Leganés - Barcelona1 - 2
CD Leganés – FC Barcelona 1-2: Knappt, men ändå
Knappt, men ändå. Det satt långt inne – men till slut lyckades FC Barcelona bryta ned tabelljumbon CD Leganés.
Skönspel, gurksallad och tre enkla poäng?
Icke sa Nicke. Tre poäng blev det visserligen – det skulle inhoppande Arturo Vidal se till, med sitt avgörande i den 79:e minuten – men länge gav katalanerna precis det trubbiga, oinspirerade intryck som man har vant sig vid sedan Ernesto Valverde tog över Barça-spakarna.
Men vi tar det från början. Och i rätt ordning.
För sällan har en matchbild varit mer väntad, som inför lördagens drabbning mellan FC Barcelona och tabelljumbon CD Leganés. Den som följer spansk fotboll vet nämligen att ”Los Peperinos” är ett av ligans mest defensivt utpräglade lag, och efter förrförra helgens parkera-bussen-insats mot Real Sociedad var känslan att nyblivne tränaren Javier Aguirre skulle fortsätta på den inslagna vägen.
Vilket stämde bra. Två, tre minuter tog det, sedan var den blåvita matchplanen uppenbar för alla inblandade: med nio spelare bakom bollen föll Leganés lågt, höll katalanerna utanför sig – och bad till högre makter för ett mirakel i motsatt riktning.
Och visst. ”Ask, and you shall recieve” sa Jesus – men den här gången var det Youssef En-Nesyri som tillhandahöll svaret.
Och vilket svar sedan. I den tolfte minuten fick marockanen bollen utanför det katalanska straffområdet, vek in på sin vänster – och fullständigt sprängde den katalanska målnollan med en inåtskruvad missil i Marc-André Ter Stegens bortre klyka. 1-0 till Leganés, och dags för Barcelona att vakna till liv.
Trodde jag. Men katalanerna snoozade vidare, och med undantag för Luis Suárez halvfarliga nick i mitten av den första halvleken skapade de spanska mästarna bokstavligen ingenting. Och för varje minut som gick höjdes både förväntningarna och ljudnivån på läktarna, samtidigt som den blåröda tillförsikten sakta men säkert sinade.
Men så. I den andra halvleken. Huruvida det var Valverdes halvtidssnack, Leganés koncentrationsdipp eller slumpen som låg bakom det låter jag vara osagt – men efter pausvilan var det ett betydligt (nåja) spetsigare Barcelona som kom till spel, och efter blott åtta minuter kunde Luis Suárez förvalta Leo Messis väl avvägda frispark med en minst lika väl avvägd nick.
Vilket för oss till segermålet, och tillbaka till Arturo Vidal. Och säga vad man vill om själva målet – vackrare mål har man sett, det ska gudarna veta – men någonstans var det logiskt att just chilenaren blev tungan på vågen. Precis som det var både logiskt och rättvist att Barça till slut lyckades vinna matchen, trots att insatsen var långt ifrån den bästa.
Ibland får glaset vara halvfullt, faktiskt.
Toppar och floppar:
Samuel Umtiti
En av få ljusglimtar, på en annars ganska mulen Barça-himmel. Såg förhållandevis rapp ut, och spelade med pondus matchen igenom.
Antoine Griezmann
Ny match, nya frågetecken kring fransmannen.
Sergio Busquets
Ingen supermatch på något sätt – men även på sjuttio procent tillför ”Busi” massor i speluppbyggnaden.
Moussa Wagué
Glimtade till offensivt – men kändes aldrig fullt ut bekväm
Matchfakta:
Bollinnehav: 32-68
Skott på mål: 5-6
Förseelser: 11-10
Hörnor: 0-6
Gula kort: 1-2
