Barçabloggen: Bruno Fernandes, den stora trumman, tuffa matcher och lite Paulinho
Det har än så länge varit rätt enkelt att hålla på Barça under fotbollssäsongen 17/18. Full pott i ligan, full pott i Champions League, rivaler som vacklat, nyförvärv som gjort avtryck och så vår egna lilla argentinare som fortsätter att spela fotboll bättre än alla andra. Som jag antydde i det senaste inlägget, ingen trodde på en sådan här inledning efter supercupmötena med våra antagonister från huvudstaden, ingen. Men något oerhört uselt har blivit något oerhört bra och det vore nästan oförskämt att inte börja snegla på den stora trumman, som snart kan vara rimlig att använda.
Nu ska ni få höra en väldigt klyschig klyscha, men en ack så relevant sådan; laget måste bibehålla fokus. Med ett Atlético som börjar gasa på ordentligt och ett Real Madrid som imponerade under gårdagskvällen så finns det all anledning att understryka det. Smekmånaden är över för Valverde och hans mannar, huvudstadslagen är på jakt.
***
Under de nästkommande fem matcherna ska Atletí, Athletic och Sevilla avverkas för Barças del. Tittar vi framåt ytterligare två omgångar behöver vi även lägga till Marcelinos Valencia i ekvationen, en otroligt svårlöst ekvation blir ännu svårare men med hjälp av vår nyligen nämnda ”väldigt klyschiga klyscha” kan den lösas.
Att Valencia är betydligt starkare än förra säsongen har vi vid tidigare tillfälle varit inne på. Att Athletic inte är det hade många på känn redan inför säsongen och farhågorna har besannats.
Atlético Madrid och Sevilla ser minst lika starka ut som förra säsongen. Ángel Correa är enligt allt att döma tillräckligt bra för att ackompanjera Antoine Griezmann fram till det att en viss Diego Costa anländer i januari. Chanserna han fått har han tagit tillvara på och känslan är att hans positiva inledning gör att han dragit ifrån Luciano Vietto i kampen om den sista forwardsplatsen.
Det andra stora frågetecknet när det kommer till Los Colchoneros har varit Gabis vara eller icke vara i startelvan, för det går definitivt att argumentera för att fjolårssäsongen inte var lika bra som tidigare. Thomas Partey måste haft det på känn för oj vad bra han sett ut under säsongens första matcher! Saúl och Thomas centralt har varit Simeones mest gångbara innermitfältsduo och i nuläget är det inget snack om att ghananen ska spela.
Sevilla då? Mycket hände under sommaren, spelare försvann och spelare kom men ganska mycket är ändå som förr. Fjolårsförvärvet Lenglet är ett år bättre, N´Zonzi kommer hålla samma höga nivå, Banega är en nygammal bekantskap som är ett enormt tillskott, Sevilla-sonen Navas är tillbaka och Luis Muriel ger välbehövlig bredd på forwardspositionen.
Då har jag inte ens nämnt Nolito, kanske en av ligans absolut bästa spelare under hans sista säsong i Celta Vigo.
***
I skrivande stund är det cirka sex timmar till matchstart, Sporting Club de Portugal väntar FC Barcelona på Estádio José Alvalade i Lissabon och det är ett Sporting som börjat säsongen strålande men som samtidigt inte tagit sig förbi ett gruppspel i Champions League sedan säsongen 08/09. Svårbedömt.
Vad som är desto klarare är att de har en hel drös mycket kompetenta fotbollsspelare där den absolut bästa är Bruno Fernandes. Fernandes hämtades från Sampdoria inför säsongen och har, precis som väntat, stått för idel strålande insatser. Sex mål på de sju senaste matcherna talar sitt tydliga språk, de flesta rena rama drömmål dessutom. Något för Ter Stegen och resten av laget att se upp för med andra ord.
***
Vi måste bara avsluta genom att prata lite kort om Paulinho. Sällan har en värvning varit så hånad och utskrattad på förhand men sällan har en värvning också tystat så många kritiker på så kort tid. Det handlar inte om att han gjort två mål. Det handlar om att han faktiskt inser sina begränsningar och gör exakt det Valverde vill att han ska göra. Svårare än så behöver det inte vara.