Tack för mig
Efter en längre tids funderande har jag bestämt mig att kliva av från rollen som redaktör för Atléticosidan på SvenskaFans
Tio år får räcka för min del, även om det kommer att bli ett tomrum i mitt liv som Atléticosupporter. Där jag inte ens vågar räkna på hur mycket tid per dag som jag har lagt ned på att läsa om allt som skrivs om Atlético de Madrid. Där flertalet Internetsidor har besökts flera gånger per dag för att se om något nytt spännande har hänt. Läsningen och informationshämtande kommer nog att fortsätta är jag rädd, men lusten att skriva är för närvarande för låg för att stå som ansvarig för den stolta Atléticoredaktionen. Tiden räcker inte till längre, mina två pojkar växer så det knakar och det är dags att fokusera på deras och familjens intressen och inte mina.
Jag har redan pratat med Zoran Zoric och han kommer att kliva in som ny redaktör på sidan och för arvet vidare på bästa sätt, därom rådet inget tvivel. Där han redan har hjälp av duktiga skribenter såsom Joakim Jönsson, Alexander Ivanovski, Viktor Gustafsson, Linus Larsson, Anton Eliasson, Patrik Johansson, Akshay Deion, Sebastian Håkansson och Patrik Lindqvist
Jag vill passa på att tacka alla i redaktionen som har hjälpt till att bygga upp sidan till vad den är idag. För det har verkligen hänt en hel del de senaste tio åren, det är inte bara vårt kära Atlético de Madrid som har växt och börjat stapla titlar. Även Atléticoredaktionen har växt väsentligt under dessa tio händelserika år. Där vi från början i stort sett bara skrev små korta nyhetsnotiser och bevakade matcherna, med inför och matchrapporter. Numera har redaktionen breddat sitt skrivande rejält både när det gäller matchbevakningen samt även startat en uppskattad Podcast. Vi gör ju det här gratis tack vare vår passion för Atlético de Madrid. För egen del är det är det nästan så att kärleken till laget har gått över till en sjukdom, Atléticosjukan… Om inte annat finns det flera i min omgivning som kan intyga att så är fallet;)
Tack vare engagemanget via SvenskaFans har jag även fått en hel del nya vänner och vi har även kunnat göra flera resor tillsammans. Vi har bland annat besökt Mariehamn, Köpenhamn, Bukarest och Madrid för att följa vårt rödvitrandiga favoritlag, resor som verkligen har blivit minnen för livet. Att Atlético de Madrid förbrödrar över alla gränser blir extra påtagligt när man är utomlands och man träffar nya likasinnade inte bara från Spanien.
Det enda som jag egentligen saknar är en officiell Peña, men det är verkligen läge att dra igång den nu, eller vad säger ni trogna läsare?
Atléticohälsningar
Niclas Boberg