O Captain! My Captain!
Självmål, vändning och Barça-seger - men i slutändan kom allt att handla om Leo Messi.
Lionel Messi är knappast någon pratkvarn.
Men när han väl talar, så lyssnar man. Och när argentinaren under söndagens Joan Gamper-drabbning med Arsenal gav sitt årliga inför-säsongen-brandtal, var det sannerligen ingen som slog dövörat till. Men en sällan skådad beslutsamhet tog 32-åringen micken, spände blicken - och tog till orda:
”Sanningen är att det är svårt att tala inför er efter fjolårssäsongen. Men jag ångrar ingenting, och kommer att säga samma sak som då; jag tror på den här truppen, på spelarna och på staben, och tvivlar inte en sekund på att vi tillsammans kommer att slåss om samtliga titlar. ”
En en perfekt start, på en annars ganska trist fotbollskväll. Själva matchen var nämligen inget att hänga i julgranen, den goda stämningen till trots. Båda lagen kom visserligen till spel med förhållandevis slagkraftiga startelvor, men snabbt stod det glasklart vilken typ av match det skulle komma att bli.
Nämligen en träningsmatch. Med betoning på träning. Nog för att engelsmännen emellanåt visade prov på fint omställningsspel - inte minst när Aubameyang dunkade in öppningsmålet i den 36:e minuten - men sammantaget gav såväl hemma- som bortalaget ett relativt avslaget intryck. Press-spelet var halvdant, passningsspelet sterilt, och bortsett från Maitland-Niles dråpliga självmål i den 69:e minuten lyste de hundraprocentiga målchanserna med sin frånvaro.
Sedan byttes Luis Suárez in. Och är det något som uruguayanen fortfarande kan, så är det att vaska fram målchanser. Och förvalta dem. Det visade han klart och tydligt, när han på stopptid löpte sig fri och volley-saxade in segermålet bakom Arsenals Bernd Leno.
Gott så, förstås. Men ikväll spelade resultatet mindre roll. Ikväll handlade allt om Leo Messi, och den metamorfos han har genomgått under loppet av det senaste året.
Från tystlåtet geni, till fullfjädrad ledare.
Det är knappt man tror sina ögon.
