-
-

Víctor Valdés räddade Barcelona

Ett taktiskt och disciplinerat Atlético de Madrid stod upp väl på Camp Nous vattnade matta och förtjänade mer än vad man fick efter att ha avverkat en mållös retur vilket innebar att katalanerna tog sin första titel i år efter att ha spelat 1-1 på Vicente Calderón förra veckan. Gratulerar, Barcelona, men i ärlighetens namn hade ni tur.

Inför
Simeone valde som väntat att ställa upp med samma startelva sett till det inledande mötet. Således agerade Courtois burväktare bakom Juanfran, Miranda, Godín och Filipe. Argentinaren vid rodret mönstrade en 4-5-1-uppställning med Costa som yttermittfältare, där Mario, Gabi och Koke spelade centralt med Arda som offensiv kraft med uppgift att understödja David Villa som ensam anfallare.

På sedvanlig manér inför finaler kallade Simeone upp samtliga medlemmar i truppen vilket också innebar sex spelare utanför matchtruppen. Bono, Manquillo, Giménez, Cabrera, Insúa och Óliver fick på så vis bevittna drabbningen från läktarplats.

Ungefär 80.000 åskådare hade tagit sig till Camp Nou den sena onsdagskvällen. Fem hundra av dessa var röd-vita och hördes matchen igenom. Bendita afición.

Första halvlek
Atleti imponerade matchen igenom och visade upp en defensiv som tagen ur den så berömda skolboken. Simeone hade återigen lyckats neutralisera sina motståndare, bättre individuellt på i princip samtliga situationer, och kvävde hemmalagets annars så framgångsrika passningsspel. Leo Messi var totalt osynlig tack vare en hård press på argentinaren så fort bollen närmade sig hans fötter och som de allra flesta vet vid det här laget så är Barcelona betydligt lättare att konkurrera med utan en viss sydamerikan delaktig.

Den inledande halvleken var relativt chansfattig och de röd-vita gästerna väntade tålmodigt på sin chans att kontra. Mot slutet skapade man två bra chanser där Ardas avslut i slutminuterna borde ha resulterat i mål om det inte vore för Valdés som gör en enastående räddning. Atleti hade fått kontroll på bollen till vänster på offensiv planhalva där Koke, Arda och David Villa kombinerade sig fram till straffområdet där Arda håller i avslutet när en glidtacklande Piqué går bort sig och sedan avslutar mot första stolpen, med ett bra skott, men som redan nämnt står Valdés i vägen. Drömläge, och onekligen tufft att missa ett sådant precis innan halvtid.

Andra halvlek
Det märks tydligt att Atlético går för ett mål i den andra halvleken där man sätter in pressen betydligt högre upp. Under de första tio, femton minuterna spelar man riktigt bra i båda riktningar och skapar en del farligheter som Valdés dock tar hand om. David Villa är nära att ge sin nya arbetsgivare ledningen sedan han fått en boll längs straffområdeslinjen som han försöker skruva in i det bortre hörnet men återigen står landslagets andramålvakt i vägen med en fantastisk räddning.

Likt det första mötet börjar dock krafterna att sina efter ungefär sjuttio minuters spel och Barcelona spelar allt enklare igenom Atletis mittfält som ser uppenbart trötta ut. Dödläget skulle dock se ut att stå sig och på så vis ge titeln till katalanerna som spelade på resultatet med ungefär tio minuter kvar. De avslutande minuterna blir väldigt tumultartade när först Filipe åker ut efter en armbåge på Dani Alves och Arda, utbytt och sittandes på bänken, också han får ett direkt rött kort. Vad gäller utvisningarna är det svårt att resonera om de var korrekta eller ej, men det faller sig märkligt att Borbalán tar utvisningen på Filipe trots att den assisterande domaren, tre meter från incidenten, inte vinkar.

Barcelona skulle sedan få en definitiv chans att avgöra tillställningen när man tilldöms en straff med en minut kvar att spela. Pedro faller otroligt lätt i en närkamp och gör det bästa av situationen när han skriker av smärta och lägger sig ner. Borbalán blåser straff och Messi stegar fram...men missar. Atlético hotar dock inte under slutminuterna och efter fyra minuters stopptid blåser domaren av och således har Martino och Barcelona tagit säsongens första titel. Gratulerar, Barcelona.

Sammanfattning
Atlético förtjänade mer. Sett över två matcher skapar man betydligt fler chanser men man har inte det flyt som krävs i matcher av det här slaget. Gabi fick frågan direkt efter slutsignalen gällande utvisningarna igår och de som uteblev i det inledande mötet där Busquets och Fàbregas borde ha visats ut. Kaptenen undvek att svara, men visst är det väl lite typiskt att Atlético får två spelare utvisade på Camp Nou medan Barcelona får spela klart med elva man i huvudstaden?

Simeones taktiska planering var ännu en gång av världsklass och argentinaren hade samtliga spelare med sig. Låt gå för att det inte är en vacker fotboll så till vida att det är tjugo passningar per anfall, men det är otroligt fint och effektivt med ett disciplinerat försvarsspel och giftiga kontringar. Supercopa de España känns mer som en missad än förlorad titel och det är inte dåligt när man ställs mot Barcelona i etthundraåttio minuter. Finalserien bekräftade det som de flesta röd-vita redan är medvetna om: att Atleti kan mäta sig med de allra bästa och det ska bli oerhört intressant att se laget i UEFA Champions League. Lottning i dag klockan 17.45.

Hoy más qué nunca - orgulloso ser del Atleti.

Matchfakta
Bollinnehav: 74% - 26%
Tappat bollinnehav: 82 - 73
Återerövringar: 62 - 61
Skott(på mål): 8(1) - 8(3)
Hörnor: 6-1
Frisparkar emot: 9 - 26
Offside: 0-2