De bästa Barcelona-minnena från fotbollsåret 2011
När Barcelona gör bokslut för fotbollsåret 2011 kan man se tillbaka på en fantastisk vår med ännu en ligatitel samtidigt som detta fantastiska fotbollslag återigen stod som Champions League-mästare. Den här säsongen har Barcelona övertygat hemma på Camp Nou medan spelet på bortaplan har lämnat en hel del i övrigt att önska. Trots det finns en bortaseger från den pågående säsongen med när jag väljer att se tillbaka på de bästa Barcelona-minnena från fotbollsåret 2011...
Solomålet på Bernabeu
Den 27:e april spelades det första semifinalmötet i Champions League mellan Real Madrid och Barcelona på Santiago Bernabeu. Lionel Messi hade själv gjort 1-0 till Barcelona på en fin framspelning från inbytte Afellay. Men när matchen började lida mot sitt slut stod argentinaren dessutom för det mål som för mig är det bestående intrycket från de båda semifinalmötena lagen emellan. Busquets lämnade lugnt och stillsamt över bollen till Messi som tempoväxlade och tog sig förbi fyra motståndare innan han kyligt placerade in 2-0 för Barcelona. Ett helt fantastiskt mål och dessutom ett mycket viktigt sådant i och med att en retur väntade på Camp Nou. Visst, Barcelona spelade i det här läget i numerärt överläge, men hur ofta ser vi den här typen av mål i de de riktigt stora matcherna?
Dubbelmötena med Arsenal
Den 16:e februari spelades i mitt tycke en av årets absolut bästa fotbollsmatcher, kanske till och med den allra bästa, när Barcelona gästade Arsenal på Emirates Stadium. Det var åttondelsfinal i Champions League och vi fick se en match i högt tempo, med hög intensitet och med absolut högsta spelmässiga kvalitet. Det var två lag på planen som ville såra sin motståndare med ett eget spel och det fanns aldrig någon tanke från något av lagen på att försöka vänta in och utnyttja motståndarnas misstag. Förutom fantastisk fotboll från båda lagen fanns det också ständigt en nerv i matchen vilket ofta kännetecknar en riktigt bra fotbollsmatch. Trots att Barcelona förlorade matchen kändes det inte lika tungt som det brukar när Barcelona förlorar en fotbollsmatch. Delvis för att 2-1 inte var något katastrofalt resultat på något sätt samtidigt som det väntade en retur på Camp Nou. Men även för att det kändes som att den offensiva och attraktiva fotbollen hade segrat på Emirates Stadium den här kvällen och att alla som såg matchen på ett sätt var vinnare.
När det gäller spänningen var returen på Camp Nou inte mycket sämre. Trots att Barcelona hade ledningen med 3-1 skulle ett ynka mål från Arsenals sida innebära att Barcelona var utslaget trots total dominans i matchen. Och minns ni hur nära det var att en utskälld dansk skickade ut Barcelona ur Champions League? Nicklas Bendtner var en dålig mottagning ifrån att tysta Camp Nou fullständigt. Jag har tänkt tanken många gånger efteråt: tänk om det hade varit van Persie som hade fått det där läget. Ja, det är små marginaler i fotboll, inte minst i Champions League. Barcelona var vidare, dubbelmötena hade levt upp till de högt ställda förväntningarna och får jag välja ut en liten detalj från dessa möten väljer jag Messis mål i returen på Camp Nou när han lyfte med sig bollen över målvakten och hittade nätet. Men inte främst för själva målet utan för framspelningen av Iniesta som var en av de mest geniala framspelningar jag sett.
En underbar kväll på Camp Nou
Medan det fortfarande var kylig vinter hemma i Sverige hade våren kommit till Barcelona. Det skulle bli match mellan Barcelona och Athletic Bilbao till kvällen och fram tills dess kunde man sitta ute och njuta av solskenet. När man steg in på Camp Nou blev man som vanligt förvånad över hur liten planen är – den ser ju betydligt större ut på TV. Skillnaden från tidigare besök var att jag kunde sitta långt ner på långsidan och faktum var att när matchen hade blåsts igång och bortalaget Bilbao hade ställt upp sin försvarsmur på egen planhalva så tänkte jag för mig själv: hur ska Barcelona kunna ta sig igenom det där? Det finns ju inga ytor någonstans!
Det var som att jag för en sekund hade glömt att Barcelona är vana mästare på att dyrka upp den här typen av försvar. Allt som krävdes var en löpning på högerkanten av Alves, en perfekt krossboll av Xavi och genast öppnades ytor. Inlägget från brassen blev misslyckat den gången, men samma anfall gav resultat bara minuterna senare när Villa gjorde 1-0. I andra halvlek kom Busquets för sent in i en duell i straffområdet och Bilbao kunde kvittera på straff. Målet innebar en rejäl spänning i matchen – en sådan spänning som knappast kan vara hälsosam. Barcelona dominerade som vanligt matchen och Messi bjöd på ett fantastiskt solonummer som borde ha resulterat i en straffspark, men domaren friade och känslan var att matchen mycket väl kunde sluta 1-1. Men dryga kvarten från slutet avgjordes matchen av världens bästa fotbollsspelare (vem annars?) och stämningen på Camp Nou blev helt hysterisk.
Det var den perfekta avslutningen på en underbar kväll på Camp Nou. Rekommendationen till alla som har tänkt att se Barcelona live är att åtminstone någon gång försöka få biljetter långt ner på långsidan. På så vis kan man studera spelarnas fantastiska bollbehandling på nära håll och ta del av detaljer som inte går igenom TV-rutan.
När den perfekta julklappen slogs in på Bernabeu
Den 10:e december befann sig Barcelona minst sagt i ett pressat läge. Förlusten mot Getafe några veckor tidigare innebar att Barcelona reste till fotbollsvärldens kanske allra svåraste bortamatch med vetskapen om att en förlust med största sannolikhet skulle innebära att guldet hamnade i Madrid. Real Madrid hade gått som tåget i såväl ligan som Champions League och Barcelona hade inte fått spelet att stämma på bortaplan. Sent på lördagskvällen klev Barcelona ut på ett kokande Santiago Bernabeu med all tänkbar press på sig – känslan var att laget inte bara spelade mot Real Madrid utan även mot hela fotbollsvärlden som hoppades på ett trendbrott.
Barcelonas övertygelse och envishet att alltid spela sig ur trängda lägen resulterade i ett tidigt baklängesmål. Barcelona var i underläge mot Real Madrid på Bernabeu redan i första matchminuten och var i det läget sex poäng bakom med en match mer spelad. Jag antar att vi var en del med Barcelonahjärtan som tvivlade före matchen och efter en sådan kalldusch tidigt i matchen hade förmodligen de allra flesta lagen blivit tagna av stundens allvar – men ännu en gång blev vi påminda om att den här upplagan av Barcelona inte är vilket lag som helst. När det som mest behövdes stod Barcelona för sin överlägset bästa insats så långt på säsongen och lyckades vända på matchen och resa hem till katalonien med alla tre poängen.
Efter den här typen av matcher finns det alltid många hjältar. Iniestas andra halvlek var exempelvis ren och skör fotbollsmagi på absolut högsta nivå och Messi och Xavi var som vanligt starkt bidragande till segern. Men eftersnacket handlade mestadels om spelaren som sällan får de stora rubrikerna, men som hade offrat sitt ena ben för en seger på Bernabeu och som alltid ger sitt yttersta i varje situation oavsett arena, motstånd eller turnering. Det är givetvis omöjligt att veta, men jag är inte alls övertygad om att Barcelona hade lyckats vända på den här matchen utan sin lagkapten på planen.
Att man efter den här kvällen kände sig oerhört stolt som Barcelona-supporter hade såklart delvis med segern att göra. Men framförallt handlade stoltheten om på vilket sätt laget hanterade den minst sagt pressade situationen. Trots det tidiga underläget glömde Barcelona aldrig bort vilka de är och på vilket sätt de vill spela fotboll. Valdés fortsatte att spela riskfyllt i straffområdet, Barcelona spelade sin egen fotboll och tog till sist en imponerande seger. Så länge som Barcelona bjuder på kvällar som denna kan jag faktiskt stå ut med det mesta, till och med fadäser mot lag som Getafe - även fast de alltid känns förbannat onödiga. Det här var kvällen när Barcelona gav sig själva chansen i ligaspelet igen och slog in den perfekta julklappen till alla Barcelonafans.
Abidals osannolika comeback
Jag hade nöjet att vara på plats på Camp Nou när Barcelona tog emot Athletic Bilbao i ligaspelet och den spelare som fick mest hyllningar under matchen var inte Iniesta, Xavi eller Messi. Nej, utan varje gång Abidal lyckades med en brytning eller spela sig ur ett pressat läge jublade publiken och applåderade. Abidal spelade kanske sin livs fotboll under den här perioden och det var därför extra tragiskt när beskedet om fransmannens levertumör kom bara en kort tid senare.
Vem hade då kunnat ana att Abidal bara ett par månader senare skulle kliva ut på Wembley Stadium i en Champions League-final mot Manchester United? Abidal som faktiskt gjorde comeback redan i semifinalreturen mot Real Madrid med ett kort inhopp, fick dessutom äran att lyfta Champions League-pokalen mot den mörka kvällshimlen i London. Jag tror att jag utan att överdriva kan säga att den gesten av lagkapten Puyol, att överlåta den äran till fransmannen, var en av de allra vackraste i fotbollshistorien.
Målet som fick världens bäste att gå ner på knä
Datumet var den 28:e maj. Spelplatsen var Wembley Stadium i London. Den europeiska toppfotbollens två stora giganter de senaste åren stod, precis som för två år sedan i Rom, öga mot öga i klubbfotbollens största fotbollsmatch. Men hur mycket betyder egentligen en Champions League-final för rika fotbollsmiljonärer som redan har vunnit precis allt inom klubbfotbollen? Med cirka tjugo minuter kvar av ordinarie matchtid fick vi svaret när Busquets serverade Villa strax utanför Uniteds straffområde.
Under de senaste åren är det många som har fått knäböja och erkänna sig besegrad av Lionel Messis storhet. När Villa får bollen står Messi vänd mot spanjoren. När Villa avslutar hinner Messi precis vända sig om och se hur bollen når nätet bakom van der Sar. I just det ögonblicket var det som att all den press som argentinaren hade burit på sina axlar plötsligt släppte och Messi gick ner på knä för att fira målet. Inte ens den introverte och lugne Lionel Messi kunde hålla tillbaka sina känslor i det läget. Messis reaktion visade inte bara hur mycket matchen betydde, utan även att det trots alla pengar som är inblandade fortfarande finns andra värden inom fotbollen. Barcelonas nyförvärv inför säsongen, David Villa, som hade anlänt från Valencia för att vinna titlar avgjorde världens största klubblagsmatch och fick samtidigt världens bäste att gå ner på knä.
För mig är detta ögonblicket det som har etsat sig fast allra hårdast på näthinnan från fotbollsåret 2011. Idrott är som bäst med mycket känslor inblandat och Messis vilda glädje, både vid sitt egna 2-1-mål när han sparkade sönder en mikrofon och känsloutbrottet när han såg Villas avslut nå nätet, var 100 procent äkta. I en fotbollsvärld där alltmer handlar om pengar är det alltid lika underbart när stora och rika fotbollsstjärnor kan visa samma euforiska glädje vid ett mål på de riktigt stora fotbollsscenerna som sjuåriga fotbollsspelare kan göra när de har lyckats göra sitt livs första mål på en lerig sjumannaplan.
Det finns såklart ytterligare saker att minnas från Barcelonas fotbollsår 2011. Vilka är era starkaste minnen från 2011? Det kan vara såväl hela matcher som små detaljer i enstaka matcher.
Hoppas på ett lika bra fotbollsår 2012!
Visca el Barca!
