Deportivo - Barcelona 3-3

Efter en hissnande match med snygga mål, ingen Henke och en comeback av Terminator 2-mått kan man idag vakna upp med ett leende på läpparna - om man hejar på Depor!

En poäng är inte jättemycket, spelet lämnade väldigt mycket att önska och vi har nu spelat 5 raka matcher utan att vinna men, just precis nu spelar allt det mindre roll.
För matchen var av den karaktären att allt, precis när som helst, kunde hända. Själv så skiftade min soffposition från att på helspänn sitta framåtlutad, till att luta mig mot ryggstödet i uppgivenhet, till att ligga på golvet och skrika, ända fram till att stå upp och jubla som om jag vore den lyckans ost som häromsistens vann 122 mille på tipset.
Det var en sån där match. Ni vet, en sån som visas på TV.

Det började ju annars alldeles förträffligt, Depor satte hög press och tillät inget bollspel på vår planhalva, Cappa verkade ha sin taktik klar med Sergio och Duscher som bandsågar på mitten och en maratonlöpande De Guzman på högerkanten. Valeron och Tristan stångades föredömligt med Carlos "Jag tror att jag är Coloccini" Puyol och hans kollegor.

Sen kom då målet, et underbart sådant. Inte för att det var snyggt (vilket det på sitt eget sätt var), men mest för att det kändes så rätt, efter våran inledning och att då få sätta press på de stöddiga Katalanerna var oh så skojigt.
Pedro Munitis sköt ett pressat högerskott som rammade Victor "Juicy Fruit" Valdez stolpe, ut till Valeron som imponerande skickligt la in returen. Wham! 1-0 till Depor. Välkommen.

Efter målet så ändrades matchbilden totalt, Cappas taktik verkade inte alls så klar för den höga pressen sjönk så djupt att Molina hade fullt sjå att hålla hackande hälar borta från sina tår. Barcelona tilläts bygga upp sina anfall från grunden medan Depor försökte minimera planytan spelandet ägde rum på.
Nu lyckades detta faktiskt över förväntan, mest p.g.a. att Barcas spelare var erbarmligt stillastående och alltsomoftast slutade anfallsförsöken i en förlupen boll utan adress vars slutdestination blev Molinas nävar.

Men, historien har med få undantag visat att denna taktik är dömd att misslyckas, löpningarna, dribblingarna och passningsspelet hos dom blålila börja komma igång ordentligt. När sen försvarschef Jorge Andrade fick lämna planen med en ljumskskada så började iallafall mitt Tom Cruise-smil falna bort.

Det skulle visa sig att detta var befogat, 6 minuter efter att Andrade bytt med hårfagre Juanma så kom den förhatliga kvitteringen. Sen måste det förstås vara så där plågsamt snyggt. Ett suveränt väggspel mellan Eto'o och Deco gav Kamerunen friläge, Molina gjorde ett gott försök och var på bollen, men nätrasslet var oundvikligt. 1-1.

Nu kunde man ju hoppas att det skulle räcka, oavgjort i halvtid mot mästarna är ju faktiskt inte så pjåkigt. Men, så var icke fallet. Efter stort slarv av Depor i anfallszon fick Barca ett kontringsläge, Eto'o löpte sig fri på högerkanten och serverade - via Capdevila - Ronaldinho. Iskallt höll han i bollen tills Manuel Pablo sprattlat klart framför honom, sen skrinnade han lätt förbi och placerade in bollen. Väldigt snyggt men väldigt fel, målet kom 10 sekunder innan halvtid.

I andra halvlek fortsatte eländet, Barcelona behöll sitt enorma bollinnehav (71-29 till slut) och fortsatte att skapa chanser, våra mittbackar hade riktigt svårt att hänga med och stackars Manuel Pablo blev gång på gång bortgjord av Ronaldinho. Sergio som i första halvlek gjorde en god defensiv insats var hela tiden på fel ställe. Detta lämnade Aldo Duscher att ensam ta hand om Barcas mittfältsstjärnor Deco och Xavi. Även om han utförde detta över förväntan var ekvationen omöjlig, Deco rann igenom och flög som en fura när Molina rusade ut. Straffen var tyvärr självklar.

Ronaldinho stegade upp, Molina hade nåt besynnerligt psykologifuffens för sig och parkerade vid den högra stolpen. Ronaldinho, som inte verkade kunna sin Pavlov, tackade så mycket och la upp bollen i vänstra krysset. 1-3 och matchen kändes avgjord.

Trots att mål nu var ett måste för Depor fortsatte matchen som förut, Barca hade vad som i mina trakter definieras som lekstuga och hade det inte varit för en kanonräddning av Molina på ett Eto'o-friläge samt en heroisk rensning av Juanma hade siffrorna varit likvärdiga med de på kungliga tennishallen tidigare på dagen.

Cappa, som sett sin taktik blivit blåst i småbitar, agerade direkt. Ut med Tristan - som inte haft många rätt - och Valeron som blivit allt mer osynlig. In med Seba Taborda och Rúben Castro, här ska det göras mål!
Den direkta effekten uteblev emellertid, Rúben sprang som en vettvilling och gjorde ett berömvärt jobb, men en svala gör ju faktiskt ingen sommar. Men kanske 2? Pedro Munitis, som slitit ont hela matchen, sprang med bollen under kontroll in i Katalanernas straffområde. Väl där gjorde han försynt ett par finter, tog i trä, spottade två gånger och lyfta in bollen i Valdez högra kryss. Ett fantastiskt snyggt mål signerat en artist, Munitis firade ett med ett vrål och några gester som sa "Ok, nu har jag satt igång, er tur!". BAM! 2-3!

Och vem skulle inte lyssna på Munitis, nu satte laget igång. Spelet flyttades bort från Depors mål och Sergio började äntligen hitta rätt med sina passningar. Julen De Guzman som dittills endast sprungit började nu inkluderas i spelet. Rúben och Munitis var gång på gång en fara för motståndarna med löpstyrka och teknik.

Chanser skapades också, den bästa hade Joan Capdevila då han 10 minuter från slutet fick ett helt öppet nickläge, bollen var dock inte hans vän och löjligt sakta seglade bollen utanför målet.

Men, skam den som ger sig, med fem minuter kvar tråcklade sig De Guzman förbi tre Barcelonaförsvarare, släppte osjälviskt bollen till Taborda som pangade bollen stenhårt - i stolpen. Men returerna var definitivt på vår sida denna afton, Rúben tog emot bollen och kunde till jublet av ett fullsatt Riazor och flera soffor runt om i Sverige lägga in bollen i den tomma buren. 3-3! Wham Bam thank you ma'am!

Målet var på flera plan underbart, för den uppenbara anledningen att vi hade kvitterat men också för vilka som hade del i det. Nyförvärven De Guzman och Seba behöver allt självförtroende de kan få och Rúben som egentligen gjort en bra säsong så här långt fick äntligen spräcka målnollan. Bilden av De Guzman som överlycklig och dödstrött utnyttjar spelavbrottet efter målet till att springa ut och dricka kommer jag bära med mig länge.

Nu var det ju inte slut än, Sylvinho fick på övertid ett jätte läge efter ett räknefel i Deportivolägret men från hela 2 meter kunde inte ens en bollvirtuos av hans mått träffa målet. Matchens sista spark skulle sen bli en frispark för Barca i ett farligt läge, jag har hört sägas att Deco sköt bollen i muren, jag kan dock inte bekräfta detta då mitt huvud var begravt mellan två soffkuddar.

Slutsignal, Deportivo var totalt slutkört efter en 90minuters bolljakt. Resultatet och spelet är knappast optimalt men att komma tillbaka på detta sätt kan vara precis vad som behövs för att vända denna trend.

FORZA DEPOR

FOTNOT: Jorge Andrades skada verkade inte vara av allvarligt slag, de första rapporterna pekade på att han är tillbaka till nästa match, en fullständig undersökning ska dock göras i morgon (måndag).

0 kommentarer