- -
Deportivo-Sporting 1-1
Det på förhand väldigt uppsnackade derbyt mellan dessa lag blev en batalj med två olika ansikten, där Deportivo dominerade första halvtimmen fullständigt medan Sporting sakta men säkert jobbade sig in i matchen. För Sporting var denna poäng en vital del inför framtiden då det är väldigt stärkande för moralen att åter en gång komma tillbaka och kvittera i slutskedet av en match.
För dagen spelade Gijon återigen med en 4-2-3-1 taktik istället för den misslyckade 4-1-4-1 formationen. Tyvärr såg backlinjen ut som vanligt, vilket innebar att José Ángel fick chansen från start igen istället för Roberto Canella, vilket är ett stort fel i mina ögon. José har inte varit bra alls den senaste tiden och ett byte på vänsterbacksplatsen borde vara ett måste till nästa match. Mittfältet var uppställt med Eguren, Rivera som defensiva samt Castro, Novo och Morán framför dem. Väldigt kul att se Nacho Novo som släpande anfallare då han själv berättat att han trivs bättre där. Den som skulle skapa oreda för de ”blåvitas” mittbackar för kvällen var David Barral då Sangoy plötsligt blivit intagen i frysboxen och var inte ens med på bänken, väldigt lustigt!
Hemmalaget för matchen från minut ett då Sporting inte alls är med utan verkar sitta kvar i omklädningsrummet. Så fort vi fick tag i bollen, slogs den iväg i ren rädsla och vi lät Deportivo ta hand om bollinnehavet. En spelare som trivdes med Sportings kassa fotboll var den rutinerade räven Valerón som fördelade bollen likt han gjorde på den ”gamla goda tiden”. Efter en fast situation för Deportivo hamnar bollen hos Perez vars avslut, som skulle kunna delta i årets sämsta, når den Colotto i straffområdet som avslutar direkt och detta skott blir inte heller bra. Så tänkte nog Juan Pablo med, eftersom han tappade ut bollen från skopan till Aythami som enkelt kunde rulla in den i mål. Pinsamt av Pablo som ännu en gång gör en tavla, hans form är rent ut sagt dålig och en ändring måste ske om han ska få behålla första platsen i mål. Strax efter ger Valerón (vilken spelfördelare han fortfarande är) Adrían två bra lägen men han lyckas missa båda, ska dock berömma Pablo för en fin räddning vid ett av tillfällena. Sporting visar under första halvlek ingenting som imponerar alls, fegheten som uppstår och det virriga försvarsspelet skulle inte ens vara något som leder till en mittenplats i Allsvenskan, vi är mitt i en kris poängmässigt och spelet vi visar upp vår klack som var på 3000 personer var ytterligare bevis bara. Dock så blev vi bedragna av en straff då Barral blev insprungen i ryggen bakifrån mitt i skottögonblicket, de spanska domarna är fortsatt miserabla och ett lag i motgång har det traditionsenligt sätt svårt att få något enkelt med sig vilket jag är beredd att skriva under. Vi avslutar första halvlek med en målchans när Novo nickar strax utanför, ett litet hopp skapades nu inför andra om att en poäng inte borde vara helt avlägsen.
Den andra halvleken är väldigt händelsefattig och vi äger bollen ganska mycket utan att skapa något tryck på våra blåvita motståndare. Mot all förmodan verkar Deportivo fått direktiv att låta Sporting spela, då man inte lägger ner någon större energi för att försöka få tillbaka bollen och styra matchen själva igen. Det kom strax därefter sedan ett byte för att förändra matchbilden från Sporting då Luís Morán blir ersatt av Mate Bilic. Ett bra drag av Preciado då Morán hade en tuff dag på jobbet och hans hörnor var allt annat än lyckade. Bilic skapar snabbt en chans då han sätter pannan på ett hårt inlägg från Lora, det räddas dock enkelt av Aranzubia i hemmamålet. Preciado börjar märka att tiden håller på att gå ut och slänger då in Miguel de las Cuevas och Ayoze, ett bra val då matchbilden inte på något sätt talade för ett Sporting mål. Nu började det börja likna något framåt, Ayoze utmanar gång på gång ute på kanten och De las Cuevas regisserar spelet i mitten. Det utmynnar senare till att matchens spelare för dagen, Rivera får ännu mer ytor att spela fotboll på vilket han utnyttjar med bravur. Först skjuter han ett farligt skott strax utanför krysset, nu kändes det verkligen nära och en kvittering kunde omöjligt vara långt borta, och i nästa anfall inträffade det. Rivera slår en vacker passning till Lora som oerhört elegant lobbar över sin motståndare innan han slår in ett inspel som Diego Castro sätter i mål. Det är kvitterat och Sportings jätteklack är helt euforiska när man dansar av glädje. Man ser även lättnaden i spelarnas ögon som har tyngt ner dem under en längre tid och de verkar oerhört upprymda. Under matchens sista minuter händer ingenting innan domaren sätter pipan till munnen och stänger tillställningen
Matchens spelare: Rivera ska ha en eloge för sin insats, bra krigande samt ett fantasifullt passningsspel. En av säsongens tre bästa spelare hittills.
Matchens frågetecken: Att spela med David Barral är som att vara en man mindre för tillfället, in med Novo på topp eller Bilic från start nästa match!
Matchens bästa: Spaniens bästa klack presenterade sig ännu en gång med vackra sånger i första halvlek trots underläge samt att stå kvar och sjunga flera minuter efter matchens slut. Kan inte se att många andra lag i Spanien kontinuerligt får ett stöd likt detta även i motgångar. Svårt att inte vara stolt rojiblanco när man hör dem sjunga.
