Bellcaire d’Empordá: Francesc "Tito" Vilanova
Den 17 september 1968 föddes Tito Vilanova i kommunen Bellcaire d’Empordá beläget i nordvästra Katalonien och mer exakt i provinsen Girona. Relationen mellan Tito och kärleken till fotbollen går långt tillbaka i tiden och skulle egentligen kunna åskådliggöras i en hel bok. Artikelserien "Bellcaire d’Empordá" kommer till en början att göra ett par nedslag i den personliga historian som föreligger Vilanova men sedan främst fokusera på katalanens taktiska synsätt och koncept. Med andra ord är detta
Tito Vilanova är idag ledarfiguren som drar i trådarna i en av världens största fotbollsklubbar. Under 4 år har han fungerat som Guardiolas ”förste man” i egenskap av titeln som assisterande tränare. Självklart har Tito haft ett och annat att göra med de stora framgångarna som skördades mellan 2008 och 2012. Han och Guardiola plöjde tillsammans den stig som laget befinner sig på just nu. Villanovas uppgift är numera att skriva vidare på framgångssagan och göra vägen både bredare och längre.
Sedan tidigare har det framgått att Tito är försedd med ett öga för detaljer när det kommer till taktik och spelidéer. Redan som pojkspoling i Club de Futbol Bellcaires ungdomslag visade han prov på en smärre besatthet av taktik.
Titos dåvarande lagkamrat Pere Puig berättar bland annat en kort historia som belägger hela påståendet angående denna besatthet. Tito och hans vänner var ute och gick en varm sommardag. Inget speciellt hände egentligen fram tills att Tito bestämt framförde till resten av gruppen att han var illa tvungen att springa hem. Dem andra undrade varför han var så stressad. Tito sa: ”Jag måste spela in dagens VM-match för att kunna analysera den i detalj senare”. Dem andra förstod honom men skrattade samtidigt lite hånfullt som kompisar kan göra ibland. Här föddes taktikern Tito Vilanova.
Vilanova har inte förändrat allt för mycket i dagens spelsystem jämfört med det för ett år sedan men vissa teknikaliteter kan med enkelhet pekas ut. Han är benägen om att använda kanterna på ett helt annat sätt än under Guardiola. Allt som oftast finns det två kantslickare i uppbyggnadsfasen för att göra spelet bredare. Pep föredrog ett mer centralt spel där kanterna användes i olika perioder istället. Under de inledande matcherna av den nuvarande säsongen har anfall efter anfall utmynnat i antingen ett högt eller lågt inlägg från en av kanterna. Med varierande utdelning. Även om Guardiola på något sätt är en arvtagare till Johan Cruyffs fotbollsfilosofi så använder Vilanova samma konkreta kantspel som holländaren gjorde i början av 90-talet.
Skillnaderna är hittills endast marginella och man måste leta noggrant för att hitta dem. Som spelare var, den annars tystlåtne, Tito ofta med i taktiksnacket och redan som 8-åring ville han, till tränarnas förvåning, ständigt ge sin syn på saker och ting.
Det kan tänkas att han var taktiskt briljant som spelare, men under en specifik match mot Palafrugell visade Tito att han var knäsvag. Tränaren i Bellcaire, Joan Font gav Vilanova tydliga instruktioner om att punktmarkera motståndarlagets stora stjärna i sammanhanget. Tito tappade markeringen direkt och hans lag var nära att släppa in ett mål. Istället för att jobba i defensiven valde Tito att ständigt försöka göra mål, utan att få utdelning. Efter matchen gick Joan fram till Tito och frågade vad han höll på med. Tito skämdes men förklarade att hans mamma hade lovat honom en Barcelona-tröja om han gjorde mål.
Roten till Vilanovas knäsvaga beteende på fotbollsplanen under matchen mot Palafrugell återfanns i drömmen om något större. Drömmen om Futbol Club Barcelona. Tito har i mångt och mycket alltid haft en ”Josep” vid sin sida. Om det inte var Guardiola så var det brorsan Josep Vilanova. Nu står han på sidlinjen, utan någon ”Pep” bredvid sig, och har hittills löst alla uppgifter med hjälp av sin fotbollshjärna, fingertoppskänsla samt en gnutta pondus. I Bellcaires d’Empordá har Tito alltid varit omtyckt och respekterad. Det finns ingenting som talar för att det i framtiden skulle kunna bli motsatsen.