Krönika: La Liga är långt ifrån vunnen
Det kan argumenteras att Barcelona har spelat den mest attraktiva fotbollen i la Liga i år. Att man innehar ligans bäste offensive (brassen med tänderna) såväl som defensive spelare (spanjoren med frisyren)) och att vägen ligger vidöppen för Barça att vinna ligan för första gången sedan 1999. Efter tre minuters läsning kanske det inte känns lika säkert.
Av 23 matcher har Barcelona anno 2004/2005, i skrivande stund, vunnit 17. Hemma på Camp Nou har man segrat i 10 av 12 matcher, inklusive klang- och jubelföreställningen mot ärkefienden Real Madrid. Man innehar ligans "pichichi" i Samuel Eto'o (17 mål) och "zamora" i Victor Valdés (0.73 insläppta mål/match). Laget har stundtals spelat mycket underhållande fotboll och tagit tillbaka lite av den stolthet som gick förlorad i början av det nya millenniet. Många är de kaxiga Barça-supporters som högtidligen har deklarerat: "I år vinner vi. Inget kan stoppa oss. Kataloniens krona är tillbaka på den spanska tronen".
Men det är farligt att tro att ligan är klar, även om både Cruyff, Txiki och diverse experter i internationell media verkar vara överens. Anledningen till att denna krönika är av skeptisk art är mycket simpel: tre av årets fem svåraste matcher är ännu kvar att spela.
Den 19 eller 20 mars reser laget till Galicien för att ta sig an Deportivo la Coruña. På Riazor har man visserligen ett fint facit - 11 av de 34 spelade matcherna genom åren har slutat i vinst för Blaugrana men Depor är, som bekant, allt annat än en enkel motståndare. I april, 9:e eller 10:e, är det dags att åka till huvudstaden och Santiago Bernabéu för att möta ett Real Madrid som vet att laget förmodligen har chans att bli campeones vid seger över Barça. Och även om man förra året lyckades vinna på los Blancos hemmagräs har man förlorat 47 av 74 möten på arenan och i processen släppt in 157 mål. I trettiofemte omgången (den 7 eller 8 maj) är det Valencia som kommer försöka krossa Barcelonas drömmar om vinst i la Liga när lagen drabbar samman på Mestalla. Matcherna mot los Ché på deras fientliga (och läskigt branta) stadion är alltid tuffa. Det återspeglas med all önskvärd tydlighet i statistiken - på 69 besök har Barça endast lämnat Mestalla med en viktoria i bagaget 27 gånger.
Det behövs varken en Madridista eller en genteknikforskare för att förstå att ligan är långt ifrån vunnen. Torskar laget på Bernabéu, vilket kan anses som världens svåraste bortamatch, skiljer det en futtig, stackars ensam poäng. Alltså: inget är vunnet, inget är klart.
Låt oss nu inte tappa den positiva känslan. Låt oss inte känna oss nedslagna. Med de klasspelarna som Rijkaard disponerar och den defensiva stabilitet som Puyol & Co har visat upp i år måste man i allra högsta grad se fram emot de femton matcherna som återstår. Visst ser det bra ut, Barcelona har inte lett ligan i februari på länge. Och visst vore det konstigt att, som inbiten culé, inte tro att Blaugrana står som campeones i slutet av maj. Men visst kan man inte heller bli förvånad om el Madrid går om Barça på säsongens sista skälvande dag?
Fotmot:
Krönikan är skriven i mitten av februari, varför vissa uppgifter inte är dagsfärska
