Getafe - Deportivo 1-2
Tre nya, vackra, fräscha och helt enormt nödvändiga poäng. Jippii!
Depor har haft en kolossalt tung vecka. En neslig förlust mot Sociedad följdes upp av en orgie i ineffektivitet och statiskt spel när man skickades ut ur Copa del Rey av blodtörstiga Katalaner (och, framför allt, en Kamerunsk panter). När man sedan åkte till Madrids förorter med Getafe som uppsatt mål ville vi se lite glädje, lite kul, lite jävla Rock ’n’ Roll. Vi fick samtliga, mycket tack vare en 19-årig strandraggare från Mallorca och hans extremt välsnaggade skalle (eller, om man så vill, skarpvässade bula), tack Xisco!
Deportivo ställde upp med ett lag olikt det som väntats i förväg. Backlinjen formerades med Capdevila - Romero - Colo och - en smula oväntat (men inte oförtjänt) - Héctor. Andalusiern gjorde sin andra raka match från start och visade varför han på allvar är en konkurrent på högerbacksplatsen. På mittfältet fick, precis som kollega Sao Pedro förutspått, Sergio och Duscher spela Pivotes. Kanterna ockuperades av Munitis och Victor. Längst fram spelade Arizmendi och strax bakom honom fick, en smula oväntat, Rubén Castro chansen.
Hemmalaget ställde upp med en väntad startelva så när som på att stjärnan Rikis comeback fick skjutas på, han inledde matchen från bänkplats.
Matchens första riktigt heta målchans kom efter sju minuter. Paunovic kommer förbi på vänsterkanten när han fintar bort Duscher, en klassisk snett-inåt-bakåt (måste återigen ställa frågan; Kan man verkligen slå en passning RAKT inåt bakåt?) till Redondo som skjuter endast decimeter utanför. Hemmalaget dominerade i inledningen och Depor kunde endast med tur och, förstås, alltid underbara Molina hålla målet tätt.
Med en sån här matchbild brukar ett mål vara immanent, så även i det här fallet. Getafes press var helt enkelt för stor. En frispark utdömdes, Capdevila stegade fram och smaskade bollen stenhårt i famnen på Luis Garcia, som lite fumligt tappade ut bollen. Mitt framför målet fanns Victor som lite så där lagom retsamt kunde lägga in bollen i det nu obevakade målet. 1-0!
Och ja, ni förstod rätt där uppe. Det var alltså Deportivo som tog ledningen.
Målet sänkte matchtempot en smula, Getafe fortsatte att ha bollen mer än sina gäster, dock utan att kunna skapa något riktigt konstruktivt med den. Fasta situationer är dock en annan femma, en svepande frispark når Vivar Dorado som vräker fram en nick. Ligans bästa reflexer befäste dock det nyss nämnda epitetet - Molina gjorde en jätteräddning!
Det var också ungefär det sista av intresse som skedde under halvleken, åtminstone bortsett från att Molina - Ligans bästa reflexer - fick ett besynnerligt gult kort för fördröjning och att Victor fick ett än mer besynnerligt gult kort för att ha protesterat det första besynnerliga gula kortet. Om ni tyckte att den här meningen var snurrig så kan jag lova att det var ingenting mot matchens domarinsats. Välkommen till Spanien.
Andra halvlek inleddes ungefär som den första. Flera chanser till hemmalaget, oftast föranlett av för dagen briljante Gavilan. Molina - Ligans bästa reflexer - gjorde ytterligare ett par bra räddningar och det nykomponerade mittbacksparet i Depor, Romero och Coloccini, hade märkbart svårt att hänga med. Detta blev alltför tydligt vid nästa situation, Gavilan kommer återigen igenom och slår ett svepande inlägg. Ett alldeles för passivt Deporförsvar, där Romero nog får anses vara ytterst ansvarig, stod och tittade på när Pachon tryckte in bollen. 1-1 efter 57 minuter.
Efter detta stod matchen och vägde, Depor bytte in Xisco till förmån för en blek Arizmendi. Frisparkar - med ytterligare besynnerliga gula kort som en inte alltför ovanlig följd - dominerade matchen. Matchens lirare så långt, Gavilan, var uppenbart övertänd och inom loppet av tio minuter drog han på sig två gula kort och var, som seden kräver, utvisad.
Det var så avgörandet kom. Xisco’s shakedown. Ett mycket elegant anfall som gav åtminstone en liten doft av SuperDepor startades främst av Sergio och Hector som spelade sig igenom hemmaförsvaret. Hector kom runt och slog ett väl avvägd inlägg som Xisco mötte upp. 2-1 till Deportivo! En överlycklig Xisco vrålade ut sin glädje till den lilla klick Deporfans som fanns på plats.
Matchens slutskede blev av det mer nervösa slaget. Ett decimerat Getafe jagade kvitteringen och vaskade fram chans på chans. Dock inga som kunde överlista Molina - Ligans bästa reflexer - som var bäste Deportivista den här kvällen. Innan matchen blåstes av hade Munitis, Xisco och Pachon alla fått besynnerliga gula kort tilldelades sig av domaren Pérez Lima, totalt elva i en inte särskilt tuff match.
Men här ska vi inte ta upp plats med att gnälla på domare. Här ska vi glädjas över att Depor återigen gör mål från öppet spel, vi ska glädjas över att vi överhuvudtaget gör mål, vi ska glädjas över lagets stabila bortaspel, vi ska glädjas över att Xisco återigen gör mål, vi ska glädjas över att ha Ligans bästa reflexer i laget, och vi ska glädjas över tre nya, vackra, fräscha och helt enormt nödvändiga poäng.
FORZA DEPOR!
Laguppställningar:
Deportivo: Molina; Héctor, Coloccini, Romero, Capdevilla; Víctor, Sergio, Duscher, Munitis (Acuña, m. 81); Arizmendi (Xisco, m. 63) ochRubén Castro (De Guzmán, m. 52).
Getafe: Luis García; Pulido, Belenguer (Mario Cotelo, m. 68), Tena, Pernía; Diego Rivas, Celestini (Alberto, m. 26); Redondo, Vivar Dorado (Pachón, m. 46), Gavilán; och Paunovic.
Mål: 0-1, m. 30: Víctor. 1-1, m. 57: Pachón. 1-2, m. 67: Xisco.
Domare: Pérez Lima.
Röda kort: Gavilán, Getafe (m. 66).
Gula kort: Belenguer (m. 24), Paunovic (m. 43), Alberto (m. 54), Gavilan 61 och Pulido (m. 89) i Getafe och till Molina (m. 45), Víctor (m. 45), De Guzmán (m. 53), Duscher (m. 72), Munitis (m. 73) och Xisco (m. 82) i Deportivo.
Publik: 9000 (Coliseum).
