Eto'o - årets personlighet, del 2
Människan Eto'o
I den första delen behandlade vi Eto'o som fotbollsspelare, hans karriär, prestationer, framgångar och motgångar. I del 2 ska vi gå in lite mer på Eto'os smått fantastiska personlighet. Den här säsongen har han visat upp en mentalitet, både på men framförallt utanför planen, som jag inte sett tidigare. Spanska ligan har den här säsongen svärtats ner av ett omfattande problem med rasism. Apljud på läktarna och även anklagelser spelarna emellan har varit standard på löpsedlarna, och Eto'o har tyvärr varit ett mål för hetsandet mer än en gång. De matcher vi kanske minns med störst avsky är bland annat borta mot Getafe, Albacete och Zaragoza. Getafesupportrarna stod troligtvis för säsongens mest högljudda apljud, givetvis i samband med att Eto'o hade bollen. Zaragozamatchen kommer vi in lite närmare på.nu!
I mitten på februari besökte Barcelona Zaragoza för bortamatch i ligan. Barça låg, precis som de gjort nästan hela säsongen, i toppen av la Liga och ett möte med ligaledarna hetsade förstås upp spänningen för både Zaragozas spelare och deras fans. Alla vill ju slå de bästa.
Det hela gick till överdrift, Zaragoza motsvarade inte fansens förväntningar, och när Eto'o gjorde sitt mål dök föga överraskande apljuden upp igen. Otroligt förnedrande för afrikanen kan man tycka, men Eto'o är inte mannen som låter sig nedslås. Så vad gör han då? Dansar som en apa (förstås)!
"Publiken betalade för att se en apa, och får jag höra de här ljuden kommer jag också att spela apa"
Ja, Eto'os uttalande i pressen var förstås uppmärksammat Spanien runt. För mig är det här ett mycket minnesvärt citat, speciellt med vetskapen om hur Eto'o fortsätter presskonferensen. Presskonferensen hade han för övrigt kallat till själv med hopp om att tillsammans med journalisterna verkligen ta tag i problemen på allvar.
"Det är ni och spelarna, men framförallt ni som har ordets makt, som måste ta motstånd till detta. Bara med er hjälp kan vi vinna kampen!"
Om det var det som hjälpte är svårt att säga, men sedan dess har i alla fall inte Barça, och inte heller Eto'o, drabbats av liknande förseelser. För Eto'o är detta en stor framgång. Han har jobbat hårt hela säsongen, han har stöttat en del antirasistiska organisationer såväl moraliskt som ekonomiskt och han har använt sitt inflytande och kändisskap för att sprida sitt budskap. Ärofyllt.
För ungefär en månad sedan fick Eto'o ett bevis på sina framgångar utanför plan. Den 24/3 blev han utnämnd till UNICEF-ambassadör med motiveringen:
"Eto´o är en person som kommer ungdomar väldigt nära. Han är därför en bra förebild och även ett starkt vapen i kampen mot aids och andra sjukdomar"
UNICEF är ett fristående FN-organ som ägnar all sin kraft åt att förbättra barns liv. Sammanlagt finns det ca 7000 medlemmar, men bara 80 av dem är ambassadörer. Det gör det hela till en mycket vördnadsfull titel för Eto'o.
Hans arbete utanför plan är alldeles enastående för en fotbollspelare. Få kan mäta sig med hans framgångar och än färre visar upp en lika imponerande attityd. Allt Eto'o gör kommer från hjärtat, precis som hans sätt att spela fotboll. Därför gör det lite extra ont när publiken förnedrar Eto'o offentligt. Alla har en bristningsgräns, till och med Eto'o.
Eto'os inställning har smittat av sig. Ni minns väl när vi tidigt in på säsongen drabbades av alla dessa fördömda långtidsskador? Är det en alltför vågad gissning att påstå att Eto'o var en av männen bakom tröjhälsningarna? Nej, jag tror mycket väl att det kan vara så.
Ett annat exempel: efter en usel första halvlek mot den gula ubåten (Villareal) hänger huvudena på Barçaspelarna, på alla utom Eto'o. Han studsar runt, pratar med alla med vad som i alla fall från TV-soffan såg ut att vara en uppmuntrande ton. Barça vann inte, men efter den matchen har jag sett samma agerande från Deco, Xavi, Ronaldinho och kanske framförallt Puyol (som förstås även innan den matchen var pådrivare i form av lagkapten). Inställningen har överlag sett bättre ut inom laget, och lagandan verkar ju vara exceptionell.
Vi tar ett exempel till: det står 1-1 mellan Barça och Levante på Camp Nou. Anfallet kommer absolut ingenvart och ett misslyckat försök går ut till inkast för Barça. Medan Gio hämtar bollen passar Eto'o på att springa runt som en galning från spelare till spelare. Samma uppmuntrande gester som mot Villareal och ett stort leende på Deco som smittade av sig ända till Gran Canaria (där jag såg matchen). Därefter började det. Med Eto'o i spetsen började spelarna kuta som aldrig förr, och mycket riktigt, Eto'o avgör matchen i den 87:e minuten med ett vackert skott från strax utanför straffområdet. Tre viktiga poäng precis innan juluppehållet. De kan vi tacka Eto'o för.
Jag är oerhört imponerad av Eto'o, och jag kommer att vara Laporta evigt tacksam för den värvningen. Eto'o är en vinnare, en glädjespridare och ledare. Personer som han behövs i alla lag, och i varje samhälle. Eto'o är utan tvekan årets personlighet!
Tillbaka till del 1
