Atlético de Madrid 2012/2013 - A till Ö
När säsongen är slut skall den summeras. Från A till Ö, såklart.
- När nyheten om Atléticos något udda sponsoravtal med Azerbajdzjan dök upp som en blixt från klar himmel i November 2012 lät reaktionerna inte vänta på sig. Många (inklusive undertecknad) tycker att det skär sig i ögonen att se de rödvitrandiga springa runt och visa upp namnet på detta något suspekta land. Trots att pengarna är extremt välbehövliga för klubben är nog många supportrar glada över att sponsorkontraktet med oljestaten går ut nästa år.
- När den kompletta historien om 'Besten från Manzanares' - Brasilianaren Diego Costa - slutligen skall skrivas kommer den bli lång. Atlético köpte brassen billigt för drygt sex år sen och efter fem år kantade utav besvikelser och med en känsla att det inte fanns något som helst ljus i tunneln när det gällde Costas karriär har han nu, otroligt nog, fått det att lossna. Att det är samma spelare nu som snubblade runt på planen och missade chanser för några år sedan tvivlar många på, men då inget scoop om att Diego Costas identitet har blivit kapad ännu har publicerats får vi ändå anta att så är fallet. Brassens utveckling under året har hur som helst varit sensationell och efter att han tidigt under säsongen överglänst Adrián har han med sin startplats under året bidragit med precis lika mycket för anfallsspelet som den mer målglade Falcao.
- Den åttonde december 2009 förlorade ett alibispelade och håglöst Atlético med 3-0 hemma på Vicente Calderón emot FC Porto i den avslutande gruppspelsmatchen för året i Champions League. Sedan dess har vi efter tre års misslyckande försök att nå samma turnering igen fått nöja oss spel med Europa League. Trots att äventyren i lillebrorsturneringen som bekant har slutat lyckat med turneringsseger i två av fyra försök ser vi fram emot bytet till hösten. Det är i Champions League vi hör hemma, och det är där vi skall stanna.
- Atlético tog sin tionde titel i Copa del Rey under året. Den senaste inhemska titeln kom 1996, så väntan har varit lång.
- Atléticos paradturnering de senaste åren fick förklarligt nog lägre prioritet i år. Efter att laget sömndrucket släpat sig igenom gruppspelet utan problem och utan anstängning tog turneringen slut i dubbelmötet med Rubin Kazan i första slutspelsrundan. Detta var nog bara bra då fokus kunde läggas på "rätt" saker men förluster och uttåg är i stunden aldrig roliga.
- Under mina drygt åtta år som supporter till Los Rojiblancos har försvasspelet alltid varit akilleshälen. Aguirre, Resino, Quique, Manzano - ingen fick ordning på det. Det var frejdigt framåt men svängdörrar bakåt. Detta var Atléticos identitet - tills Cholo klev in i rummet. Simeone har lyckats med det omöjliga och gjort Atlético till ett försvarsstarkt lag. Argentinaren har byggt laget bakifrån och backlinjen Juanfran-Godin-Miranda-Filipe är så benfast numera att man kan rabbla den i sömnen.
- Efter en fantastiskt fin säsong med två titlar, plats i Champions league och mycket annat positivt gäller det att behålla fötterna på jorden och inte sväva ut i rymden med överdimensionerade förväntningar för framtiden. Ni som i nuläget drömmer om guld och gröna skogar nästa år bör tänka om. Atlético har absolut inte förutsättningar för att på allvar hota Real Madrid och Barcelona, som jag ibland hör folk surra om. Klubben måste fortsätta att utvecklas i sin egen takt och skynda långsamt.
- När det stod klart att Falcao skulle lämna klubben för AS Monaco var det många tårar som föll - inte minst från Colombianen själv. Falcao själv verkar knappast vara speciellt sugen att lämna Atlético för Monaco på det sportsliga planet (vem hade varit det i nuläget?) men efter att diverse agenter och investmentbolag styrt ihop en för såväl Falcao som övriga inblandade ohyggligt lönsam affär var det omöjligt för Colombianen att inte lämna. Atlético kommer dock föralltid att minnas Radamel Falcao som en hjälte och hans känslosamma farväl var vackert.
- En minnesvärd stund från ett av årets alla Euro Talk var när när panelen diskuterade Atléticos dittills fina säsong varpå en panelmedlem utbröt: "det är jobbigt när klubbar ändrar identitet!". Vi som följt Atlético framför allt på 2000-talet är något luttrade och vana vid en genomgående känsla av hopplöshet; en förnimmelse om att laget sällan eller aldrig presterar på den nivå de egentligen kan. Öknamnet "patetico" har följt Atléti i många år men under säsongen har alla belackare fått tänka om innan de tagit ordet i munnen. Klubbidentiter är svåra och ibland omöjliga att rubba på (lex Hammarby IF) men Diego Simeone har lyckats. Nu återstår det att se om Säsongen 2012/2013 var en tillfällighet eller om klubben fortsätter på den nu inslagna vägen.
- Vår kära turk Arda Turan har sportat ett par jävligt tvivelaktiga 'looks' genom åren. Denna säsong var han länge insnöad på att bära runda solglasögon till sitt långa, svarta, krulliga hår. Om John Lennon är förebilden och The Beatles favoritbandet? Oklart...
- Efter 14 år av goda och mindre goda försök att rå på marängerna från de norra delarna av staden i ett derby var karmakontot till slut fyllt. Nu var det dags. Nu hade Atlético-supportrarna lidit nog. Cupfinalen på Santiago Bernabeú blev slutet på en lång, plågsam era i Atlético Madrid. Åh, så skönt.
- Alla vi som pendlar då och då vet hur tråkigt det kan vara att sitta på ett tåg och ruttna. Atlético åker ofta tåg till bortamatcherna men efter ett antal avsnitt av ATM Insider det senaste åren står det klart för en att den starka lagsammanhållningen verkar bidra till att restiden blir ganska angenäm för alla inblandade. När man får se hur killarna spenderar resan hem från Sevilla efter att ha kvalificerat sig för final i Copa del Rey är det nästan så att det tårar sig i ögonen. Vem unnar inte dessa fina grabbar ett cupguld eller två?
- Efter Atléticos sista hemmamatch för året (0-0 mot Mallorca) ville fansen ge spelarna välförtjänta hyllningar. Vissa stannade kvar längre än andra. Frente Atlético sjöng ramsor långt efter slutsignalen, och när slitvargen och supporterfavoriten Cebolla Rodríguez tog sig bort till klacken blev han väl mottagen. Hans första ramsa som klackledare handlade om Real Madrid och hijo de.... ja, precis. Cebolla ökade säkerligen i popularitet efter att ha visat så starka band till fansen, något som alltid är bra att ha på pluskontot om spelet går trögt.
- Atléticos favoritgud nummer två, efter Simeone, har fått komma till användning två gånger under säsongen. Först vann Atlético Supercupen i Augusti och sedan Copa del Rey i Maj. Vid titelvinster firas det alltid vid La Fuente de Neptuno centralt i Madrid. Bild, bild, bild.
- Atléticos i särklass mest lovande cantera har under året tagit enorma steg då han i praktiken har lämnat ungdomskarriären bakom sig och klivit in i seniortruppen. Efter att ha debuterat redan i premiären mot Levante med ett kort inhopp har han under säsongen blivit mer bofast i Simeones 18manna-trupp. Olíver kommer bara bli bättre med tifen och håller han bara i närheten av den fart han gör nu i utvecklingstempo kan han bli en fullkomligt legendarisk spelare.
- Cash, Dinero, Money. När vi motvilligt dras med mot den moderna fotbollen blir pengar en allt mer central fråga. Atlético har efter en fullkomligt hisnande ekonomisk vanskötsel i början på 2000-talet dragit på sig massiva skulder som man lär leva med ett bra tag framöver. Efter att finanskrisen slog hårt mot Spanien för ett antal år sen klev staten på hårdare gällande obetald skatt då man helt enkelt behövde få in alla pengar man kan. Atlético har drabbats hårt av detta och nu när en avbetalningsplan har satts i verket kan vi sannolikt glömma värvningar av Falcao-slaget för 45 miljoner Euro de kommande åren.
- Okej, du spelar sextondelsfinal i en europeisk turnering. Du spelar första mötet på hemmaplan. Du möter ett bra mycket sämre lag men gör en slapp insats. Motståndarna gör 0-1 och får ett viktigt bortamål. Du pressar på men lyckas inte få hål. Lite jobbigt, men vadå, det finns en returmatch också. På tilläggstid får du hörna - en sista chans att åka till returen med ett kryss i bagaget. Då skickar du upp målvakten, och så går det som det går. Simeones period i Atlético är osannolikt lyckad - allt han rört vid har blivit till guld - men här måste det ha brunnit rejält i huvudet på Argentinaren. Efteråt medgav han att det var ett felaktigt beslut att skicka upp Asenjo på hörnan. Jo jag tackar ja....
- Tycker ni att spelarna i Atlético Madrid är bra på sitt yrke? Så må det vara, men de har ändå en bit upp till personerna på klubbens reklamavdelning. Atlético spottar ut snygga och tänkvärda reklamsnuttar och videoklipp stup i kvarten. Den som är ansvarig är ett geni. Filmtips: Por fin es lunes, Estes jueves, estás convocado, ATM Insider, m.m....
- I och med segern i Europa League förra året kvalificerade sig Atlético för den nymoderna Supercupen där man ställdes mot segraren i Champions League: Chelsea FC. Matchen spelades som vanligt på pyttestadion Stade Louis i Monaco (varför?!) och det skulle bli en angenäm tillställning för Los Rojiblancos. Engelsmännen kördes över på precis alla plan och Falcaos hattrick i första halvlek är det vi minns allra tydligast i efterhand. Att slå Champions League-segrarna med 4-1 var en perfekt start på säsongen. Här visade Atlético hela fotbollseuropa att man var att räkna med.
- Thibaut Courtois har stått för en strålande säsong. Så strålande att han har fått en alldeles egen 'meme'. Efter hemmamötet i cupkvartsfinalen mot Real Betis, där Courtois bland annat stod för de här räddningarna, blev atleticofans.com-ikonen Martin Rosenow så överväldigad att han lade upp en bild på sig själv raklång med händerna utsträckta för att likna belgaren i sitt esse. Aktionen kom att kallas thibauting och på http://thibauting.tumblr.com har människor från alla världens hörn skickat in liknande hyllningar till den fantastiske långe-jan från Genk.
- Det har blivit mer och mer tydligt att Atlético har blivit måna om att synas bättre här. Relationen med Azerbajdzjan är ett tecken på det och matcher såsom den mot Singapore Allstars och inlåningen av Thailändske stjärnan Teerasil Dangda är två andra. Under parollen "A TeaM for the world" försöker man sprida bilden av att Atlético är ett lag för hela världen. Framför allt är det alltså den asiatiska marknaden man siktar in sig på. Här finns miljontals potentiella supportrar, vilket är skattkistor fyllda med guld för fotbollsklubbar.
- Atlético har varit i sex finaler de senaste tre säsongerna och vunnit fem av dem. Det tyder på stora vinnarskallar i laget och en väldig bäst-när-det-gäller stämpel.
- Här satt årets snyggaste Atlético-mål. I krysset, alltså. Cebolla Rodríguez kanon på tillägstid fick Simeone att gå fullkomligt bananas och rent estetiskt förstår vi varför. Läckert!
- Om förra årets främsta kant var den till höger fick vänsterkanten sin revansch under detta året. De goda vännerna Filipe Luis och Arda Turan har ett väldigt bra samspel som ytterback och yttermittfältare och fungerar perfekt såväl offensivt som defensivt. Nu är det upp till högerkanten att svara nästa år....
- Courtois fick förutom äran kring thibauting även ta emot ett mer formellt ärebesked då han prisades med Zamora-troféen - priset till den målvakt i La Liga med minst insläppta mål per spelad match. Med räddningar som den här i finalen i Copa del Rey är man inte förvånad.
- När Miranda nickade in 2-1-bollen på Bernabeú i den 100' minuten följde ett glädjerus. Sedan följde drygt 20 minuter av ren och skär ångest. Skulle vi hålla emot? Ronaldos utvisning kom hjälpligt och Reals målchanser blev inte så värst många. När matchen blåstes av var ångesten över och glädjeruset tillbaka!
- Det är precis vad det är att vara en del av den här magnifika redaktionen. Tack för välkomnandet i vintras och tack för fortsatt förtroende!
- Baptistao och Falcao är de enda hittills bekräftade, men knappast de sista. Atlético har tidigare under åren bjudit på stora shower under Silly Season med spektakulära värvningar och oväntade försäljningar. Vi vet att det letas efter en ersättare till Falcao och en ett par förstärkningar på mittfältet. Stay tuned.....
