsspel ofta varit förknippat med ett starkt anfallspar som exempelvis Diego Forlán och Sergio Agüero, men efter de båda spelarnas övergångar till Inter respektive Manchester City syntes en förändring i sättet som laget agerade på. Radamel Falcao kom, gjorde två bra säsonger och försvann vidare till Monaco. Colombianen är en del av förändringen och bildade under förra säsongen ett mycket bra anfallspar med Diego Costa. I år har David Villa bidragit med en ny dimension i djupledsspelet, men inte i närheten så många mål som han kan göra..men när ett problem dyker upp hittar Simeone lösningen på det också. Koke ligger i topp i assistligan med sex framspelningar samtidigt som han har ytterligare en i Champions League-spelet så här långt. Vallecas-sonen har assisterat mängder av mål till Diego Costa sedan brasilianarens intåg i startelvan och idag är de lagets motsvarighet till vad som en gång i tiden var det giftiga anfallsparet, men Simeone väljer att se helheten istället: "Det är deras tillfälle, men samtidigt inte bara deras tillfälle. Det räcker med att titta på att vi vann på Bernabéu mot Real Madrid och på Dragão mot Porto, som i sin tur är svårt..men om vi inte hade vunnit mot Celta skulle det hela bara var ett fint minne. Det finns inget utrymme för slarv, avkoppling och vårdslöshet om vi ska behålla den plats som vi idag befinner oss på..och det är någonting som hela gruppen är införstådda med. Det är svårt att konkurrera med två extremt starka klubbar som vi gör för närvarande. Det enda sättet att göra det på är att inte tappa vår verklighetsuppfattning och vilka vi är. När vi gör det kommer det att gå dåligt." säger Simeone.
Delar av Atlético-redaktionen var på plats på Santiago Bernabéu när legendariske Paulo Futre skrek ut 14 år av frustration i spanska RTVE:s direktsändning av Copa del Rey-finalen i mitten av maj. En mycket speciell händelse för röd-vitrandiga supportrar runt om i världen. Några månader senare slog man återigen ärkerivalen på bortaplan, den här gången i ligaspelet. Simeone analyserar det hela: "Utöver övertygelsen finns ett sätt. Ur ett fotbollsmässigt kontext kan man gå tillbaka till första matchen när vi förlorade med 4-1 mot Real Madrid och även om resultatet säger en sak så var vi mycket närmare att vinna den gången än tidigare tillfällen. Första gången vi spelade mot Barcelona förlorade vi med 2-1 där en genialitet från Messi avgjorde. Förra säsongen förlorade vi på ett dåligt sätt på Bernabéu eftersom vi inte hade modet att spela. Vi förlorade även på Camp Nou, trots att vi gjorde en riktigt bra första halvlek. Vi började närma oss gradvis för varje match som vi spelade mot de. Om det vore upp till mig skulle jag vilja spela träningsmatcher varje dag mot Real Madrid och Barcelona. Jag skulle vilja spela mot de på sommaren, under försäsongen, samtliga dagar..för ju oftare man ställs mot de, desto större är känslan av att ens egna chanser ökar. Om man inte spelar mot de ser man det som något omöjligt." sade han till tidningen.
För ett antal år sedan när Real Madrid och Barcelona spelade mot varandra i stort sett varje vecka var det någonting som José Mourinho drog nytta av. Diego Simeone tänker i liknande banor som när de båda klubbarna mötte varandra och skulle väldigt gärna möta de två stora mycket oftare än vad man redan gör: "Jag ser det inte på det viset. För varje gång vi spelar mot de närmar vi oss en seger. Sista gången vi spelade mot Real Madrid på Calderón och förlorade hade vi möjligheten att gå upp i en 3-0-ledning, men någonting hände som i sin tur förlamade oss och i slutändan var det vi som förlorade utan att göra någonting åt saken. Det var svårt att ta sig igenom det, men vi gav aldrig upp och för varje gång vi mötte de visste vi att vi närmade oss, i slutändan vann vi. När vi slutligen vann så hände det när de flesta inte förväntade sig det, nämligen i finalen. men vi visste att det skulle gå vägen. Derbysegrarna tillskrivs helt lagarbetet. Vi tog en titt på de möjligheter som motståndaren erbjöd oss för att sedan kolla närmare på hur vi skulle kunna utnyttja våra styrkor. I och med den analysen var vi övertygade om att vi skulle kunna ta vara på de få eller många möjligheterna som skapades. Det var därifrån vi skulle slå till. Det finns en odiskutabel kvalité i det här laget och det är att man alltid är beredda att ta ett steg tillbaka för att uppnå det man vill. Costas mål i finalen på Bernabéu är inte en tillfällighet. Det finns ett arbete bakom det hela, en inövad diagonal, en gest. I ligaspelet försökte vi isolera Costa från Villa för att han på så sätt skulle hitta mer plats på planen och därmed vara friare. Vi visste att vi skulle ha plats på mitten." resonerar Simeone som gradvis byggt upp sitt lags mentala styrka där man började med att få spelarna att återhämta sig efter "tiki-taka"-fiaskot, innan man fokuserade på bortaspelet som var uruselt under Manzano, Champions League och slutligen, att vinna titlar.
Simeone gillar verkligen inte sociala medier och undviker de helst, men efter segern mot Madrid på Santiago Bernabéu tog han tillfället i akt via sin presschef, Pepe Pasques och skickade en hälsning till sin pappa som nyligen genomgick en komplicerad operation. Siffran sju står för Atléticos bästa inledning i historien: sju raka segrar i ligaspelet som blev åtta när man slog Celta Vigo med 2-1 innan landslagsuppehållet.
En av de viktigaste sakerna som Diego Simeone byggt upp under sina 99 matcher som anvsarig för Atlético är den röd-vitrandiga huvudstadsklubbens försvarsspel. Laget har gått från ett läckande såll till att ha en av Europas mest kompakta enheter och det är någonting som Simeone delar upp i bitar när de tre MARCA-journalisterna frågar om Atlético har ett av Europas bästa försvar: "Det är en dåligt ställd fråga för det finns inget försvar. Här försvarar alla. Först ut är anfallarna. Om de inte jobbar organiserat och ur en position blir det fel. Den bästa versionen av Barcelona eller Bayern försvarar och det gör de väldigt mycket. Vårt mål var att övertyga laget om att det bästa sättet att anfalla var att försvara. Om man vill erövra boll så gäller det att först inta den egna positionen och sedan kriga om bollen." berättar Simeone och börjar prata om hur man övertygar alla att försvara som en enhet och inte en och en: "Det finns mängder med fall där en tränare har lyckats med att övertyga sina spelare om det här. Vi har exempelvis Eto'o och Pandev i Inter när de vann Champions League under Mourinhos ledning. De försvarade tillsammans längs kanterna. Fotbollsspelare är beredda att ta ett steg tillbaka om det gagnar laget. Oordningen (icke organisationen) som vi ser i mängder av lag gör att det skapas en oreda i laget och oreda leder i sin tur till förluster. Ordningen leverarar möjligheten till seger." säger han till tidningen.
Atlético-ledningen gjorde visserligen av sig med Radamel Falcao i somras, men klubben har behållt strukturen och de bästa spelarna för att Simeone skall fortsätta bygga vidare på det som redan finns. Det, blandat med det faktum att man startat så väl den här säsongen gör att oddsen hos vissa spelbolag gått ned rejält med Atlético som slutgiltiga segrare, men det är ingenting som Simeone ens vill höra: "Sanningen är att ingen har gett bort någonting mot oss och att vi befinner oss i en viktig period, men om vi bara avviker litegrann från realiteten så kommer saker och ting att gå illa. Vi får inte glömma att det kostade oss att vinna mot Osasuna, detsamma gäller mot såväl Celta som Almería..Det har varit svårt att vinna de här matcherna. Samtidigt har vi haft verktygen för att avgöra de här tillställningarna. När vi går in i matcherna med det vi tycker om att höra kommer det att slå fel." säger han och det är faktiskt sant.
Diego Simeone är visserligen ingen som tycker om media, men den här gången tackar han för frågan och konstigt vore ju annars: "Jag gillar den här frågan. Jag föredrar karaktär eftersom man vinner med karaktär. Man kan ha ett bra spel och ändå inte stå som segrare i slutändan eftersom det är just det, fotboll. Man kommer alltid att vinna mer med en starkare karaktär än bra spel. Lag som vinner på bortaplan är farliga och det är någonting som inte värderas. Det här laget har vunnit sina matcher på bortaplan och det är någonting som inte särskilt många lyckas med. Den typen av lag är jävliga att möta eftersom de består av män (hombres). Man vinner inte på bortaplan med pojkar (chicos)." säger han samtidigt som Tiagos redan klassiska "hombres"-pepp innan en av matcherna under Cholos första sex månader som tränare i klubben poppar upp i huvudet på undertecknad.
Atléticos inledning i UEFA Champions League har varit väldigt imponerande rent resultatmässigt. Man har tagit två segrar, en på hemmaplan mot ryska Zenit och en borta på Estádio do Dragão, båda matcherna fick man klara sig utan Diego Costa där även David Villa blev utbytt i paus i Portugal. Nu har man visserligen inte spelat fantastiskt bra matcherna igenom, men Simeone har många gånger påpekat vikten av att ta vara på motståndarnas misstag och undvika att bjuda på några. Han tycker dock inte det är relevant att prata om Champions League så här långt, trots inledningen: "Vad har vi åstadkommit så här långt? Precis som när vi besegrade Real Madrid på Santiago Bernabéu gällde det att bekräfta att vi kunde göra det mot Celta, nu gäller samma princip i Champions. Härnäst ställs vi mot Austria Wien som inte spelade oavgjort i Ryssland av en slump och bara förlorade med 0-1 mot Porto, något som de inte förtjänade. Det kommer bli tufft. Vi kommer dit efter att ha spelat klockan 22:00 i Barcelona efter ett landslagsuppehåll. Det kommer inte bli lätt. Varför pratar jag om Real Madrid och Barcelonas ekonomiska muskler? De har lättare att lösa ligamatcherna betydligt tidigare. Det betyder i sin tur att man inte behöver ta ut sig lika mycket psykologiskt och på så vis kommer man bättre förberedd till nästa utmaning. De har den möjligheten." säger Simeone och lägger även till följande när han får frågan om det är en bonus att vara i Europas finaste klubblagsturnering eller en möjlighet att faktiskt göra någonting: "Det är en realitet, precis som alla tränings och ligamatcher. Vi vill alltid vinna. Sedan får vi se hur långt vi når." säger han.
Cholo i Atlético-tröjan under de röd-vitrandigas äventyr i UEFA Champions League i mitten av 1996-1997 där man bl.a. besegrade Borussia Dortmund som skulle komma att bli mästare den säsongen.
Säsongen 1996-1997 tog sig Atlético de Madrid till kvartsfinalen av UEFA Champions League. Man besegrade rumänska Steaua Bucharest med 4-0 (hemma), spelade oavgjort borta (1-1), förlorade visserligen hemma mot Borussia Dortmund med 0-1, men vann sedan med 1-2 efter ett konstmål av Milinko Pantic för att besegra polska Widzew Lodz med 1-4 på bortaplan och ta sig vidare i form av en 1-0-seger på Vicente Calderón. När man sedan gick in i mötet med Ajax så blev det 1-1 på Amsterdam ArenA, men laget åkte på en svidande 2-3-förlust mot holländarna på hemmaplan efter förlängning. Reportrarna på MARCA frågade naturligtvis Cholo kring likheterna mellan det laget och det nurvarande: "Lagen är annorlunda, men det finns samma entusiasm. Den här turneringen är en dröm för varje fotbollsspelare. Ju längre vi är tillsammans inser spelarna att ligaspelet är säsongens kraftkälla. Det kan gå såväl bra som dåligt i Champions League för att man sedan går vidare, tar sig till final och förlorar..ligaspelet finns där varje dag. När man öppnar tidningen tittar man på tabellen. La Liga är livet. När jag var i River och vi spelade Copa Libertadores sade presidenten till mig: 'Jag väljer ligaspelet'. Med tiden har jag också förstått det hela eftersom ligaspelet är dag till dag. Under Champions League har man på sig de bästa kostymerna, men i ligaspelet har man en utmaning varje söndag och då gäller det att uppfylla kraven." säger Simeone.
Den trio av journalister som MARCA skickade för att intervjua Simeone ville gärna avsluta ungefär som man började, med någonting som är större än fotbollen, nämligen livet självt. Argentinaren, som är ganska vidskeplig av sig och exempelvis inte byter skjorta när laget går bra pratar om sina instinkter: "Fram tills idag har jag alltid drivits av min instinkt. Det är antagligen inte bra, men jag följer det jag känner och ser. Jag lever i nuet och efter det som händer. Jag tycker inte om att befinna mig på en plats eller situation där jag vet att jag inte kommer känna mig bra." säger Cholo samtidigt som han vägrar ge sig in på det här med att drömma om framgångar: "Fansen kan alltid drömma. Det är det som håller de vid liv..men fotbollsspelare och fotbollstränare kan inte leva i drömmar utan måste leva i det som är realitet, annars skulle vi somna." säger han.
Diego Costa är en av spelarna i Atléticos omklädningsrum som varit mycket omtalad de senaste veckorna. Brasilianarens fotbollsmässiga kunskaper är en sak och de går inte att debattera, däremot har hans humör länge varit ett problem. Sedan Cholos ankomst till Atlético har anfallsspelaren verkligen skärpt till sig på det professionella planet och tagit enorma kliv i utvecklingen, så stora att han förövrigt med stor sannolikhet kan kallas "spanjor" inom kort. Vår vän Dani Hidalgo har ofta vittnat om hur Diego Costa är en person på planen och en annan utanför densamma. Det är något som Simeone inte alls känner igen sig själv i eller någon annan: "Det finns likheter överallt. Jag ser inte att det ska finnas några möjligheter för mig att vara någon i mitt hem och någon annan inom fotbollen. Varje person har sina karaktärsdrag. Förnäm, hårt arbetande, utbildad, respektfull, med normer..eller helt annorlunda. Det här är någonting som man demonstrerar i såväl livet som fotbollen. Är man förnäm i livet är man det även inom fotbollen." berättar Simeone.
Diego Simeone var länge en symbol på planen för de röd-vitrandiga supportrarna med sin uppoffrande spelstil, även när det gick dåligt för klubben, även när Radomir Antic inte riktigt gillade honom under Doblete-säsongen och ville ha Viktor Onopko från Real Oviedo, som i sin tur vann en kamp om ryssen mot Atlético i domstol efter att Spartak Moskva klantat till det rejält vid hans övergång sommaren 1995. Det är därför Simeone själv med stor sannolikhet aldrig räknade bort en spelare som Raúl García eller Diego Costa. I slutändan har han valt tränaryrket av en anledning: "Jag respekterar den som baserar sitt spel på aggressivitet och intensitet, men pratar lite om fotbollen i sig. Alla har sin syn på fotbollen. Jag jobbar inte med det här för att göra folk glada och att de ska tycka bra om mig. Jag är inte på jakt efter att de ska tycka att jag gör ett bra jobb taktiskt eller att mitt lag spelar bra eller någonting annat. Jag jobbar med fotboll för att vinna." förklarar Simeone som inte heller ser sig som någon symbol: "Jag tänker inte på sånt. Den dagen man skriver under på det begår man ett misstag. Det är till för legendarer. När jag tittar på Pereira ser jag en man som har varit och är en symbol." avslutar Atlético-tränaren som vare sig han vill det eller inte, privat eller offentligt är en röd-vitrandig symbol.
En symbol som supportrarna hoppas skall ta klubben till ännu högre höjder med det lag som han utvecklat, inte bara spelmässigt utan även karaktärsmässigt. På lördagskvällen minns vi när Simeone stegar in på Estadí Cornellá El-Prat mot Espanyol i sin 100:e match som Atlético-tränare. Då gäller samma sak som tidigare: ganar, ganar y ganar.