Luís Figo - I förrädarens fotspår
Vi har inte glömt, vi kommer aldrig att glömma. Judas kommer för all evighet vara stämplat i Figos panna. Här är berättelsen hur det gick till när han sålde sin själ till Real Madrid.
För drygt ett decenium sedan skrev en 22-årig Luís Filipe Madeira Caeiro, även kallad Figo, på för FC Barcelona efter tolv år i Sporting Lissabon. Det var på legendariske tränaren Johan Cruyffs begäran Figo köptes in. Portugisen skulle fylla tomrummet efter Michael Laudrup, en minst sagt tuff uppgift.
Övergången var kontroversiell. Både Juventus och Parma trodde de hade kontrakterat ledaren av Portugals "gyllene generation". Figo hade skrivit på för Juventus medan hans agent, Jose Veiga gjort klart med Parma. FIFA blandades nu in och det hela slutade med att förbundet ogiltigförklarade alla skrivna kontrakt. Vidare blev Figo bannlyst från spel i Italien under två års tid. Istället gick flyttlasset till Katalonien.
Väl i Barça gjorde Cruyff om Figo till högerytter. På den positionen ansågs han få ut mest av sin speed, distinkta skott, dribblings- och passningsskicklighet. Allt vartefter utvecklades han som många andra från en bra spelare till en världsspelare i Barçatröjan. Detta med stjärnor som Guardiola, Rivaldo, Luis Enrique, Ronaldo och Kluivert runt om sig.
Sammanlagt vann Figo två ligatitlar (1998, 1999), två Copa del Rey (1997, 1998) och Cupvinnarcupen (1997) under sina fem säsonger i Barça. Sista året blev en stor besvikelse när Valencia i Champions Leagues semi blev för svåra och Deportivo la beslag på ligan. När EM-slutspelet i Belgien/Holland stundade hade Figo hunnit göra totalt 172 matcher och 30 mål för Barcelona.
EM blev en stor framgång för Figo med målet mot England som den absoluta höjdpunkten. Det var då tog han det definitiva steget in i rampljuset och betraktades av många som världens bästa spelare.
Meningen var att Figo skulle återvända till Barcelona efteråt där han stod under kontrakt. Faktum är att han hade förlängt säsongen innan och samtidigt fått en maffig löneförhöjning på köpet. Barcelona hade inte ens tänkt tanken på att sälja. Men liksom alla andra spelare baserade i Spanien hade portugisen en utköpsklausul. Hans klausul var satt till runt 500 miljoner kr och den som var beredd att matcha den summan kunde förhandla med Figo utan Barças tillstånd.
Samma sommar som EM-succén hölls presidentval i Real Madrid. Den sittande presidenten Lorenzo Sanz var storfavorit att vinna över sin motståndare, en affärsman vid namn Florentino Perez. Men då hade Mr.Perez ännu inte avslöjat sitt triumfkort - Luís Figo.
I hemlighet hade nämligen Figos agent Veiga pratat med andra klubbar och fiskat upp intresse från flera håll. Det bästa anbudet kom från presidentkandidaten Perez. Ett avtal slöts med denne. Lyckades Perez bli vald till president lovade Figo att skriva på för Real Madrid mot att få lyfta en löncheck i nivå med klubbens store stjärna Raul. För att försäkra sig om att Figo inte skulle backa ur dealen blev Figo enligt avtalet ersättningsskyldig Perez över 200 milj kr vid vägran.
Senare under valkampanjen basunerade Florentino naturligtvis ut att han kunde sno ärkerivalens store stjärna till Real Madrid om han fick bli president. Spelade inte Figo med marängerna den kommande säsongen garanterade han pengarna tillbaka till de som redan köpt säsongskort. Strategin fungerade - Perez erhöll 55 procent av de totala rösterna och blev således president tack vare sitt häpnadsväckande vallöfte.
Figo fortsatte blåneka allt ända in i det sista. Men visst var det portugissen som stod där med Perez den 24 juli och höll upp en vit tröja med nummer 10 på ryggen!? Barcelonas klubbledning var maktlös. Perez hade utnyttjat klausulen i Figo kontrakt, det enda som möjliggjorde en sådan kupp, och gjorde världens då dyraste spelarköp någonsin.
Supportrarna var chockade, kunde inte tro det var sant. Fast så var det. Mannen som bedyrat sin kärlek till klubben, sagt att han aldrig skulle kunna spela för Real Madrid och sjungit "Visça Catalunya" på katalanska när man firade ligasegern hade sålt sin själ. Med sin handling hånade Figo klubbens värderingar å det grövsta, värderingar som han själv sade sig stå bakom. Men Figo förstod uppenbarligen aldrig vad heder och moral innebar. Den sorti han gjorde var som att tacka för allt med en spottloska rakt i ansiktet på varenda culé.
Ordföranden för Figos supporterklubb var otroligt upprörd över vad hans förebild ställt till med och menade att inte ens Gud kommer kunna förlåta portugisens agerande. Hädanefter skulle Figos namn vara totalt förbjudet att uttala på den bar han ägde, allt som påminde om svikaren skulle förintas.
Urkatalanen Joseph Guardiola som regerade på Barças mittfält på den tiden var en symbol för allt som FC Barcelona stod för. Tillsammans med Figo var 'Pep' klubbens mest respekterade spelare. El capitan var besviken:
- Det kommer ta lång tid att vänja mig vid att se Figo i Real Madrids vita tröja. Luís har gjort vad han tror är bäst för honom och hans familj, till den graden kan jag respektera hans beslut.
Sergi Barjuán, en annan trotjänare uttryckte sig så här:
- Ur fansens synvinkel gick han till den absolut värsta tänkbara klubben. När han spelar mot Barça kommer han få det mottagande de tycker han förtjänar.
Joan Gaspart hade knappast kunnat få en sämre start på sin valperiod. Under sin första dag som president försvinner klubbens mest framstående spelare till ärkerivalen. Han var märkbart förbannad och hotade Real Madrid med ett transferkrig. Men det var tomma ord, det s.k."kriget" blev aldrig av.
Figo verkade nästan oförstående över ilskan från Barçahåll. Utan att visa några som helst tecken på samvete försökte han rentvå sig från girighetsanklagelserna:
- Det jag gjort är inget brott. Jag förstår dem som alltid behandlat mig väl kan tycka så och jag känner uppriktigt för de personerna. Men ingen vet motiven bakom mitt beslut. Folk tror jag lämnade på grund av finansiella skäl. Jag har alltid respekterat folkets åsikter, men pengar var verkligen inte huvudanledningen bakom flytten. Allt berodde på brist på dialog med dem som styrde klubben.
- Jag känner mig inte som en förrädare för jag gav allt för Barcelona.
Övergången hettade upp stämningen rejält mellan Barcelona och Real Madrid återigen. Det kokade t.o.m. över vid ett tillfälle. Alla fotbollsintresserade känner nog till hörnincidenten på Camp Nou under El Clásico. Då det haglade inkastade föremål, bl.a. det beryktade grishuvudet, från läktaren mot Figo och matchen fick avbrytas för en stund.
Varför blev just Figo så pass avskydd undrar kanske en del? Många andra har gjort den "förbjudna flytten" och har kommit lindrigare undan...
För det första ska man ha klart för sig att Figo var världens bästa spelare när han stack. Uppskattad och älskad av alla inom klubben. Han hade till och med burit kaptensbindeln på sin arm. Gå och bli madridista i det läget var tveklöst det sämsta han kunde göra. Att han ljög sig igenom hela proceduren gjorde saken ännu värre. Vill man göra något sådant ska man stå för det som en man, inte bete som en feg ynkrygg.
Det är ärofyllt att få spela i Barça - det förstod aldrig Figo. Pengar var prioritering nummer ett för honom. Hur våra prioriteringar ser ut kan man lätt lista ut ifall man tittar på de tröjor Barça har burit de senaste 106 åren.
MÉS QUE UN CLUB!
Källor: Soccerpulse & Sports Illustrated
