Atlético - Eibar 5 - 0
Efterlängtad seger för Atlético
Atlético tog en efterlängtad seger hemma mot Eibar under söndagseftermiddagen på ett soligt Wanda Metropolitano men trots en seger med hela 5-0 bör inte segern tas som bevis på att Atlético är ur sin formsvacka.
Det var med en något olustig känsla som man som Atlético Madrid-supporter gick in med i gårdagens match mot bottenlaget Eibar. Man kan tycka att en match mellan serieledarna och seriens jumbo bara kan sluta på ett sätt men samtidigt ska man komma ihåg att Atléticos form de senaste veckorna har varit usel. Men det är något mer än bara resultaten som jag syftar på utan även någonting i spelet och hela känslan kring laget som inte har känts bra. Känslan är att spelarna slutat tro på att det är möjligt att ta hem ligatiteln och att det undan för undan gått upp för dem att det endast är Barcelonas och Real Madrids kraftiga underprestationer som gjort att de haft ledningen i ligan, inte på grund av deras egna starka prestationer. Utifrån tycks det nästan som om lillebrorskomplexet, gentemot de två spanska jättarna, åter fått överhanden i spelarnas och Diego Simeones psyken.
Startelvan som tränare Simeone ställde ut på banan gjorde inte ängslan mindre utan snarare det motsatta. I och med Luis Suarez och Joao Felixs frånvaro var det en startelva helt utan renodlade anfallare där istället mittfältarna Angel Correa och Marcos Llorente fick chansen att spela längst fram. Den formsvaga Renan Lodi valdes framför Mario Hermoso för att ge vänsterkanten en mer offensiv prägel men i övrigt var det en förväntad startelva.
De första fyrtio minuterna av första halvlek var plågsamma att se. Det kändes krampaktigt och nervöst och trots att Atlético hade majoriteten av bollinnehavet lyckades de inte skapa några klara målchanser. Simeone, som vanligt välklädd i sin klassiska helsvarta kavaj, försökte elda på laget från sidan men det var som om spelarna inte var kontaktbara för varken hans passion eller instruktioner. Känslan var att det skulle stå 0-0 i halvtid och att laget skulle få sig en rejäl hårtork från Simeone i paus med följden att det förhoppningvis skulle få laget att spela bättre i den andra halvleken. Men i den 41:a minuten hände något, en hörna från Kieran Trippier mot främre delen av straffområdet där Hector Herrera med en lätt skarv hittade Correa på den bortre stolpen som enkelt kunde styra in bollen i mål, otagbart för Marko Dmitrovic i Eibars mål. Man riktigt kunde se i Atlético-spelarnas ansikten hur förlösande det målet kändes för dem. Precis det motsatta kände nog Eibar-spelarna som dittills i matchen hade försvarat sig väl och troligen hade räknat med ett 0-0 resultat i paus. Atlético var dock inte nöjda utan ville ha mer innan paus och två minuter senare var det dags för ännu ett Correa-mål. Efter en passningen snett inåt bakåt från Yannick Ferreira Carrasco kunde argentinaren vända bort en Eibar-försvarare och placera in bollen intill målvaktens vänstra stolpe. Således gick Atlético, trots en spelmässigt jämn första halvlek, ändock in med en betryggande 2-0 ledning i paus.
Ångesten och oron var som bortblåst hos Atlético-spelarna i den andra halvleken. Nu var det åter ett fokuserat och beslutsamt Atlético, det lag som vi lärt känna från inledningen av säsongen, som till följd av sin tvåmålsledning kunde spela ut på ett helt annat sätt. Detta gav utdelning direkt i början av andra halvlek då Saul Niguez hittade in med en hög passning bakom Eibars högt stående backlinje till en djupledslöpande Carrasco som kunde peta bollen förbi en utrusande Dmitrovic och lägga in bollen i öppet mål. Eibar-spelarnas redan dåliga moral var nu helt körd i botten och endast fyra minuter senare skulle korthuset helt kollapsa då Llorente efter ett inspel av Correa från vänstra delen av straffområdet helt ostört fick placera in dagens fjärde mål för Atlético.
I och med Atléticos fyramålsledning kände sig Simeone så pass säker att han valde att plocka av viktiga spelare som Correa och Koke för att ge Vitolo och Moussa Dembele lite speltid. Trots bytena och en fyramålsledning fortsatte dock Atlético att fylla på med mycket folk i straffområdet och i den 67:e minuten höll sig Llorente åter framme i straffområdet och gjorde sitt andra mål för kvällen. De sista tjugo minuterna var helt intetsägande och man fick känslan av att båda lagen bara ville att matchen skulle ta slut. Efter tre minuters tilläggstid gjorde domare Cesar Soto Grado lagen till slut till viljes och blåste av matchen.
En 5-0 seger till trots så är ändå känslan hos mig att matchens utfall kunde ha varit helt annorlunda utan de två sena målen för Atlético i första halvlek. I och med de målen fick matchen en helt annan karaktär och luften gick förståeligt nog ur Eibar. Dock är min uppfattning att en serieledare som möter jumbon på hemmaplan mycket tydligare bör ta kommandot och driva matchen för att jag ska kunna känna mig nöjd med insatsen. Nu var så inte fallet vilket i alla för mig inte gör gårdagens seger lika söt som den skulle kunna vara.
