Barçabloggen: Tankar inför säsongstarten
Bloggen gör säsongspremiär och tittar på sommarens förändringar, känslan inför säsongen samt resultatet av Abidals intåg.
Många gånger under den gångna säsongen vred jag tillbaka klockan till mitten på augusti 2017 strax efter att Barça blivit överkörda av marängerna från huvudstaden i ren eufori över hur säsongen sedan artade sig. Ni minns det själva, 5-1 totalt över två möten och en mellansäsong hägrade i horisonten, troddes det. Men så kom så den inhemska dubbeln och ingen kunde på förhand förklara hur det så utskällda Barcelona stod med Spaniens två största titlar i bagaget när säsongen summerades i maj. Med andra ord vore det helt befängt om vi inte nu, när förutsättningarna egentligen är perfekta, andas en stor optimism inför det som kan bli klubbens fjärde ligatitel på fem säsonger. Något som inte hänt sedan… åren 2008-2013 då Barcelona även då vann fyra av fem möjliga mästerskap. Innan dess? Jo då, det var Barcelona. 1990-1995 vann det mytomspunna ”Dream Team” fyra av fem ligatitlar. La Liga har under de tre senaste decennierna tillhört Futbol Club Barcelona och det finns inget något Madrid-lag kan göra åt det. Förhoppningsvis kan historien bli en fingervisning om var trofén tar vägen säsongen 18/19, låt oss i alla fall hoppas.
******
Transferfönstret blev mer aktivt ur ett Barça perspektiv än de flesta förväntat sig då hela sju spelare (plus Iniesta) skeppades iväg medan fyra anlände. Vidal, Lenglet, Malcom och Arthur är alla högst kompetenta värvningar och ger Valverde nödvändiga valmöjligheter, för om det var något den gode Ernesto saknade under fjolårssäsongen var det just valmöjligheter. Åtminstone som han var villig att använda då höstens laguttagningar var mer förutsägbara än Deulofeu en-mot-en. Vidal och Lenglet vet vi redan kan klivan in på den högsta nivån och göra det bra medan jag nästintill utlovar detsamma gällande Arthur (dock enbart baserat på försäsong plus tidigare rapporter). Brassen har sett precis sådär oförskämt bra ut hittills vilket egentligen bara kan leda till att förväntningarna inte uppnås men känslan är oavsett, såhär på förhand, fantastisk. Även fast jag är av den bestämda uppfattningen att man inte bör jämföra unga spelare med legender inom sporten så går tankarna omedvetet till ”mannen utan höfter” som Henrik Larsson en gång i tiden kallade honom, nämligen Xavi. Rörelsemönstret och styrkorna är i det närmsta identiska, för ger du Arthur bollen kommer han behålla den 9 gånger av 10. Precis som hans klon (nåja) Xavi. Så fort Arthur lär sig att det kan vara bättre att hota vertikalt snarare än att gå för 97% i passningssäkerhet kommer han att ta Europa med storm.
Gällande klubbens andra Brassevärvning, Malcom, är tonläget hos de flesta mer oklart. Vad ska vi förvänta oss? Hur mycket kommer han få spela? Var ska han spela? Jag kan inte svara på någon av frågorna med 100% säkerhet då jag varken följer Ligue 1 slaviskt (kom från franska Bordeaux) eller kan läsa Valverdes tankar. Men det lilla jag sett plus informationen som kommit gör gällande att detta är en ytter som föredrar att hålla till på högerkanten och gärna viker inåt för att skapa lägen åt andra eller avlossa vänstern. I Barcelona abonneras den platsen av en viss Lionel Messi och även om han sällan slickar linjen är det ogärna på högersidan Valverde trycker in en gubbe som ska ackompanjera argentinaren och Suárez. Balansen offensivt blir inte optimal. Istället har Malcom på försäsongen mer eller mindre uteslutande befunnit sig på vänsterkanten vilket gjort att den relativt enfotade brassen fått tänka om. Det har i vilket fall som helst sett lovande ut och det ska bli spännande att följa hans utveckling under säsongen.
******
Jag skrev i börja på sommaren ett blogginlägg om Barcelonas tillsättande av Eric Abidal som sportchef och Ramón Planes som hjälpande hand, vilket jag då var rädd för skulle vara en rökridå från firma Bartomeu/Segura och snarare några att gömma sig bakom vid eventuella misslyckanden än personer som faktiskt skulle hjälpa rekryteringen. Men även om det är för tidigt att bedöma än så ser det ut som att jag kanske, med glädje, får backa från den teorin något då Barças fönster varit och snuddat på högsta betyg. Värvningarna känns smarta och genomtänkta medan överflödigt dökött fått lämna, något som är högst osäkert om Pep Segura skulle klara av…
******
Det är alltså i skrivande stund mindre än ett dygn kvar till Barcelona kliver in i La Liga säsongen 18/19 och det är inte utan en mild euforisk känsla man fantiserar om en Messi som drar in ledningsmålet efter 10 minuters spel på en magisk passning från Coutinho, eller varför inte Dembélé. Fransmannen står för övrigt inför en avgörande säsong för hans framtida Barcelonakarriär. Stärkt av en stark säsongsavslutning, VM-guld samt ett sinnesjukt mål mot Sevilla i Supercup-finalen är min känsla att det kommer att flyga. Ousmane Dembélé är för bra för att inte lyckas.
