Depor - Valencia 1-0
I en stenhård match som kryllade av konstiga domslut blev segraren åtminstone den rätta...
Iturralde, så möts vi åter. Iturralde, du får mitt hjärta att slå kullerbyttor. I-tur-ral-de. Tungan ligger i vila medan munnen stretchar upp för att under de två avslutande stavelserna hastigt titta ut genom tänderna, och sen lika hastigt försvinna in sin trygga grotta där den kan härska obesvärat. Varför, oh varför, envisas du med att vara huvudperson i detta skådespel? Du är blott en regiassistent, på sin höjd en sufflör, vars enda uppgift ska vara att underlätta föreställningen för skådespelare och publik. Varför gör du oss detta?
Precis som sist vi ställdes mot Valencia sköttes pipan med tillhörande kortlek av den förmyntlige Basken, Ralde som han heter på detta forum. Precis som förra matchen, som var en bisarr tillställning av domslut inte ens Julius Ceasar själv hade kunnat stå för, å var Ralde i högform även denna gång. Detta kommer ni dock att märka mer allteftersom texten förflyter (det är under förutsättning att ni inte redan tröttnat på stulen kvasipoesi och långa innehållslösa parenteser), han har nämligen mycket lyckosamt propsat på att inte kunna utelämnas ett dugg för den som ämnar lämna något som helst referat till den här matchen. Håll till godo...
I Deportivo var det tänkt att Fabrizio Coloccini för första gången i sin tid i klubben anamma den ärbara rollen som Pivote, dessa planer grusades dock kvällen innan match då Jorge Andrade ådrog sig en lättare skada och fick därför stå över matchen. Istället gick en småskadad Duscher in i startelvan där han i mitten kamperade ihop med Julián De Guzmán, dennes första matchstart sedan 2-0 förlusten mot Villareal den 27: e November.
Annars såg det ut precis som väntat, Molina i mål. Capdevila, Juanma och Manuel Pablo i backlinjen, Carril och Munitis på kanterna och Valeron tillsammans med Arizmendi längst fram. Motståndarna ställde även dem upp med en startelva med ärrade veteraner (Rufete, 29, Mora, 32 och Carboni, 63) och spolingar med klara intentioner att flytta undan nämnda veteraner.
Matchen började i rasande tempo, Ivan Carríl hade ett läge redan i första minuten. Valencia spelade mycket hårt, de inledande minuterna präglades av hårda tacklingar som nådde sin kulmen när Carboni gick upp i nickduell med Valeron. Italienaren drog upp sin armbåge som med full kraft slog Valeron över ögat, så illa att hans ögonbryn spräckt, allt detta utan att Ralde tog upp så mycket som en ruter knekt ur bröstfickan. Huruvida armbågen var med meningen eller inte kan diskuteras (även om det egentligen inte spelar någon roll) men faktum är att armbågen inte har ett uns däruppe att göra och att ett sådant vårdslöst spel inte är tillåtet, därmed ska det beivras med minst ett gult kort. Basta!
Ett par minuter senare skapades matchens första riktiga målchans, det var den evigt springande Kanadensaren De Guzman som tog fram sin högerslägga, skottet från dryga 25 meter räddades dock av Mora. De Guzman gjorde sin första match för Depor på innermittfältet, positionen han hade under sin tid i Hannover. Han visade prov på goda defensiva egenskaper och deltog även med gott resultat i speluppbyggnationen vilket gör honom till ytterligare ett alternativ till den allt sömnigare Sergio.
Fem minuter senare fick Urugayanen Regueiro ett bra läge som gav Molina fet första av många lägen att visa upp sina tigerreflexer, han avstyrde skottet lätt som en plätt.
Matchen fortsatte i samma stil. Valencianerna, och för all del även Deporortvistarna, fortsatte med ett mycket omilt spel som renderade i summa summarum 0 gula kort av Ralde the righteous trots att stackars Valerón fick ytterligare en smäll på ögonbrynet vilket ledde till en omplåstring så omfattande att JCV såg ut som nånting man en Egyptolog pysslar med. Allt detta var, förstås, innan den ytterst märkliga 34: e minuten. Aldo Duscher gick in kopiöst hårt i en närkamp, 2 fötter med dobbarna före in mot motståndarens skräckslagna skenben är inte att rekommendera. Ralde fick något lyst i blicken och innan någon kunnat säga inkonsekvent så var det röda kortet uppe. Vackert så, men Ralde nöjde sig inte med det, Capdevila måste ha sagt något väldigt fult på de tre sekunder han pratade (jag läste förresten på läpparna, han sa inte "inkonsekvent") så hade han fått titta på det gula kortet. Bara för att, som Ralde med all sannolikhet uttryckte det, "spetsa till det litegrann" fick även Juanma ta sig en flukt på det ljusare av korten. Allt detta inom loppet av 40 sekunder...
Resten av halvleken blev en tämligen lugn historia, Depor höll fortet fram till avblåsningen vilket visserligen inte verkade särskilt svårt då våra motståndare inte verkade särdeles intresserade av någon forterövring i alla fall. Halvtid, 0-0.
Andra halvlek så, Depor ångade på för allt vad de var värda och framför allt löpvilligheten hos De Guzman och Carril kompenserade gott och väl manfallet. Valencia såg om möjligt än mer ointresserade ut och lyckades under den inledande kvarten inte åstadkomma ett endaste dugg. En matchotränad Ivan Carril hade som sagt sprungit som en maratonlöpare - och skapat en hel del oreda hos gästerna på kuppen - och fick dödstrött och med en rykande färsk småskada kliva av under jubel i minut 58. In kom istället Romero, här skulle minsann defensiven säkras!
I den 66: e minuten blev det prerogativ sattes på prov då Aurelio dundrade fram på vänsterkanten, ett snyggt volleyinlägg gick rakt mot David Villa och 0-1 såg ut att vara i faggorna. Men, Molina tog ytterligare ett tigersprång och på bästa superhjältemanér styrde han undan bollen precis innan Villa kunde få träff på den.
10 minuter senare kom matchavgörandet, en Deporfrispark nådde fram till Coloccini som var ytterst nära att sätta ettan, en snygg räddning från Moha satte dock stopp för det. Sekunden efter så ljöd Raldes pipa igen och helt plötsligt stod han och pekade lyckligt på straffpunkten. Återigen var det Carboni som var skurken, en ordentlig tröjdragning på Capdevila var nog för att straffsparken skulle utdömas. Beslutet var både tveksamt och självklart. Tveksamt för att domarna (av någon anledning) ytterst sällan blåser i dessa situationer. Självklart för att det var en ordentlig tröjdragning som hindrade Capdevila.
Hursomhelst, straff var det. Sparken skulle läggas av den nyligen insatte Sergio som inte hade något som helst problem med den uppgiften, iskallt la han in den så nära högra stolpen man kan komma och ändå slippa träffa den. 1-0 till Depor!
Matchens sista kvart blev ett inferno av halvdanna försök till kvittering av Valencia. Ett par chanser vaskades fram men inget som alls var tillräckligt för att överlista en glödhet Molina.
Matchen slutade alltså med seger för det stolta hemmalaget, detta ger ett alldeles förträffligt utgångsläge inför returen då Valencia är tvingade att både anfalla och försvara helt fläckfritt - de lyckades inte med någondera ikväll.
FORZA DEPOR!
Lagen
Depor - Molina - Manuel Pablo, Coloccini, Juanma, Capdevila - Iván Carril(58, Romero) Duscher, de Guzmán, Munitis - Valerón(70, Sergio), Arizmendi(82, Iago)
Valencia - Mora - Miguel, Navarro, Marchena, Carboni - Rufete, Albiol, Aurelio, Regueiro(66, Baraja) - Mista(60, Aimar), Villa
Mål: 1-0 Sergio (77), straff
Domare: Iturralde González. Varnade Capdevila och Juanma i Deportivo, Carboni, Regueiro och Navarro i Valencia. Rött kort gav han till Duscher
Publik: 22 000 åskådare (på Riazor)
