Atleti-blogg: Jackson Martínez övergång till Kina
Försäljningen av Jackson Martínez till Guangzhou Evergrande slog ned som en enorm överraskning inom fotbollsvärlden och än mer när man har i åtanke vad kineserna betalade för colombianen jämfört med vad han faktiskt har presterat under sina åtta månader i den spanska huvudstaden. Det går inte att sticka under stol med att Jacksons tid i Atlético blev en enda stor besvikelse och därför är det inte heller särskilt konstigt att ingen beklagar sig över spelarens flytt till Kina. Inom röd-vitrandiga supporterkretsar var reaktionen nästan euforisk. Det är sällan man ser något sådant när det gäller försäljningar och Atlético, speciellt när januarifönstret stängt och man inte kan värva någon ersättare till anfallaren som skulle kunna fylla funktionen (det primära målskyttet) som Jackson aldrig lyckades med. Nåja, det går visserligen att värva spelare som står utan kontrakt, men det är en marknad som Atlético redan har sagt att man inte tänker studera. Dessa spelare är kontraktslösa av en anledning..Det primära målskyttet faller numera helt på Antoine Griezmann om ingen av Luciano Vietto, Fernando Torres eller Ángel Correa klarar av att ta på sig det ansvaret under andra halvan av säsongen. Det sekundära målskyttet får helt enkelt spridas ut på så många spelare som möjligt fram till sommaren, men det är å andra sidan något som har fungerat så här långt.
I vilket fall som helst lämnar alltså Jackson Martínez för spel i Asien och Atlético lyckas inte enbart med att få tillbaka pengarna som investerades i somras, man gör dessutom en mindre vinst på en spelare som aldrig fungerade under Diego Simeones styre. Rent ekonomiskt är det en kanonaffär, men det finns även ett sportsligt perspektiv. Vad ligger egentligen till bakgrund för ett sådant beslut efter att övergångsfönstret stängt? Faktorerna är många.
Den främsta anledningen till försäljningen är spelarens oförmåga att anpassa sig till Atléticos spelstil. Colombianen lyckades aldrig komma in i Simeones krävande system, det är han inte ensam om och det kommer vi säkerligen se fler fall av i framtiden. Alla kan inte spela i Atlético, alla passar inte in ur ett personligt, men också fotbollsmässigt perspektiv. Jackson var ett sådant fall. Hans äventyr i Atlético började väldigt dåligt redan innan ankomsten till Madrid där byråkratiska problem gjorde att Jackson blev tvungen att resa en hel helg försent. Ur Simeones och tränarstabens synvinkel räknades varje timma på gräsplanerna i Los Ángeles de San Rafael där Profe Ortega håller i sitt ökända laboratorium varje år. Det är få spelare som lyckas ta igen uppförsbacken som skapas redan där och Jacksons ankomst till Atlético började just med en enorm uppförsbacke. Dels hade han inte gjort en enda träning under sin 20 dagar långa ledighet efter Colombias uttåg ur Copa América och därefter sköts även anfallarens debut upp eftersom han inte var i form vilket i sin tur ökade risken för skador. Det i sin tur gjorde att han inte kunde etablera sig på en gång som lagets självklara anfallsval ihop med Griezmann, något som tvingade Simeone att rotera friskt mellan matcherna.
Atlético visste tidigt vad man fick då man följt anfallaren sedan en lång tid tillbaka, men det hann gå ett antal matcher innan det var uppenbart att Jackson hade problem att anpassa sig till lagets spelstil. Dels hade han inte vanan att spela ett tillräckligt intensivt presspel och så här i efterhand har det också framkommit att orken tröt när avslutningslägena dök upp. Det såg ofta väldigt kantigt och obekvämt ut när Jackson drog på sig Atlético-tröjan. Utöver det lyste löpningarna utan boll i båda riktningarna av planen med sin frånvaro. Det stämmer visserligen att Jackson sällan fick något överflöd av målchanser under sin tid i klubben, men de måste man även skapa, antingen kollektivt eller individuellt och det sistnämnda är ingen större styrka hos colombianen. Efter en skral inledning började frågetecknen dyka upp. I samma veva kunde man också börja se anfallarens desperation.
Galatasaray-matchen i Istanbul var ett sådant exempel där han inte alls kommer in i tillställningen och tar felbeslut ur kollektiv synvinkel. Istället för att spela sina medspelare väljer han att gå på skott. Simeone agerade väldigt snabbt och bytte ut Jackson, men det blir inte bättre mot Benfica i den kommande gruppspelsomgången. I det fallet gör Jackson en av sina bästa insatser rent spelmässigt i Atlético-tröjan, men han lyckas inte göra mål på någon av målchanserna och de röd-vitrandiga går helt lottlösa ur det mötet. Det följs sedemera upp av en desperat jakt på mål mot ett reservbetonat Astana där han slutligen får göra mål efter mycket om och men. Matchen därpå är han återigen bra och gör mål, den här gången mot Valencia, men den där riktiga killerinstinkten saknas alltjämt. Det är väldigt uppenbart.
Ett antal matcher senare drar han på sig en skada som håller honom från spel i ungefär 1,5 månad. Skadan som han ådrog sig skulle vara läkt inom loppet 2-3 veckor, men i just det här läget bestämmer sig tränarstaben med Simeone i spetsen att ge anfallaren en rejäl chans att komma ikapp sina lagkamrater rent fysiskt. Miniförsäsongen pågår under ett antal veckor mitt i säsongen och colombianen stannar till och med i Madrid under juluppehållet. När han slutligen återvänder till spel ser man en viss förbättring. Jackson är med och ser till att ordna 0-2-segern i Vallecas mot Rayo och det saknas inte direkt målchanser mot Levante för att han ska kunna näta, men allting tar en vändning i Copa del Rey mot Celta på Balaídos.
Att det uppstår konflikter inom spelartruppen är inte särskilt konstigt. Det måste det göra med så många tävlingsinriktade spelare, men i just Atléticos fall vet man att något inte står rätt till när den här typen av saker läcker ut i media. Simeone var inte nöjd med Jacksons insats mot Celta i den första kvartsfinalmatchen och det i sin tur renderade i en rejäl utskällning från argentinarens håll i samband med halvtidsvilan. Anledningen skall ha varit Jacksons attityd sedan han fått en ny chans att visa upp sig. Att något var fel kunde man se redan 40 minuter in i matchen när den röd-vitrandiga tränarstaben skickade iväg Correa för att värma upp. Ett budskap från bänken som talar sitt tydliga språk: "antingen skärper du till dig eller så kommer vi byta ut dig". Dagen därpå läcker även Atléticos intresse att värva tillbaka Diego Costa ut i media och det är normalt sätt något som man inte går runt och skyltar med i det röd-vitrandiga lägret. Detta trots att Diego Costa själv vill återvända, att han antagligen är beredd att gå ned i lön och att det kommer finnas tillräckligt stort intresse från exempelvis Jorge Mendes att lösa honom från Chelsea, men engelsmännen kan punktera de drömmarna lika snabbt som Costa skrev på det där förkontraktet månaderna innan han sköt bort de från UEFA Champions League-finalen bara för att ändra sig kort därpå. I vilket fall som helst, som direkt konsekvens av detta mediala läckage börjar Jackson räkna dagarna i Atleti.
Jacksons anpassningsproblem i Atlético stannar dock inte där. De andra spelarna, däribland även lagkaptenerna, har försökt hjälpa colombianen att anpassa sig till laget och staden. Dessa försök har mer eller mindre varit förgäves till den graden att 29-åringen även haft problem med de som försökt hjälpa honom. Ingen har lyckats göra sig förstådd med anfallaren och då är det lättare att avlägsna en spelare istället för försöka få in honom i en grupp av spelare.
Ens olycka är en annans lycka. I det här fallet är Jacksons misslyckade sejour i Atlético hans representants lycka rent ekonomiskt. Representanten är förstås ingen annan än Jorge Mendes. Han är nog den enda vinnaren i åtminstone 90% av fallen. Även den här gången. Inte nog med att han säkerligen fick sig en väldigt fin provision när spelaren gick till Atlético, nu har han även tagit sig in på en ny marknad om än som mellanhand. Hans agentfirma Gestifute omsätter som bekant stora pengar varje år med hjälp av att han flyttar spelare lite som han vill. I mitten av november kom just Gestifute och Polaris Sport (också ägt av Mendes) överens om ett samarbete med den kinesiske miljardären Guo Guangchang (Fosun Group) där de skulle expandera den kinesiska fotbollen och dess komersiella värde.
De kinesiska klubbarna har exempelvis plockat isär de regerande brasilianska mästarna Corinthians under januarifönstret. Det har sedemera fortsatt med spelaraffärer som Ramires övergång till Jiangsu Suning, Gervinho och Stéphane M'Bia till Habei China Fortune, Fredy Guarín till Shanghai Greenland Shenhua eller Renato Augusto till Beijing Guoan. Så där har det fortsatt.
Mendes såg tidigt utvecklingen och Mendes agerade. Först försökte han sjösätta sitt samarbete i Kina genom att sälja in Tiago i någon av de kinesiska klubbarna som bästa möjliga exempel. Därefter erbjöd Gregorio Manzanos nurvarande klubb Shanghai Greenland Shenhua Atléticos lagkapten Gabi chansen att flytta till Kina för enorma pengar och strax därefter knackade även Guangzhou Evergrande på dörren: €7,6 miljoner per säsong och sammanlagt €23 miljoner på tre säsonger med diverse bonusar exkluderade. Gabi sade nej, det gjorde inte Jackson, eller jo, till en början gjorde han det, men ett dygn senare var han ändå iklädd Guangzhous tröja och presenterad som Asiens dyraste nyförvärv någonsin.
Så sent som under måndagskvällen när övergångsfönstret var på väg att stänga i Europa hade Jackson meddelat Mendes och Atlético (som först ville behålla honom, men som sedemera bestämde sig för att sälja) att han inte ens ville lyssna på Guangzhous anbud. Övertalningsförsöken (för det kan väl ändå inte ses som något annat när man ser den här bilden..) från Mendes började tydligen i fredags då det viskades om en sådan möjlighet och precis som vi såg så vann Mendes, igen. För även om Jackson i slutändan hade ett anbud från Sporting CP i Portugal (som inte intresserade Atleti, en inlåning på sex månader) så skulle han få lämna för Kina. Så här i efterhand pratas det om att Jackson egentligen inte ville dit och att han känner sig dåligt behandlad av Atlético. Samtidigt skall man komma ihåg att samme Jackson och hans agent plus Jorge Mendes som mellanhand hade kommit överens om spel i Milan för att sedemera meddela att det inte fanns några kliniker i Chile (mitt under brinnande Copa América) som kunde genomföra en omfattande läkarundersökning för att sedemera vänta ut Atléticos förhandlingar med Carlos Tévez och Simeones övertalningsförsök för att se om sin landsman i röd-vitrandigt.
Det är sällan det går särskilt snyggt till inom fotbollen, men det gör det aldrig när pengar härskar. Jackson och Atlético var ingen snygg historia. Nu gäller det att få igång målskyttet utöver Griezmann, accelerera. Och Diego Costas potentiella återkomst till Atlético? Den som lever får se, men räkna med att det blir en rejäl brottning i gyttjan och inte alls lika självklart som media och Atleti verkar vilja få det till..ja, så länge klubbledningen inte redan har orkestrerat något i förväg..om nu FIFA tillåter att klubben gör värvningar i sommar..