Barcelona - Lyon5 - 1
FC Barcelona – Olympique Lyonnais 5-1: 7 snabba
Ett steg närmare den efterlängtade Europatiteln. Nedan följer 7 snabba intryck från matchen.
Coutinho glimtar till
Han har det ju i sig Coutinho. Ett väggspel där, en klack här. Han har ju det i sig Coutinho. Ett bolltapp där, en felpassning här. Jag tyckte Coutinho började matchen bra, han tog för sig och visade den talang han besitter. Målet verkade betyda oerhört mycket för honom. Men allt eftersom matchen gick så sjönk han i nivå och synlighet. Det är som att det dåliga självförtroendet hinner ikapp honom ju längre matchen spelas och att han gör en bra prestation fram tills att han begår ett oundvikligt misstag – därifrån går det bara nedåt. Hur länge kan en stjärna endast glimta till ibland innan den slocknar på Barcelonahimlen?
Arthur skiner
Wow, Arthur. Vilket lugn och vilken självklarhet. Det börjar bli uttjatat, men jag måste säga det ändå: det känns som att Arthur har spelat på Barcelonas mittfält i 10 säsonger. Så länge Barcelona vill ha bollen, så är Arthur nyckeln till kontroll. Passningen till Suárez vid Coutinhos mål är magisk.
När Barcelona vill
Så var det ju det här med när vi vill ha bollen. Det verkar som att dagens Barcelona vill ha bollen fram tills att man leder med ett eller två mål. Efter det släpper man självmant in motståndarna och ställer in sig på att försvara. Varför? Innan 2-0 fanns det ingenting som tydde på att Lyon ens skulle komma nära – för Barcelona tillät dem inte komma nära genom att kontrollera matchen. Så fort 2-0 kommer så ställer laget in sig på att försvara och tillåter Lyon att anfalla och som ett resultat av det göra mål. Det blir motsatt effekt, jag förstår att man vill riskminimera men risken ökar istället markant för att motståndarna gör mål eftersom man själv tillåter dem ha bollen och kontrollen.
När Messi vill
Jag kom på mig själv att tänka ”Messi är inte bra idag alltså”. Jag skämdes naturligtvis på en gång. Jag ändrade snabbt min tanke till ”Messi vill inte vara bra idag, för han behöver inte vara bra idag”. Notera att med ”bra” så pratar vi givetvis Messi-bra: överjordisk. Och han behövde inte vara bra. Det fanns ingen anledning att anstränga sig och vara Messi-bra när avancemanget låg i en liten ask. Efter 2-1 så låg avancemanget inte längre i en liten ask. Då behövde Messi vara bra. Herregud vad bra han var.
Önskad effekt
Det går inte att säga något annat än att Valverdes byten gav önskad effekt. Jag var säkerligen inte den enda som inte blev överlycklig när Arthurs nummer 8 visades på bytestavlan. Samtidigt finns det en anledning till att Valverde tränar vad som just nu kanske är världens bästa lag, och inte jag. Vid tidpunkten för bytet Arthur -> Arturo Vidal så hade Barcelona inte längre kontrollen. Inte på grund av att Arthur inte presterade, utan för att Barcelona självmant tillät Lyon föra spelet. I sådana lägen får man inte ut allt av Arthurs kvalitéer, man får däremot ut desto mer av Arturo Vidals kvalitéer. Arturo Vidal kom in -> vann bollen -> spelade den vidare -> Barcelona kunde kontra in mål. Ett av målen kom av Dembélé, också inbytt. Snyggt, Ernesto.
Hungrig Suárez
Här finns inte så mycket att säga förutom att Suárez verkar ha sparat sin hunger till våren. Igår satt kombinationsspelet, löpningarna, pressen och spelförståelsen. Som på den gamla goda tiden. Tunneln på mittplan går att se i repris några gånger till.
Fortfarande favoriter
Trots att det blev onödigt spännande så var Lyon aldrig riktigt nära. Med all respekt för Lyon, så är det kanske inte så konstigt heller: Lyon ska inte vara nära Barcelona. Däremot ska exempelvis Manchester City och Juventus vara nära. Men jag tycker fortfarande att ingen är nära nog för att störa Barcelona. Åtminstone inte när Barcelona och Messi vill.
