Barcelona - Villarreal2 - 1
Barcelona - Villarreal 2-1: Valverde i limbo?
Messi spelar fram kelgriezen Antoine till mål, Xavis arvtagare trycker dit en vobblande projektil och Barcelona tar hem tre poäng. Dra mig baklänges vilken kväll.
Yes!
Eller hmm…
Kvällens efterfråga var vinst och mål. En vinst och två mål senare lämnas jag däremot tom. Mitt hjärta bankar inte i lugnare tempo, inte heller känner jag någon direkt glädje. Snarare en lättnad. En lättnad som jag vet är en tillfällig sådan.
Messi visar tidigt i matchen hur spelsugen han är. Med kvicka fötter och högt tempo försöker han borra sig igenom Villarreals försvar. Frågan vi velat ha svar på är hur samspelet med Griezmann kommer att fungera och som på beställning spelar Messi fram sin nya anfallspartner i den sjätte minuten. Om än på hörna via nick in i mål. Om än lite smått tursamt kanske…
Vi spelar vidare. Barca dominerar bollinnehavet men har svårt att komma till avslut. Som från ingenstans några ögonblick senare, trycker vår unge mittfältsfavorit Arthur, dit en sanslös projektil. GOOOLAZO gormar till och med de svenska kommentatorerna. Vilket mål. Vilken spelare.
Det som händer sedan är det som ska komma att prägla hela känslan om matchen. Barcelona kryper tillbaka i banan. Inför 70 tusen åskådare backar Valverdes mannar hem. Messi skadar sig, Villarreal reducerar och Barcelona har inte ens bollinnehavet i egen favör på Camp Nou.
Jag har varit kluven gällande Valverde sedan han tillträdde. Jag har inte gillat idéen om att låta honom rucka på barcas fotbollsfilsofi och DNA. Jag har inte gillat hur anfallsfotbollen och det ruschiga återerövringsspelet pausats. Men. Valverde har lett Barca till goda resultat. Det kan man inte förneka trots de två historiska nederlagen i Champions League två år i rad.
Däremot så vet jag inte vad Valverde vill längre. Känslan är att han har hamnat i ett slags limbo mellan två taktiker. Han har press på sig från klubben att spela med Arthur och Frenkie då de är framtiden och på ett sätt dåtiden. De är spelartyperna som ska återinföra fotbollen som spelades med Xavi och Iniesta. Han måste alltså spela Frenkie och Arthur på ett eller annat vis. Men den taktiken Valverde varit framgångsrik med, rimmar egentligen inte alls med den typen av mittfält och desto närmare Valverde söker sig till Barcas idé, desto längre bort från sin egna idé hamnar han.
Hur vill vi egentligen ha det? Vill vi ha en Valverde som försöker spela en taktik han inte behärskar, eller vill vi att han spelar sin taktik hans sista säsong? Ifall Barcelona vill nå några resultat den här säsongen tror jag att Valverde behöver gå tillbaka till sin egna taktik fullt ut, och då bör spelare som Rakitic och Vidal vara mer tongivande. Frågan är ifall han har ryggrad nog att bänka Arthur eller Frenkie till förmån för sin egen taktik. Och ifall han varken har den ryggraden eller behärskar att spela Barcafotboll - så är han inte rätt man för jobbet inte ens den här säsongen.
