Den gyllene generationen
Ciutat Esportiva Joan Gamper, en smått unik plats, omringad av Pyreneérna är Barcelonas officiella träningsanläggning. Det är här magin händer. Det är här ungdomstränarna finslipar de råa diamanterna till fullbordade spelare. Ingen annan akademi i världen fokuserar så mycket på teknisk förmåga som på La Masia. Som Pep Segura en gång sa, är det som skiljer La Masia åt från andra ungdomsakademier är att man håller fast vid sin filosofi. Barcelonas La Masia representerar klubbens policy. Det är en symbol av klubbens filosofi, och man är alltid som culé stolt över denna akademi. När klubbens policy hela tiden ändras, när man ena dagen säger svart och andra dagen vitt kommer det alltid finnas problem med att få dessa ungdomar att definiera sig själva som något. Men eftersom man redan från början är tydlig med vad man vill i La Masia, kan man tillsammans med sina lagkamrater jobba mot ett och samma mål. Som ett lag. Utan sina lagkamrater kommer man ingenstans, fotboll är inte individuellt i sin allra renaste form. Fotboll är ett kollektiv, där man som individuell visserligen kan påverka systemet, men utan systemet fungerar inte enheten på samma sätt. I alla ungdomsled finns elegansen, det lugna passningsspelet, den oändliga besattheten att komma i en mot en lägen, lagandan och den karaktäristiska gemenskapen oavsett hur gamla spelarna är. För några dagar sen läste jag en blogg där en journalist hade frågat en Infantil B(U13) spelare vad de brukar göra på träningarna. Spelaren svarar enkelt med tre ord, ”pass, pass, pass”. 8 av 11 startspelare har fostrats i La Masia. Det är då enkelt att dra slutsatsen om att klubben vill fortsätta producera egenfostrade spelare. Varför ändra på ett fungerade koncept? Ännu mer intressant, vad är namnen som kommer finnas på allas läppar om 2-3 år?
Först och främst tycker skribenten inte det är värt att inkludera spelare som Bojan, Jéffren, Thiago eller Jonathan dos Santos då det är spelare som redan är etablerade och enkelt hade kunnat spela för La Liga lag. Ur U19 generationen(även känd som Juvenil A) finns många diamanter. De fyra spelare som främst imponerat under säsongen 2010/2011 är Gerard Deulofeu, Rafa Alcantara, Jean-Marie Dongou och Javier Espinosa. Den yngsta spelaren i hela truppen(visserligen inte officiellt i truppen), Jean-Marie Dongou, målspottaren från Kamerun, är den första spelaren sedan Messi som spelat för tre olika åldersgrupper under en säsong. Känd för sin snabbhet, fysiska styrka, öga för mål och osjälviska spelstil, påminner han mycket om Samuel Eto'o, som inte bara är Dongous fotbollssreferens men även den person som tog honom från Kamerun till Barcelona. Fran Sanchez, en av hans tränare har en mycket positiv uppfattning om honom.
”En person som är fantastisk, en stor följeslagare och mycket älskad i omklädningsrummet förutom sin enorma potential som målgörare är han även mycket generös som spelare.”
Tillsammans med GerardDeulofeu, en spelare som bara är ett år äldre än honom, bildar de ett livsfarligt par. En livsfarlig duo som krossar vartenda motstånd de ställs inför. Senast spelade de returmatch i Copa del Rey semifinal mot Deportivo i en match som slutade 3-3, där Dongou gjorde två mål. Konkurrensen på La Masia är hård, men en sak är säker. Dongou har skapat hopp till Kameruns landslags fotbollsframtid.
Något som sällan händer i såna här låga åldrar är att man får stående ovationer. Detta hindrar dock inte Gerard Deulofeu. Den högt hypade 17 åringen som spelar för Spaniens U19 lag fick en sådan när han ensamt krossade Deportivo i den första utslagningsmatchen med ett hattrick. Att han är jagad av storklubbarna Arsenal, Real Madrid, Liverpool och Chelsea förklarar hur duktig många tror att denna spelare kommer bli. Han har alltid haft otroliga dribblingskapacitet och ruskigt bra snabbhet, men till denna säsongen har han verkligen utvecklat ett bra passningsspel och bra avslutningsförmåga också. Med all respekt till Arsenals Ryo Miyaichi och Lilles Eden Hazard, tror skribenten verkligen på Gerards förmåga och att han kommer utvecklas vidare till den näste Cristiano Ronaldo (även om jag själv ogillar när man jämför unga talanger med redan etablerade spelare kan man inte undgå faktumet att Gerard påminner extremt mycket om den Real Madrids ytterforward Cristiano Ronaldo.
Efter länkningar till Real Madrid gick den unge Geri ut i media och tog avstånd från ryktena.
”Jag är från Barcelona och jag vet inget om andra lag, jag vill lyckas i Barça. Jag har en bra möjlighet här efter Pep Guardiola föredrar att spela med spelare från den egna canteran.”
Gerard spelar även för Spaniens U17 landslag och där har han imponerat så pass mycket att han fick chansen att spela för U19 landslaget 5 gånger detta året vilket måste ses som väldigt starkt. Där har han tyvärr inte fått samma resultat men man ser tydligt hans potential. Det enda som hindrar Deulofeu från att redan nu spela för Barcelonas B lag är att han måste arbeta hårdare på att välja sina lägen, dvs. välja när hans ska passa/skjuta eller dribbla. Med rätt coachning kommer detta bli en av de bästa spelarna i sin årskull, om inte den bästa.
Med ett typiskt brasilianskt smeknamn, Rafinha, börjar Rafael Alcantara allt mer etablera sig. ”Tack vare” skadorna som drabbade Barça B tidigare den här säsongen fick Rafa chansen att spela. Han gjorde sin debut mot Girona, och fick sin första start mot Salamanca. Som tack för förtroendet till Lucho, gjorde han i den starten ett mål och en assist. Rafinha som är den yngre Alcantara brodern, har en bra dribblingsförmåga samt en väldigt känslig vänsterfot som han verkligen kan drämma till med. Rafa fick efter en träningsmatch mot Brasilien med Barça B varma kommentarer från världskända spelare som Lucas Leiva och Pato. ”Jag visste inte om honom tidigare men det var en positiv överraskning, vi pratade lite efter matchen och jag önskar honom all lycka i framtiden.” Lucas Leiva.
”Rafa verkar vara en mycket snabb och intelligent spelare med en utmärkt framtid” Alexandre Pato.
Många undrar om Rafinha och Thiago liknar varandra i spelet men i det verkliga fallet är de helt skilda åt. Rafa är mycket bättre på ett defensivt jobb och jobbar hårdare medan Thiago är mer naturligt begåvad och har en smått överlägsen teknik(även om Rafinha också kan dribbla). Mazinho(deras pappa) tycker att Rafinha påminner mer om sig själv än vad Thiago gör.
Javier Espinosa är äldst av vår talangfulla kvartett. Han är enligt Sport den nye Iniesta och jag kan inte låta bli med att hålla med. En hisnande teknik, underbar bollkontroll och förmågan att ändra riktning utan att tappa mycket fart, gör att påminner han mycket om en blandning mellan Iniesta och Kaká. I dagens Barcelona skulle man kunna placera honom på både Xavi och Iniesta position men hans egentligen position är den som Messi innehar. Falsk nia. Dock är det ingen skillnad på den unge Javi när han spelar på en annan position, vilket visar en hög fotbollsintelligens och förmåga till anpassning. Espinosa har likt Rafinha spelat för Lucho Enriqués Barça B, i en match mot Numancia som slutade 4-6 i favör till Barça, där han gjorde ett mål. Själv berättar han om en positiv relation till sin idol Andrés Iniesta.
”Jag har en mycket speciell relation till Andrés. Vi kommer båda från La Mancha och så fort han ser mig kommer han fram till mig och försöker få mig att känna mig bekväm när jag tränar med A-laget”.
I en perfekt värld hade samtliga ungdomar som spelar för Barcelona nått toppen, men tyvärr är inte världen perfekt. Vi har för tillfället ungefär 300 aktiva ungdomar, om 4 eller 5 av de når toppen har vi tur. Något som är viktigt att tillägga är att man inte alltid har turen med sig, Bojan är ett exempel. Bojan har varit hypad i extremt många och var en av de mest framgångsrika ungdomarna som någonsin existerat. När han sedan kom till A-laget och tränaren/omgivningen ändrades från Rijkaards kärlekshistoria till Pep Guardiolas konkurrenskraftiga och onådiga slaktarmaskin har hans utveckling stannat. Detta kan hända vilken som av våra duktiga ungdomar och det är därför det är viktigt att inte sätta så stor press på dem. Vi håller tummarna. Visca el Barça!
