Intervju: Fokus på FC Barcelonas transferfönster
Jonathan Aronsson Fält besvarar frågor om FC Barcelona och deras minst sagt intressanta och smått kaotiska transferfönster så här långt.
Först och främst, hur skulle du beskriva klubbens transferfönster så här långt?
- Det kan väl vara värt att inleda med det faktum att alla åsikter på ett eller annat sätt alltid måste uttryckas med brasklappen för huruvida man anser det vara ett korrekt beslut att ta framtida ekonomiska risker för att förbättra situationen här och nu, vilket väl är ett enkelt sätt att sammanfatta det presidenten Joan Laporta pysslar med för tillfället.
Tillåter man sig att se på situationen ur ett rent sportsligt perspektiv är det svårt att säga annat än att fönstret hittills varit starkt med värvningar av kvalitetsspelare till (i en relativ värld) rimliga priser. Lewandowski, Raphinha, Koundé, Christensen och Kessié är samtliga spelare som förstärker en trupp som ser betydligt bättre ut jämfört med förra säsongens gäng. Faktum är att Xavi nu har två starka alternativ på i princip alla positioner.
Några frågetecken finns väl där, till exempel i den stundande värvningen av Marcos Alonso och att Robert Lewandowski är 33 år gammal. Annars lär slutbetyget främst avgöras i huruvida man lyckas bli av med alla oönskade spelare och om man får igenom de regleringar i kontrakten som diskuterats hos ett antal spelare.
Barcelona har under sommaren värvat spelare för cirka 150 miljoner euro. Med tanke på klubbens ekonomiska problem undrar säkert en del hur de haft råd. Kan du förklara det hela lite närmare?
- Det korta svaret, som jag redogjorde för här ovan, är att Joan Laporta tar risker på lång sikt för att generera pengar på kort sikt. Det lite längre svaret kräver en utläggning, vilket flera etablerade medier verkar haft svårt att hantera. Det haveri till ekonomisk situation som Joan Laporta tog över i mars 2021 har presidenten försökt lösa på en rad ekonomiska sätt.
Dels, eller snarare främst, handlar det om så kallade ekonomiska ”levers”, vilket väl på svenska närmast översätts till hävstänger. Det handlar helt enkelt om att man sålt av rättigheter under en längre period framöver till en fast summa i dag. Pengar i påsen i dag mot att man med största sannolikhet kommer gå miste om potentiellt större pengar framöver. Ett enkelt sätt är att tänka på hur tv-pengarna såg ut för 25 år sedan. Det händer som bekant en del med ekonomin under årens gång.
I nuläget har Barça sålt av totalt 25% av tv-rättigheterna under de kommande 25 åren till Sixth Street, ett globalt värdepappersföretag. Totalt värde ner i pengapåsen rapporteras vara drygt 500 miljoner euro. Därtill har man sålt 25% av Barça Studios, vilket enkelt sammanfattat är klubbens digitala produktionshus, till bolaget Socios.com. Den prislappen ska ligga på 100 miljoner euro.
Den fjärde hävstången i ordningen, vilket enligt uppgifter kan bli nödvändig för att kunna registrera alla nyförvärv och kontraktsförlängningar, är en försäljning av ytterligare 25% av Barça Studios.
Därtill har vi det nya sponsoravtalet med Spotify, som har arenanamn och logga på tröjan framöver. Affären uppges inbringa drygt 250 miljoner euro. Dessutom ska en överenskommelse med WhiteBIT (företag inom kryptovalutor) om en tröjärmsplats för drygt 20 miljoner euro om året vara nära.
Sist men inte minst har den sportliga organisationen med Mateu Alemany i spetsen jobbat stenhårt för att bli av med icke önskvärda spelare samt att justera lönerna för ett flertal spelare. En hel del har gjorts med andra ord. Frågan i slutändan blir alltjämt om riskerna kommer visa sig vara väl genomtänkta och kalkylerade.
Hur ser du på hela soppan kring Frenkie de Jongs vara eller icke vara i Barcelona?
- Först och främst känns det oerhört deppigt för Frenkie själv. Känslan är att han hamnat i kläm mellan olika intressen, medan han själv bara vill spela fotboll i Barcelona. Sällan har den moderna fotbollsvärlden varit så simpel.
Med det klart finns en del att fundera över. I vanlig ordning svävar Bartomeus ande fortsatt över klubben. Barça anser att kontraktet, som tagit Frenkie till enorma (läs orimliga) lönenivåer, som skrevs under Bartomeus ledning i oktober 2020 är ogiltigt. Till och med brottsligt.
Frenkies representanter ska vara av en annan uppfattning, och hittills gör rapporterna gällande att parterna, till skillnad från fallen med spelare som Piqué, Ter Stegen och Busquets, står rätt långt ifrån varandra.
Det är svårt att se något annat än att Frenkie blir offret i situationen, speciellt med tanke på hur klubben hanterade den första delen av sommaren. Då framstod det närmast som att holländaren var ett föremål som skulle auktioneras ut till högstbjudande. Problemet var bara att det framstod som att Frenkies illvilja att spela i Manchester United var lika stark som viljan att bli kvar i Barça.
Med det sagt är problemet att Frenkie tjänar mycket pengar. Alltså jättejättemycket pengar. Nu sitter det inte längre sitter en Bartomeu vid posten, där sitter en Joan Laporta. Joan Laporta är mycket, men framförallt är han en man som inte är rädd för konsekvenser. Ska Lewandowski ha nummer nio? Då rycker vi den av Memphis. Har Frenkie en monsterlön och pengar måste in? Då ryker Frenkie.
Nu uppges Chelsea accelerera sina försök att värva holländaren, och min känsla är att Barça kommer att ge grönt ljus för en affär så fort Frenkie gör detsamma. Det skulle onekligen vara ett dystert slut på en relation som på förhand som ut som den mest självklara av dem alla. Däremot är frågan om det vid det här laget inte är bäst för alla parter att skilda vägar blir fallet.
Eftersom klubben behöver göra sig av med spelare för att kunna registrera nya är det ett gäng som ryktas bort från Katalonien. Vilka spelare ser ut att försvinna härnäst?
- Det finns en rad spelare som knappast lär bara kvar i blårött när augusti går över i september. Dels handlar det om Samuel Umtiti och Martin Braithwaite. Den förstnämnda verkar till slut ha accepterat sitt öde. Problemet i Umtitis fall verkar bara vara att några dugliga knän knappt finns kvar längre, vilket gör det svårt att lyckas med en läkarundersökning någonstans. Braithwaites fall är mer komplicerat. Dansken blev utbuad under Gamper-presentationen, vilket upprört många. Känslan är dock att det inte borde vara speciellt mycket svårare än att båda parter kommer med rimliga krav för att få igenom en rimlig flytt. Någon mer speltid i Barça känns långt borta.
Sedan har vi stackars Memphis Depay. Holländaren såg av förklarliga skäl mindre lycklig ut under Gamper-presentationen när Lewandowski valsat in med nian på ryggen. Memphis uppges nu vara på väg till Juventus. Utan övergångssumma, vilket är högst rimligt då han anslöt som bosman från Lyon den gångna sommaren till en förhållandevis låg lön. Känns om en bra och rimlig deal för alla parter.
I övrigt kommer Nico González (Valencia), Álex Collado (Elche?) och Abde Ezzalzouli (Girona?) lämna på lån. Så kan även bli fallet för Álex Balde om det nu ska bli en ”förstärkning” med Marcos Alonso. Miralem Pjanic ser på något mirakulöst sätt ut att bli kvar i klubben.
Inför sommarens transferfönster, vilken position var den viktigaste att förstärka?
- Det är väl svårt att inte se till anfallspositionen. Skillnaden på en Robert Lewandowski och en Pierre-Emerick Aubameyang, Memphis Depay eller varför inte Luuk de Jong är svår att bortse ifrån. En spelare som öser in mål och som samtidigt är oerhört skicklig i det felvända spelat och kombinationer. Laporta fick sin stjärna, Barça lär få sina mål.
Annars vill undertecknad argumentera för de mer defensiva positionerna i planen. Jules Koundé är en satsning på mittbackspositionen klubben inte gjort på väldigt många år. Visst finns Araújo där, men nu är känslan att det för första gången på riktigt länge kan växa fram ett mittbackspar av riktigt, riktigt hög klass på katalansk mark. Frågan är bara om Xavi kan motstå att placera Araújo som högerback.
Med det sagt hade jag gärna sett en ordentlig framtidsstatsning på ytterbackspositionerna snarare än att täcka hål. Svaret på frågan är väl med andra ord anfallspositionen, tätt följd av mittbackspositionen.
Slutligen, vad har du för förväntningar på den nya säsongen med tanke på de stora spelarna som hämtats in?
- Kortfattat är förväntningarna från undertecknad en ligatitel kombinerat med att göra ett ordentligt försök i Champions League. Känslan är att det kommer bli en betydligt jämnare kamp om La Liga i år, och truppen är onekligen bra nog nu.
I Champions League handlar det väl i ärlighetens namn om att tvätta ryktet efter många säsonger av mer eller mindre pinsamma förnedringar. En slutspelsplats är ett absolut minimun, och sedan handlar det om att visa att klubben faktiskt kan ta sig an tufft europeiskt motstånd över två matcher.
Så är det cupen också, vilket såklart är en bonus. Icke att förglömma är också Piqués mysiga Saudi-supercup i vinter!
Xavi pratade hela förra säsongen om att utmana på riktigt i höst. Precis där ligger förväntningarna efter den här sommaren.
