Galadags
Utmärkelserna ska delas ut och SvenskaFans står som opartisk jury.
Årets...
Mål: Ronaldinho mot Valencia. Stillastående utanför straffområdet trycker han upp bollen med en yttersida i krysset. Gör ett försök där hemma.
Svit: Elva raka hemmamatcher utan förlust i ligan som tog slut när Atlético Madrid med Torres i spetsen sänkte Barcelona i februari med 2-0.
Inhopp: Maxis blott andra inhopp i Barcelona mot Chelsea vid ställningen 0-1 på Camp Nou. Argentinaren tog sig igenom den blå muren och svarade för både mål och assist när Barça vände.
Mardrömspelare: Diego Forlán som på två matcher var ofin nog att göra fem mål på Barcelona.
Måltorka: Ronaldinho som väntade enda tills omgång 20 med att göra sitt första spelmål i La Primera Division, då mot Racing Santander.
Viktigaste mål: Eto'os matchvinnande boll på Osasuna i mars som räddade ett krampaktigt Barcelona från ett tredje raka kryss.
Sämsta derby: De två Barcelonaderbyn som sammanlagt bjöd på ett ynka mål och två rätt sömniga tillställningar.
Katalan: Oleguer som knappast visade någon entusiastisk min när tal om landslagsspel dök upp. I det spanska landslaget alltså.
Målkåtaste: Inte Eto'o utan Ronaldinho som först efter femtioelva frisparkar upp på läktaren lät sina kollegor få chansen.
Matchens lirare: Xavi som mot Milan på Camp Nou passade, vände, vred och fintade bort ett helt Milanmittfält med taggtrådstuggande duon Gattuso och Ambrosini.
Återkomst 1: Henrik Larsson på Celtic Park. Tackade för hyllningarna genom att sänka sitt gamla lag med bland annat ett mål.
Återkomst 2: Thiago Motta som kanske inte stod för någon märkvärdigare comeback men mottagningen han fick på Camp Nou var mäktig.
Sömmerska: Ludovic Giuly som på något märkligt sätt, och ur nästan ingen vinkel alls, lyckades lirka in 2-2 mot Villarreal i säsongens sista hemmamatch.
Spelare: Carles Puyol, en Barçaredaktion på SvenskaFans kan väll inte ha fel?
Fråga 1: Reklamfri eller icke, det är frågan.
Fråga 2: Hur många ligamål har Eto'o gjort? 24 eller 25?
Smärta 1: Terrys nickmål på hörna som sänkte ett, i den andra halvleken, storspelande Barcelona.
Smärta 2: Eto'os krock med stolpen som håller uppe nätet i maxfart mot Villarreal på Camp Nou.
Mest väntade: Eto'os två fullträffar mot Real Madrid.
Olyckligaste: Maxi Lopez vars första halvår i Barcelona kan beskrivas såhär; två matcher från start, ett mål, noll nittiominutersmatcher och en allvarlig fotskada i april. Nu verkar Maxi vara på väg bort på lån. Vadå fastna i startgropen?
Citat: "Om publiken har betalat för att se en apa ska jag förstås också spela apa". Efter alla apljud som Eto'o fått stå ut med den här säsongen firade han ett av sina många mål med att skutta runt som en.
Clown: Jimmy Jump som gjort sig ett namn i Europa.
Mest avundssjuka: Chelsea som ryckt i Ronaldinho, Eto'o och Xavi under säsongen.
Ex: Luis García som med ett antal viktiga mål i Champions League, bland annat mot Chelsea, var med och spelade hem den finaste av alla klubblagstroféer.
"Inte igen": Allvarlig knäskada och minst sex månaders frånvaro. Vi känner igen det.
Lättnad: När rapporterna om Eto'os knäskada mot Real Madrid kom.
Unicef ambassadör: Samuel Eto'o.
Spelberoende: Getafes burväktare Sánchez Broto som satsade 5 000 målvaktshandskar på att hans lag skulle besegra Barcelona på Camp Nou. Deco antog utmaningen och Blaugrana vann.
Genombrott: Naturligtvis Andrés Iniesta som hittar på något spännande i varje inhopp. Hade inte konkurrenterna stavats Deco och Xavi hade han kanske till och med varit en man för landslaget.
Mest underskattade: Deco som förtjänar så mycket mer beröm. Både från culés och andra fotbollsfans. Utan portugisen förlorade vi el Clásico. Man vet inte vad man har förrän man saknar det.
Kamp: Maktkampen i styrelserummet. Tack för allt Sandro Rosell.
Mästare: FC Barcelona, för 17:e gången.
